Att vi som lever med en funktionsnedsättning enligt normen ses både som offer och som tärande är ingen nyhet. Den största reform har sedan den ömsesidiga skolplikten är rätten till personlig assistans. Den har på ett så markant sätt gett oss möjlighet att ta oss ut ur marginalens skymningsland. Men nu håller assistansen på att malas sönder. Protesterna tystas genom att dra åt tumskruven dras åt sakta så att vi vänjer oss stegvis vid förtrycket som en kringränd personlig assistans innebär.
DHR och IL måste ta sin roll som medborgarrättsrättsrörelse på allvar och sätta press på den rödgröna kvalitionen så väl som på allianspartierna Vi vill ha vår PA kvar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar