fredag 10 september 2010

Rör inte min assisans


På en av mina favoritbloggar fulldelaktighet.nu så skriver Emma Johansson ett inlägg livsviktigt om den fara den personliga assistansen är utsatt för. Jag håller med om att att faran är överhängande. Men det jag tycker sämst om är stämningsläget. Allt från det nya kollektivavtalet till försäkringskassans nya riktliner samt eventuella förändringar i lagstiftningen. Det känns som om man gör sitt bästa för att klämma märgen ur den personliga assistansen.
Att assistansen skapar arbete är en omtvistad sanning. Detta borde göra assistansen populär hos Alliansen Den ger mycket ungdomar arbete. Detta borde gå hem hos de röd gröna. Det har gynnat nyföretagande ofta bland personer med varaktiga och stora rörelsehinder. Detta är så kallade synergieffekter som också borde tas med i beräkningen när man diskuterar assistansen. Att snacka om arbetstillfällen i samband med Rut-avdraget är skrattretande när man tänker på de arbetsmarknadseffekter som en försämrad rätt till personlig assistans skulle innebära. Förutom detta så är assistansen oerhört kostnadseffektiv i förhållande till sin målsättning. Den har verkligen ökat vår möjlighet att känna av goda levnadsvilkor och ett liv som andra.
Carl Bildt skrev i en av sina böcker att assistansen var det politiska resultat som han var mest stolt över under sin tid som statsminister. Nu Carl är det tid att du gör ditt bästa för att denna handikappolitiska landvinning förstörs