Zara I love you

Jag är en gammal proggare, så Zaras musik berör mig inte särskilt i själen. Men hennes tankar däremot får mig att känna mig glad. En fräck, glad och ung feminist kan det bli bättre. Nu sist önskade hon att våldtacktsmännen som härjade under hennes framträdande skulle brinna i helvetet. Nu är jag en kristen man med ett något komplicerat förhållande till helvetet och dess förgårdar. Men jag måste säga att jag har full sympati för en ung kvinna med sådana känslor. Det är hennes fulla rätt. Jag tycker att alla karlar som känner sig förorättade för att hon drar alla karar över en kam, säger jag bara:
 att även om jag inte i hela mitt liv har våldfört mig på en kvinna, känner jag ett ansvar som vuxen man för varje våldtäckt, varje slagen kvinna. De män som inte ser det, är mer än lovligt pantade.

Bild; Zara Larsson by Daniel Åhs

Ny rullstol

Jag är nu en stolt användare av en #Panthera U3. Det är häftigt att kunna röra sig smidigt igen. Till hösten hoppas jag kunna dra igång i rullegruppen här i Göteborg. Jag har lyckats ok med kosten men jag är inte där jag vill vara när det gäller rörelse. Jag är faktiskt stolt över att bo i ett land där man i huvudsak får de hjälpmedel man behöver även om jag kan tycka att reglerna kring hjälpmedel, ofta är lite konstiga. Man kan tillex. utan problem få en dyr och avancerad elrullstol men man kan inte få en handdriven cyckel som vuxen. I vilken forskningsrapport kan man finna att kroppsrörelse är mindre viktig för en 50 åring än för en 17 åring. Men som sagt jag är tacksam för min nya rulle

Nystart

Mycket har hänt sen sist. Jag är snart 56 år Och fortfarande gift med min underbara Tori. Funderar mycket på vad som har hänt med mina bloggvänner Hur går det för cpmamman och Tekla Hur går det för nya kämpar har dykt upp i blogg i bloggdjungeln.  Jag är numera ordförande för DHR göteborgsavdelningen och Detta skriver jag om i bloggen crip and proud. I den här bloggen kommer jag att vara med personlig och kanske sticka ut hakan lite mer när det gäller både livet och politiken Fick idag reda på att det finns ett nätverk inom mina kära socialdemokrater som kallas vildrosorna. Jag kände mig omedelbart oerhört attraherad av det namnet Jag vill vara en vild ros inom partiet Jag tycker ofta att devisen att vi skulle vara framtidspartiet rimmar illa med en vision som partiet inte lyckas skapa om detta och mycket annat vill jag skriva på den här bloggen medans kripp and proud får bli mer funktionshinder politisk när ge uttryck för DHR göteborgsavdelningen och Nina åsikter som ordförande Jag hoppas att bägge bloggarna skall upplevas som intressanta kram Håkan

Psykisk sjukdom och psykiska funktionshinder

Just nu funderar jag mycket på det där med psykisk hälsa ohälsa och sjukdom. Jag gick ju ut öppet att jag var sjuk, deprition, anledningen till att jag gjorde det handlade inte om att jag ville få sympati. Jag har verkligen underbara vänner både här på Facebook och in real life. så jag har verkligen fått både kärlek och sympati. Men jag är så trött på all mystisism och rädsla kring psykisk sjukdom. Jag vill varken smyga med min egen hälsa eller hustruns. Jag har har haft en tuff tid men jag har fått hjälp både från min underbara Tori och Susanne Nilsson Andersson samt ett fantastiskt team på #vuxenhabiliteringen i Göteborg. Vårdcentralen har också gjort sitt jobb. Nu är jag mycket bättre. Kanske inte helt tillbaka men ändå så mycket bättre. Tack alla både vänner och proffesionella. Rent hälsomässigt har jag fortfarande lite ångest och lite orationell rädsla men med lite stöd kommer jag nog över detta med. Psykisk sjukdom är ingen livstidsdom och blir den en del i livet, en funktionsnedsättning kan man oftast hitta strategier för att fungera bara man slipper att bli för stigmatiserad. Men i min värld är det skillnad på en funktionsnedsättning och sjukdom Jag har varit sjuk och nu är jag snart frisk. Min fru har fått dras med sin skit i sedan hon var i 20-års åldern. Först de senaste fem sex åren fått adekvat hjälp och det är för jävligt. Jag undrar också mycket över var forskningen ligger när det gäller psykiatri. Varken som anhörig eller patient tycker jag det verkar vara någon större spänst i forskningen i allafall inte här i Göteborg. Frågan är också vilken plats forskare med egen erfarenhet  av psykisk skörhet får i forskarsamhället

Länge sen sist

Mycket har hänt sedan sist. Jag är nu 55 år men jag är fortfarande gift med min underbara fru Tori

Hatbrott vad angår det mig

Jag glömmer aldrig Sara. Hon satt ofta vid min säng när hemlängtan från internatet slet hårt i mig och hon berättade sin historia: Hon berättade om hur hon  och hennes syster satt i tyskt arbetsläger och hur hennes syster dog bredvid henne natten innan amerikanarna kom och räddade de överlevande .

Saras berättelse var bara en av alla berättelser jag fick mig till del så där 25 år efter kriget. Döm min förvåning när det började dyka upp människor som förnekade förintelsen De så kallade revisionisterna. När jag blev äldre så förstod jag att mellan 200.000-300.000 människor också blev mördade enbart därför att de hade en funktionsnedsättning  Varav 75.000 redan innan förintelsen kom i gång. Den så kallade T9 aktionen. Denna aktion var uttryck för den nazistiska ideologin, men det som ofta glöms bort är att T9 aktionen var en del av tidsandan. I Sverige hade vi det rashygieniska institutet och tvångssteriliseringarna. Både DHR och FUB har fortfarande medlemmar som utsattes för steriliseringarna eller rashygieniska undersökningar

Idag kan vi se hur fascismen och högerpopulismen mer och mer sticker in sitt fula tryne till och med i politikens finrum. Den förste riksdagsledamoten som använder rullstol är högerpopulist och att Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen tror jag är tecken som inte bara kan förklaras med socioekonomiska skäl. Det är inte bara människor med annan etnisk bakgrund och HBTQ personer som råkar illa ut. Antalet brott mot människor med funktionsnedsättningar har ökat i Sverige. Hur många av dessa som är hatbrott går inte att se i den svenska statistiken men t.e.x. i England har hatbrott varit uppe till diskussion efter ett antal uppmärksammade fall .

2009 tog Fiona Pilkington livet av både sig själv och sin intellektuellt funktionshindrade dotter. Detta efter att hon under flera år förföljts av ett ungdomsgäng. Ungdomarna hade slängt in bajs genom brevlådan klottrat och kastat ägg – polisen ansåg att Fiona överreagerade.

I mitt arbete för DHR har jag ofta fått ta emot berättelser om utsatthet beroende och osynlighet.  Jag glömmer aldrig en gång när jag mötte en ung kvinna som ganska nyligen hade tappat sitt tal. Genom kommunikatorn växte en berättelse fram  om sexuellt våld, men också detta att bli utsatt för rena förföljelser från så kallade skinnskallar. Hon fick ta emot brev, och glåpord om att hon var en dreglande grönsak. Dessa killar gav uttryck för sitt hat med en ideologisk överbyggnad nämligen nynazism.

Som jag ser det så finns det två typer av hatbrott, dels hatbrott som är spontan, man ”knackar” en bög i fyllan och villan för att man fått för sig att man hatar bögar Eller om ett gäng högerextrimister som ger sig på en flyktingförläggning, moské, eller synagoga  Det viktiga här är inte spriten utan inställningen som gör att man hellre misshandlar bögar än jagar brudar. Ett sådant hatbrott grundar sig inte i någon ideologi utan bara i en osynlig vrede mot det som upplevs konstigt och obehagligt,

Oavsett ideologisk överbyggnad eller inte så handlar det i bägge fallen om hatbrott.  Vi inom funktionshinderrörelsen har konstigt nog sin beskärda del av människor som tycker att det här med hbtq människor och invandrare är jobbigt utan att se att vi som lever med synliga funktionsnedsättningar är nästa grupp i pipeline att bli utsatt för högerextremisternas förvrängda världsbild. Vi måste veta vilka som är våra lierade i kampen för ett mångfasetterat samhälle med människor i alla färger och former

Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Jag har tänkt börja skriva om konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder. Min tanke är att gå igenom rättighet för rättighet och diskutera vad det skulle innebära i våra liv om konventionen var genomförd  och vad det innebär att den fortfarande känns som en illusion Ska försöka hinna med en artikel i veckan. Vi måste höja oss över trädtopparna samtidigt som vi röjer i skogen så att säga.