tisdag 29 december 2009

Åsiktsindustrin minimerad till ett gladiatorspel

Jag kallar mig själv lobbyist. Det är inget skämmigt med att vara lobbyist i sig, men naturligtvis kan man lobba på olika sätt och åt olika intressegrupper. Problemet är altså inte att man lobbar utan mer hur man lobbar och åt vem.
Sak samma med journalister. Det kan verkligen vara ett hedervärt yrke men det kan också vara ett smutsigt jobb, där man missbrukar den maktställning man har. Jag såg Larry King på CNN. Diskussionsämnet för dagen var Obamas första år vid makten. I panelen satt ett gäng lobbyister och det var utan tvekan så att alla var mer intresserade av att ge snabba och roliga repliker än att gå djupare in på orsakssamanhang.

Larry King och gänget kring honom hade utan tvekan valt paneldeltagarna för deras förmåga att ge rappa och roliga kommentarer. Det smakar dock lite illa när man kollalr vilka sakfrågor som diskuterades Irak, sjukförsäkring och den finansiella industrin och annat som diskuterades eller minimerades i jakten på slagfärdighet i repliken. Vad gör man då minimerar det ofentliga samtalet till ett mordernt gladiatorspel där sakfrågorna kommer på jumboplats. Allt i jakten på tittarsiffror och på att synas och sticka ut i media.