Ingen smakstart för Västra Götalandsregionen

 

Västra Frölunda i april 2026

Förord

En ledare från Sensation nr, 1 1999.Första januari 1999 såg landstinget Västra Götalandsregionen dagens ljus. Regionen var en sammanslagning av Bohuslän, Dalsland,Göteborg  Skaraborg och Älvsborg. Jag skrev den här ledaren utifrån ett göteborgskt perspektiv, då Göteborg hade varit ett eget landsting. Så här i efterhand kan man se att reformen var fullständigt nödvändig men med utsikt från göteborgsk funktionsrättsrörelse innebär om organisationen att vi på det lokala planet fick längre till landstingets tjänstemän och politiker. Det är problem som vi fortfarande lever med. Regionen samverkar ogärna med den lokala funktionsrättsrörelsen, Man samverkar hellre med våra länsorganisationer Vilket ökat avståndet till invånare med funktionsnedsättning och sjukvårdsbyråkraterna. Som jag tänkte då, stämmer nog på fler, Hoppas att någon kan tycka att texten är intressant. Texten är lätt redigerad i förhållande till orginalert

💛💛💛💛💛💛💛💛💛💛💛💛💛💛💛💛💛

Sedan årsskiftet är vi alla en del av en ny storhet, Västra Götalandsregionen. Vad kommer det att innebära för oss som på något sätt berörs av "funktionshindervärlden"?

Den nya regionen ansvarar bland annat för sjukvård, rehabilitering och habiliteringsinsatser, råd och stöd enligt LSS samt vissa kulturfrågor.

En dålig entré

Västra Götalandsregionen har inte gjort någon strålande debut i människors medvetande. Genom att införa ett krångligt och dyrt system för sjukresor för färdtjänstberoende i Göteborg har regionen ställt till det för många. För en person med pension är ett högkostnadsskydd 1200 kronor mycket att betala på kort tid. Dessutom är blanketter och kvitton svåra att hantera för de som har vissa typer av funktionshinder. Tillgångarna är helt är inte bara handikapptoaletter och avfasade trottoarkanter. Det är också en fråga om tillgänglighet till tjänster och information. Varför har man valt en sådan krånglig lösning? Ett enklare system kunde införts genom att låta färdtjänsten debitera Västra Götalandsregionen direkt efter insamling av beloppet från individen.

Hjälpmedel och betalningsansvar

Situationen för hjälpmedel är också problematisk. Många med funktionshinder vittnar om långa väntetider för att få nödvändiga hjälpmedel. Brukare med personlig assistans hamnar i kläm eftersom oenighet råder om vem som ska betala för hjälpmedel som till exempel liftar. Regionen anser att detta är ett arbetstekniskt hjälpmedel, vilket borde bekostas av assistansföretagen. Det strider dock mot vad både landstingsförbundet och Riksförsäkringsverket har klargjort – dessa hjälpmedel är ett ansvar enligt Hälso- och sjukvårdslagen.

Råd och stöd

Västra Götalandsregionen har även tagit över beslut om råd och stöd enligt LSS. Fyra nya handläggare har börjat sitt arbete. I skrivande stund har vi inte mer information, men räknar med att ge utrtmme för dem i kommande nummer av Sensation. Vi hälsar dessa välkomna och hoppas att de ska utföra sitt arbete med empati, respekt och förståelse för skilda behov.

En utmaning

Projektet Västra Götaland är en stor utmaning för alla inblandade – politiker, tjänstemän, handikapporganisationer och vanliga medborgare. Det är viktigt att inte se människor med funktionshinder som sjuka, utan som medborgare med särskilda behov. Dessutom bör erfarenheter och kunskaper tas tillvara för att göra Västra Götaland till något bra för alla, inte bara för de rika och starka.

Håkan Högberg 

Ansvarig utgivare

Hur nycket smärta ska man tåla

Min hustru som också är Clever and Pretty har varit inne på sjukhus för ett gallstensanfall av olikas skäl kan de inte operera henne. Men de ger inte heller någon medicin som verkligen hjälper när det krisar.
Om hon inte hade varit rörelsehindrad kvinna och lite långsam i talet hade de då satt in bättre smärtlindring Det otäcka är att inte veta.

Att få en anpassad stol är en fråga om vart i Västra Götalandsregionen du bor

En kompis till mig har en dotter som är så spastisk så att hon behöver specialanpassad stol för att kunna sitta bra när hon jobbar på sin dagliga verksamhet. Arbetsteraputen på vuxenhab centrum vägrar vägrar skriva ut den medan kompisar från andra delar av Göteborg har fått samma stol.
Varför behandlas man inte lika och varför får man inte de hjälpmedel man behöver för att man behöver? Kanske för att man är kvinna och inte kan tala för sig?

Håkan Högberg