Ingen smakstart för Västra Götalandsregionen

 

Västra Frölunda i april 2026

Förord

En ledare från Sensation nr, 1 1999.Första januari 1999 såg landstinget Västra Götalandsregionen dagens ljus. Regionen var en sammanslagning av Bohuslän, Dalsland,Göteborg  Skaraborg och Älvsborg. Jag skrev den här ledaren utifrån ett göteborgskt perspektiv, då Göteborg hade varit ett eget landsting. Så här i efterhand kan man se att reformen var fullständigt nödvändig men med utsikt från göteborgsk funktionsrättsrörelse innebär om organisationen att vi på det lokala planet fick längre till landstingets tjänstemän och politiker. Det är problem som vi fortfarande lever med. Regionen samverkar ogärna med den lokala funktionsrättsrörelsen, Man samverkar hellre med våra länsorganisationer Vilket ökat avståndet till invånare med funktionsnedsättning och sjukvårdsbyråkraterna. Som jag tänkte då, stämmer nog på fler, Hoppas att någon kan tycka att texten är intressant. Texten är lätt redigerad i förhållande till orginalert

💛💛💛💛💛💛💛💛💛💛💛💛💛💛💛💛💛

Sedan årsskiftet är vi alla en del av en ny storhet, Västra Götalandsregionen. Vad kommer det att innebära för oss som på något sätt berörs av "funktionshindervärlden"?

Den nya regionen ansvarar bland annat för sjukvård, rehabilitering och habiliteringsinsatser, råd och stöd enligt LSS samt vissa kulturfrågor.

En dålig entré

Västra Götalandsregionen har inte gjort någon strålande debut i människors medvetande. Genom att införa ett krångligt och dyrt system för sjukresor för färdtjänstberoende i Göteborg har regionen ställt till det för många. För en person med pension är ett högkostnadsskydd 1200 kronor mycket att betala på kort tid. Dessutom är blanketter och kvitton svåra att hantera för de som har vissa typer av funktionshinder. Tillgångarna är helt är inte bara handikapptoaletter och avfasade trottoarkanter. Det är också en fråga om tillgänglighet till tjänster och information. Varför har man valt en sådan krånglig lösning? Ett enklare system kunde införts genom att låta färdtjänsten debitera Västra Götalandsregionen direkt efter insamling av beloppet från individen.

Hjälpmedel och betalningsansvar

Situationen för hjälpmedel är också problematisk. Många med funktionshinder vittnar om långa väntetider för att få nödvändiga hjälpmedel. Brukare med personlig assistans hamnar i kläm eftersom oenighet råder om vem som ska betala för hjälpmedel som till exempel liftar. Regionen anser att detta är ett arbetstekniskt hjälpmedel, vilket borde bekostas av assistansföretagen. Det strider dock mot vad både landstingsförbundet och Riksförsäkringsverket har klargjort – dessa hjälpmedel är ett ansvar enligt Hälso- och sjukvårdslagen.

Råd och stöd

Västra Götalandsregionen har även tagit över beslut om råd och stöd enligt LSS. Fyra nya handläggare har börjat sitt arbete. I skrivande stund har vi inte mer information, men räknar med att ge utrtmme för dem i kommande nummer av Sensation. Vi hälsar dessa välkomna och hoppas att de ska utföra sitt arbete med empati, respekt och förståelse för skilda behov.

En utmaning

Projektet Västra Götaland är en stor utmaning för alla inblandade – politiker, tjänstemän, handikapporganisationer och vanliga medborgare. Det är viktigt att inte se människor med funktionshinder som sjuka, utan som medborgare med särskilda behov. Dessutom bör erfarenheter och kunskaper tas tillvara för att göra Västra Götaland till något bra för alla, inte bara för de rika och starka.

Håkan Högberg 

Ansvarig utgivare

Hur mycket pengar förlorar du på ditt funktionshinder

 

Ur Sensation nr 2 2001

Västra Götalands Handikappkommitté.

I slutet på april var jag på ett bra och intressant seminarium anordnat av Västra Götalands Handikappkommitté. Seminariet handlade om oss med funktionshinder och de merkostnader vi får på grund av att vi ser ut som vi gör och är som vi är. Egentligen var det inga större nyheter, men jag blev arg på en del saker som man sa. Ilskan kom när man påstod att vi med funktionshinder inte har några merkostnader när vi arbetar. För mig var det ett helt vansinnigt påstående. Jag behöver bara titta i mitt lönekuvert och jämföra vad jag får ut i lön med vad mina kollegor får.

Kollegorna får mer i plånboken

Jag jobbar halvtid på grund av mitt funktionshinder. Den andra halvan finansierar jag via en halv förtidspension och bostadsbidrag. Om jag slår ihop lön, bostadsbidrag och pension, drar bort skatten och jämför med mina kollegor så har de mellan 4000—5000 mer i plånboken än jag. Det kallar jag en rejäl merkostnad! Om man räknar på ett år blir det 60 000 kronor efter skatt. Tänk om man betalade en kvinnlig sjuksköterska 60 000 mindre om året än hennes manliga kollega, vem skulle acceptera det? I dagens samhälle diskuteras ofta, och med all rätt, lönediskriminering på grund av kön men när ska vi höra lika upprörda toner om den diskriminering vi utsätts för på grund av våra funktionshinder?

Lönebidragsanställda diskrimineras

En annan typ av ekonomisk diskriminering mot oss med funktionshinder kom fram på seminariet; nämligen en diskriminering mot dem som har lönebidrag. Vi har ofta lägre lön än våra kollegor, trots att arbetsgivaren kompenseras för att vi till exempel kanske jobbar i långsammare takt. Detta känner man till på länsarbetsnämnden och hos facken, men ingen vågar ta fram  siffror på hur det ser ut i verkligheten- Det är helt enkelt bara något man vet men inte vill få bekräftat i raka siffror. Fick man veta det vore man kanske tvungen att göra något! Till detta kommer att vi fortfarande har en fruktansvärt stor arbetslöshet bland funktionshindrade, och det kanske är ett av skälen till att man ser mellan fingrarna när det gäller den här typen av lönediskriminering. En annan sak retade mig också: på seminariet redogjorde ett antal myndigheter för vilket slags stöd de betalar ut; i det gänget fanns naturligtvis Försäkringskassan.

Merkostnader godtyckligt bedömda

Försäkringskassan berättade om handikappersättningen. Handikappersättningen får vi för att kompensera merkostnader vi har på grund av våra funktionshinder. Frågan är: Vilka merkostnader? Problemet är att det är Försäkringskassan och inte jag, som avgör vad som år merkostnader för mig

Om man får sina merkostnader godkända eller inte, beror till allt för stor del på vilken kassa och kanske till och med vilken tjänsteman som gör utredningen. Naturligtvis kan jag överklaga, men då måste jag vara skicklig på att argumentera både skriftligt och muntligt. Detta är något som man kan ha svårt med om man till exempel har ett psykiskt eller kognitivt funktionshinder. På det sättet kan ju en advokat bli en merkostnad eftersom jag på grund av mitt funktionshinder kan behöva hjälp när jag ska överklaga.

Jag skulle vilja se den kassa som godtog advokatarvoden som merkostnad i handikappersättningen. Kan alla bevaka sina rättigheter? Det gäller som funktionshindrad att man har kunskap om sina rättigheter för att kunna påminna       myndigheterna om deras skyldigheter. Tittar man på överklagade LSS-beslut så ser man att personer med rörelsehinder överklagar betydligt oftare än personer

med psykiska eller kognitiva funktionshinder. En av de saker detta tyder på är att personer med psykiskt och kognitivt funktionshinder inte får det stöd de behöver. För att råda bot på detta och andra problem för psykiskt funktionshindrade ska man på försök ge vissa ett personligt ombud. Det är tänkt att ett personligt ombud ska ta till vara dina intressen och vara ett stöd i kontakter med myndigheter och andra. Personligt ombud skulle kanske vara en bra sak för fler än för personer med psykiska funktionshinder Det ska bli spännande att se om detta stora försök kommer att göra nytta. Både stat, landsting och kommun tjänar många sköna kronor på att vi inte har kunskapen och inte kan tillvarata våra rättigheter

Håkan Högberg

Ur Sensation nr 2/2001

Efterord

Naturligtvis har saker och ting färändrats på 24 år. Språkbruk och belopp t.ex. Men strukturen är den samma.

Jag har också en känsla av att merkostnaderna har ökat mer än kostnadsutvecklingen De merkostnader jag tänker på är Färdtjänst, sjukresor och medicin, medan avgifterna för sjukvård verkar mer kommit i kapp den vanliga kostnadsutvecklingen.

Jag trodde att det skulle vara kul att läsa texterna i Sensation, men jag blir faktiskt sorgsen

Västra Frölunda den 28 april 2025

Håkan Högberg

t

Ge oss ett redskap som kan påverka diskrimineringen ur tidskriften Sensation nr 1/2001

 

 

Den här texten skrev jag för Sensation. Sensation var en tidning som skrev om funktionshinder ur ett västsvenskt perspektiv. Den kom ut under några år kring sekelskiftet. För läsbarheten har jag lagt till den sista rubriken om Förstärkt diskrimineringslag. Idag finns diskrimineringslagstiftningen på plats. Men i övrigt kan man bli lite ledsen över hur lite som har hänt. Det här är troligen min första ledare i tidningen Sensation nr. 1/2001.

Hur dålig tillgänglighet och hur dåligt bemötande måste man tåla om man lever med funktionshinder? Vad säger lagen egentligen?

Eftersom jag är född med mitt rörelsehinder har jag alltid varit i ständig kontakt med sjukvården. En sjukvård som ofta är dålig både när det gäller tillgänglighet och bemötande.

Ytterligare ett exempel på detta upplevde min fru när hon skulle till gynekologen. Efter mycket letande hittade hon till slut en gynekolog som var villig att ta emot henne trots att hon sitter i rullstol.

Spydig läkare undersökte inte

När hon väl kom dit blev hon nekad undersökning. Läkaren ansåg inte att hustrun kunde komma upp i gynekologstolen, trots att hon hade både lift och assistent med sig. Han kunde därför inte undersöka henne, utan skrev en remiss till Sahlgrenska för att de där skulle kunna genomföra undersökningen. Till detta kom att han var spydig mot henne och hon var tvungen att gå in på detaljer i samlivet. Jag undrar i mitt stilla sinne om han hade vågat "skämta" så med en kvinna utan funktionshinder. Sedan fick hon gå hem, med remiss men utan undersökning och behandling, 200 kronor fattigare.

Fördomar och diskriminering

Den här historien visar tydligt på den dubbla vardagsdiskriminering som personer med funktionshinder utsätts för. Den dåliga tillgängligheten som gjorde att min fru inte fick någon behandling. Det dåliga bemötandet i form av spydigheter. Jag tycker det luktar kraftiga fördomar. Kan det tyda på att den manliga gynekologen inte såg hustrun som en riktig kvinna?

Se till att sjukvården blir tillgänglig

Västra Götalandsregionen har i två år prioriterat arbetet med tillgänglighet. Man har arbetat med att finna kriterier för tillgänglighet när det gäller den allmänna trafiken, och nu håller man till exempel på med tillgängligheten till Regionens hus. Vad vi med funktionshinder också behöver är en tillgänglig sjukvård, där man inte blir nekad undersökning och vård på grund av att lokaler och utrustning är undermåliga.

 Är funktionshinder-diskriminering tillåten?

Funktionshindrade kvinnor och män blir inte trodda och får ett dåligt bemötande exempelvis vid polisanmälningar om sexuellt ofredande. Läkare och andra professionella med makt beter sig ofta på ett kränkande sätt, medvetet eller omedvetet, utan att vi som behöver hjälp och stöd kan göra något åt det. Trakasserier på grund av kön har länge varit förbjudet i lagstiftningen, men trakasserier på grund av funktionshinder verkar vara fullt tillåtet.

Det behövs en skärpt lagstiftning

Den känsla av maktlöshet detta för med sig hos den enskilde individen är ett av de största hindren som finns för en full delaktighet.

Förstärkt diskrimineringslag

Vi måste därför få en skärpt lagstiftning om rätten till ett jämlikt bemötande utan fördomar. Vi måste få möjligheten att gå ett steg till när information, utbildning och fina deklarationer inte räcker. Det måste kosta, för den som är professionell och utövar makt över andras liv, att ha fördomar och ge ett dåligt bemötande. Även när den så kallade myndighetsutövningen är korrekt. Som enskild brukare måste jag ges möjlighet att påverka min situation när jag blir kränkt på grund av mitt funktionshinder.

Håkan Högberg

Detta är en lätt bearbetad text från Sensation 1/2001