söndag 29 november 2009

Att leva som andra är det att leva sitt eget liv

Jag har ganska ofta tänkt på begreppet som finns i LSS "Att leva som andra"
Vad betyder det egentligen? En studie över min dag i dag så har sett ut ungefär så här. Vid halv nio i morse vaknade jag sedan åt jag frukost i sängen En macka och en kopp the. Frugan låg och sov bredvid mig sedan gick jag in på nätet och kollade på västtrafik vilken buss jag skulle ta till kyrkan. Där fick jag bestämma mig om jag skulle ha noll eller ett byte det med noll byten gav mig en halv timme mindre i bingen, men jag orkade inte kolla om det fanns rullstolsplatser hela vägen eller inte på bytet så jag fick sätta fräs.
och jag hann bli klar på tio minuter och 20 minuter senare var jag på bussen. Efter en väldigt vacker Gudstjänst i en fullsatt kyrksal och gott kyrkfika så bar det i väg hem, där visade det sig att frugan var dålig och behövde åka in till akuten så jag hjälpte henne och packa medan hon gjorde sig i ordning. Sedan åkte hon in medan jag började titta på en text om skröppelteori som jag håller på att arbeta med. Sedan ringde jag hustrun och hon lät så nere så jag stack till Sahlgrenska via Frölunda Torg där jag tog mig en kebabb i farten för att sedan ta spårvagnen till Sahlgrenska. På Sahlgrenska satt jag och pratade med kvinnan i mitt liv, min och hennes assistenter. Till slut fick min äkta hälft nog av allt tjaffs och bad oss hålla tyst. Jag satt hos henne till kvart i åtta. Sedan åkte jag hem via Frölunda Torg där jag slängde i mig en donut och en kopp kaffe för att sedan ta bussen hem och lägga mig i sängen för att börja skriva på min blogg.

Jag har skrivit detta som om jag inte hade haft assistent men de flesta av de aktiviteter jag har beskrivit skedde med hjälp av mina assistenter t.e.x. Göra och äta frukost, ta fram datorn, ta mig till och från hållplatser hitta till mina destinationer klä på mig plocka fram plånboken ja snart sagt varje moment som kräver praktiskt handlande. Frågan är lever jag ett liv som andra?

Kompenserar assistenterna för sådant som jag inte kan göra p.g.a. min funktionsnedsättning.

Tack kära assistenter ni hjälper mig att leva mitt liv men är det som andras?

lördag 28 november 2009

Nu är jag trött på att "Västtragik" inte använder sina inbygda ramper på spårvagnarna


Kan inte Mohammed komma till berget så får berget komma till Mohammed tänker jag när det gäller Västtrafik och deras spårvagnar. Enligt uppgift så har 75% av spårvagnarna inbygda ramper men man vägrar att använda dem. Skandal. Två konsekvenser av detta är att jag måste åka mycket mer färdtjänst på skattebetalarnas bekostnad och att jag skaffat mig en vikbar ramp som jag hoppas kunna använda så håll tummarna.

onsdag 25 november 2009

Sven Ingvars i stället för napp

Jag sitter och lyssnar på Sven-Ingvars Dansband är egentligen inte min melodi men Sven Ingvars har en stor måbra faktor för mig. När jag var liten på Bräcke Östergård så var jag slav under Svensk-Toppen. Jag var en stolt liten Värmlänning och att höra Sven-Ingvars var som att höra min släkt. Det var en slags bekräftelse var hemma var. Hemma fick helt enkelt inte vara Bräcke. Hemma var med mamma pappa mostrar morbröder och kusiner Hemma var inte Göteborg. Hemma var Filipstad i Värmland Mycket viktigt. Det fanns en klassskilnad mellan oss barn Nämligen de som kallade Bräcke Östergård för hem och dem som kände sig mer hemma med föräldrarna. Det går inte att sticka under stol med att det fanns föräldrar som inte tog hem sina ungar oftare än de behövde. Vi barn hade en stark känsla för hur det var ställt. Samtidigt var man alltid rädd för att bli en av dem som hade skäl att kalla internatet för hemma.
När jag skriver om det här så känner jag att jag blir väldigt negativ. Jag gick på internat från det att jag var 3-15 och fram till att jag var tonåring så var det en annan historia då kunde det till och med hända att jag valde att stanna på skolan över helgen men barndomen gav sår som går upp varenda gång jag råkar ut för någon kris. Just nu mår jag inte så bra i sinnet och jag känner hur internatångesten sätter in. Då funkar Sven Ingvars bra som napp även för en som snart fyller 50

Minister Maria Larsson ljög för barnen om enkelt avhjäpta hinder

I dag visade svt 24 ett seminarium angående barnkonventionen som fyller 20 år. Semenariet hölls av Rädda barnen. En av dem som ställdes till svars var barn och ungdomsminister Maria Larsson. Hon fick svara på allt om varför skolbarn har så dåligt inflytande över skolmaten, flyktingbarns dåliga rätt till sjukvård och om varför skolor har så dålig tillgänglighet. Jag har alltid trott att Maria Larsson är en av de politiker som är påläst och skapar politik och inte en av dem som bara är i sina tjänstemäns taleskvinna. Jag blev så paff när jag fick veta att hon trodde att våra skolor omfattas av enkelt avhjälpta hinder. Enligt Robert Kindberg tillgänglighetskonsult på DHR Göteborgsvadellningen så tycker inte boverket att skolor riktar sig till allmänheten så därför behöver skolorna bry sig om enkelt avhjälpta hinder. Det borde ministern känna till eftersom hon har det övergripande ansvaret i regeringen för frågor kring funktionshinder. Maria Larsson ljög altså för barnen eller också bör Boverket få bakläxa.

söndag 22 november 2009

Vilka ska vi kryssa

I dhr- bloggen konstaterar Maria Johansson att vi behövs i partipolitiken. Helt riktigt, men det handlar inte bara om att uppmuntra funkisfolk att delta i det parlamentariska arbetet vi måste också veta vilka vi har där

Jag gjorde ett uppdrag för ett parti runt mig samlades då fullt med politiker som vittnade om hur tufft det var att leva med en funktionsnedsättning och samtidigt vara politiker. Det upplevdes som svårt att driva funkisfrågor för partiet kunde uppleva dem som om man drev frågor i egen sak och man upplevde också att funkisrörelsen hade orealistiska förväntningar på politiker med funktionsnedsättningar. Skulle vi stödja politikerna genom vår kryssmakt kanske fler skulle våga driva våra frågor

Det vore bra om vi fick en lista över vilka som ställer upp som har rörelsehinder och vilka övruga sympatisörer vi har i olika partier så att vi vet vilka vi ska kryssa om vi tycker att det är viktigt med rh folk i våra valda församlingar. Jag tycker också att det är viktigt att veta vilka sympatisörer vi har i olika partier

fredag 20 november 2009

Varför stoppas funkisars fria rörlighet i Göteborg

Jag har just fått min fria rörlighet begränsad av Göteborgs kommun. Samtidigt har färdtjänsten portat min rullstol från den så kallade flexlinjen eftersom min stol är 3 cm för bred. Samma sak gäller egentligen för bussar i den vanliga kollektivtrafiken. Spårvagn får jag åka men eftersom man vägrar använda ramperna som finns på spårvagnarna är jag i praktiken portad från spårvagnarna också eftersom det egentligen är för tungt för mina assistenter att baxa ombord mig på spårvagnen.

Att inte få använda mig av flexlinjen för att bussarna är felkonstruerade är kränkande
Att man inte får använda ramperna som man satt på spårvagnarna för mångmiljonbelopp är kränkande.
Att allt detta görs till mitt problem och att jag måste ansöka till färdtjänsten för att få röra mig i min egen stad känns kränkande.

onsdag 18 november 2009

Utopia är ingen utopi

I går var jag på nätverksmöte med yngrenätverket i dhr göteborg. Yngre i dhr är man fram till 50 och i går talade vi om fysisk och mental tillgänglighet. Kort sagt så handlade mötet om att fysisk tillgänglig miljö behöver inte vara tråkig. Föreläsare var Arkitekt Cataharina Nordbladh
och tillgänglighetskonsult Robert Kindberg. Deras diskussion gjorde att vi funderade på hur man skulle kunna angripa frågorna mer aktivistiskt. Med på mötet var ett gäng ungdomar från Utopia ett gäng som jobbar med inkluderande brakedance så häftigt En av projektledarna Iki
lovade 20 pigga aktivister om vi bara kunde fixa fram rullisar Det gladde verkligen en gammal funkisaktivist både detta med att jobba och tänka inkluderande och att gå in och finnas med i kampen för tillgänglighet på ett sådant självklart sätt. Jag började nästan gråta. Det var så skönt med lite tempo och tro.

lördag 14 november 2009

Grattis Eva och Roland

I dag giftter sig Eva Johansson och Roland Ernebro Det är en glädjens dag. Det är två av mina barndomskamrater som har bestämt sig för att slå i hop sina påsar och jag skall snart hålla bröllopstal jag är nervig

tisdag 10 november 2009

Carsson Brainstorm kultur att njuta av

Två kompisar till mig Johnny Larsson och gjorde en fantastisk performence Jag försökte lägga upp videon men jag lyckades inte. Jag brukar vara ganska kritisk mot kulturutövare för jag anser att många åker snålskjutts på sina funktionshinder och på grund av funktionsnedsättningen får oförtjänt uppmärksamhet p.g.a. sin funktionsnedsättning. Däremot beundrar jag kulturutövare som använder sina funktionsnedsättning i sitt utövande så att ingen missförstår mig

måndag 2 november 2009

Är Gud CP del 2 av 3 Funkis i världsreligionerna

Hur ställer man sig till funktionsnedsättningar i världsreligionerna.
Ja Föreningen Furuboda tillsammans med unga rörelsehindrade och Sveriges muslimska råd ett projekt Teo om teologi och funktionsnedsättningar.Om jag från minnet försöker gå igenom världsreligionerna så börjar jag med den näst äldsta

Buddismen
Buddismen håller allt levande som heligt så därför håller man också allt mänskligt liv som heligt. Allt liv är en form av lidande så därför är också funktionsnedsättning en form av mänskligt liv och därför också ett lidande. Funktionsnedsättning är ändå inte ett hinder för att nå upplysning men man måste då ha förmågan att frigöra sig från de band funktionsnedsättningen innebär. Föreläsaren nämnde sin egen lärare som var en kvinna med så stark reumatism så att hon inte längre kunde ta sig till sitt tempel i London som var otillgängligt.
Hinduism
Hinduismen är svår att kalla för en religion utan det är en mängd religiösa föreställningar med den gemensamma grunden att man tror på återfödelse. En grundmurad föreställning är också kastföreställningarna men också föreställningen om religiös renlighet Lyckas man med sin funktionsnedsättning navigera rätt så har inte funktionsnedsättningen någon större betydelse.
Islam
I islam har man bara problem med människor med inkontinensproblem för det svär mot de renlighetsregler som finns när man skall besöka moskén. Det är naturligtvis också bra om man kan förstå Koranen och de olika regelsamlingar som finns men enligt den Imamen som föreläste så försvårar inte ett intellektuellt funktionshinder i sig inte att komma in i paradiset utan då jämställs man med barn.

Judendom

Judendom står Islam mycket nära religiöst Bägge religionerna är regelreligioner och även om judendomen har ett något oklarare förhållande till paradiset I judendomen finns absolut inga hinder att ha ett funktionshinder så länge man inte har inkontinens då får man inte röra vid skriftrullarna.

Kristendom
Kristendomen är en relativistisk religion och synen på funktionsnedsättningar går från att se det som svaret på en individuell synd via arvssynden till att funktionsnedsättningar är en naturlig del av Guds skapelse och alltså inte har något med synden att göra.

Ett varningens ord.
Den här beskrivningen är verkligen summarisk och det blir intressant att se om några reagerar på det jag skrivit. En annan brist är den stora välviljans snömos som kan ha gett bajas på föreläsningen som jag relaterar ovan eftersom ingen av företrädarna i seminariet ville framstå som bakåtsträvare. En annan brist var att bara den kristna företrädaren hade en egen funktionsnedsättning.

söndag 1 november 2009

År Gud CP del 1 av 3

Jag är utövande kristen. Att meditera och använda buddistiska/hinduiska tanke mönster är trots min religion naturligt för mig Jag är intresserad av islam särskilt då Sufismen och deras förhållande till musik och kroppsrörelse Varför är jag kristen borde inte mina livserfarenheter efter nörnare 50 år med CP-skada göra att jag borde komma fram till att vi människor är lämnade åt vårt öde och att det här med Gud är mest mumbo jumbo.


I allt detta söker jag hitta min väg som människa. Att hela mitt liv bli betraktad som en begåvad jäkel med ett funktionshinder, och att detta betraktats som något av en motsägelse, har tvingat mig att tänka i existentiella banor. Likväl som det verkar vara en motsägelse i att vara kunnig och svag har fått mig att fundera mycket kring detta med att vara människa. Jag har mött existentiell klokskap från alla religioner Även ateister som jag mött har varit allt från fruktansvärda fascister till de djupaste humanister. Men för mig blev den kristna tron den bas jag utgår från i mitt sökande och andra avänder sig av andra utgångspunkter vilket bara berikar livet.

Ett problem man stöter på när man har en tro eller som utgågngspunkt för sitt sökande är naturligtvis religions historien för den historien är full av både ont och gott. Kristendom Islam Judendomen Buddism etc. har i sin nutid och i sin historia fullt av förtryck av människor med funktionsnedsättningar samtidigt som man också gjort mycket för att ge människor med funktionshinder fullt mänskligt berättigande. Detta måste man ha med som en reflekterande människa om man sysslar med existensiella frågor kring funktionsnedsättningar. En sak vi måste ta ställning till är människans okränkbara värde och om vi tror på en Gud vä vi än kallar den guden är varför finns vi med funktionsnedsättning. Om man är ateist måste man fundera på om funktionsnedsättning är något som har med den naturliga mångfalden att göra och om det man kommer fram till att så inte är fallet vad har vi då att falla tillbaka på om inte den gamla judiskt kristna föreställningen att alla människor har ett absolut livsvärde i sig själva. Jag har täkt ge mig ut på en resa och reflektera lite över detta om ni har lust att följa med.