torsdag 30 december 2010

Blir man en bättre älskare av att ha en rörelsenedsättning


Som ni vet följer jag flödet kring #prataomdet som är en väldigt spännande möjlighet att lägga ut dålig sex som ligger i gråzonen till sexuellt utnytjande ett inlägg från
Mia där hon berättar om hur en killkompis kastar sig över henne och har sex med henne utan någon som helst komunikation. Jag skrev följande kommentar på hennes inlägg:

" Jag blir förbannad och förbluffad över hur en man i dag kan bete sig så. Har många män förmågan att bli blinda, döva och stumma när de har sex. Helt obegripligt. Jag skulle aldrig kunna ha sex utan att använda ögon för att se min partner gärna i ansiktet, mina öron, för att höra kärleksord och kåtord andning ja mina ord som förhoppningsvis ökar vår gemensamma eld. Visst har jag haft dålig sex, som bara bestått av någon slags uttömning för oss bägge. Det du beskriver är inte bara dålig sex det är också förbannat tråkig sex för bägge parter. Genom att läsa prataomdet har jag börjat fundera på om jag har en fördel av att ha nedsatt rörelseförmåga och därför varit beroende av att kommunicera för att sex överhuvudtaget skall fungera. Visst visste jag att detta med att leva med en funktionsnedsättning kan ha en fördel, men jag trodde inte att det kanske har gjort mig till en bättre älskare"

Kanske raljerar jag lite med den beskrivna mannen och hans kommunikationsblockeringar när han har sex. Men tänk om jag har rätt att jag fått en vinst genom att tvingas kommunicera för att fungera även i mitt sexliv och detta har tillfört både mig och mina partners större njutning är det inte en härlig tanke för alla oss som haft komplex i kärlekslivet på grund av våra funktionsnedsättningar.




Har (H)järnkoll koll

Åsa Olsson är en av ambassadörerna för projektet Hjärnkoll. Foto: Agneta Nilsson Sveriges Radio.

Åsa är (h)järnkoll ambassadör i Jämtland och gjorde en bra insats i dag på P4 jämtland, när det gällde att slå hål på myter och fördomar kring psykisk ohälsa. Problemet är bara att hon inte själv hade erfarenhet av psykisk ohälsa i alla fall inte vad som kom fram i programmet. Hon har en diagnos Aspergers syndrom en neuropsykiatrisk diagnos och har enligt min mening ingenting att göra med psykisk ohälsa. Lika lite som CP som jag själv har. Genom att betrakta Aspbergers syndrom som en del av psykisk ohälsa förflackar man både begreppet psykisk ohälsa och neurologiska funktionshinder. Jag ser i princip ingen skillnad mellan min CP-skada och Åsas Aspbergers. Jag ser varken hos mig själv eller hos Åsa någon automatik i att vi skulle drabbas av psykisk ohälsa på grund av våra diagnoser.

Jag menar naturligtvis inte heller att vi skulle vara emuna. Själv har jag haft både depressioner och vanföreställningar, men det innebär inte att jag skyller på min CP för det. Jag skyller mer på ett liv där tryggheten försvann mer och mer.

onsdag 22 december 2010

Att prata om det, ska vara stärkande inte kränkande

Sedan några dagar fylls bloggar och twitters av berättelser om hur sex kan gå fel. Kännas fel och vara fel. Dessa inlägg går under arbetsnamnet prata om det.
Igår skrev jag om prata om det ur ett funkisperspektiv, om tjejer som säger ja bara för att få höra till Om att tvingas ligga kvar i en säng en hel natt efter förnedrande sex utan att kunna komma där i från för att man behöver assistans för att få på sig kläderna och ta sig ur sängen,

De här samtalen har jag ofta haft i grupp och jag har ofta känt att den möjligheten att prata om det borde finnas för fler.
Jag har sett hur befriande det är att få prata och att det finns några som lyssnar. Som samtalsledare i sådana situationer blir mina uppgifter två, dels att jämna vägen för möjligheten att prata om det det. Dels att värna om den privata sfären så att berättaren inte säger mer än den kan stå för. Jag lovar det är lätt att dras med när möjligheten att prata om det öppnas och risken är verkligen stor att man säger mer än vad man senare känner för att stå för i ett offentligt sammanhang. Prata om det rörelsen som finns på nätet nu, är em offentlig arena som utan tvekan har fyllt och fyller en funktion men vem kan stötta och hjälpa så att man inte far illa i en process som egentligen är läkande och inte blir kränkande.

Flink är ingen officer och gentleman

Detta inlägg ligger långt från vad jag brukar skriva men jag mådde dåligt av DN ledaren i dag,

I dag har DN hade en konstig ledare kring där de försvarar Mattias Flink. De rackar ner på både livstidsstraffet i sig till 36 års fängelse. Konstigheterna är två Dels jämförelsen mellan Arklöv, Assonius, och Flink. DN verkar tycka att Flinks bakgrund skall göra att han borde dömmas mildare än Arklöv och Assionius. I diskussion om straffbedömning brukar man prata om tre begrepp Dels allmänpreventiv dels individualpreventiv, Sedan pratar man i bland om skyddsaspekter. Bakgrund och klass ska inte spela någon roll. Framför allt i riktigt grova våldsbrott. DN menar att både bakgrund (klass, officer och gentleman) borde vägts in från början.

Den andra delen där de gör bort sig är när de svamlar kring om man inte i stället borde ha dömt till sluten psykiatrisk vård. Här slänger de sig lättvindigt med begrepp som psykos och tro mig det finns inget lättvindigt i psykos. Jag har personligen aldrig hört talas om begreppet alkoholpsykos. Om varenda person som begår våldsbrott på fyllan skulle kunna komma undan med att hävda psykos skulle våra rättspsykiatriska kliniker vara ganska fulla.

Jag mår illa av att DN använder fylla som ett sätt att ursäkta mord. Mord utförda av en millitär utbildad för att döda. Jag tycker att det känns nervöst att Flink får nattpermitioner.

Jag tycker att det är fel att ta bort tidsbegränsa hans straff, Jag tycker däremot att han kunde få frigång med fotboja som kan alkotesta och drogtesta i övrigt. Men en person som blir så farlig på fyllan borde nog finna sig i att leva under kontroll av samhället stora delar av sitt liv

tisdag 21 december 2010

Funkisar pratar om det

På twitter och i bloggossfären och i gammelmedia pågår ett väldigt spännande och intressant samtal om om gråzonen mellan dåligt sex och sexuellt utnyttjande. Många av texterna är spännande och tar ett hårt tag om hjärtat. De mest spännande texterna är de som visar på ett slags utnyttjande i god tro. Där män mer eller mindre omedvetet tagit sig friheter och inte varit lyhörda unde. genomfört samlag där de felaktigt tagit medgivandet för givet. Men också sex där brist på lust och kommunikation ger frustration och olust.

Under mina år som rådgivare, handledare och mentor har jag ofta "pratat om det", med både kvinnor och män, om deras upplevelser i zonen mellan dåligt sex och utnyttjande.

Jag har pratat om det med kvinnor som lever med rörelsenedsättningar som säger ja till sex trots olust för att inte bli lämnade utanför den heliga tvåsamhetens gemenskap.

Jag har hört tjejer prata om nätter med dålig och konfliktfylld sex där de har legat i en säng tillsammans med en man som fyller än med äckel och olust. Hur hon sväljer gråten genom nattens ångesttimmar för att hon inte klarar av att klä sig och komma upp ur sängen själv.

Jag har pratat med män män som älskar män och behöver rullstol för att fungera. Samma dåliga sex i gränslandet till utnyttjande för att man är rädd för ensamheten.

Utifrån min erfarenhet tror jag inte att denna gråzon inte är könsbunden utan finns både i hetero som homo relationer handlar om makt och sexuallitet. Sedan är män genom fostran och ohejdad vana de som oftast medvetet eller omedvetet oftast den som bryter tilliten och respekten som alltid måste finnas om man vill ha spännande och härligt sexliv.

Jag hoppas inte att jag inte omedvetet skapat olust och omedvetet kränkt en partner i sängen.

För ett ett gott och spännande sexliv är borde vara något vi alla vill ha och behöver för att må bra. Bra sex är bra för hälsan

onsdag 10 november 2010

David Lega ( KD) till storms mot kommunernas lagtrots


David Lega är orolig för tvångsvård av personer med funktionsnedsättningar men det gäller att hålla isär äpplen och päron. Att tvångsvårda en person utifrån en diagnos är aldrig ok Varken enligt SOL eller HSL. Jag tycker att lagstiftningen är klar och socialstyrelsen och RR har varit väldigt tydliga med att tvångsvård bara skall användas när inga andra åtgärder fungerar.

Men jag kan tycka utifrån min erfarenhet som anhörig till en person som då och då behöver tvångsvårdas på grund av effekterna av psykotiska vanföreställningar så kan jag se att man väntar lite för länge i stället just på grund av att personen i fråga har personlig assistans.

- Så David detta kan slå åt två håll när man lever med en funktionsnedsättning.


Min åsikt är nog att tvångsmöjligheterna i lagstiftningen behöver ses över regeringsrätten har gått på din linje, det är i princip bra. Jag är bara orolig för att RR dommen kommer att innebära att de som behöver tvångsvård inte kommer att få det just för att de har en eller flera LSS insatser.

Det skall bli intressant att få samarbeta med David Lega när han kliver in i komunalrådskostymen. För en sak är säker vi är fullt överens om att det är allvarligt när kommunen struntar i domar som går dem emot.

Vi från ngo:n i Göteborg kommer gärna att samarbeta kring frågan kring kommunalt lagtrots.
Det är väldigt spännande om David Lega gör detta till en lokal profilfråga i Göteborg. Efter mutskandaler kan det vara bra för Göteborg att rensa upp i även andra träsk.

tisdag 9 november 2010

Kan olika samhällsfobier botas med pressetiska regler

Aspberger löser inga mordgåtor skriver Henrik D Ragnevi ordförande för Attension i Göteborg. i en debattinlägg i Aftonbladet i dag den 9/11 om att den misstänkte i mordet och mordförsöken i Malmö eventuellt har Asperger. Jag håller med Ragnevi i sak man blir väldigt trött när media tar till enkla förklaringsmodeller som etnisitet, kön eller funktionsnedsättningar till att ett brott har begåtts.Ragnevide menar att de pressetiska reglerna måste skärpas. Det säger sig självt att det finns oerhört många med neuropsykiatriska funktionshinder, som lever sina funktionshinder och fungerar fint i olika jobb så somläkare, taxichaufförer etc utan att någon skulle komma på tanken att han/ hon är farlig på något sätt är löjeväckande oavsett om de har en funktionshinder eller inte. Risken är att utan den diskussion som Ragnevi och andra för så demoniseras både Islamskt troende och och vissa med funktionsnedsättningar. Men just detta att diskussionen är betydligt vidare än diskussionen omkring inställningen till oss som lever med olika funktionsnedsättningar gör att jag inte tror att förändringar av de pressetiska reglerna skulle hjälpa stort. För det är inte reglerna i sig som är problemet utan hur de tolkas. Alla historiker vet att hur lagar och regler tolkas är en spegling av tidsandan.
Danmarks motsvarighet till DHR kom för en massa år sedan ut med en affisch på Mona-Lisa i en Permobil, med denslagfärdiga texten "vi har alltid varit här". Det var en underbar slogan just för att den är helt sann. Aspberger fanns långt innan diagnosen sattes. Människor med Aspbergers gjorde sig nog påminda och kanske betraktades de som lite äljest men att göra det till ett skäl till brottsliga gärningar vore nog den tidens journalister främmande. Däremot så skulle nog lika idiotiska förklaringsmodeller som oäkta barn eller annat som vi med all rätta i dag betraktar som lika stor gallimatias som religion eller funktionsnedsättningar är i dag.. Detta utan att de pressetiska reglerna behövde se så annorlunda ut. Just därför är debatter som Ragnevi för mycket viktig just för att hålla reglerna levande och att tolkningen skärps. En eloge till aftonbladet som tog in artikeln och framför allt en eloge till Ragnevi, Mattias Gardell och andra debattörer som för diskussionen i vår ofullkomliga men hyfsat fria media.

måndag 8 november 2010

På genrep med Scenkommet









Hans Sjöberg Konstnärlig ledare på teatergruppen Scenkommet har gjort en klassisk föreställning med tablåer men där han blandat film och scenkonst.







Det är föreningen VSA-Sverige som står bakom teatergruppen Scenkommet. I lördags var det dags för premiär på föreställningen Skuggor. Jag hade förmånen att få gå på Fredagens genrep på föreställningen, De intryck jag redovisar här är från genrepet.










Det är en avancerad amatörteater-grupp som vi får se på Redbergsteatern. De har tillsammans har gjort en föreställning full av spännande anslag som till ex blandning av scen och film - mask och realism minialistisk dekor och avancerad retro i sina stumfilmstablåer.





Alla skådespelarna fick plats för sitt spel om man jämställer de filmiska de filmade scenerna med de som utspelade sig i "real life"
Men jag känner att jag särskilt vill lyfta fram Ann-Marie Fågelberg och Charlotte Nilsson, Anne-Marie för hennes sparsmakade kroppsspråk och Charlotte för hennes intensitet

Det enda negativa man kan säga om föreställningen är att de olika scenerna inte hänger ihop och det är synd eftersom delarna är så bra. Att blanda film och scen i real life är något som kan vidaruetvecklas för att bli mer integrerade med varandra






























lördag 6 november 2010

KROPPSLIGT I HÖGSBO FÖRSAMLING


I onsdags var det en fantastisk föreställning i Högsbokyrka. Två dansare en basist på kontrabas och en präst gjorde en happening kring Korintsie brevet 12 Dansarna från Danskompaniet Spinn medverkande var:
Anna Westberg (dans) Danskompaniet Spinn
Emilia Wärff (dans) Danskompaniet Spinn
Nina de Heney (kontrabas) Danskompaniet Spinn
Maria Norberg (text & tankar) pastorsadjukt Högsbo församling





Det var en spännande föreställning där kroppens sinnen kom till användning Det gav verkligen ett större djup åt texten Här kommer några halvbra bilder tagna med min mobilkamera, Jag önskar att jag kunnat spela in rörelsekänslan musiken och tankevändorna föreställningen gav. Jag kommer att följa Spinn med spänning men spänningen mellan text rörelse och och ord borde kunna utvecklas och tas ett steg till. Men vem vet Högsbo församling och Spinn kanske har fått blodad tand för en fortsättning.

fredag 5 november 2010

Christina Amundberg på LaSSe brukarstödscenter

Christina Amundberg en av Sveriges ledande aktoriteter kring rättstillämpning när det gäller rättstillämpning besökte LaSSe Brukarstödscenter i slutet av november, för att berätta om om nyheter inom SOL och LSS. När det gäller LaSS, menade Christina att det bara finns två områden som förändrats för att spara in på assistansen för statsmakterna. Det ena är att man striktat upp bedömningen kring begreppet hjälp att äta där bara hjälpen att föra mat till munnen kommer att räknas som personliga behov.

Hon menade också att de som inte får stöd genom LaSS inte skall förtvivla eftersom man också har möjlighet att söka om personlig assistans genom LSS. I LSS finns inte den så kallade 20 regeln som finns i LaSS när det gäller personliga behov inte finns i LSS så bedömer försäkringskassan inte att de personliga behoven uppgår till 20 timmar i veckan ska komunen gå in eftersom 20 timmars regeln inte finns i LSS. Om man studerar ställningstaganden i domstolarna kan man säga att praxis ligger på ungefär ett personligt behov mellan 7 till 10 timmar. Däremot så skall kommunen också ta hänsyn till övriga assistansbehov man har så beslutet kan ju bli att ligga på tex. 60 timmar i veckan. Att kommunen bara behöver ge assistans upp till 20 timmar är en myt menar Christina.


Hon gick sedan över till att diskutera socialtjänstlagen där hon slog fast att en anhörig har skyldighet att gå in och ta sin partners del av vanligt hushållsarbete medan den personliga omvårdnaden aldrig skall tvingas på den enskilde. Enligt SOL har man som sökande rätt att kräva en skälig levnadsnivå. Praxis säger att detta innebär ungefär samma levnadsnivå som en låginkomsttagare. Men som Christina säger är att promenera inte kostar några pengar. Hon menar också att man också måste ta hänsyn till biståndstagarens ålder och varaktigheten i behovet.


Att höra Christina som är en tjänsteman med fötterna långt nere i den kommunala myllan är befriande. Hennes civilkurage är befriande. Hon följer lagen i sina bedömningar inte bara lagens bokstav utan också lagens intentioner och den lagtolkning som domstolarna gör. Detta kan naturligtvis leda till att jag som enskild sökande kan få nej på min ansökan men också att man kan få ja. Det finns ett oskick hos en del tjänstemän att medvetet fatta oriktiga beslut och hoppas på att den enskilde inte överklagar. Detta gör man inte om man har Christina som stöd i sitt beslutsfattande som tjänsteman Vi behöver fler som Christina-

Ett stort tack till LaSSe brukarstödscenter för att de ordnat en så intressant kväll.

torsdag 4 november 2010

Smärta är smärtsam


För en vecka sedan var jag på DHR - Västra Götalands smärtkonferens. Långvarig smärta är något som ungefär 9% av befolkningen har erfarenhet av. Smärta och smärtlindring ses i dag som en egen disiplin med behandlingspolecis Men i Göteborgsregionen finns bara två smärtliniker En vid Angereds närsjukhus och en vid SU-Östra. Den mesta av smärtbehandlingen måste ges av primärvården men där finns inte kompetensen att ge adekvat vård. Den andra saken jag lärde mig var att man ska inte gå och dra på smärta för länge för då vänjer sig hjärnan vid smärtan så att hjärnan läser smärta även om den fysiska orsaken till smärtan försvinner och detta har neurologiska orsaker. Tolkningen av smärtan är mer psykosocial men den blir inte därför mindre smärtsam. Bilden är Frida Carhlos bild av smärta

tisdag 2 november 2010

Dessa morsor


Emy Högberg På kort tid har jag varit på två föreläsningar som belyst de anhörigas betydelse för oss som lever med funktionsnedsättningar. Dels en föreläsning på Sahlgrenska akademin, dels en föreläsning på Dalheimers hus om anhörigas betydelse för människor med förvärvade hjärnskador. I föreläsningen på Sahlgrenska akademin var det intressanta att över 50% av oss proffsfunkisar verkar vara mer beroende av våra anhöriga framför allt till lite extra fix och hjälp med tråkigt vuxengöra som att hålla kontakt med myndigheter betala räkningar. På Dalheimershus redovisades att de som upplevde ett beroende av anhöriga upplevde ett lika stort beroende av anhöriga oavsett stödform.


För mig som har arbetat med att stärka människors förmåga att leva ett självständigt liv var detta nedslående slutsatser. Dels för att detta är ett beroende som finns dolt i bakgrunden, många av oss. Dels för att det inte förskräcker våra de professionella i lika hög grad som det chockade oss från funkisrörelsen,


Med detta sagt så ska jag säga att jag när som helst är beredd att dra lansen för alla funkismorsor. Medan de professionella kommer och går både inom funkisrörelsen och inom det offentliga finns morsorna kvar och kämpar

Två morsor har haft en ojämförligt starkt inflytande över mig och min syn på livet med en funktionsnedsättning. Dessa morsor är Elaine Johansson och Emy Högberg. Eliane har varit en mentor för mig när det gäller att få en vidgad syn på vad som är normalt och inte och mamma Emy Ja utan henne hade jag inte varit den uppkäftiga glada och allvarliga människa jag är.

Eliane Johansson


måndag 1 november 2010

Varför är vi fortfarande som exotiska



I bland får man ju konstiga reaktioner när man rör sig bland sina medmänniskor

Ibland upplever jag en nästan sjuklig nyfikenhet som när något överförfriskade män kommer och slår sig ner hos mig när jag sitter på krogen för att fråga hur jag gör när jag ska genomföra ett samlag.


Bruckner IL Canada 2008

Andra verkar nästan avsky att se mig, tittar bort och verkar allmänt besvärade. I det ena fallet så verkar det som om detta med sex och funktionsnedsättningar verkar exotiskt och lite äckelspännande och i det andra fallet verkar man vara rädd för oss exotiska människor ungefär som jag kanske reagerar på tiggarna som sitter på marken i centrala Göteborg. Lite rädd men mest äcklad över att något sådant ska få finnas och få förstöra gatubilden.


Det är just därför våra upplevelser av dåligt bemötande och diskriminering är så likt andra gruppers upplevelser av diskriminering för egentligen är det samma instinkter igång när jag blir kasst bemött och diskriminerad som den diskriminering och de attityder som tiggarna i Göteborg antagligen mött i hela sitt liv. Ett liv som exotiska och obehagliga i medmänniskornas ögon.

Varför denna blandning av äckel och fascination? Fascinationen över det ovanliga och äcklet över det främmande. Hade vi inte skrivit 2010 utan året varit 1910 hade inte detta varit så underligt. Men i dag efter all samhällsinformation och alla politiska viljeyttringar fortfarande bli utsatt för en exotism och ett främlingsgörande i ett samhälle som man levt i hela livet.


söndag 31 oktober 2010

Kärlek är ingen naturkraft

På sista tiden har jag funderat mycket på kärlek. Kärleken har så många ansikten. Kärleken till en anhörig. Kärleken till tex. vänner, gruppen, hunden, landet. Man kan älska individuellt som när jag älskar min lägenhet, tvåsamt, som när jag och min partner älskar varandra, i den lilla gruppen som en klass inför en älskad lärare eller kollektivt som när man älskar en idol eller sitt fotbollslag.

Alla dessa kärlekar kan vara passionerade vardagliga på avsvalnande eller till och med vara förbytta i hat.

Även om jag är hett förälskad i min fru och just nu är inne i en ganska passionerad fas så har jag aldrig förstått detta med att man kan ”drabbas av kärlek”. Alltså att man inte längre kan styra sina handlingar. Detta är något som jag kommit fram till är en myt ungefär som att sättet vi beter oss på när vi dricker alkohol. Både när vi drabbas av fylla eller kärlek så är uttrycken för detta kulturellt betingat.

Är det något jag avskyr är det otrohetshistorier där den otrogne säger att dem drabbades av kärleken, som en naturkraft som inte gick att stå emot. Rena skitsnacket enligt min mening. Är man normalt funtad så har man alltid ett val. Om man slutar att älska sitt lag för att det går dåligt då är man nog inte någon bra älskare. Samma sak tycker jag gäller den kärlek som finns mellan människor där erotiken är inblandad. Ger man sig aldrig tid att njuta av den vardagliga passionen då växer man inte som människa och ger inte heller sin partner livskraft att blomma. Det handlar inte så mycket om viljekraft som att bestämma sig vart hjärtat ligger och hålla sig till det. En annan sak är när man använder otroheten för att komma ur ett redan dåligt förhållande, men då ska man inte skylla på kärleken och passionen som någon slags naturkraft.

Jag tror inte på någon ren existentialism. Visst ser jag att livet kan bära iväg med oss människor på olika vägar och visst är kärleken magi men kärleken är ingen naturkraft som sätter viljan ur spel.

onsdag 6 oktober 2010

Skaka månne SD



















Stockholms biskop skakade om Sverige Demokraterna. Jimmie Åkesson påstod sig darra av harm i går när Stockholmsbiskopen Eva Brunne i sin predikan slog ett slag mot främlingsfientlighet och för alla människors lika värde. Herr Åkesson tyckte att kyrkan och biskopen lade sig i politiken. Men då kan han varken sin bibel eller kyrkohistorien ordentligt. Att en biskop tar avstånd från hat och främlingsfientlighet och uppmuntrar att människor engagerar sig för människors lika värde ingår liksom i uppdraget som biskop. Med tanke på alla platser SD har i kyrkofullmäktige runt om i landet borde det inte vara någon nyhet. Det anmärkningsvärda var inte biskopens predikan utan Sverigedemokraternas reaktion på predikan. Det predikan handlade om var mänskliga rättigheter samt en del grundlagsskyddad lagstiftning En riksdagsgrupp som börjar med att ta avstånd från en sådan predikan avslöjar SD som det antidemokratiska parti det är.

Än är vi inte medborgare i regeringens ögon








Ja nu är det bråda dagar i riksdag och departement men också inom funkisrörelsen. Vilket departement ska hantera våra frågor DHR bloggen som jag slaviskt följer för att jag gillar Marias sätt att tänka och skriva. Jag kan förstå paniken man får när våra frågor fortfarande hanteras som socialpolitik i marginalen. Detta trots att de kostnader vi bär i budgeten är rätt stora. Det är klart att vi borde ha någon form av samordningsminister, som skulle jobba med olika slags människorättsfrågor män jag vet inte hur vi skall hantera detta. För jag känner mig inte som en socialpolitisk fråga, utan mer som en integrationsfråga. Då vore väl Erik Ullenhag det naturliga valet som samordningsminister för funkisfrågorna men det verkar som att man går den tråkiga budgetvägen och ger ansvaret till det departement som ger ut mest kulor till oss med funktionsnedsättningar. Tråkigt och skapar feltänk i politiken. Jag kan inte se hur ett sådant tankesätt från regeringens sida rimmar med tankarna i "från patient till medborgare. Maria Larsson skrev i en debattartikel i GP från januari 2010 att vi som land inte hade lyckats i våra intentioner i förhållande till riksdagens plan från patient till medborgare. En sak står i alla fall klar regeringen ser mera som patienter/klienter än medborgare

fredag 1 oktober 2010

I dag har varit en dag för äktenskapet. Först var vi till vårdcentralen Min fru behövde moraliskt stöd. Sedan till Frölunda kultur hus för att lämna in lite böcker och sedan ner för att trängas på på torget. De flesta kan nog känna att det är lite jobbigt att hänga med sin partner som jag gjort i dag, men om man betänker hur vi haft det så är detta att få göra vardagssaker tillsamans en ynnest en slags guldkant på tillvaron som faktiskt betyder mer än funkispolitiken. Kram på er kära läsare och trevlig helg.

måndag 20 september 2010

Funkispolitik

Ohly talade om vikten av arbete utanför riksdagen mot rasismen och jag känner att det är vad jag vill syssla med förutom funkispolitik. återkommer i morgon Men det känns ledset just nu.

fredag 17 september 2010

Den personliga assitansen

På lördag önskar jag verkligen att jag kunde vara i Stockholm för då går ett gäng kompisar runt i valstugorna för att diskutera personlig assistans. Jag tycker att det är verkligt obehagligt att frågan knappt har diskuterats i Valrörelsen. En fråga som faktiskt är liv och död för så många människor både för oss som använder assistans för att kunna leva ett vettigt liv och för dem som är våra assistenter. Jag är jätte rädd både för min del min frus del och vår Gudsons del + alla andra som har assistans. Hittils i år har fler förlorat sin assistans än under hela förra året. Det är en galenskap som sprider sig och på något sätt känns det som om vi är handlingsförlamade,

onsdag 15 september 2010

Personlig assistans eller hemtjänstskräck

Den personliga assistansen är hotad. Förutom att det känns som om gränsen för kollektivt självmord börjar närma sig. :) Fler har blivit av med assistansen i år än under hela förra året. Detta utan att lagstiftningen har förändrats än. I valet har inget parti nämnt den personliga under valet. Detta gör mig rädd, det är förfärligt det som händer nu. Fler och fler blir utan assistans och fler och fler assistenter blir utan jobb. Vad planerar politikerna är det skräckupplevelserna från hemtjänsten som åter väntar oss.

Demonstration om personlig assistans i Stockholm på lördag

Jag fick en inbjudan via Facebook om en demonstration för bibehållen personlig assistans. Det är min mycket goda vän Veronica Svensk som är med och organiserar. Jag kan tyvärr inte komma men vill ändå göra reklam för en viktig demonstration.

I`ve got an invention from Facehook aboute a demonstration for personal assistance in Stockholm Our Rights are thretend here in Sweden and on Sunday it´s electionday here in Sweden so it`s a very good day. We hope on support if you are in Stockholm

fredag 10 september 2010

Rör inte min assisans


På en av mina favoritbloggar fulldelaktighet.nu så skriver Emma Johansson ett inlägg livsviktigt om den fara den personliga assistansen är utsatt för. Jag håller med om att att faran är överhängande. Men det jag tycker sämst om är stämningsläget. Allt från det nya kollektivavtalet till försäkringskassans nya riktliner samt eventuella förändringar i lagstiftningen. Det känns som om man gör sitt bästa för att klämma märgen ur den personliga assistansen.
Att assistansen skapar arbete är en omtvistad sanning. Detta borde göra assistansen populär hos Alliansen Den ger mycket ungdomar arbete. Detta borde gå hem hos de röd gröna. Det har gynnat nyföretagande ofta bland personer med varaktiga och stora rörelsehinder. Detta är så kallade synergieffekter som också borde tas med i beräkningen när man diskuterar assistansen. Att snacka om arbetstillfällen i samband med Rut-avdraget är skrattretande när man tänker på de arbetsmarknadseffekter som en försämrad rätt till personlig assistans skulle innebära. Förutom detta så är assistansen oerhört kostnadseffektiv i förhållande till sin målsättning. Den har verkligen ökat vår möjlighet att känna av goda levnadsvilkor och ett liv som andra.
Carl Bildt skrev i en av sina böcker att assistansen var det politiska resultat som han var mest stolt över under sin tid som statsminister. Nu Carl är det tid att du gör ditt bästa för att denna handikappolitiska landvinning förstörs

onsdag 8 september 2010

Hur kämpar vi genom att vara en finne i rumpan på makthavarna


I går hade jag förmånen att vara på en träff med Unga rörelsehindrade Göteborgsklubben och fick då träffa Fredrik Kanestam en av DHR-förbundets anställda eldstjälar. Han började med att försöka få fram vad deltagarna hade för mål med Unga Rörelsehindrades i Västra regionen och Göteborg. Alla var lite tveksamma tills Fredrik påminde gänget om vad det stod på klubbens hemsida "en finne i rumpan på makten". Det tycker jag är en målbeskrivning så god som någon. Efteråt funderade jag mycket på varför jag själv är engagerad. Satt tittade på en sida på Independent Living institutets skrivningar om peer support. Altså en form av "kamratstöd" Bland annat så skrev man i om vikten av att känna att man har makt att påverka sitt liv och sin vardag. Trots assistansen kränks denna egenmakt ofta utan att man förstår att man blivit kränkt eftersom maktlösheten liksom ligger inbygd i systemet. Jag blir galen av detta och arbetet inom funkisrörelsen är det mest effektiva och trevliga sättet att arbeta för för vår rätt till makt och egenmakt.

måndag 6 september 2010

Varför kliar domstolarna fk bakom öronen

Adolf Ratzka skriver om behov av lagändringar i LaSS. (Lagen om assistansersättning.) Under 201o ett förlorade 146 personer personer sin assistans och ett okänt antal personer har blivit nekade assistans vid ansökan inte på grund av någon lagändring, utan på grund av att domstolar och försäkringskassan har börjat tolka LaSS annorlunda. Detta är problematiskt efterssom vi är rädda om överklagningsinstrumentet så hamnar vi då och då i sådana här vidriga situationer. När Försäkringskassan gör sina tolkningar så måste det ha stöd i överprövning. Så när vi med all rätta skäller på försäkringskassan så måste vi också ge förvaltningsdomstolarna en släng av sleven.. Jag arbetade med rådgivning under de första åren av LSS och LaSS. Det gjorde mig häpen att domstolarna i realiteten kunde förändra lagstiftningen. Detta syntes då mest i rättigheten ledsagarservice en rättighet som SRF (Synskadades Riksförbund) hade kämpat för. Sedan gjorde Regeringsrätten genom ett antal domar det i praktiken gjorde omöjligt för människor med grava synskador och orienteringssvårigheter att ansöka om ledsagning

Nu sker samma sak med LaSS. Genom att domstolarna dömer mot en snävare bedömning om vad som är grundläggande behov, tar de också över ansvaret för tolkningen av lagstiftningen. På detta sätt kan Försäkringskassan gömma sig bakom domstolarna. Egentligen borde vi inte föra denna diskussion med försäkringskassan. Genom en rad prejudiserade domar har förvaltningsdomstolarna tagit över ansvaret för tolkningen från försäkringskassan
Det är viktigt att det förs en politisk diskussion om den juridiska tolkningen som domstolarna gjort.
Även om vi lever i en mytbildning att domstolarna lever i en slags elfenbenstorn så är de lika mycket en del av samhällsförändringar som alla andra myndigheter och borde kunna utsättas för samma debatt och granskning. Jag kan inte låta bli att fundera på om dessa domar är ett beställningsjobb från försäkringskassan till domstolarna. Jag har inga svårigheter att se framför mig hur de kommit överens om "tagen" under en odokumenterad arbetslunch.

Vi måste helt enkelt få svar på frågan. Var ligger den juridiska grunden för domstolarnas svängning

Upprop från en funkisnörd

Jag klagade på att det fanns interndebatt på Full delaktighet.nu nu ska jag motsäga mig själv genom att spinna vidare på Bengt Elméns inlägg "Varför stoppade ingen brölloppskortegen".

Jag har alltid och kommer antagligen alltid att tycka att vi har alldeles för lite aktivism i funkisrörelsen. Viljan till aktivism räcker inte. Vi måste våga synas och vi måste våga provosera för att få igång en debatt. Men det är inte så lätt för oss, vi behöver träning. En träning som IL-rörelsen faktiskt fick i mitten på 90-talet först i Sthm sedan i Göteborg. Dessa kurser har så här i efterhand betytt nästan lika mycket för som den personliga assistansen Just för att våga vara besvärlig när jag kräver samhällsförändring. Denna peer consuling och peer support är väldigt viktig om vi vill att fler skall kunna aktivera sig för bara viljan räcker inte. Vi behöver mer peer suport och aktivismträning för att komma ur garderoben på riktigt.

Håller fulldelaktighet måttet

full delaktighet.nu är en väldigt inspirerande blogg som tyvärr bara kommer att vara i funktion fram till valet. Texterna är av hög kvalitet och sätter pulsen på var funkisdebatten finns nu. Målet med bloggen är att lyfta fram frågor som funkisrörelsen vill att valrörelsen skall diskutera. Altså bloggen skall vara utåtriktad. Ett antal inlägg följer inte målsättningen T.ex. Bengt Elmens Varför stoppade ingen... eller Lars Linbergs "Ideér till den framtida handikapprörelsen" Det har varit jättespännande för mig och andra funkisnördar att läsa. men de fyller ingen funktion för våra politiker eller media som följer bloggen. Skärpning vänner.

torsdag 2 september 2010

Handikappad eller neger en kulturell fråga

Vilhelm Ekensten en av de bästa idéologerna i funkisvärlden här i Sverige skrev ett svar på ett inlägg från Jonas Franksson om varför begreppet handikappad inte är PK. Han drog exemplet att ordet neger inte används i dag.Jonas menar i sitt inlägg att begreppet handikappad skulle kunna användas som en kulturell beteckning för de människor som har erfarenhet av att leva med en funktionsnedsättning. Jag tycker för visso inte om begreppet handikappad som ett begrepp som skulle kunna användas som ett kulturbegrepp. För mig är begreppet för brett. Jag har alltid anslutit mig till begreppet handikapp som Peter Pol beskriver det och just relativiteten i begreppet gör att jag inte kan ansluta mig till att ha det som det kulturella begreppet. Just för att beskriva den speciella kulturella erfarenhet det är att leva med ett rörelsehinder och betraktas som en svag grupp som med en slags förment naturlighet utesluts från många processer i majoritetssamhället. Just därför uppskattar jag Adryan Lindens inlägg i dag på full delaktighet.nu. Han beskriver just både styrkan och svagheten hos begreppet eftersom alla hamnar i handikappande situationer varje dag i princip. Men just nu i dessa valtider är egentligen sådana här debatter onödiga vi borde verkligen i stället focusera på vad politikerna ser på tillgängligheten och på hur vi vill ha en vettig tillgänglighetslagstiftning utformad.



En reflektion på Vilhelms kommentar är att man som förtryckt är att erövra förtryckarnas språk och fylla det med nytt innehåll. Ex på detta är hbt-världens erövring av begreppen bög och flata.

tisdag 24 augusti 2010

David Lega V/S Jesper Odelberg

I går på Dahlheimers hus inför en fullsatt samlingssal skedde en historisk händelse. En valdebatt mellan två rullstolsburna riksdagskandidater på valbar plats. Nämligen Jesper Odelberg (V) och David Lega (KD). Det var befriande att höra en partipolitisk debatt som lämnat den allmänna välviljans snömos och faktiskt vågade ha olika åsikter. David förde fram typiskt borgliga åsikter betydligt tydligare än vad en politiker utan funktionsnedsättningar skulle ha vågat göra. Jesper drev en rödgrön linje tydligt. Välsignat skönt. Bägge politikerna använde sig av sin livserfarenhet för att få sympati för respektive linje, men jag tror att David tog poäng på att verka mer inläst och förberedd. Jesper var mer i linje med funkisrörelsens politiska agenda där han drev frågan om den fysiska tillgängligheten som en diskrimineringsfråga medan David utan tvekan var mycket skeptisk till en diskrimineringslagstiftning och i stället ville arbeta för en tillgänglighetsmilijard och på detta sätt uppmuntra till ökad tillgänglighet.

Vid fråga om vilka frågor de ville driva så svarade Jesper Diskrimineringsfrågor Kulturfrågor och bostadsfrågor. David ville driva tillgänglighetsfrågor arbetsmarknadsfrågor och företagande.

Det kändes som Jesper drevs av känslan av förtryck och diskriminering medan David drevs av individens möjlighet till utveckling. Jag kommer att komma tillbaka till den här debatten till ex så tycker jag Davids åsikter om tillgänglighet och diskriminering är intressant och väl värd att ifrågasätta efttersom den delvis är mycket intresant och delvis är endera stupid eller blåögd likväl som Jespers sätt att vara oförberedd inför en viktig debatt som han visste var historisk är värd ett studium eftersom jag tycker att det visar på en dålig respekt för välgarna men mer om det i morgon

onsdag 11 augusti 2010

Vem ska man stämma för dålig tillgänglighet

Diskriminering är ett stort och känsligt begrepp. Man måste skilja på juridisk diskriminering och känslomässig diskriminering. Själv är jag tveksam till nyttan av att få in tillgängligheten i diskrimineringslagstiftningen. Även om jag kan känna mig diskriminerad, så är det i Sverige svårt att juridiskt bedömma vem som diskriminerar. Säg att ett fik har byggt om och jag inte kommer in, Vem är ansvarig?
Caféägaren, fastighetsägaren eller byggherren?
Om vi vore i USA vore caféägaren den självklara att stämma men i Sverige så blir det marigare för det är fastighetsägaren och byggherren som har ansvaret för en byggnads tillgänglighet. Samtidigt som man kan tycka att en verksamhetsägare som bedriver offentlig verksamhet borde ha ett juridiskt ansvar för att jag ska kunna verka där. Oavsett om jag har ett funktionshinder eller inte.

Personligen tror jag inte att en skärpt diskrimineringslag räcker. Jag tror att en skärpning av pbl. måste till, vid sidan av en skärpt diskrimineringslag Ge oss med funktionsnedssättningar möjlighet att överklaga enligt pbl. och att kommunernas ansvar för den fysisika miljön skärps.

Det som eventuellt skulle kunna komma in i en diskrimineringslagstiftning är om man bedriver verksamhet som vänder sig till allmänheten men inte har verksamheten i fysiskt tillgängliga lokaler.

torsdag 1 juli 2010

Svartfötter och grisbilar

Var på pubben igår med ett gäng dhr:are. Det var kul vi tjatade om allt från semesterplaner till funkispolitik. När vi sedan skulle sticka hem så tyckte R att jag var en "svartfot" som inte åkte spårvagn hem med min rullstol. När jag sedan satt i grisbilen på väg hem kom han slokörad tillbaka för att det hade kört förbi två spårvagnar utan ramp Det är inte lätt det här med vardagskamp

Svartfot=strejkbrytare
grisbil=färdtjänstbuss

måndag 28 juni 2010

Assistenter borde inte vara vänner på tjänstetid

För mig har den personliga assistansen alltid varit lika mycket en idé som en verkssamhet eller om man så vill ett verktyg. Ideén om det självständiga livet och möjligheten att leva ett så normalt liv som möjligt. För även om jag ser fantastiska förättringar i människors liv så ser jag också hur assistansen för vissa har blivit en begränsande faktor Därför blir jag ledsen när jag se folk med assistans som använder sina assistenter som ett slags ställföreträdande vänner i stället för att genom assistansen bryta sin ensamhet och sitt utanförskap. Vi måste bli bättre på att lära varandra att använda vår assistans så på ett sätt som gör oss till starka och självständiga människor.
Jag är helt säker på att vi tillsamans kan lära oss att använda assistansen mer kreativt för att goda levnadsvilkor och delaktighet inte bara skall finnas på pappret.

onsdag 23 juni 2010

Tillgängliga spårvagnar - Ja kanske var tredje vagn

Nu har jag använt de nya eldrivna ramperna i spårvagnarna. Jag fick vänta på tre vagnar som både hade plats och en fungerande ramp. Frågan är om det egentligen kan kallas tillgänglighet

måndag 21 juni 2010

Rullstolsramper och homosexuallitet

Jag är så glad min församling har sagt ja till att viga par av samma kön. Läste också en bra text om kristnas förhållande till kärlek och sexuallitet som just fångar mitt sätt att tänka kring de här frågorna.

Livet som rullefunkis har blivit mycket enklare nu i Göteborg. Västtrafik har satt på rullstolsramperna i spårvagnarna. fantastiskt för de har funnits ett antal år utan att användas.
Nu ska jag Dahlheimershus för att skriva om spårvagnar. Ska bli skönt att göra lite handfast politiskt funkisarbete

måndag 31 maj 2010

Jag svek i år.

I lördags var det dags för en av årets största begivenheter tillgänglighetsmarschen och jag svek. Jag valde kärleken till min kvinna i stället för solidariteten och gemenskapen med mina kamrater under tillgänglighetsmarschen. Detta känns som ett svek men samtidigt så såg jag ångesten i min frus ögon och då blev valet på ett vis lätt. På ett annat vis svårt för jag måste fråga mig i hur hög grad skall jag låta mig styras av att min fru mår psykiskt dåligt. Vad är den mest kärleksfulla handlingen egentligen. Ge mig ut och demonstrera och på så sätt fylla på batterierna för att sedan orka med bättre att vara lugn och trygg inför henne – denna ständiga kamp mellan känslor och förnuft kärleken i den lilla världen och kärleken i den stora världen

tisdag 11 maj 2010

En tom plånbok

Jag fick i dag höra om en gammal dam som gick in i ett stort varuhus varje dag och plockade en varukorg full sedan gick hon till ett hörn och bad "kära jesus fyll min plånbok med pengar" sedan tog hon upp plånboken ur fickan och då var den tom. Hon lämnade då besviken affären för att enräget komma tillbaka igen. Är inte detta ett ganska mänskligt beteende. Inom funkisrörelsen har vi sedan länge kämpat för t..e.x. tillgänglig kollektivtrafik ändå har vi så långt kvar Ibland känns det ungefär som Jesustantens böner vi försöker och försöker, oftast liknar våra resultat den tomma plånboken men ändå fortsätter vi som om vi var den j_kla droppen som urholkar stenen. Efter mer än 30 år i funkisrörelsen börjar jag kanske se konturerna på av droppen på stenen men i bland skulle man vilja använda dynamit-

tisdag 20 april 2010

Vad gör de teckenspråkiga i funkisrörelsen?

Jag hälsade på några kamrater på DHRG:s kansli i dag. Vi kom in på en diskussion om varför dövrörelsen går emot stora delar av funkisrörelsen genom att genomgående kräva särlösningar dövklasser dövuniversitet äldreboende för döva etc. Jag drev stenhårt frågan om dövrörelsen egentligen är en del av funkisrörelsen utan helt enkelt skall betraktas som en språklig och kulturell minoritet på som till ex Resandefolket eller Romerna. Finns det andra som tycker som jag att det är fel att fokusera på dövheten hörselskadan i stället för språket och kulturen.

Konsekvensen av detta är naturligtvis att dövrörelsen lika lite som invandrarorganisationerna eller S skall ingå i funkisrörelsen Har jag rätt eller fel?

måndag 19 april 2010

När stöttan rämnar

Ursäkta min bortavaro. Jag har varit både psykiskt och fysiskt dålig under en lång period och helt enkelt inte orkat skriva något på bloggen men kommer förhoppningsvis att börja skriva igen tack för varma ord om texten kring långa förhållanden. Just nu är det stökigare än vanligt för både Tori och jag är sköra just nu och det är ju inte praktiskt när ingen av oss är bra stark nog att stötta den andra men det har ju löst sig förr och kommer säkert att lösa sig igen

tisdag 9 februari 2010

Det är synd att vi inte får ha vår ålderdom tillsammans som vi har planerat…

I dag blev jag utskriven från hospitalet Sahlgrenska sjukhuset. Kvar där på sjukhuset ligger min älskling något förvirrad efter en galloperation och säger till mig att det är synd att vi inte får åldras tillsammans som vi planerade. Då var det något som brast inom mig och tårarna började spruta. För det är min mardröm att min älskling av någon anledning inte skall finnas kvar vid min sida. Just nu gråter jag så det sprutar och fingrarna går av sig själva. Jag har ibland tvekat över om vi egentligen är bra för varandra men i dag stod det klart för mig att det spelar ingen roll för mig utan henne skulle jag känna mig som ett spöke.

Det här med långa förhållanden är speciellt. Jag och min hustru har varit gifta i 17 år och jag skulle ljuga om jag sa att det har varit en dans på rosor. När hon har varit sjuk så att hon inte var kontaktbar under nästan ett år eller när jag var så förblindad av någon slags ”karriär” inom funkisrörelsen att jag blev helt döv för hennes behov så har vi nog tvekat, men med åren växer man också ihop, just nu som två ganska sköra buskar som behöver varandras stöd för att klara av stormarna i livets brittsommar för att försöka uttrycka sig lite poetiskt.

Många har frågat oss om inte detta med att vi bägge två har en CP-skada har komplicerat livet för oss och ja det är väl så, men samtidigt har vi trots våra olikheter

En annan sida av det myntet är att vi behöver personlig assistans bägge två för att klara oss. Det är ett större problem eftersom vi har olika förhållningssätt till våra assistenter. Jag är i grunden ett socialt djur som gillar människor utan att för den skull ha lätt att släppa dem nära. Min kära är mer introvert och tar hon till sig människor gör hon det verkligen. Så fungerar hon och jag gentemot våra medmänniskor så ock mot våra assistenter.

Min älskling kan tycka att jag är för social med assistenterna och jag kan tycka att hon släpper dem för nära. Ibland blommar de här olikheterna ut i gräl men oftare i ett ordlöst motstånd.

Det här är en text som flutit ganska snabbt att få ur mig men jag hoppas att den inte är för privat även om den är personlig.

så har vi en djupförståelse för varandras hjärnskador som nog har gjort oss mer uthålliga i livet än annars.

måndag 8 februari 2010

Att förlora vuxenpoäng

De sista dagarna har jag funderat dagarna har jag funderat mycket på vilka rättigheter man har om ens funktionshinder samt psykisk stress samt depression gjort att man fattat dåliga beslut.

Beslut som gjort att hela livet håller på och smula sönder sig framför ens ögon och man känner sig helt maktlös. Jag säger då det att hjärnskada med fel i de exekutiva funktionerna. stress, depression och arbetslöshet inte är någon snygg kombination. Ibland känns boktiteln ”Jag vill inte dö jag vill bara inte leva” som en väldigt bra rubrik för mitt sinnestillstånd just nu.

Privatekonomin är åt helvete. Jag klarar inte av att fylla i några blanketter Följaktligen så har jag inte klarat att få igång A-kassan. Frugan ligger nyopererad och mår så dåligt. Allt bara rasar. Jag förlorar vuxenpoäng i väldig fart och jag vet inte vad jag skall göra. Det känns inte bra när man snart fyller 50

tisdag 2 februari 2010

Assistansuppropet har nått en bit nu är resten kvar

All heder Till assistansuppropets initiativtagare som fick socialstyrelsen att dra tillbaka sitt förslag på frågemall vid prövning om personlig assistans. Tydligen tycker Bengt Lindkvists före detta stadssekreterare att frågorna inte får vara intigritetskränkande en annan fråga är också om man ska behöva redovisa på minuten hur länge man sitter på dass.



En annan fråga som kan bli het i assistanssfären är frågan om kollektivt boende. Jag förstår fuller väl varför IfA reagerar hårt. Personlig assistans skall ju inte vara kollektiv. Det är ju själva det fina i kråksången med personlig assistans. Samtidigt vet vi ju att fler och fler har svårt att få ekonomin att räcka till. Att då slå sig i hop om en bostad är ju helt ok när man är ung och det finns mycket annat man vill lägga pengarna på. Egentligen är det hela en fråga om makt. Vem har makt över kvadratmetrarna. Säg att någon tröttnar på att vara kollektiv och flyttar till egen lägenhet. Säg då att någon av de andra i kollektivet har börjat pussa på en annan ung människa som inte är LSS berättigad eller assistansberättigad, men som gillas av de övriga i boendet. Kommer då assistansföretaget, komunen eller styrelsen att kunna ha andra synpunkter och genom sin makt kunna trunfa in någon som har med sig LaSS timmar till boendet.



Vad tycker ni kan man kanske till och med ha kollektiv personlig assistans eller är det nya gruppboenden vi skapar

lördag 30 januari 2010

Dit hjulen går dit vill inte jag

sa en gammal man apåbro den bristfälliga snöröjningen på trottoarer och gångbanor i Sthm.
Jag tyckte det var en välfunnen replik för det är nog så vi som behöver hjul för att ta oss fram i detta vinterväder oavsett om det är via barnvagn, rullstol eller rullator. En sanning är att små kommuner ofta är sköter sina gångstråk bättre än större städer. Egentligen borde gatukontoren få böta en femtusing minst för varje vårddygn som dålig väghållning medför

fredag 29 januari 2010

Vård utan ansikte

bilden föreställer ett antal patienter läkare och sköterskor som apar sig framför kameran.

Jag ligger inne på Sahlgrenska sjukhuset nu och känner mig som en gengångare när jag stryker omkring i kulvertarna här(: I entrékoridoren hänger ett antal fotografier i samband med ombyggnaden av centralkomplexet De nytagna bilderna är ganska sterila bilder på medicinskteknisk apparatur med några vilsna kirurger/tekniker i mask. Alltså vårdpersonalens identitet är borttagen. Man har också bilder som jag föreställer mig är från 60-talets början fina bilder på läkare sköterskor tillsamans med patienter. Ansikten var viktiga, i dag är ansikten oviktiga. I går primerades den personliga kompetensen i dag den medicinska apparaturen. All forskning säger att god omvårdnad är A och O för ett snabbt tillfrisknande. Varför det då inte viktigt att i bild försöka illustrera omvårdnadsarbete som görs av alla från läkare till undersköterskor Jag tror inte vi vill ha en sjukvård med bara hjärna vi vill nog ha ansikten till hjärnorna också

söndag 24 januari 2010

Det är tur att man är som man är

... När man inte är som man ska.
Har haft helg med min fru och är nu tillbaka på SU för ytterligare en vecka. Det är tröttsamt,att behöva vara här. men någon gång ska det väl vända. Livet kan verkligen visa sig från sin svåra sida Just nu är "döden, döden" lättare att tänka sig än annars. Men kärleken till min fru Tori håller mig kvar. Men det är sjukt att lägga ansvaret för om jag vill leva eller dö på henne. Jag måste hitta tillbaka till min egen livsenergi och inte snylta på hennes för att hänga kvar. Gud min Gud hjälp mig.

onsdag 20 januari 2010

CP-mamman har flyttat välkommen Smulgubbe

En av mina favoriter i bloggdjungeln är CP-mamman har bytt blogg och bloggnamn. Hon skriver med stor känslighet om detta med att vara mamma till Tekla. Sent ska jag glömma inläggen kring jul när lilla fröken var sjuk så att hon inte orkade vara spastisk. Utan någon hysteri beskrev mamma hur detta kändes och för mig kändes det som ett privelegium att få vara med. Själv har jag det lite hårt just nu men sådana som Smulgubbe ger mig hopp.

tisdag 19 januari 2010

Selma Lagerlöf en funkis

Jag har en ny favorit i bloggträsket Elin Grelsson Frilandsjournalist från Göteborg med kultur som område Hon skrev på sin blogg om alla genialiska kvinnliga författare som tvingar henne att då och då kvotera in manliga författare i sin läsning. En av böckerna hon kvoterat in är Röda rummet av Strindberg och här gör hon en jämförelse med en av mina husgudar Selma Lagerlöf. Och visst Strindbergs Röda rummet står sig slätt mot den fantastiska realismen i Gösta Berlings saga. Båda författarna försöker beskriva ett upplevt utanförskap också här blir Selma mer trovärdig än August då Selmas personliga fond hade mer att ta ur. Hennes klasstillhörighet, hennes sexuella läggning och hennes funktionshinder var alla utmärkta färger att hämta ur sig själv för att beskriva utanförskapet. Selma visar också på ett tydligt sätt att fysisk och psykisk styrka inte behöver hänga ihop. Någon gång när jag känner mig glad och stark skall jag försöka skriva om Selma ur ett funkisperspektiv. Jag tror att det kan vara både fruktbart och spännande. Jag tror att Selmas fysiska funktionsnedsättning är mer spännande att gräva i än August psykiska tillkortakommanden.

lördag 16 januari 2010

Böter i Sundsvall för dålig tillgänglighet

Enligt DHR bloggen har Sundsvall hotat sina fastighetsägare med viten om de inte gör entreer tillgängliga för människor med funktionsnedsättningar. Detta är ju glädjande för funkisar i Sunsvall men faktiskt en seger för hela funkisrörelsen då vi plötsligt kan ha en kommun att skjuta framför oss i vår kamp. Ja jäklar i lådan som jag tror Åsa Nisse sa Tack Sundsvall. En Vidiokonferens nu och lite fakta skulle vara bra nu när vi tillsammans med NHR skall driva att andra kommuner tar motsvarande beslut.

lördag 9 januari 2010

Tillvarons utlänningar men varför

En god DHR kamrat, Erland Dahn, skrev i DHR Göteborgs avdelningens jubeleumsskrift för vårt 80 års jubelemum 2003. Han använde där uttrycket tillvarons utlänning. Jag tror att det var Knut Hansun som myntade det för att beskriva utanförskapet för invalider halta och lytta invalider.

Hur välfunnet är uttrycket. Ja jag vet inte riktigt På ett sätt tycker jag det är välfunnet När man saknar språket saknar du också ingångar i samhället. Om man saknar språket saknar man också de sociala koderna som är så viktiga för att "höra till". Altså kan språklösheten verka åt två håll man släpps inte in för att man inte talar språket och man släpps inte in för att man inte kan de sociala spelreglerna. Men samtidigt finns det vesäntliga skillnader. Ett språk och sociala signaler kan man lära sig så bra att man kan bli nationalpoet som Conelis W. En funktionsnedsättning är inte lika lätt att lära sig bli av med. Det är därför integreringspolitiken har gått åt skogen både i skolan och på arbetsmarknaden Det är inte så "enkelt" som för utlänningar. Och då vet vi väl hur inskränkt och svårt det kan vara för människor som kommer hit som invandrare eller flyktingar.

Men som sagt vi kan aldrig lära oss språket tillräckligt bra för att släppas in i samhället det är lätt att se på betyg, utbildning och arbete. Visst kan vi som David Lega och Jesper Odelberg släppas in just på ett slags främlingspass genom att spela på en falsk exotism. Det går både att leva på och göra en politisk kariär på men ger lätt bakslag.

Att slå mynt av sin exotism är inget som håller i längden eftersom det är falsk marknadsföring eftersom vi inte tillhör en minoritet i samhället.

Genom att se oss som till tillvarons utlänningar gör man oss till något exotiskt som inte hör hör till gruppen/samhället.

Vår fight måste altså vara att få svenskarna att förstå att det inte är något exotiskt med att leva med en funktionsnedsättning men att livet för oss alla ser lite olika ut och att just den olikheten gör att vi faktiskt inte är exotiska, men unika.

onsdag 6 januari 2010

Kylan dämpar allt.

Jagat runt lite på nätet för att eventuellt hitta något att skriva om, men jag hittade inget särskillt Kylan verkar vara dagens snackis. Tänkte på mitt förra inlägg om snö. Jag tror faktiskt kylan är värre.

Året har börjat med mycket frågor kring mänskliga rättigheter DHR har agerat och slutade året med att anmäla både SJ och Posten till DO. Flera har tydligen också gjort anmälningar till DO enligt LSS-bloggen. Vi väntar på regeringens förslag hur man skall hantera tillgänglighetsfrågorna efter 2010. Förslaget är i faggorna .

Assistansreformen darrar också i fogarna och vi väntar alla ängsligt och undrar över hur riksdagen genom ett klubblsag kommer att förändra våra liv. Riksdagen vill spara pengar Vi med assistans vill leva våra liv. Risken är stor är att vår frihet väger ganska lätt.

Hoppas att ni alla får en trevlig 13-dag för vi får alla mycket att arbeta med efter helgerna
Jag och min kärlek skall äta middag med en god vän. Sara