Handikappad eller neger en kulturell fråga

Vilhelm Ekensten en av de bästa idéologerna i funkisvärlden här i Sverige skrev ett svar på ett inlägg från Jonas Franksson om varför begreppet handikappad inte är PK. Han drog exemplet att ordet neger inte används i dag.Jonas menar i sitt inlägg att begreppet handikappad skulle kunna användas som en kulturell beteckning för de människor som har erfarenhet av att leva med en funktionsnedsättning. Jag tycker för visso inte om begreppet handikappad som ett begrepp som skulle kunna användas som ett kulturbegrepp. För mig är begreppet för brett. Jag har alltid anslutit mig till begreppet handikapp som Peter Pol beskriver det och just relativiteten i begreppet gör att jag inte kan ansluta mig till att ha det som det kulturella begreppet. Just för att beskriva den speciella kulturella erfarenhet det är att leva med ett rörelsehinder och betraktas som en svag grupp som med en slags förment naturlighet utesluts från många processer i majoritetssamhället. Just därför uppskattar jag Adryan Lindens inlägg i dag på full delaktighet.nu. Han beskriver just både styrkan och svagheten hos begreppet eftersom alla hamnar i handikappande situationer varje dag i princip. Men just nu i dessa valtider är egentligen sådana här debatter onödiga vi borde verkligen i stället focusera på vad politikerna ser på tillgängligheten och på hur vi vill ha en vettig tillgänglighetslagstiftning utformad.



En reflektion på Vilhelms kommentar är att man som förtryckt är att erövra förtryckarnas språk och fylla det med nytt innehåll. Ex på detta är hbt-världens erövring av begreppen bög och flata.

David Lega V/S Jesper Odelberg

I går på Dahlheimers hus inför en fullsatt samlingssal skedde en historisk händelse. En valdebatt mellan två rullstolsburna riksdagskandidater på valbar plats. Nämligen Jesper Odelberg (V) och David Lega (KD). Det var befriande att höra en partipolitisk debatt som lämnat den allmänna välviljans snömos och faktiskt vågade ha olika åsikter. David förde fram typiskt borgliga åsikter betydligt tydligare än vad en politiker utan funktionsnedsättningar skulle ha vågat göra. Jesper drev en rödgrön linje tydligt. Välsignat skönt. Bägge politikerna använde sig av sin livserfarenhet för att få sympati för respektive linje, men jag tror att David tog poäng på att verka mer inläst och förberedd. Jesper var mer i linje med funkisrörelsens politiska agenda där han drev frågan om den fysiska tillgängligheten som en diskrimineringsfråga medan David utan tvekan var mycket skeptisk till en diskrimineringslagstiftning och i stället ville arbeta för en tillgänglighetsmilijard och på detta sätt uppmuntra till ökad tillgänglighet.

Vid fråga om vilka frågor de ville driva så svarade Jesper Diskrimineringsfrågor Kulturfrågor och bostadsfrågor. David ville driva tillgänglighetsfrågor arbetsmarknadsfrågor och företagande.

Det kändes som Jesper drevs av känslan av förtryck och diskriminering medan David drevs av individens möjlighet till utveckling. Jag kommer att komma tillbaka till den här debatten till ex så tycker jag Davids åsikter om tillgänglighet och diskriminering är intressant och väl värd att ifrågasätta efttersom den delvis är mycket intresant och delvis är endera stupid eller blåögd likväl som Jespers sätt att vara oförberedd inför en viktig debatt som han visste var historisk är värd ett studium eftersom jag tycker att det visar på en dålig respekt för välgarna men mer om det i morgon

Vem ska man stämma för dålig tillgänglighet

Diskriminering är ett stort och känsligt begrepp. Man måste skilja på juridisk diskriminering och känslomässig diskriminering. Själv är jag tveksam till nyttan av att få in tillgängligheten i diskrimineringslagstiftningen. Även om jag kan känna mig diskriminerad, så är det i Sverige svårt att juridiskt bedömma vem som diskriminerar. Säg att ett fik har byggt om och jag inte kommer in, Vem är ansvarig?
Caféägaren, fastighetsägaren eller byggherren?
Om vi vore i USA vore caféägaren den självklara att stämma men i Sverige så blir det marigare för det är fastighetsägaren och byggherren som har ansvaret för en byggnads tillgänglighet. Samtidigt som man kan tycka att en verksamhetsägare som bedriver offentlig verksamhet borde ha ett juridiskt ansvar för att jag ska kunna verka där. Oavsett om jag har ett funktionshinder eller inte.

Personligen tror jag inte att en skärpt diskrimineringslag räcker. Jag tror att en skärpning av pbl. måste till, vid sidan av en skärpt diskrimineringslag Ge oss med funktionsnedssättningar möjlighet att överklaga enligt pbl. och att kommunernas ansvar för den fysisika miljön skärps.

Det som eventuellt skulle kunna komma in i en diskrimineringslagstiftning är om man bedriver verksamhet som vänder sig till allmänheten men inte har verksamheten i fysiskt tillgängliga lokaler.

Svartfötter och grisbilar

Var på pubben igår med ett gäng dhr:are. Det var kul vi tjatade om allt från semesterplaner till funkispolitik. När vi sedan skulle sticka hem så tyckte R att jag var en "svartfot" som inte åkte spårvagn hem med min rullstol. När jag sedan satt i grisbilen på väg hem kom han slokörad tillbaka för att det hade kört förbi två spårvagnar utan ramp Det är inte lätt det här med vardagskamp

Svartfot=strejkbrytare
grisbil=färdtjänstbuss

Assistenter borde inte vara vänner på tjänstetid

För mig har den personliga assistansen alltid varit lika mycket en idé som en verkssamhet eller om man så vill ett verktyg. Ideén om det självständiga livet och möjligheten att leva ett så normalt liv som möjligt. För även om jag ser fantastiska förättringar i människors liv så ser jag också hur assistansen för vissa har blivit en begränsande faktor Därför blir jag ledsen när jag se folk med assistans som använder sina assistenter som ett slags ställföreträdande vänner i stället för att genom assistansen bryta sin ensamhet och sitt utanförskap. Vi måste bli bättre på att lära varandra att använda vår assistans så på ett sätt som gör oss till starka och självständiga människor.
Jag är helt säker på att vi tillsamans kan lära oss att använda assistansen mer kreativt för att goda levnadsvilkor och delaktighet inte bara skall finnas på pappret.

Tillgängliga spårvagnar - Ja kanske var tredje vagn

Nu har jag använt de nya eldrivna ramperna i spårvagnarna. Jag fick vänta på tre vagnar som både hade plats och en fungerande ramp. Frågan är om det egentligen kan kallas tillgänglighet

Rullstolsramper och homosexuallitet

Jag är så glad min församling har sagt ja till att viga par av samma kön. Läste också en bra text om kristnas förhållande till kärlek och sexuallitet som just fångar mitt sätt att tänka kring de här frågorna.

Livet som rullefunkis har blivit mycket enklare nu i Göteborg. Västtrafik har satt på rullstolsramperna i spårvagnarna. fantastiskt för de har funnits ett antal år utan att användas.
Nu ska jag Dahlheimershus för att skriva om spårvagnar. Ska bli skönt att göra lite handfast politiskt funkisarbete