Assistenter borde inte vara vänner på tjänstetid

För mig har den personliga assistansen alltid varit lika mycket en idé som en verkssamhet eller om man så vill ett verktyg. Ideén om det självständiga livet och möjligheten att leva ett så normalt liv som möjligt. För även om jag ser fantastiska förättringar i människors liv så ser jag också hur assistansen för vissa har blivit en begränsande faktor Därför blir jag ledsen när jag se folk med assistans som använder sina assistenter som ett slags ställföreträdande vänner i stället för att genom assistansen bryta sin ensamhet och sitt utanförskap. Vi måste bli bättre på att lära varandra att använda vår assistans så på ett sätt som gör oss till starka och självständiga människor.
Jag är helt säker på att vi tillsamans kan lära oss att använda assistansen mer kreativt för att goda levnadsvilkor och delaktighet inte bara skall finnas på pappret.

Tillgängliga spårvagnar - Ja kanske var tredje vagn

Nu har jag använt de nya eldrivna ramperna i spårvagnarna. Jag fick vänta på tre vagnar som både hade plats och en fungerande ramp. Frågan är om det egentligen kan kallas tillgänglighet

Rullstolsramper och homosexuallitet

Jag är så glad min församling har sagt ja till att viga par av samma kön. Läste också en bra text om kristnas förhållande till kärlek och sexuallitet som just fångar mitt sätt att tänka kring de här frågorna.

Livet som rullefunkis har blivit mycket enklare nu i Göteborg. Västtrafik har satt på rullstolsramperna i spårvagnarna. fantastiskt för de har funnits ett antal år utan att användas.
Nu ska jag Dahlheimershus för att skriva om spårvagnar. Ska bli skönt att göra lite handfast politiskt funkisarbete

Jag svek i år.

I lördags var det dags för en av årets största begivenheter tillgänglighetsmarschen och jag svek. Jag valde kärleken till min kvinna i stället för solidariteten och gemenskapen med mina kamrater under tillgänglighetsmarschen. Detta känns som ett svek men samtidigt så såg jag ångesten i min frus ögon och då blev valet på ett vis lätt. På ett annat vis svårt för jag måste fråga mig i hur hög grad skall jag låta mig styras av att min fru mår psykiskt dåligt. Vad är den mest kärleksfulla handlingen egentligen. Ge mig ut och demonstrera och på så sätt fylla på batterierna för att sedan orka med bättre att vara lugn och trygg inför henne – denna ständiga kamp mellan känslor och förnuft kärleken i den lilla världen och kärleken i den stora världen

En tom plånbok

Jag fick i dag höra om en gammal dam som gick in i ett stort varuhus varje dag och plockade en varukorg full sedan gick hon till ett hörn och bad "kära jesus fyll min plånbok med pengar" sedan tog hon upp plånboken ur fickan och då var den tom. Hon lämnade då besviken affären för att enräget komma tillbaka igen. Är inte detta ett ganska mänskligt beteende. Inom funkisrörelsen har vi sedan länge kämpat för t..e.x. tillgänglig kollektivtrafik ändå har vi så långt kvar Ibland känns det ungefär som Jesustantens böner vi försöker och försöker, oftast liknar våra resultat den tomma plånboken men ändå fortsätter vi som om vi var den j_kla droppen som urholkar stenen. Efter mer än 30 år i funkisrörelsen börjar jag kanske se konturerna på av droppen på stenen men i bland skulle man vilja använda dynamit-

Vad gör de teckenspråkiga i funkisrörelsen?

Jag hälsade på några kamrater på DHRG:s kansli i dag. Vi kom in på en diskussion om varför dövrörelsen går emot stora delar av funkisrörelsen genom att genomgående kräva särlösningar dövklasser dövuniversitet äldreboende för döva etc. Jag drev stenhårt frågan om dövrörelsen egentligen är en del av funkisrörelsen utan helt enkelt skall betraktas som en språklig och kulturell minoritet på som till ex Resandefolket eller Romerna. Finns det andra som tycker som jag att det är fel att fokusera på dövheten hörselskadan i stället för språket och kulturen.

Konsekvensen av detta är naturligtvis att dövrörelsen lika lite som invandrarorganisationerna eller S skall ingå i funkisrörelsen Har jag rätt eller fel?

När stöttan rämnar

Ursäkta min bortavaro. Jag har varit både psykiskt och fysiskt dålig under en lång period och helt enkelt inte orkat skriva något på bloggen men kommer förhoppningsvis att börja skriva igen tack för varma ord om texten kring långa förhållanden. Just nu är det stökigare än vanligt för både Tori och jag är sköra just nu och det är ju inte praktiskt när ingen av oss är bra stark nog att stötta den andra men det har ju löst sig förr och kommer säkert att lösa sig igen