Jag var och hälsade på Annika P och Krister F i dag. Det var trevligt. Sedan när vi kom hem så fick jag kramp på kramp. Det är så svårt att beskriva men är ändå en del av mitt liv. Jag är inte en person som lever med ständigt spastiska muskler, utan spasmerna kommer i omgångar ett slags skov som gör att hela kroppen blir stel som en pinne. All energi försvinner från kroppen och jag måste verkligen ta mig i kragen mentalt.
Hur känns då en spasm/kramp. Ja ungefär som att få svagström/växelström genom kroppen och det knyter ihop musklerna. Jag tänker på alla dem som lever med likartade kroppar som min men inte kan förklara hur det känns.
Det känns inte gott att inte ha kontroll på kroppen Jag har stor förståelse för dem som i historisk tid trodde att CP-skadade var besatta. För när det är som värst då känner jag mig besatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar