måndag 31 augusti 2009

Arbetslös Värdelös Arbetslös värde...

I dag sitter jag på biblioteteket inte för att ha någon annan anledning än att komma ur sängen. Jag mår absolut inte bra av att vara arbetslös.
Men det är ju ett tillstånd jag delar med många i Sverige och så som levandes med ett rörelsehinder så är jag också i gott sälskap.

Undrar vad min blogkompis dotter Teckla kommer att jobba med när hon blir stor. Busschauför kanske.

Nej allvarligt talat så är ungefär 50% som lever med rörelsehinder i arbetsför ålder arbetslösa. även i högkonjungtur så hur ser det ut nu mitt i lågkonjungturen? För detta med arbetslösheten är vid sidan av taskig fysisk tillgänglighet det som fäller oss till ett liv som ett slags andra klassens medborgare i händerna på en massa kommunalbyråkrater. Det känns som om jag bara vägrar!

fredag 28 augusti 2009

Medicinska memoarer av PC-Jersild

Jag är inne i en läsperiod just nu Så jag har ungefär tre böcker i gång samtidigt Harry Potter och dödsätarna En Nora Roberts roman och så PC Jersild. En bok som mer handlar om hans liv som läkare i första hand och hans författarskap i dandra hand I boken skildras många intresanta läkqarpersonligheter Lite kring de problem som kan uppstå när man är känd i sitt ena yrke och arbetar för erkännande i det andra. Jersild skriver som alltid väl men haqn skildrar sig själv på ett sätt så en ganskas självisk och egenkär person framstår en människas som är väldigt mån om sin egen prestige samtidigt som han utan tvekan är känslomässigt är rädd för döendet och människor med olika funtionsnedsättningar. Det finns flera skildringar av personer med olika funktionsnedsättningar.
När han filosoferar över sitt yrkesval så säger han att kontrollen över det egna livet och den egna döden. Kanske skulle hans inställning till människor med funktionsnedsättningar vara förstålig om man tänker på hur gammal han är, men det som gör honom farlig är att han har inflytande inom den medicinska etiken och han rör sig i den yppersta kultureliten i Sverige och det är en kombination som oroar.

torsdag 27 augusti 2009

personlig kompetens

Godmorgon världen I natt har jag sovit gott för första gången på väldigt länge. Det gör också att tankarna känns ovanligt rediga. Jag håller på att tillsamans med några vänner starta igång ett mångsysslarkooperativ som ska driva lite assistans arbeta med utbildning vara ett bemanningsföretag bilkooperativ etc med inriktningen personer med rörelsehinder i yrkesverksam ålder. Men vad ska vi heta.

Utbildning av och kompetensutveckling av personliga assistenter är det många som vill syssla med men hur skall kompetensen se ut, eftersom assistansen är just personlig Hur skall siktet vara inställt?

tisdag 25 augusti 2009

Håkan och kampen om tiden


Jag har alltid haft en kärleksrelation till Michael Endes bok Momo eller kampen om tiden. Tid är något som verkligen visar vilken status du har i samhällets ögon. Har du ett jobb där ingen kontrollerar din tid utan du förväntas helt enkelt göra ett bra jobb är ett högstatusarbete. Vi med funktionsnedsättningar är en lågstatusgrupp därför är det många som vill ha koll på vår tid. Eller i alla fall markera att vår tid inte är viktig. I dag var bara en sådan dag. Först så kollar jag på Västtrafik om bussen till Frölunda torg är rullstolsvänlig när bussen kommer så är den inte tillgänglig. Nästa buss var lika omöjlig att komma på då ringde jag Västtrafik och de lovade att nästa buss skulle vara tillgänglig men det var den inte.
Då ringde jag kommunens s.k. flexlinje och de kunde inte vara på plats förrän efter 40 minuter. Då ville jag få flexlinjen flyttad från kl 12-13 men nä si det gick inte så då fick jag inte åka hem före klockan två. Då blev jag sur så jag ringde den ordinarie färdtjänsten som jag använder så lite som möjligt och då kunde jag åka hem 13.20 förstår ni att jag blir trött så trött detta skå bara för att lämna tillbaka lite böcker på bibblan. Så kamrater upp till kamp för tid på lika vilkor. Vår tid är lika värdefull som komunbyråkraternas eller färdtjänstdirektörernas

söndag 23 augusti 2009

Varför gillar jag cp-mamman så mycket

En av mina favoritbloggar är CP-mamman. Hon skriver nära om sig själv och sin dotter Teckla. Av någon anledning så tycler jag den bloggen slår det mesta. Ingen tycka synd om attityd men också befriande fritt från superföräldrasymdromet. Jag andas lättare när jag läser Toves texter och tänker på vad häftigt det vore om min egen morsa och Tove kunde träffats. För jag känner igen mycket av morsans attityder hos CP-mamman. Just detta att älska sin unge vilkorslöst och låta den kärleken vara bärande inte funktionsnedsättningen när CP eller omgivningen ställer till problem.

Men en sak slipper förhoppningsvis Tecklas mamma: När jag var tre så tvingades mamma att lämna ifrån sig mig för första gången för en tre månaders vistelse på en specialskola för barn med fysiska funktionsnedsättningar. Bräcke Ostergård i Göteborg, när hon senare kom för att hämta mig kände jag inte igen henne. När jag sedan kom upp i tonåren så var det åren på internatskola som mina föräldrar och då särskillt min mor. En fullt naturlig reaktion från mig och morsan tuff som vanligt lät mig domdera och såg till att jag fick annat att tänka på som att skivka mig på läger med en massa snygga tjejer för även om jag var CP tyckte hon det var onödigt att jag skulle vara okysst. Så heja alla sunda CP-föräldrar

onsdag 12 augusti 2009

Göteborg - Sätela tur och retur med Västtrafik

Att det aldrig får vara enkelt! Jag har varit på ofrivilligt äventyr -Jag har åkt med Västtrafik till Sätela. Sätela är ett litet samhälle i Marks kommun och ligger på ungefär 45 minuters bussväg, från Göteborg. Västtrafik lyder under regionens tillgänglighetskrav och hade installerat en lift på buss 330. Problemet var bara att busschauffören inte kunde hantera liften så vi försenade bussen med ca en halvtimme. Sedan var problemet att vi var två som satt i rullstol och kompisen hade också med sig Gustav på ett och ett halvt år med sig.
Nå väl det gick bra min rulle och barnvagnen stuvades in i bagaget och polaren körde in med permobilen i bussen. Lärdom: Även när det finns utrustning som gör kollektivtrafiken är det viktigt att chaufören är kompetent på sitt jobb.

Sedan när vi skulle åka hem kom samma chauför och nu ville hon inte samarbeta alls eftersom en kvinna med barnvagn redan okuperade rullstolsplatsen. Hon ville inte heller lasta in varken barnvagn eller min rulle i bagaget.

Efter en del parlamenterande så åkte bussen och kvar stod vi snopna kvar med våra rullar barn och barnvagn och två assistenter som gärna ville komma hem för att sluta sina pass.

Min kompis ringde till en chefperson på Västtrafik och vi blev lovade att Västtrafik skulle betala en rullstolstaxi till oss men just då kom en ny 330 med en ny chauför som inte lyfte på ögonbrynet ens utan körde ner liften, fick in mig och polarn och slängde in rullstol och barnvagn på mindre än fem minuter. Tänk vad enkelt det plötsligt kändes plötsligt. När jag kom hem var jag helt slut för något som skulle bli en liten dagskonferens blev till en aktion Varför får det aldrig vara enkelt.

torsdag 6 augusti 2009

Brännö brygga med polare Gudson och assistans

Jag och polarn var övar på Brännö med hans son nin Gudson. Utan våra assar hade det varit ett omöjligt företag. Livet består inte bara av att komma upp och få mat i magen. Livet består också av att sitta med en ett och ett halvåring i knät på däck och känna att livet är ganska härligt.
Därfär är kammarrättsdomen från Sundsvall och kommunernas kampanj mot den personliga assistansen så farlig Att resonera som domstolen gör är ett juridiskt stolleprov utan like. Där domstolen gör en tolkning som inte tar hänsyn till begreppet att leva som andra.