onsdag 10 november 2010

David Lega ( KD) till storms mot kommunernas lagtrots


David Lega är orolig för tvångsvård av personer med funktionsnedsättningar men det gäller att hålla isär äpplen och päron. Att tvångsvårda en person utifrån en diagnos är aldrig ok Varken enligt SOL eller HSL. Jag tycker att lagstiftningen är klar och socialstyrelsen och RR har varit väldigt tydliga med att tvångsvård bara skall användas när inga andra åtgärder fungerar.

Men jag kan tycka utifrån min erfarenhet som anhörig till en person som då och då behöver tvångsvårdas på grund av effekterna av psykotiska vanföreställningar så kan jag se att man väntar lite för länge i stället just på grund av att personen i fråga har personlig assistans.

- Så David detta kan slå åt två håll när man lever med en funktionsnedsättning.


Min åsikt är nog att tvångsmöjligheterna i lagstiftningen behöver ses över regeringsrätten har gått på din linje, det är i princip bra. Jag är bara orolig för att RR dommen kommer att innebära att de som behöver tvångsvård inte kommer att få det just för att de har en eller flera LSS insatser.

Det skall bli intressant att få samarbeta med David Lega när han kliver in i komunalrådskostymen. För en sak är säker vi är fullt överens om att det är allvarligt när kommunen struntar i domar som går dem emot.

Vi från ngo:n i Göteborg kommer gärna att samarbeta kring frågan kring kommunalt lagtrots.
Det är väldigt spännande om David Lega gör detta till en lokal profilfråga i Göteborg. Efter mutskandaler kan det vara bra för Göteborg att rensa upp i även andra träsk.

tisdag 9 november 2010

Kan olika samhällsfobier botas med pressetiska regler

Aspberger löser inga mordgåtor skriver Henrik D Ragnevi ordförande för Attension i Göteborg. i en debattinlägg i Aftonbladet i dag den 9/11 om att den misstänkte i mordet och mordförsöken i Malmö eventuellt har Asperger. Jag håller med Ragnevi i sak man blir väldigt trött när media tar till enkla förklaringsmodeller som etnisitet, kön eller funktionsnedsättningar till att ett brott har begåtts.Ragnevide menar att de pressetiska reglerna måste skärpas. Det säger sig självt att det finns oerhört många med neuropsykiatriska funktionshinder, som lever sina funktionshinder och fungerar fint i olika jobb så somläkare, taxichaufförer etc utan att någon skulle komma på tanken att han/ hon är farlig på något sätt är löjeväckande oavsett om de har en funktionshinder eller inte. Risken är att utan den diskussion som Ragnevi och andra för så demoniseras både Islamskt troende och och vissa med funktionsnedsättningar. Men just detta att diskussionen är betydligt vidare än diskussionen omkring inställningen till oss som lever med olika funktionsnedsättningar gör att jag inte tror att förändringar av de pressetiska reglerna skulle hjälpa stort. För det är inte reglerna i sig som är problemet utan hur de tolkas. Alla historiker vet att hur lagar och regler tolkas är en spegling av tidsandan.
Danmarks motsvarighet till DHR kom för en massa år sedan ut med en affisch på Mona-Lisa i en Permobil, med denslagfärdiga texten "vi har alltid varit här". Det var en underbar slogan just för att den är helt sann. Aspberger fanns långt innan diagnosen sattes. Människor med Aspbergers gjorde sig nog påminda och kanske betraktades de som lite äljest men att göra det till ett skäl till brottsliga gärningar vore nog den tidens journalister främmande. Däremot så skulle nog lika idiotiska förklaringsmodeller som oäkta barn eller annat som vi med all rätta i dag betraktar som lika stor gallimatias som religion eller funktionsnedsättningar är i dag.. Detta utan att de pressetiska reglerna behövde se så annorlunda ut. Just därför är debatter som Ragnevi för mycket viktig just för att hålla reglerna levande och att tolkningen skärps. En eloge till aftonbladet som tog in artikeln och framför allt en eloge till Ragnevi, Mattias Gardell och andra debattörer som för diskussionen i vår ofullkomliga men hyfsat fria media.

måndag 8 november 2010

På genrep med Scenkommet









Hans Sjöberg Konstnärlig ledare på teatergruppen Scenkommet har gjort en klassisk föreställning med tablåer men där han blandat film och scenkonst.







Det är föreningen VSA-Sverige som står bakom teatergruppen Scenkommet. I lördags var det dags för premiär på föreställningen Skuggor. Jag hade förmånen att få gå på Fredagens genrep på föreställningen, De intryck jag redovisar här är från genrepet.










Det är en avancerad amatörteater-grupp som vi får se på Redbergsteatern. De har tillsammans har gjort en föreställning full av spännande anslag som till ex blandning av scen och film - mask och realism minialistisk dekor och avancerad retro i sina stumfilmstablåer.





Alla skådespelarna fick plats för sitt spel om man jämställer de filmiska de filmade scenerna med de som utspelade sig i "real life"
Men jag känner att jag särskilt vill lyfta fram Ann-Marie Fågelberg och Charlotte Nilsson, Anne-Marie för hennes sparsmakade kroppsspråk och Charlotte för hennes intensitet

Det enda negativa man kan säga om föreställningen är att de olika scenerna inte hänger ihop och det är synd eftersom delarna är så bra. Att blanda film och scen i real life är något som kan vidaruetvecklas för att bli mer integrerade med varandra






























lördag 6 november 2010

KROPPSLIGT I HÖGSBO FÖRSAMLING


I onsdags var det en fantastisk föreställning i Högsbokyrka. Två dansare en basist på kontrabas och en präst gjorde en happening kring Korintsie brevet 12 Dansarna från Danskompaniet Spinn medverkande var:
Anna Westberg (dans) Danskompaniet Spinn
Emilia Wärff (dans) Danskompaniet Spinn
Nina de Heney (kontrabas) Danskompaniet Spinn
Maria Norberg (text & tankar) pastorsadjukt Högsbo församling





Det var en spännande föreställning där kroppens sinnen kom till användning Det gav verkligen ett större djup åt texten Här kommer några halvbra bilder tagna med min mobilkamera, Jag önskar att jag kunnat spela in rörelsekänslan musiken och tankevändorna föreställningen gav. Jag kommer att följa Spinn med spänning men spänningen mellan text rörelse och och ord borde kunna utvecklas och tas ett steg till. Men vem vet Högsbo församling och Spinn kanske har fått blodad tand för en fortsättning.

fredag 5 november 2010

Christina Amundberg på LaSSe brukarstödscenter

Christina Amundberg en av Sveriges ledande aktoriteter kring rättstillämpning när det gäller rättstillämpning besökte LaSSe Brukarstödscenter i slutet av november, för att berätta om om nyheter inom SOL och LSS. När det gäller LaSS, menade Christina att det bara finns två områden som förändrats för att spara in på assistansen för statsmakterna. Det ena är att man striktat upp bedömningen kring begreppet hjälp att äta där bara hjälpen att föra mat till munnen kommer att räknas som personliga behov.

Hon menade också att de som inte får stöd genom LaSS inte skall förtvivla eftersom man också har möjlighet att söka om personlig assistans genom LSS. I LSS finns inte den så kallade 20 regeln som finns i LaSS när det gäller personliga behov inte finns i LSS så bedömer försäkringskassan inte att de personliga behoven uppgår till 20 timmar i veckan ska komunen gå in eftersom 20 timmars regeln inte finns i LSS. Om man studerar ställningstaganden i domstolarna kan man säga att praxis ligger på ungefär ett personligt behov mellan 7 till 10 timmar. Däremot så skall kommunen också ta hänsyn till övriga assistansbehov man har så beslutet kan ju bli att ligga på tex. 60 timmar i veckan. Att kommunen bara behöver ge assistans upp till 20 timmar är en myt menar Christina.


Hon gick sedan över till att diskutera socialtjänstlagen där hon slog fast att en anhörig har skyldighet att gå in och ta sin partners del av vanligt hushållsarbete medan den personliga omvårdnaden aldrig skall tvingas på den enskilde. Enligt SOL har man som sökande rätt att kräva en skälig levnadsnivå. Praxis säger att detta innebär ungefär samma levnadsnivå som en låginkomsttagare. Men som Christina säger är att promenera inte kostar några pengar. Hon menar också att man också måste ta hänsyn till biståndstagarens ålder och varaktigheten i behovet.


Att höra Christina som är en tjänsteman med fötterna långt nere i den kommunala myllan är befriande. Hennes civilkurage är befriande. Hon följer lagen i sina bedömningar inte bara lagens bokstav utan också lagens intentioner och den lagtolkning som domstolarna gör. Detta kan naturligtvis leda till att jag som enskild sökande kan få nej på min ansökan men också att man kan få ja. Det finns ett oskick hos en del tjänstemän att medvetet fatta oriktiga beslut och hoppas på att den enskilde inte överklagar. Detta gör man inte om man har Christina som stöd i sitt beslutsfattande som tjänsteman Vi behöver fler som Christina-

Ett stort tack till LaSSe brukarstödscenter för att de ordnat en så intressant kväll.

torsdag 4 november 2010

Smärta är smärtsam


För en vecka sedan var jag på DHR - Västra Götalands smärtkonferens. Långvarig smärta är något som ungefär 9% av befolkningen har erfarenhet av. Smärta och smärtlindring ses i dag som en egen disiplin med behandlingspolecis Men i Göteborgsregionen finns bara två smärtliniker En vid Angereds närsjukhus och en vid SU-Östra. Den mesta av smärtbehandlingen måste ges av primärvården men där finns inte kompetensen att ge adekvat vård. Den andra saken jag lärde mig var att man ska inte gå och dra på smärta för länge för då vänjer sig hjärnan vid smärtan så att hjärnan läser smärta även om den fysiska orsaken till smärtan försvinner och detta har neurologiska orsaker. Tolkningen av smärtan är mer psykosocial men den blir inte därför mindre smärtsam. Bilden är Frida Carhlos bild av smärta

tisdag 2 november 2010

Dessa morsor


Emy Högberg På kort tid har jag varit på två föreläsningar som belyst de anhörigas betydelse för oss som lever med funktionsnedsättningar. Dels en föreläsning på Sahlgrenska akademin, dels en föreläsning på Dalheimers hus om anhörigas betydelse för människor med förvärvade hjärnskador. I föreläsningen på Sahlgrenska akademin var det intressanta att över 50% av oss proffsfunkisar verkar vara mer beroende av våra anhöriga framför allt till lite extra fix och hjälp med tråkigt vuxengöra som att hålla kontakt med myndigheter betala räkningar. På Dalheimershus redovisades att de som upplevde ett beroende av anhöriga upplevde ett lika stort beroende av anhöriga oavsett stödform.


För mig som har arbetat med att stärka människors förmåga att leva ett självständigt liv var detta nedslående slutsatser. Dels för att detta är ett beroende som finns dolt i bakgrunden, många av oss. Dels för att det inte förskräcker våra de professionella i lika hög grad som det chockade oss från funkisrörelsen,


Med detta sagt så ska jag säga att jag när som helst är beredd att dra lansen för alla funkismorsor. Medan de professionella kommer och går både inom funkisrörelsen och inom det offentliga finns morsorna kvar och kämpar

Två morsor har haft en ojämförligt starkt inflytande över mig och min syn på livet med en funktionsnedsättning. Dessa morsor är Elaine Johansson och Emy Högberg. Eliane har varit en mentor för mig när det gäller att få en vidgad syn på vad som är normalt och inte och mamma Emy Ja utan henne hade jag inte varit den uppkäftiga glada och allvarliga människa jag är.

Eliane Johansson


måndag 1 november 2010

Varför är vi fortfarande som exotiska



I bland får man ju konstiga reaktioner när man rör sig bland sina medmänniskor

Ibland upplever jag en nästan sjuklig nyfikenhet som när något överförfriskade män kommer och slår sig ner hos mig när jag sitter på krogen för att fråga hur jag gör när jag ska genomföra ett samlag.


Bruckner IL Canada 2008

Andra verkar nästan avsky att se mig, tittar bort och verkar allmänt besvärade. I det ena fallet så verkar det som om detta med sex och funktionsnedsättningar verkar exotiskt och lite äckelspännande och i det andra fallet verkar man vara rädd för oss exotiska människor ungefär som jag kanske reagerar på tiggarna som sitter på marken i centrala Göteborg. Lite rädd men mest äcklad över att något sådant ska få finnas och få förstöra gatubilden.


Det är just därför våra upplevelser av dåligt bemötande och diskriminering är så likt andra gruppers upplevelser av diskriminering för egentligen är det samma instinkter igång när jag blir kasst bemött och diskriminerad som den diskriminering och de attityder som tiggarna i Göteborg antagligen mött i hela sitt liv. Ett liv som exotiska och obehagliga i medmänniskornas ögon.

Varför denna blandning av äckel och fascination? Fascinationen över det ovanliga och äcklet över det främmande. Hade vi inte skrivit 2010 utan året varit 1910 hade inte detta varit så underligt. Men i dag efter all samhällsinformation och alla politiska viljeyttringar fortfarande bli utsatt för en exotism och ett främlingsgörande i ett samhälle som man levt i hela livet.