söndag 20 november 2016

Solidaritet även från barnvagnsfolket

I går var Hustrun och jag på bio. Det händer inte ofta att vi lyckas få till det. Vi var och såg Juleta av Almadóvar. En riktigt bra film. På vägen hem från Hagabion En av de mer rullstolsvänliga biograferna i Göteborg skulle vi försöka ta spårvagn hem. Vi förstod att vi inte skulle kunna åka tillsammans då det antagligen skulle finnas fler hjulburna passagerare ombord. Vid sextiden på kvällarna är barnvagnspygmerna fortfarande ute och rör på sig. Som Permobilskröppel har jag alltid förståelse för att även barnvagnsfolket och deras föräldrar också behöver tillgänglighet men den här kvällen var det bom stopp.


Bild:: Josefin Knave 2015
Bilden har inget samband med den aktuella händelsen

Passagerare med barnvagn vägrade flytta på sig, trotts att det fanns barnvagnsplats som var ledig i vagnen längst fram som dock inte är tillgänglig för rullstol. Jag tycker att det var väldigt osolidariskt att inte flytta sig. Några goda vänner till mig gjorde en studieresa till New York för att studera tillgängligheten i kollektivtrafiken, förutom att kollektivtrafiken var ungefär lika tillgänglig i New York som i Göteborg rent fysiskt så var vardagsbemötandet och vardagssolidariteten mycket bättre i New York än här. En sådan situation hade som jag beskrev ovan hade aldrig hänt i New York. För det första  hade passagerarna löst problemet tillsammans. För det andra hade en amerikansk spårvagnsförare aldrig accepterat ett sådant beteende från en passagerare. I Sverige brukar vi berömma oss om att vara solidariska. men den solidariteten visar vi bara genom att betala skatt. Vardagssolidariteten verkar vi ha glömt.   Ska man funka i detta otillgängliga samhälle måste vi på hjulberberoende  hjälpa varandra. Återupprätta solidariteten.


Bild från DHR bloggen

Inga kommentarer: