I dag sitter jag på biblioteteket inte för att ha någon annan anledning än att komma ur sängen. Jag mår absolut inte bra av att vara arbetslös.
Men det är ju ett tillstånd jag delar med många i Sverige och så som levandes med ett rörelsehinder så är jag också i gott sälskap.
Undrar vad min blogkompis dotter Teckla kommer att jobba med när hon blir stor. Busschauför kanske.
Nej allvarligt talat så är ungefär 50% som lever med rörelsehinder i arbetsför ålder arbetslösa. även i högkonjungtur så hur ser det ut nu mitt i lågkonjungturen? För detta med arbetslösheten är vid sidan av taskig fysisk tillgänglighet det som fäller oss till ett liv som ett slags andra klassens medborgare i händerna på en massa kommunalbyråkrater. Det känns som om jag bara vägrar!
