torsdag 30 december 2010

Blir man en bättre älskare av att ha en rörelsenedsättning


Som ni vet följer jag flödet kring #prataomdet som är en väldigt spännande möjlighet att lägga ut dålig sex som ligger i gråzonen till sexuellt utnytjande ett inlägg från
Mia där hon berättar om hur en killkompis kastar sig över henne och har sex med henne utan någon som helst komunikation. Jag skrev följande kommentar på hennes inlägg:

" Jag blir förbannad och förbluffad över hur en man i dag kan bete sig så. Har många män förmågan att bli blinda, döva och stumma när de har sex. Helt obegripligt. Jag skulle aldrig kunna ha sex utan att använda ögon för att se min partner gärna i ansiktet, mina öron, för att höra kärleksord och kåtord andning ja mina ord som förhoppningsvis ökar vår gemensamma eld. Visst har jag haft dålig sex, som bara bestått av någon slags uttömning för oss bägge. Det du beskriver är inte bara dålig sex det är också förbannat tråkig sex för bägge parter. Genom att läsa prataomdet har jag börjat fundera på om jag har en fördel av att ha nedsatt rörelseförmåga och därför varit beroende av att kommunicera för att sex överhuvudtaget skall fungera. Visst visste jag att detta med att leva med en funktionsnedsättning kan ha en fördel, men jag trodde inte att det kanske har gjort mig till en bättre älskare"

Kanske raljerar jag lite med den beskrivna mannen och hans kommunikationsblockeringar när han har sex. Men tänk om jag har rätt att jag fått en vinst genom att tvingas kommunicera för att fungera även i mitt sexliv och detta har tillfört både mig och mina partners större njutning är det inte en härlig tanke för alla oss som haft komplex i kärlekslivet på grund av våra funktionsnedsättningar.




Har (H)järnkoll koll

Åsa Olsson är en av ambassadörerna för projektet Hjärnkoll. Foto: Agneta Nilsson Sveriges Radio.

Åsa är (h)järnkoll ambassadör i Jämtland och gjorde en bra insats i dag på P4 jämtland, när det gällde att slå hål på myter och fördomar kring psykisk ohälsa. Problemet är bara att hon inte själv hade erfarenhet av psykisk ohälsa i alla fall inte vad som kom fram i programmet. Hon har en diagnos Aspergers syndrom en neuropsykiatrisk diagnos och har enligt min mening ingenting att göra med psykisk ohälsa. Lika lite som CP som jag själv har. Genom att betrakta Aspbergers syndrom som en del av psykisk ohälsa förflackar man både begreppet psykisk ohälsa och neurologiska funktionshinder. Jag ser i princip ingen skillnad mellan min CP-skada och Åsas Aspbergers. Jag ser varken hos mig själv eller hos Åsa någon automatik i att vi skulle drabbas av psykisk ohälsa på grund av våra diagnoser.

Jag menar naturligtvis inte heller att vi skulle vara emuna. Själv har jag haft både depressioner och vanföreställningar, men det innebär inte att jag skyller på min CP för det. Jag skyller mer på ett liv där tryggheten försvann mer och mer.

onsdag 22 december 2010

Att prata om det, ska vara stärkande inte kränkande

Sedan några dagar fylls bloggar och twitters av berättelser om hur sex kan gå fel. Kännas fel och vara fel. Dessa inlägg går under arbetsnamnet prata om det.
Igår skrev jag om prata om det ur ett funkisperspektiv, om tjejer som säger ja bara för att få höra till Om att tvingas ligga kvar i en säng en hel natt efter förnedrande sex utan att kunna komma där i från för att man behöver assistans för att få på sig kläderna och ta sig ur sängen,

De här samtalen har jag ofta haft i grupp och jag har ofta känt att den möjligheten att prata om det borde finnas för fler.
Jag har sett hur befriande det är att få prata och att det finns några som lyssnar. Som samtalsledare i sådana situationer blir mina uppgifter två, dels att jämna vägen för möjligheten att prata om det det. Dels att värna om den privata sfären så att berättaren inte säger mer än den kan stå för. Jag lovar det är lätt att dras med när möjligheten att prata om det öppnas och risken är verkligen stor att man säger mer än vad man senare känner för att stå för i ett offentligt sammanhang. Prata om det rörelsen som finns på nätet nu, är em offentlig arena som utan tvekan har fyllt och fyller en funktion men vem kan stötta och hjälpa så att man inte far illa i en process som egentligen är läkande och inte blir kränkande.

Flink är ingen officer och gentleman

Detta inlägg ligger långt från vad jag brukar skriva men jag mådde dåligt av DN ledaren i dag,

I dag har DN hade en konstig ledare kring där de försvarar Mattias Flink. De rackar ner på både livstidsstraffet i sig till 36 års fängelse. Konstigheterna är två Dels jämförelsen mellan Arklöv, Assonius, och Flink. DN verkar tycka att Flinks bakgrund skall göra att han borde dömmas mildare än Arklöv och Assionius. I diskussion om straffbedömning brukar man prata om tre begrepp Dels allmänpreventiv dels individualpreventiv, Sedan pratar man i bland om skyddsaspekter. Bakgrund och klass ska inte spela någon roll. Framför allt i riktigt grova våldsbrott. DN menar att både bakgrund (klass, officer och gentleman) borde vägts in från början.

Den andra delen där de gör bort sig är när de svamlar kring om man inte i stället borde ha dömt till sluten psykiatrisk vård. Här slänger de sig lättvindigt med begrepp som psykos och tro mig det finns inget lättvindigt i psykos. Jag har personligen aldrig hört talas om begreppet alkoholpsykos. Om varenda person som begår våldsbrott på fyllan skulle kunna komma undan med att hävda psykos skulle våra rättspsykiatriska kliniker vara ganska fulla.

Jag mår illa av att DN använder fylla som ett sätt att ursäkta mord. Mord utförda av en millitär utbildad för att döda. Jag tycker att det känns nervöst att Flink får nattpermitioner.

Jag tycker att det är fel att ta bort tidsbegränsa hans straff, Jag tycker däremot att han kunde få frigång med fotboja som kan alkotesta och drogtesta i övrigt. Men en person som blir så farlig på fyllan borde nog finna sig i att leva under kontroll av samhället stora delar av sitt liv

tisdag 21 december 2010

Funkisar pratar om det

På twitter och i bloggossfären och i gammelmedia pågår ett väldigt spännande och intressant samtal om om gråzonen mellan dåligt sex och sexuellt utnyttjande. Många av texterna är spännande och tar ett hårt tag om hjärtat. De mest spännande texterna är de som visar på ett slags utnyttjande i god tro. Där män mer eller mindre omedvetet tagit sig friheter och inte varit lyhörda unde. genomfört samlag där de felaktigt tagit medgivandet för givet. Men också sex där brist på lust och kommunikation ger frustration och olust.

Under mina år som rådgivare, handledare och mentor har jag ofta "pratat om det", med både kvinnor och män, om deras upplevelser i zonen mellan dåligt sex och utnyttjande.

Jag har pratat om det med kvinnor som lever med rörelsenedsättningar som säger ja till sex trots olust för att inte bli lämnade utanför den heliga tvåsamhetens gemenskap.

Jag har hört tjejer prata om nätter med dålig och konfliktfylld sex där de har legat i en säng tillsammans med en man som fyller än med äckel och olust. Hur hon sväljer gråten genom nattens ångesttimmar för att hon inte klarar av att klä sig och komma upp ur sängen själv.

Jag har pratat med män män som älskar män och behöver rullstol för att fungera. Samma dåliga sex i gränslandet till utnyttjande för att man är rädd för ensamheten.

Utifrån min erfarenhet tror jag inte att denna gråzon inte är könsbunden utan finns både i hetero som homo relationer handlar om makt och sexuallitet. Sedan är män genom fostran och ohejdad vana de som oftast medvetet eller omedvetet oftast den som bryter tilliten och respekten som alltid måste finnas om man vill ha spännande och härligt sexliv.

Jag hoppas inte att jag inte omedvetet skapat olust och omedvetet kränkt en partner i sängen.

För ett ett gott och spännande sexliv är borde vara något vi alla vill ha och behöver för att må bra. Bra sex är bra för hälsan