måndag 10 oktober 2011

DHR måste lyssna och agera för att få medlemmar

DHR måste bli glasklara Vi agerar utifrån våra medlemmars berättelser som vi tar på allvar Det är dessa berättelser vi gör rättighetspolitik av. Hos DHR blir du som medlem hörd och blir mött med respekt. Utan medlemmar inget DHR och utan medlemmarnas berättelser/erfarenheter ingen rättighetspolitik

Det finns några debatter i Sht Svensk handikapptidskrift som är värda att notera Det är dels den debatt om medlemsvärvning som två funktionshinderforskare från Göteborg drog igång om hur vida lotter bör vara det främsta dragplåstret för att värva medlemmar för en funktionshinderorganisation. En annan debatt är den debatt om medlemsavgiften för dhr där han föreslår att organisationerna skulle göra sig av med sin personal för att minska behovet av intäkter från medlemmarna. Sant är att medlemsavgiften i DHR är för hög med tanke på att våra medlemmar till stor del tillhör fattigare delen av Sverige med en drygt 60% arbetslöshet och en inkomst som ligger under en medelinkomst från A-kassan. Ska våra presumtiva medlemmar tycka att det är värt att gå med i DHR måste vi ha något att erbjuda som går långt utöver en lott om jag värvar en medlem. Medlemskapet måste ge ett mervärde som är större än den uppoffring som avgiften faktiskt innebär för många medlemmar

Man värvar inga medlemmar genom lotter och man värvar inga medlemmar genom att försämra resurserna att bedriva verksamhet. DHR måste vara glasklart vårt uppdrag är att tillvarata och synliggöra rättigheter för människor med nedsatt rörelseförmåga måste vara glasklart. Detta uppdrag gäller dig som har en rörelsenedsättning oavsett hur ditt liv ser ut i övrigt. Sitter du på kåken och inte kan delta i kurser och andra aktiviteter på grund av din rörelsenedsättning så ska du veta att du har DHR bakom ryggen. Samma sak om du är 80 och inte kan komma ut och handla för att du inte kan få hjälp från hemtjänsten då måste DHR finnas där för dig också. Ibland är inte våra liv så där väldigt prydliga, ibland är vi kriminella, gamla dementa, eller också kanske vi är mitt i livet och känner att vi gång på gång kör huvudet i en cementvägg på grund av att ”makten” skiter i oss Var och hos vilka kan jag få bli mött med respekt och allvar. Var blir vår berättelse tagen på allvar. Jag hoppas att DHR tar våra berättelser på allvar och att vi medlemmar tillsammans kanaliserar dem vidare i ett rättighetspolitiskt arbete.

söndag 9 oktober 2011

DHR Göteborgsavdelningen en rättighetspolitisk förening

Maria Johansson
DHR:s hövding






DHR är en rättighetspolitisk organisation slog DHR Göteborgsavdelningen fast vid en kurs förra helgen. DHR:s förbundsordförande prövade begreppet rättighetspolitik istället för intressepolitik på oss och vi och vi tände direkt för vi kom vi fram till att vi inte en intresseorganisation som t.ex. Sveriges kommuner och landsting utan en människorättsorganisation som kämpar för våra juridiska och moraliska rättigheter. Ser vi inte den skillnaden så är det lätt att vi börjar se oss som offer. Vi såg också att begrepp som mod och rättighetspolitik går ihop. Lika väl som att många av oss är trötta på begrepp som ett gott bemötande när det enda vi egentligen vill ha är respekt. På Västerhav kändes det som vi kom närmare varandra och började våga närma oss frågor som politik mod ansvar och moral och hur vi ska stötta varandra för att nå fram till ett jämlikt samhälle.
Ett stort tack till Jonas Franksson, Veronica Svensk, och Maria Johansson för en spännande helg och tack till DHR-Göteborgsavdelningen och deras stiftelser som gjorde helgen möjlig att genomföra. Det ska bli

Jonas Franksson och Veronica Svensk
X hövdingar i Unga rörelsehindrade


Nästa helg är repskapet samlat bl.a. för att se förslag till ny idé och målskrift hoppas att man då också har möjlighet att föra en lika spänstig ideologisk diskussion som vi fick göra på Västerhav.


lördag 8 oktober 2011

Man är ju inte sjuk bara för att man sitter i rullstol

Jag åkte med en färdtjänstchauför här om dagen, och han sa till min förvåning, man behöver ju inte vara sjuk för att man sitter i rullstol. Jag blev glad i hela kroppen. Tänk en helt vilt främmande människa som förstod detta enkla att jag inte är sjuk för att jag sitter i rullstol. Att rullstolen i säg inte gör mig särskilt speciell utan bara är ett sätt för mig att ta mig fram. Den gör mig varken gladare eller ledsnare än jag vore utan den. Om man inte kan gå är det helt enkelt väldigt mycket enklare att ta sig fram.





Detta med att leva med ett sjukdomsstigma är ett elände inte nog med att omgivningen ser oss som sjuka och orkeslösa utan vi ser oss ofta så ockspå, me incloded





Detta med att man får sjukdomsstämpel på sig som rullstolsanvändare är tydligt i hela funktionshindersvängen. Assistansen handhas av försäkringskassan som har hand om sjukskrivningar och sjukersättningar. Våra hjälpmedel skrivs ut som en del av hälso och sjukvårdslagen som också har hand om sjukvård.





Att vi som behöver hjälpmedel för att ta sig fram får automatiskt ett sjukdomsstigma på oss ett sjukdomsstigma som vi själva också gärna sätter på oss

torsdag 8 september 2011

Sociala medier bara för en snabb elit

Emanuel Karlsten är en kille jag beundrar mycket, vid sidan av Mymlan Miriamsdotter anser jag honom vara en av de bästa vad gäller insikter och reflektion kring sociala medier. Båda förfäktar de sociala mediernas förtjänster, och visst jag håller med. Det är ingen tvekan om att de sociala plattformar som skapats på nätet har ökat tillgängligheten på nätet och jag tror att begåvade skribenter har lättare att komma fram. På detta sätt har de sociala medierna ökat tillgängligheten till debatten. Man kan göra sig hörd och väcka uppmärksamhet i media även utan kontakter och inflytande, under förutsättning att man har förmågan att skriva på ett sätt så att texten når fram.

Det som är det stora problemet är att man inte behöver begåvning för att slå igenom i mediabruset man behöver också vara snabb. Där kommer min brist, jag behöver tid att tänka och fila på en text för att den ska bli bra. Den tiden har man inte i de sociala medierna bloggdebatt, twitter, och facebook kan man inte vara eftertänksam och långsam När jag skriver är jag ganska långsam till min natur. Min funktionsnedsättning sätter också ner min hastighet vesäntligt gör det mig till en omöjlig aktör i socala medier?

måndag 22 augusti 2011

Från patient till forskare


Människor med funktionsnedsättningar behöver bli mer inblandande i funktionshinderforskningen menar Jörgen Lundälv och Per-Olof Larsson funktionshinderforskare från instuitionen för socialt arbete, Göteborgs universitet i en debattartikel i GT/Exsperessen. De tar WHO:s rapport kring funktionsnedsättningar som utgångspunkt.

Jörgen Lundälv och Per-Olof Larsson vid institutionen för socialt arbete Göteborgs universitet

Tydligen ger rapporten vid hand att vi har dålig kunskap om vår hälsa och vilka sociala faktorer som spelar in i hur t.ex. hälsan påverkas. De manar att forskarna att släppa in oss i hela forskningsprocessen. Jag kan inte mer än att hålla med. Jag är själv inte forskare men jag har arbetat forskningsinriktat i många år och jag ser hur viktigt det är att vi med egen erfarenhet av att leva med funktionsnedsättningar är med och skapar forskning. Just i socialt arbete som Larsson/Lundälv kommer från har till och från gjort ansatser att närma sig oss som lever med funktionsnedsättningar och våra organisationer. Men var finns just hälso och sjukvårdsforskningen där är vi fortfarande bara med som forskningsobjekt i undersökningar och inte med i själva processen.

Hälso och sjukvården är ju fortfarande ju fortfarande ett hierarkiskt system med Läkarna i toppen, Paramedicinarna i mitten och patienterna i botten. I Nordeuropeiska traditionen finns inte heller traditionen av att jobba med förebilder som det gör i den Nordamerikanska traditionen. I Sverige är en patient alltid en patient och en patient är alltid ett objekt för sjukvårdens insatser. Att se patienten som ett subjekt svär mot svensk sjukvårdstradition. Både hälso och sjukvårdsforskningen och patientorganisationerna måste riva pyramiderna i hälso och sjukvårdsforskningen om Sverige ska ha en chans att ligga i internationell framkant.

torsdag 21 juli 2011

Älskade Skrutt är död


Marguerite i sängen med Marianne vid sin sida
Marguerite Ågren av mig och många andra kallad för Skrutt är död. Jag kommer att sakna detta Nej nu är det Katastrof Håkan Hjälp och hennes försök att spela oskyldig blondin bakom sina mörka lockar. Nä tror du det. Vår historia går långt tillbaka ända till 69 så vid sidan av Lars Mullback är hon den som känt mig längst av alla mina vänner. Om det var någon som jag kände mig jämbördig med när jag var liten så var det Marguerite, Vi pratade lika mycket Gillade drama och dramatik och att stå i centrum lika mycket. MargueFörväntningarna mycket begåvad sångerska och vi kunde jobba (leka) tillsammans där hon var den stora sångerskan och jag var impressario och presentatör. Ett minne jag har är hur skrutt sjöng Taube utklädd till Carmencita och jag var programledare utklädd till någon ur Tusen och en Natt. Jag var helt säker på att hon skulle bli en stor sångerska och hon var lika övertygad att jag skulle bli stor politiker. Förväntningarna kom på skam, än i dag vet jag inte varför när det gäller Marguerite för hennes röst var benådad av Gud.

Även om vi under korta perioder tappade kontakt med varandra både som barn och som vuxna så fanns vi i varandras liv. En dag jag tror att jag bodde i Göteborg och hon i Linköping eller Helsingborg ringde hon mig och sa Nu är det kokta fläsket stekt de vill inte ge mig mina timmar. Hon faxade till mig beslutet och jag skrev ett överklagande eller rättare sagt ett tal som hon skulle kunna använda i rättssalen, sedan sa jag till henne ta det lugnt nu och då svarade hon det klarar jag inte. Då rådde jag henne att ta en stesolid. Hur vida hon gjorde detsamma eller inte vet jag inte även om hon sa att hon gjorde det. För Marguerite var en kvinna med två rävar alla bakom varje öra.

Älskade Skrutt vad jag kommer att sakna dig. Nu sitter du säkert och sjunger tillsammans med din mormor och väntar på oss andra. Jag kommer så småningom men där du är nu behöver du ingen impressario för att nå fram till de främstas öron sång vänta med att höra Nu är det kokta fläsket stekt Håkan

tisdag 5 juli 2011

Samma krymplingsskräck då som nu


Bild: Tori min älskling

Jag är femtio år och man kan säga att mitt liv har kantats av flera viktiga reformer funktionshinder politiska reformer. Tre reformer utmärker sig som extra viktiga.1963 - Införande om skyldighet för kommunerna att anordna grundskola för elever med funktionsnedsättningar. 1969 Införande om fysisk tillgänglighet i bygglagstiftningen. 1994 Införandet av LSS och LaSS.

1963 fastslogs alltså dels att vi var kommuninvånare, dels att vi är bildningsbara. 1969 blev vi synliggjorda som en grupp medborgare med rätt att röra oss i det offentliga rummet och 1996 blev vi myndiga att själva fatta beslut kring vår egen kropp. Vår rätt till personlig inig
Bild: Min vän Anna öppnar födelsedagspresenterna med hjälp av min gudson
I Lördags var jag hos min vän Anna H på födelsedagskalas och där var vi ett gäng cripp alla de andra var yngre än vad jag är. Och vad pratades det om jo riksgymnasierna. Alla var upprörda över den dåliga förberedelse riksgymnasiet är för livet utanför. Exakt samma diskussion som vi som gått på den gamla tidens institutioner, Bräcke Östergård, Folke Bernadotte, Norrbacka och de andra som fanns.
Bild: Annas vän Malin ger inte mycket för riksgymnasierna

Enda skillnaden var att vi gamlingar for mest illa av internatet och en undermålig skola som inte trodde oss omnågon prestationsförmåga, medan 70 och 80-talisterna morrade över ett riksgymnasium där skola och habilitering inte förbereder för vuxenlivets krav på studier och arbete. Det skrämmer mig lite. Har attityderna inte förändrats något mer på femtio år? Vad kommer det sig och vad kan vi göra åt denna krymplingsnoja hos professionen och föresten grattis Anna och tack för goda tårtbitar och en trevlig eftermiddag

lördag 2 juli 2011

Tystnadens politik



Två av mina forskarvänner Jörgen Lundälv och Per-Olof Larsson båda aktiva vid institutionen för socialt arbete är medförfattare i en debattartikel om socialarbetarnas tystnad i samhällsdebatten. artikeln är publicerad i föreningen mot alkohol och narkotikas tidskrift och i socionomen. Du läser artikeln här. Det är ett väldigt bra inlägg men jag vill fördjupa den med lite reflektioner. Artikeln är väldigt välskriven men slutar i ett konstaterande att det är ett fattigdomsbevis i ett samhälle när dess socialarbetare som är de som kommer närmast dem som vi traditionellt kallar för "de svaga" i samhället" Jag har funderat mycket på denna tystnad eftersom jag både identifierar mig själv som socialarbetare och som klient till socialarbetaren.

I hela mitt arbetsliv har jag pendlat mellan den ideella och den offentliga sektorn och jag tycker mig se två helt olika synsätt från i den ideella sektorn och från den offentliga sektorn. Den offentliga sektorn strävar bort från offentligheten medan den ideella sektorn kämpar för att finnas i det offentliga rummet.

I Göteborg kan jag nästan sätta datum på när tystnadens politik genomdrevs. Det skedde någon gång under 1995. Stora sparkrav drevs igenom och ansvaret för dessa sparkrav lades i första hand på de olika stadsdelsnämnderna. Från då till nu har vi genomlevt ett antal besparingskrav och politiska skandaler. Mutor och anklagelser om sexuella trakasserier gör att förvaltningarna slöt sig ännu mer. I det projekt jag arbetar med och som vi haft glädjen av att ha Jörgen och Per-Olof som inspiratörer kan vi se en rädsla eller stress hos våra projektdeltagare som känner sig fientligt bemötta av myndigheter de kommer i kontakt med i sitt dagliga liv. Jag ser detta som en del av samma fenomen som tystnadens politik.

Mette Järvsen min modiga första chef i Göteborgs stad

I den ideella sektorn finns däremot gott om socialarbetare som i stället söker offentligheten. Vad kan det komma sig att socialarbetaren som arbetar för den ideella sektorn är modigare när det gäller att ta debatten. Det finns inte något enkelt svar på detta då bägge sektorerna i realiteten finansieras via skattemedel.

När jag gick grundkurserna i socialt arbete jobbade vi mycket med begrepp som den dolda disciplineringen. Vad kan vi gamla socialarbetare göra kanske tillsammans med universitetsvärlden för att föra denna diskussion och gjuta mod i varandra. Jag riktigt längtar att gå tillsammans med mina yrkesbröder och systrar från arbetsförmedlingen och försäkringskassan på barrikaderna för en humanare social och arbetsmarknadspolitik.

torsdag 23 juni 2011

Assistans etik och delaktighet - länge leve den individuella kollektivismen



Den personliga assistansen är personlig individuell och kollektiv och har samhällsekonomiskt varit en socialpolitisk vinstlott

J
ag satt och snackade med en kompis om integritet och personlig assistans. - Vi berättade om hur vi själva gjorde. Jag berättade om mitt och hustruns "hem i hemmet". Hon berättade om det förbjudna rummet där ingen assistent får gå in utan att hon är närvarande. Jag tycker att det är spännande detta med hur olika assistansen ser ut från berättigad till berättigad. För vissa är det just detta med att ha ett hem i hemmet som är det viktiga. För andra kan det vara att alltid vara med över a
llt. T.ex. att alltid vara med och öppna dörren. Medan jag t.ex. är mer känslig om assistenten lägger sig i mina relationer, t.ex. deltar i samtal mellan mig och mina vänner.


Just detta med att assistansen är så individuell från brukare till brukare tycker jag visar på hur väl assistansen generellt sett fungerar. Trots avslöjanden om missbruk måste man säga att det är en av de mer lyckade socialpolitiska greppen under den senaste 20 års perioden. Det som skiljer assistansen från andra socialpolitiska reformer är att så mycket inflytande har lämnats till den enskilde brukaren. Den enskilde får bestämma vad vem och hur assistansen ska genomföras. Detta har i stort fungerat även om vi naturligtvis har sett avarter. Det mest spännande är att den verkligen blivit väldigt individuell. Jag har aldrig sett en person som har exakt samma organisation och förhållningssätt till sin assistans. Men man kan däremot se att fler med stora funktionshinder rör sig ute i samhället så delaktigheten har utan tvekan ökat. Jessica Smaalands bok Våga arbete visar i samma riktning delaktigheten har ökat. När man nu kommer att titta över assistansens kostnad måste vi verkligen hålla koll hur man räknar. Delaktighet har både en pluss och minus i en ekonomisk annalys


lördag 18 juni 2011

Att njuta arbete




Jag trivs väldigt bra med mitt arbete och mina arbetskamrater. Men det som verkligen lyfter jobbet så är det själva projektet som jag arbetar med. Projektet arbetar med att förvandla vardagserfarenheter till intressepolitik. Under våren har vi fokuserat på temat arbete.


Bild ElinÅkesson Ledningsgruppen

Det som fått mig att flyga till jobbet är min underbara och helt fantastiska ledningsgrupp som projektet har och så våra grymma projektdeltagare som överträffar varandra. När jag försöker analysera vad det är som gör att projektet löper på så bra trots att jag som projektledare är en ganska medioker administratör så löper projektet på. Framgångsfaktorerna är dels att vi utan att vara så medvetna om det arbetar med s.k. kollektivt ledarskap, dels den transparens och gränsöverskridande nätverksarbete som är en av strategierna vi valt. Vad betyder då de här begreppen

Det kollektiva ledarskapet

Det kollektiva ledarskapet. Vi i ledningsgruppen leder projektet tillsammans, tvärt emot en del projektteori är ledningsgruppen djupt engagerade i processen med att genomföra projektet. Vi vandrar tillsammans mellan ett genomförandeperspektiv och ett analysperspektiv. Det är klart att jag som projektledare har en roll i att leda projektet. Men för mig är ledningsuppdraget mest att ta ett använda ett handledarperspektiv och få både ledningsgruppen och projektdeltagarna att känna att de är identifierade "sedda" och att de själva ser sina erfarenheter men framför allt är att tillsammans med ledningsgruppen och projektarbetet löper och vara uppmärksam om det gnisslar någon stans och använda lämpligt smörjmedel. Jag försöker om möjligt vara den ständige reservaren som kan hoppa in om någon inte klarar av att göra sin del.


Intern och extern transparens

Intern transperens

Både inom projektet och gentemot DHR som huvudman tillämpar vi transparens Inom projektet får deltagarna tillgång till all dokumentation bortsett från ledningsgruppens minnesanteckningar Projektdeltagarna är med och redigerar minnesanteckningarna och diskuterar vilka slutsatser vi ska dra av dokumentationen. Hela projektet går ut på att deltagarna i realiteten ska känna att deras enskilda kunskap och erfarenhet också är en del av en kollektiv erfarenhet. Därför påverkar man projektet genom individuella erfarenheter som sedan blir kollektiva slutsatser. Genomgången av dokumentationen och de undersökningar som genomförs redovisas kollektivt och redigeras gemensamt på detta sätt skapas en intern transparens

All dokumentation finns också tillgänglig för vår huvudmans styrelse. Projektet finns också närvarande på styrelsemöten. detta skulle man kalla för en utökad interntransparens.

Extern transperens

Det som som jag upplever som svårt är den externa transperensen För utåt till andra intresserade aktörer har vi inte hittat ett sätt att driva genomsiktligheten så långt som vi vill, men det är svårt om vi ska skapa en trygghet och respekt för den personliga integriteten

Vi har dock hållit hela projektet öppet för forskare på institutionen för socialt arbete som vi vet har en

Bild Emma R. Lundström
Ledmomgsgruppen



yrkesetik att hålla sig till. Men egentligen skulle i alla fall jag vilja driva transperensen längre.





Bild: Linda Karlsson
Ledningsgruppen

Gränsöverskridande nätverksarbete

Tidigare har jag skrivit om att vi har forskare knutna till oss Detta samarbete har uppstått spontant genom gränsöverskridande nätverksarbete som projektet haft som en medveten hållning ett nätverksarbete som berört etnicitet RFSL Forskarvärlden Målet är att vi hittar gemensamma arenor där vi kan dra nytta av varandra.
Funktionsrörelsen måste arbeta mycket mer för att samverka med aktörer utanför röreksen framför allt med andra MR organisationer Vi i "Din erfarenhet Vår politik har absolut inte nått ända fram men vi försöker. Hoppas bara att fler hänger på.

Bild: Krister Frank
Ledningsgruppen



måndag 6 juni 2011

HBTQ rörelsen och DHR

Det här är av de mest spännande veckoslut jag har haft. Först en tillgänglighetsmarsch som slog alla rekord-Det verkar som om Stockholmsdemonstranter åkt till Göteborg. Inte så konstigt Göteborg har ju Sveriges tillgängligaste kollektivtrafik. DHR Stockholm måste spotta upp sig.:)
Vi kände också ett ovärderligt stöd från HBTQ aktivister som tog en paus i sin festival för att gå marschen.
Dagen efter så var vi ett gäng från DHR som gick i HBTQ paraden Mycket varmt och en härlig stämning. Såg många krymplingar som gick paraden men som mig veterligen inte är med i vår rörelse. Man undrar om det är lätt eller svårt för HBTQ personer att känna sig hemma i DHR.

En annan sak jag tänker mycket på är hur mycket vi som människor definierar oss utifrån vår funktionsnedsättning i stället för vår funktionsförmåga, och hur mycket vi definieras utifrån vårt kön.

Kön ska här inte blandas i hop med sexuallitet. Vi är i hög grad fortfarande sedda som asexuella människor. Det framkommer tydligt i både Veronica Svensks bok och i det arbete som Utopia här i Göteborg gör tillsammans med föreningen Grunden.

lördag 4 juni 2011

Göteborg en tillgänglighetsmarsch i regnbågens alla färger




I dag har det mullrat i Göteborg när krymplingar normater, bögar flator transor gick en tillsammans gick tillgänglighetsmarschen

Vi krävde en diskrimineringslag värd namnet
Tillgänglighet på kommunala fritidsanläggningar
En fysiskt användbar sjukvård
En tillgänglig spårtrafik även under julen
I morgon går jag regnbågspromenaden Vilka gör mig sällskap på regnbågsfestival.

fredag 3 juni 2011

En krymplings vardag



Jag var i dag på ett samtal på regnbågsfestivalen om Cripp Arrangör var utopia och Samtalsledare var Pia Emanuelsson.


Det var ett härligt gäng aktivister både från vår rörelse men framför allt en brokad av aktivister som alla sökte former för en samverkan över gränserna. Insikten var stor.

En intressant samtalstråd var över vilka begrepp . Erik Ljungberg uttalade att han själv hade svårt att veta vad han vill kalla sig, Begreppet funkis tycker han lät pubertalt Även begreppet funktionsnedsättning och funktionshinder ifrågasattes.

Någon hakade på med Cripp och andra med begrepp som normater. Cripp översatt från engelskan blir ju krympling

Många drog fram likheter mellan oss inom rörelselsen och hbtqrörelsen. De tog sig ur diagnosträsket 79 Vi sitter nästan djupare i det nu än vi gjorde 1980. Genom WHO:s diffinition har medicinarna än en gång tillåtits definiera oss. Jag är starkt betänkt att byta namn på bloggen till det ni ser i rubriken. Vad tycker ni kära läsare.

torsdag 28 april 2011

Debatt om arbetsmarknad och myndighetsrädsla

På nätet ligger just nu en artikel om myndighetsrädsla som är ett resultat av ett samarbete mellan DHR Göteborg och två forskare från institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet. Jörgen Lundälv och Per-Olof Larsson

I det projekt vi söker finansiering har vi i DHR Göteborg försökt att vända på kuttingen och bjuda in forskarna till oss i stället för att de ska söka upp oss. Myndighetsrädsla är det första tema som vi gemensamt har börjat gräva i tillsammans.

Det är en intressant process både för oss och forskarna att finna vägar för att hitta vägar till forskningsfrågor som är relevanta både för oss som lever med rörelsenedsättningar och för universitetsfolket. Vi tittar just nu på begrepp och företeelser som utförsäkring, myndighetsrädsla, lönebidrag, fas 3.

Det är spännande

fredag 1 april 2011

Vilken kvinnosyn har Philblad


På politikerbloggen ser man detta bildmontage av Åsa Romson och Gustav Fridolin. Man brukar säga att en bild säger mer än 1000 ord om man nu tittar på bilden av de föreslagna personerna till språkrör för Miljöpartiet, kan man undra vad Anders Pihlblad har för kvinnosyn Åsa Romson infälld bredvid en solbränd och leende Gustav Fredolin i full aktion. Man kan fråga sig vad Pihlblad menar med att publicera en sådant här collage. Menar han att Romson är en medioker politiker som finns där bara för att stadgarna ser sådana ut eller menar han att hon är ett påhäng för en ung fräsch man i karriären. Den värsta men ändå troligaste förklaringen är att det är omedvetna attityder som har spelat Anders ett spratt

torsdag 24 mars 2011

Habbsvenska: Sängsortering eller positionering


I dag har jag haft jätte trevligt besök från vuxenhab. Deras syfte med besöket var sängsortering som är det ålderdomliga uttryck som min sjukgymnast eller som min yngre arbetsteraput väljer att kalla det positionering.




Bildtext: Jag ligger sortering

Saken är nämligen den att efter en på många sätt misslyckad operation så har jag ont när jag ligger på sidan. Målet med övningen var helt enkelt att hjälpa mig hitta ett smärtfritt sätt att ligga på sidan. Med hjälp av ett täcke så tror jag man lyckades tack så mycket mina vuxenhabbresurser




Bildtext; Jenny och Lillemor sorterar
mig

















































































































































































torsdag 10 mars 2011

Kärlekens vardagsmödor



Jag har varit gift med Tori sedan den 31/12 - 1993. Det har varit svåra lätta fantastiska hemska lyckliga år. Det som är häftigt är att kärleken växt sig starkare och starkare för varje för varje kris. Att på ett sätt vara i varandras andning. På ett sätt växa genom att leva i varandras liv och personligheter och se den andres utveckling.




Säger jag att livet har varit lätt och en dans på rosor nej absolut inte



Det är inte genom de lugna perioderna man lär sig Det är genom att finnas till för den andre när man trampar på
en taggig kaktus. Genom att känna den enes smärta lär man sig förstå sin egen smärta.


Det är också genom Toris glädje
jag allt oftare finner finner min egen.






Det är genom mitt lugn
hon hittar till sin egen lugna vrå.








Genom hennes vrede
känner jag adrenalinet forsa genom egna ådror.
Vreden kan vara
materiell
existentiell
men inte
formell










Genom
glädjen
smärtan
lusten
livet är vi
sammanväxta
till en slags kärlek


torsdag 3 mars 2011

Främlingsfientligheten frodas när fattigdomen sprider sig


Jag är väldigt upprörd över hur regeringen har två tredjedelssamhället som politisk strategi. Det är inte bara en upprörande cynism utan också samhällsfarligt att lämna en tredjedel av medborgarna utanför välfärdssamhället. Det blev väldigt tydligt för mig i dag.

Fas 3 i praktiken
I det projekt jag arbetar för "Din erfarenhet - Vår politik" försöker DHR Göteborgsavdelningen att knyta i hop medlemmarnas vardagserfarenheter med att leva med rörelsenedsättmingargar med med vårt intressepolitiska arbete. Just nu arbetar vi med temat arbete och jag får då kontakt med unga vuxna med som håller på att bli eller har blivit av med sin aktivitetsersättning och kommer direkt in i fas tre. Jag hade jag tex. kontakt med en ung person som gör praktik. personen måste hela tiden finnas till hands ifall arbetsförmedlingen har någon plats. Hon har MS och det är naturligtvis svårt att inte veta var och när har ett funktionsnedsättning som MS där dagsformen kan skifta från ena dagen till den andra. Fylld av detta samtal slutade jag dagen för att ta fardtjänsten hem.

En trevlig och serviceinriktad chaufför mötte upp mig och vi kom i samspråk kring hur olika det kan se ut för människor här i värden. Jag berättade om min dag på jobbet och hur upprörd jag känner mig över att unga människor i praktiken lämnas utanför välfärdssamhället.

Rasism och fattigdom

Då svarade mig färdtjänstföraren att om de hade varit invandrare hade de fått hur mycket bidrag som helst. Han berättade om hur han körde äldre personer som var hade det väldigt dåligt ekonomiskt, och sa sig då inte förstå hur vi kunde försörja en massa invandrare som bara fick en massa bidrag.

Jag blev helt tyst. Både av förarens arroganta okunskap + att han vågade ge uttryck för sådana åsikter framför mig en kund. För det första blir i detta nu massor av unga människor av utländsk härkomst lika effektivt svikna av välfärdssamhället som unga människor med funktionsnedsättningar, man skulle kunna säga att det för många med invandrade föräldrar är ett funktionshinder att ha fel etnisk bakgrund.

För det andra kan man fundera över hur en förare som gått på en så farlig modern vandringsmyt har för attityd till människor med annan etnisk och nationell bakgrund än hans egen och som också råkar vara färdtjänstresenärer.

Om vårt projekt får fortsätt finansiering räknar vi med att kunna dra igång ett tema kring etnicitet och rörelsenedsättningar. Kan vi då lyckas spräcka en och annan myt hos t.ex. färdtjänstförare så vore mycket vunnet. Kanske borde regeringen också försöka spräcka myten om att invandrare kostar mer än andra fattiga här i Sverige.

Jag tror att det börjar bli dags att starta upp en modernare version av "rör inte min kompis" Kanske med något om att tre tredjedelar skall leva.



onsdag 2 mars 2011

ICF väcker tankar

ICF är ett klassificeringsinstrument som försöker närma sig detta med en funktionsnedsättning från två håll, nämligen den fysiska nedsättningen och den sociala och psykologiska miljön vi lever i. Detta gör att man försöker kartlägga både de individuella som de miljömässiga aspekterna av att leva med en funktionsnedsättning.

Jag tycker att ni ska läsa mitt förra inlägg om ICF men framför allt Stinas kommentar. Tack Stina.

Jag förstår också att intentionerna är goda. Många av de som satt i socialstyrelsens grupp för att göra den svenska översättningen av dokumentet är välrenomerade och bra människor från professionen så tex. Professor Gunnar Grimby som jag har både klinisk patienterfarenhet av och som jag känner som en av de absolut bästa habbläkare jag haft. Jag har också samarbetat med honom på läkarutbildningen här i Göteborg.

Men faktum kvarstår att den kompetens som människor med funktionsnedsättning har, helt saknas i arbetet med den svenska översättningen och till stor del också i WHO:s utvecklingsarbete av ICF. Jag vet att DPI och antagligen RI har givit instrumentet sin välsignelse men jag tycker fortfarande att ICF är på tok för individorienterat och de delar som är miljöorienterade är för svaga. Om sammansättningen av den svenska översättningsgruppen speglar samansättningen av de som arbetade med ICF åt WHO är detta inte så underligt För av de som var inblandade fanns en sociolog Sonia Kaley von Stockom resten är ett gäng medicinare och möjligen paramedicinare med en individuell behandlingssyn. Det är denna obalans jag vänder mig mot plus att jag ingenstans har sett några som helst inblandning av våra erfarenheter.

Så Stina nog har jag förstått. Det innebär inte att jag gillar det jag förstått Även om man har bollen framför tån behöver man inte gilla bollen,

DPI Disabled people International en organisation som i första hand är av organisation med direkterfarenhet av funktionsnedsättningar

RI Rehablitation Internationel är i första hand en för organisation som kämpar för vår sak utifrån sin yrkeserfarenhet av att hjälpa och stödja oss

måndag 28 februari 2011

Vem definierar mitt liv eller funktionshinder våra dagars invalid


Jörgen Lundälv forskare från institutionen för socialt arbete i Göteborg, håller på att skriva någon form av dokument om funktionshinderörelsens inställning till ICF. Vad är då ICF? ICF är ett sätt att klassificera oss med funktionsnedsättningar, som kommer från WHO. Detta instrument klassificerar våra fysiska, psykiska, neurologiska, sexuella, sociala och ekonomiska funktioner, enligt en matris. I detta kategoriseringsarbete krävs det också att man skiljer ut oss från resten av befolkningen och detta gör man genom att slopa begreppet handikapp och ersätta det med begreppet funktionshinder. På detta sätt tydliggör man att det som händer i relation med omgivningen är speciellt för oss med funktionsnedsättningar och inte är att blanda ihop med tex. den otillgänglighet som småbarnsföräldrar med barnvagn råkar ut för när de behöver åka med en otillgänglig spårvagn. På detta sätt missar vi en viktig möjlighet identifikation och generalisering För mig får nu begreppet funktionshinder att få stora likheter med det gamla begreppet vanför eller invalid. Naturligtvis med den skillnaden att funktionshinder inte tar sikte på någon särskild typ av funktionsnedsättning. Vad man kan fundera över är att funktionshinderrörelsen har köpt detta utan någon debatt. Ur ett nordiskt perspektiv kan jag inte se detta som något annat än en som en tillbakagång till exluderande begrepp som vanför eller invalid som utmönstrades dels för att de var exluderande och för individuallisrande. Men vi från funktionshinderrörelsen har köpt medicinarnas och myndigheternas perspektiv i gammal god tysk förvaltningstradition


söndag 27 februari 2011

Snart slår nyfattigdomen till för våra unga vuxna - Tänk om Maria Larsson







Jag tror att nyfattigdomen kommer att sprida sig som en virvelvind bland de av oss som nu har aktivitetsstöd från försäkringskassan. För de flesta kommer att hamna i klorna på fas tre geschäftet. Läs Katrine Kielos utmärkta ledare här Med det nya regelverket så återstår bara socialbidrag enligt den av Maria Larsson bejublade socialtjänstlagen. Hur ska funkisrörelsen bli en relevant rörelse för de av våra medlemmar som knappast kommer att få täckning för en medlemsavgift via kommunernas socialkontor. Då kanske man kanske får spara in på kläder för att vara med i föreningen Då måste det finnas starka skäl att vara med och driva intressepolitiska frågor

Biskop Esbjörn från Värmlands stift beskriver i sin blogg hur man oftare och oftare måste gå in med kontantstöd från svenska kyrkans församlingar för att föräldrar ska ha råd att köpa julklappar till sina barn. Familjer är alltså beroende av välgörenhet för att kunna fira jul. Men hur går det med medlemskapet i olika föreningar kommer den möjligheten också att vara beroende av välgerenhet. Om Kalle ska få danslektioner, Lisa ska få kicka boll i föreningen eller Sarah ska kunna delta i Unga rörelsehindrades aktiviteter. Detta är en framtid som vi inte vill ha för våra medlemmar


Hur kommer livet att gestalta sig för de som haft aktivitetsersättning kommer de att få arbete eller kommer de att få leva ett helt liv på socialbidragsnorm. Detta måste vi förhålla oss till om vi ska vara trovärdiga och relevanta för våra unga vuxna medlemmar. Det handlar inte bara om att hitta ett sätt att kunna betala medlemsavgiften utan att behöva avstå från kläder. det handlar också om att reagera adekvat på den oro som många känner som blir av med ersättningar utan att få något likvärdigt i stället. Här måste vi tänka till inom dhr om vi menar allvar med delaktighet och handlingskraft, för har man inte råd med något då ger man nästan f-n i tillgängligheten delaktigheten sabbas ju ändå av att man inte har råd att leva.



Mona Sahlin sa i sitt sista linjetal att socialdemokraterna ändå har oss som väljare. Tänk om regeringen tänker på samma sätt, deras röster får vi ändå inte så buss på dem bort med sjukersättningarna och bort med assistansen. Då måste vi kunna säga Tänk om Maria Larsson


lördag 26 februari 2011

Att utnytja någon sexuellt är ok så länge tjejerna är på fyllan eller har en funktionsnedsättning

Det är den signal som kom från hovrätten i södra Sverige i en dom om sexuellt utnyttjande och koppleri , där en intellektuellt funktionsnedsatt kvinna uppenbarligen inte blev trodd. Det hävdar i alla fall Ida Legnmark i ett utmärkt inlägg: "Sluta ursäkta sexuella övergrepp,"som handlar om vår förmåga att under vissa förutsättningar vara mer accepterande när det gäller sexuellt våld och utnyttjande om det gäller en kvinna med funktionsnedsättningar eller en kvinna som på andra sätt befinner sig utanför ramen. Hur länge ska vi anse att kvinnor behöver ta ansvar när män inte kan se skillnad mellan våld och sex.

Det här är ingen ny fråga, så länge som jag har varit vuxen inom funktionshinderrörelsen har det varit ett känt faktum att både män och kvinnor med funktionsnedsättningar som blivit utsätta för sexuella övergrepp har svårare att få sin sak prövad i domstol. Vågar sedan en åklagare väcka åtal så är det ännu svårare att få en rimlig dom till stånd. Detta gäller framför allt för personer som har sin funktionsnedsättning knutet till problem att uttrycka sig verbalt. De blir helt enkelt inte trodda

Jag undrar när vi inom funktionshinderörelsen ska börja våga prata om det här. Det borde vara eb stor fråga. Det handlar om så många oförlösta övergrepp och ingen vågar tala om det. Polis och åklagare har ju arbetat med kompetensutveckling när det gäller barn. När kan vi förvänta oss en liknande kompetensutveckling när det gäller bemötande och metodik omkring människor som på grund av funktionsnedsättning har svårt att uttrycka sig utan stöd eller hjälpmedel.

torsdag 24 februari 2011

Liten bitch i rullstol är både le och pretty in pink



Jag läste ett inlägg på från liten bitch i rulls
  • Bitchen är le på snön



  • Bitchen är trött på försäkringskassans sätt att bedöma personlig assistent



  • Bitchen är trött på kärlekens och erotikens osäkerhet








CP - Clever and Pretty svarar:


  • Jag är trött på kylan
  • Jag är trött på socialminister Maria Larsson som ostraffatkan håna oss från riksdagens talarstol genom att hänvisa dem som blir utan assistans till hemtjänst
  • Jag är trött på tidens spel med kärleken
  • Jag undrar förvånat vart erotikens drivkraft tagit vägen




tisdag 22 februari 2011

Därför har jag inget att säga

En liten skrivövning

I kväll skall jag på VSA - Föreningen Very Special Art och gå en skrivarkurs. Titeln på kvällens övning är ironisk. Därför har jag inget att säga.

Det har de sista veckorna rasat en debatt på media om journalisternas framtida roll. Oron har funnits kring om det kommer att finnas kvar någon journalistik och proffesionella journalister i framtiden. Jag förstår inte debatten. Journalister kommer nog även i framtiden att behövas. Kanske i ännu större grad än tidigare. Den roll som ligger under störst förändring är utgivarsidan. I dag är själva utgivningssidan inte särskillt kostnadskrävande utan problemet för utgivarna är att göra bra affärer på grund av jysta redaktioner. Bra texter som läses är det som i framtiden är det som kommer att dra annonsörer. Sökmotorer och sociala medier är ju det som snor annonsintekter men ju längre tid jag som aktör/kund lägger på mediaprodukten lägger i tid på produkten ju intresantare blir produkten för annonsören.

Nu till detta med att inte ha något att säga. Även en blogg är en produkt. För att den ska vara intresant är det viktigt att ha något att säga och gärna ha att säga ofta.

Jag som skriver mest om funkisfrågor ska altså för att bli läst ha något att säga om funkisfrågor varje dag och helst flera gånger om dagen.

Sedan räcker det inte med det utan jag skall också göra läsvärda inlägg så att andra tycker att det är kul och engagerande att läsa bloggen. Ja det är där som journalismen kommer in. Jag är dyslektiger och då gäller det verkligen att kunna skriva läsvärt så att mina bloggbrukarna ska tycka att det är värt att engagera sig på bloggen. Så hjälp vad gör jag om jag inte har något att säga

onsdag 16 februari 2011

Kärlek en del av livets pussel

DHRG:s nätverk livets pussel träffades i går i den långvariga och
vardagliga romantikens tecken

Maria Norberg Präst i Högsbo och långvarig medlem i DHR Göteborg gästade nätverket Livets pussel, i går för att prata om livslånga förhållanden. Maria menade att alla långvariga förhållanden måste bygga på kärlek, ömsesidighet och respekt för varandras egenheter.Ett 17 tal människor med rörelsenedsättningar hade mitt i den stress det innebär att få familjeliv jobb och funktionsnedsättningar att gå i hop, mött upp på Dahlheimers hus för att diskutera detta med att leva i "livslånga förhållanden. Som en av deltagarna sa:
- Kärlek intreserar mig.
Det kan bara vi andra som var med instämma i. Kärlek intresserar oss. Med hjälp av Marias inspirerande tankar gav vi varandra många fina tankar och funderingar. En helt vanlig vardagskväll med den långvariga kärleken i centrum

lördag 12 februari 2011

DHR måste få folk att kliva ur garderoben om vi ska överleva



För några veckor sedan var jag på en workshop om sex och funktionsnedsättningar. En av föreläsarna var Kaj Heino från RFSL i Göteborg. Han gick igenom HBT begreppen. Han gjorde där skillnad mellan den biologiska sexualiteten och den sexuella identiteten. Det är altså skillnad mellan att vara t.ex, Lesbisk och att leva ut sin lesbiska sexualitet. Denna process brukar gå under betäckningen ”att komma ut ur garderoben. ” '

Bild: Kaj Heino , ordförande RFSL Göteborg

Processen kan se olika ut men ett ex finns på rfsl Kronoberg. Frågan är hur mycket vi inom dhr vet om processen för att komma ut ur garderoben när det gäller funktionsnedsättningar. Det räcker inte med att ha en rörelsenedsättning man måste också ta det till sig. Ska man vara riktigt krass så finns det för RFSL dubbla skäl för att hjälpa människor ur garderoben. Dels mår naturligtvis inte bra om de inte kan acceptera sin sexualitet men naturligtvis krävs det mer eller mindre att man kommit ur garderoben innan man kan känna sig som en preventiv medlem

Inom DHR känner vi igen problematiken. Människor som inte hittar strategier för att leva med sin funktionsnedsättning krånglar ofta till det i sina liv. Men de ser sig inte heller som presumtiva medlemmar. Samma problematik men med en stor skillnad. Vi har ingen strategi.

Frågan är hur ska vi hjälpa människor att komma ur garderoben och få dem att de är funkisar men att det inte behöver vara ett nedköp i tillvaron, Vad vet vi om den process det innebär för våra medlemmar att komma ut. En annan intressant fråga är vilken social självbild vi som DHR:are vill förmedla till allmänheten. Alltså hur är det att leva som ”öppet” rörelsenedsätt i Sverige. Vilka fördelar har man som DHR:are och kan vi överhuvudtaget snacka i dessa termer.




lördag 29 januari 2011

Sins Invalid av Maria Palacios - Feminism som berör

Jag har stött på en fantastisk poet och feminist på nätet. Lyssna och se hennes skapelse crippeld sinn, Fantastiskt





Hon berör mig genom sin performence poetry.

Hade DHR råd borde vi bjuda in henne för ett uppträdande på någon kongress. En feminist aom slåss för rätten att vara sensuell samtidigt som hon står för nödvändigheten av funkisaktivism. Det går rätt in i hjärtat

söndag 23 januari 2011

Politik i två tredjedelssamhället Vart hamnar vi

Mona Sahlin på förtroenderådet”Vi kan inte tala med en minoritet av folket, och förvänta oss en majoritet av rösterna.” Var hamnar vi som finns i denna verklighetsbeskrivning. Vi som är en del av den sista tredjedelen.

Jag har flera gånger lyssnat på Mona Sahlins tal för representantskapet den 4/12. Ett tal där många tycker att hon tog avstånd från den rödgröna valplattformen förtroenderåd Jag tycker att talet rent retoriskt är strålande. Det var inte överraskande, partiet har alltid sett tillväxt som en väg till ett reformarbete. Det som var det problematiska med hennes tal var argumenten för hennes slutsatser. Hela argumentationen utgår från en dold agenda. Nämligen att ge upp kampen mot två tredjedelssamhället. Det kommer fram i följande sitat ”Vi kan inte tala med en minoritet av folket, och förvänta oss en majoritet av rösterna.”

Två tredjedelssamhället är ett begrepp som funnits inom den ideologiska vokabulären för den demokratiska arbetarrörelsen sedan 80-talet och beskriver hur två tredjedelar av befolkningen i en välfärdsstat genom att de är flest tar kontrollen över ett samhälle och gynnar sig själva på bekostnad av den tredjedel som ligger i den tredje delen. Utifrån sin numerär driver de fram lösningar som mer utgår från att två tredjedelar av befolkningen gynnas medan en tredjedel kommer längre och längre bort från välfärdens köttgrytor,

Vad Sahlin egentligen säger i sitt tal är att partiet har fallit offer för tvåtredjedelssamhället och att partiet pragmatiskt måste förhålla sig till att tvåtredjedelssamhället är en verklighet. Det är inget konstigt med det. Analysen verkar riktig. Frågan är bara vilket angreppssätt hon har. Ändera kan man arbeta för att stärka de svagare grupperna eller också ger man upp och blir ett parti som rättar in sin politik i fållan som passar två tredjedelar av befolkningen. Socialdemokraternas avgående ordförande menar tydligen att partiet ska sträcka vapen och anpassa sig till den starka majoriteten. Att göra det

Vad får det här för konsekvenser för oss som en slags minoritet. En grupp beroende av en stark fördelningspolitik. En grupp där tvåtredjedelssamhället är omkastad, alltså en tredjedel som har och två tredjedelar som inte har.

Oavsett vad vi som individer står partipolitiskt måste vi förstå att huvuddelen av våra medlemmar finns i den tredje tredjedelen och det måste vi förhålla oss till. Vi inom DHR och övriga funkisrörelsen företräder generellt människor som vid sidan av sina funktionsnedsättningar är arbetslösa, fattigpensionärer med stora anspråk på den gemensamma välfärden. Vår majoritet är den sista tredjedelen Men kanske måste vi inse att det vi kämpar för är den sista tredjedelen och funkisrörelsen är den enda del av folkrörelse Sverige som effektivt organiserar denna grupp. Det ger oss ett stort ansvar inte bara för oss som lever med funktionsnedsättningar utan vi blir också om än motvilligt talespersoner för alla som lever sitt liv i fel tredjedel.


tisdag 18 januari 2011

Livets årsringar i även i den kollektiva erfarenheten.

Professor Bodil Jönsson var med i SVT 1 i fredags. talar om åldrandet Jag tycker detta om årsringarna i ens liv. Hon menar att livet består av årsringar. Hon menar att en människa inte här en ålder utan man lever i många åldrar samtidigt. Hon använder en bild nämligen årsringar. Det hon menar också att årsringarna binds ihop till en erfarenhet. Jag är alltså en kombination av en ung människa och en person på femtio men också fyra år som ligger i sängen och gråter av längtan efter kram. Det häftiga är att jag samtidigt är 50 år och den erfarenheten jag har i dag gör att jag kan använda mig mig av.

Om man däremot använder tiden till att vara nostalgisk är man däremot fel ute. Livet är nu - och det enda vi har är nu-läget och vår historia, men samtidigt så är syftet med det vi gör måste alltid sikta mot framtiden.




.

I frågor kring funktionshinder måste vi fundera på hur vi ska hantera årsringarna både när det gäller både den kollektiva som individuella erfarenheten. Om vi inte hittar metoder för att ta vara på dessa berättelser kommer vi att sakna den gemensamma berättelse vi måste ha för att analysera den framtid vi vill ha


torsdag 6 januari 2011

The broken of Britain , full delaktighet.nu goes Europe



Världen ter sig ganska lika. Läste en nyårskrönika från en blog The broken Of Britain. Där skriver de om att den lilla assistans som finns i England ifrågasätts av regeringen. Här är Riksdagen på väg att göra inskränkningar i våra möjligheter att leva ett normalt liv genom att sabba assistansen. Argumentationen i bägge parlamenten verkar likna varandra med att utgifterna är för stora i förhållande till hur liten grupp som kommer i åtnjutande av förmånen.

I England håller man på med att försöka införa ett testinstrument för att se om man ska ha rätt till stöd på arbetsmarknaden. I Sverige försöker man införa mätinstrument för den personliga assistansen. I bägge länderna upplever man hur myndigheterna försöker mörka hur instrumentet ska se ut. I England förämras en förmån som verkar vara en typ av blandning av förtidspension och handikappersättning, så samtidigt som man försämrar möjligheterna att komma ut på arbetsmarknaden så försämrar man möjligheten till ekonomisk kompensation. De öka de svårigheterna att få ekonomisk kompensation känns igen. Även om vår regering har satsat lite pengar på stöd via t.ex. lönebidrag så finns det inget hjärta i satsningen. Arbetsförmedlingen har t.ex. inga resurser att ge kvalificerat stöd för att till människor som ska in på arbetsmarknaden ganska sent i livet eller
har varit borta under några år på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning så i det stora hela verkar det vara samma drivkrafter som rör sig i politiken i bägge länderna.

Det verkar nästan som om politikerna även inom vårt område pratar med varandra inom EU. Skulle inte vi också prata med varandra kunna och kunna ta stöd av varandra.

I Sverige har vi full delaktighet.nu som blivit en slags plattform för to
ngivande aktivister. Jag är säker på att det finns liknande initiativ runt om i EU och det vore spännande med en internationell workshop både i real life och på nätet.


Dessa tongivande skribenter har alla olika organisationer bakom sig så som DHR, Ifa IL föräldrakraft och det skulle nog gå och få fram pengar för ett sådant här projekt för att kunna bjuda in bloggande aktivister med nedsatt funktionsförmåga. Själv skulle jag vilja vara med på en sådan här happening
















onsdag 5 januari 2011

Det finns inga normala kroppar


Samira Ariadad

I ETC har skribenten Samira Ariadad i en krönika börjat en diskussion om vårt och samhällets förhållande till kroppen utifrån begreppet/fenomenet ätstörningar Just det att att hon tar ett grepp där hon både kollar in det individuella förhållandet som samhällets förhållande till kroppen. Jag tänker inte relatera hennes krönika här utan rekommenderar att ni läser den här. När man har en funktionsnedsättning där kroppen är inblandad så funderar man naturligtvis mycket kring detta med vad det är som styr min relation till min kropp. Är det besvikelsen över att kroppen svikit. En slags kränkning som kan göra att man förtränger kroppens betydelse. Kan kroppen fungera som social indikator där en person med en allt för avvikande kropp alltid kommer i socialt underläge. Eller är är det ett socialt stigma som man genom mental träning kan få en fungerande relation till kroppen.

Som en troende när det gäller upplevelsens kompetens har jag hela mitt aktivistiska liv befunnit mig i samtal om kroppen och samhällets syn på kroppen och dess avikelse.
En konstnär och aktivist från USA Ed Bruckner ställde ut den här bilden för fyra år sedan och jag bara älskar den för den förenar skönhet expresslitet samtidigt som man skulle kunna fråga sig hur funkar bilden utan rullstolen. Kunde uttrycket bli det samma? Blir modellen den samma?

Jag kommer i ett inlägg titta på kroppen i förhållande till samhället och i ytterligare ett inlägg kommer jag att fundera lite över psykologi och dis funktionella kroppar. Sedan kommer jag att avsluta med ett inläggg om kroppen och den kollektiva kontra individuella identiteten.





tisdag 4 januari 2011

Regeringsrätten och försäkringskassan i maskopi?


Bild:Vilhelm Ekeensten IfA:s stridbare ordförande

SHT har en väldigt bra sammanfattning över vad som hänt på assistansområdet 2010. Vilhelm Ekensteen är en av mina hjältar. Läste nyss ett inlägg han gjort på bloggen full delaktighet.nu om nedrustningen av den personliga assistansen Strålande skrivet och helt klart en riktig analys. Vilhelm skriver:

"Det pågår sedan drygt två år en oreglerad nedmontering av assistansreformen, skött av Försäkringskassan med påhejade av regeringsrätten".

Detta är helt riktigt och gör att myndigheterna i realiteten kan förändra lagstiftningen utan att riksdagen behöver bry sig. Snacka om taskig rättstrygget.

Det finns en annan fara i detta, det är att vår tilltro till myndigheter och domstolsväsende blir tilltufsat. Men också för lagstiftaren blir detta ett problem. Känner medborgarna att det är domstolar och myndigheter som i realiteten skapar lagarna Då finns det inget för riksdagen att göra och då är vi verkligen i en teknokrati och dit vill vi inte.

För att undvika att hamna där ska myndigheter och domstolar vara så offentliga som möjligt. Öppenheten är en förutsättning för samverkan med medborgarrepresentanter och myndigheter som företrädare måste du ha mandat för att föra diskussioner i sina organisationer, och inte stänga in företrädarna med olika former av diskussioner om sekretess etc. Kanske borde Socialstyrelsen regeringsrätten och försäkringskassan bli utsatta för wikileaks. Det skulle vara välgörande att få veta hur beslutsfattarna på socialstyrelsen resonerar när brukarreprepresentanterna inte är närvarande.