måndag 31 maj 2010

Jag svek i år.

I lördags var det dags för en av årets största begivenheter tillgänglighetsmarschen och jag svek. Jag valde kärleken till min kvinna i stället för solidariteten och gemenskapen med mina kamrater under tillgänglighetsmarschen. Detta känns som ett svek men samtidigt så såg jag ångesten i min frus ögon och då blev valet på ett vis lätt. På ett annat vis svårt för jag måste fråga mig i hur hög grad skall jag låta mig styras av att min fru mår psykiskt dåligt. Vad är den mest kärleksfulla handlingen egentligen. Ge mig ut och demonstrera och på så sätt fylla på batterierna för att sedan orka med bättre att vara lugn och trygg inför henne – denna ständiga kamp mellan känslor och förnuft kärleken i den lilla världen och kärleken i den stora världen

tisdag 11 maj 2010

En tom plånbok

Jag fick i dag höra om en gammal dam som gick in i ett stort varuhus varje dag och plockade en varukorg full sedan gick hon till ett hörn och bad "kära jesus fyll min plånbok med pengar" sedan tog hon upp plånboken ur fickan och då var den tom. Hon lämnade då besviken affären för att enräget komma tillbaka igen. Är inte detta ett ganska mänskligt beteende. Inom funkisrörelsen har vi sedan länge kämpat för t..e.x. tillgänglig kollektivtrafik ändå har vi så långt kvar Ibland känns det ungefär som Jesustantens böner vi försöker och försöker, oftast liknar våra resultat den tomma plånboken men ändå fortsätter vi som om vi var den j_kla droppen som urholkar stenen. Efter mer än 30 år i funkisrörelsen börjar jag kanske se konturerna på av droppen på stenen men i bland skulle man vilja använda dynamit-