Ur Sensation nr 2 2001
Västra Götalands Handikappkommitté.
I slutet på april var jag på ett bra och intressant seminarium anordnat av Västra Götalands Handikappkommitté. Seminariet handlade om oss med funktionshinder och de merkostnader vi får på grund av att vi ser ut som vi gör och är som vi är. Egentligen var det inga större nyheter, men jag blev arg på en del saker som man sa. Ilskan kom när man påstod att vi med funktionshinder inte har några merkostnader när vi arbetar. För mig var det ett helt vansinnigt påstående. Jag behöver bara titta i mitt lönekuvert och jämföra vad jag får ut i lön med vad mina kollegor får.
Kollegorna får mer i plånboken
Jag jobbar halvtid på grund av mitt funktionshinder. Den
andra halvan finansierar jag via en halv förtidspension och bostadsbidrag. Om
jag slår ihop lön, bostadsbidrag och pension, drar bort skatten och jämför med
mina kollegor så har de mellan 4000—5000 mer i plånboken än jag. Det kallar jag
en rejäl merkostnad! Om man räknar på ett år blir det 60 000 kronor efter
skatt. Tänk om man betalade en kvinnlig sjuksköterska 60 000 mindre om året än
hennes manliga kollega, vem skulle acceptera det? I dagens samhälle diskuteras
ofta, och med all rätt, lönediskriminering på grund av kön men när ska vi höra
lika upprörda toner om den diskriminering vi utsätts för på grund av våra
funktionshinder?
Lönebidragsanställda diskrimineras
En annan typ av ekonomisk diskriminering mot oss med
funktionshinder kom fram på seminariet; nämligen en diskriminering mot dem som
har lönebidrag. Vi har ofta lägre lön än våra kollegor, trots att arbetsgivaren
kompenseras för att vi till exempel kanske jobbar i långsammare takt. Detta
känner man till på länsarbetsnämnden och hos facken, men ingen vågar ta fram siffror på hur det ser ut i verkligheten- Det
är helt enkelt bara något man vet men inte vill få bekräftat i raka siffror.
Fick man veta det vore man kanske tvungen att göra något! Till detta kommer att
vi fortfarande har en fruktansvärt stor arbetslöshet bland funktionshindrade,
och det kanske är ett av skälen till att man ser mellan fingrarna när det
gäller den här typen av lönediskriminering. En annan sak retade mig också: på
seminariet redogjorde ett antal myndigheter för vilket slags stöd de betalar
ut; i det gänget fanns naturligtvis Försäkringskassan.
Merkostnader godtyckligt bedömda
Försäkringskassan berättade om handikappersättningen.
Handikappersättningen får vi för att kompensera merkostnader vi har på grund av
våra funktionshinder. Frågan är: Vilka merkostnader? Problemet är att det är
Försäkringskassan och inte jag, som avgör vad som år merkostnader för mig
Om man får sina merkostnader godkända eller inte, beror till
allt för stor del på vilken kassa och kanske till och med vilken tjänsteman som
gör utredningen. Naturligtvis kan jag överklaga, men då måste jag vara skicklig
på att argumentera både skriftligt och muntligt. Detta är något som man kan ha
svårt med om man till exempel har ett psykiskt eller kognitivt funktionshinder.
På det sättet kan ju en advokat bli en merkostnad eftersom jag på grund av mitt
funktionshinder kan behöva hjälp när jag ska överklaga.
Jag skulle vilja se den kassa som godtog advokatarvoden som
merkostnad i handikappersättningen. Kan alla bevaka sina rättigheter? Det
gäller som funktionshindrad att man har kunskap om sina rättigheter för att
kunna påminna myndigheterna om deras skyldigheter. Tittar
man på överklagade LSS-beslut så ser man att personer med rörelsehinder
överklagar betydligt oftare än personer
med psykiska eller kognitiva funktionshinder. En av de saker
detta tyder på är att personer med psykiskt och kognitivt funktionshinder inte
får det stöd de behöver. För att råda bot på detta och andra problem för
psykiskt funktionshindrade ska man på försök ge vissa ett personligt ombud. Det
är tänkt att ett personligt ombud ska ta till vara dina intressen och vara ett
stöd i kontakter med myndigheter och andra. Personligt ombud skulle kanske vara
en bra sak för fler än för personer med psykiska funktionshinder Det ska bli
spännande att se om detta stora försök kommer att göra nytta. Både stat,
landsting och kommun tjänar många sköna kronor på att vi inte har kunskapen och
inte kan tillvarata våra rättigheter
Håkan Högberg
Ur Sensation nr 2/2001
Efterord
Naturligtvis har saker och ting färändrats på 24 år. Språkbruk
och belopp t.ex. Men strukturen är den samma.
Jag har också en känsla av att merkostnaderna har ökat mer
än kostnadsutvecklingen De merkostnader jag tänker på är Färdtjänst, sjukresor
och medicin, medan avgifterna för sjukvård verkar mer kommit i kapp den vanliga
kostnadsutvecklingen.
Jag trodde att det skulle vara kul att läsa texterna i
Sensation, men jag blir faktiskt sorgsen
Västra Frölunda den 28 april 2025
Håkan Högberg
t
