Jag har alltid varit en politisk nörd. Som liten lyssnade jag lika gärna på en politisk debatt som på ett barnprogram. Naturligtvis hade jag idoler. Det var CH Hermansson, Tage Erlander och Gunnar Hedlund. Jag brydde mig inte så mycket om det politiska innehållet men det jag senare fick lära mig hette retorik var viktigt. Att höra dessa gubbar gräla i all vänskaplighet var en njutning. För mig var nog Tage Erlander den störste Hade jag fått önska mig en farfar hade nog varit Tage. men C H Hermansson kom inte långt efter. Han gick igenom rutan som en ärlig människa som visste vad han talade om. Nu är alla tre döda och jag undrar i mitt stilla sinne hur det har gått för deras partier efter att de avgick. Centerpartiet lyfte efter Gunnar Hedlunds avgång, Socialdemokraterna började sin kräftgång och CH fick han någon jävla ordning i sitt parti
Nu är alla min barndoms hjältar döda. Kommer vi någonsin mer få småle eller till och med skratta när vi hör en politisk debatt i det här landet igen. Jag menar jag absolut inte att vi ska förvandla politiska debatter till någon slags Parlamentet eller stand up comedian. Gubbarna var också bra på att förklara ganska komplicerade politiska frågor så till och med jag som var ett politiskt intresserat lågstadiebarn kunde förstå vad de talade om.
CH Hermansson cc Emma Jones
Gunnar Hedlund cc
Tage Erlander 1952
