Därför har jag inget att säga

En liten skrivövning

I kväll skall jag på VSA - Föreningen Very Special Art och gå en skrivarkurs. Titeln på kvällens övning är ironisk. Därför har jag inget att säga.

Det har de sista veckorna rasat en debatt på media om journalisternas framtida roll. Oron har funnits kring om det kommer att finnas kvar någon journalistik och proffesionella journalister i framtiden. Jag förstår inte debatten. Journalister kommer nog även i framtiden att behövas. Kanske i ännu större grad än tidigare. Den roll som ligger under störst förändring är utgivarsidan. I dag är själva utgivningssidan inte särskillt kostnadskrävande utan problemet för utgivarna är att göra bra affärer på grund av jysta redaktioner. Bra texter som läses är det som i framtiden är det som kommer att dra annonsörer. Sökmotorer och sociala medier är ju det som snor annonsintekter men ju längre tid jag som aktör/kund lägger på mediaprodukten lägger i tid på produkten ju intresantare blir produkten för annonsören.

Nu till detta med att inte ha något att säga. Även en blogg är en produkt. För att den ska vara intresant är det viktigt att ha något att säga och gärna ha att säga ofta.

Jag som skriver mest om funkisfrågor ska altså för att bli läst ha något att säga om funkisfrågor varje dag och helst flera gånger om dagen.

Sedan räcker det inte med det utan jag skall också göra läsvärda inlägg så att andra tycker att det är kul och engagerande att läsa bloggen. Ja det är där som journalismen kommer in. Jag är dyslektiger och då gäller det verkligen att kunna skriva läsvärt så att mina bloggbrukarna ska tycka att det är värt att engagera sig på bloggen. Så hjälp vad gör jag om jag inte har något att säga

Kärlek en del av livets pussel

DHRG:s nätverk livets pussel träffades i går i den långvariga och

vardagliga romantikens tecken

Maria Norberg Präst i Högsbo och långvarig medlem i DHR Göteborg gästade nätverket Livets pussel, i går för att prata om livslånga förhållanden. Maria menade att alla långvariga förhållanden måste bygga på kärlek, ömsesidighet och respekt för varandras egenheter.Ett 17 tal människor med rörelsenedsättningar hade mitt i den stress det innebär att få familjeliv jobb och funktionsnedsättningar att gå i hop, mött upp på Dahlheimers hus för att diskutera detta med att leva i "livslånga förhållanden. Som en av deltagarna sa:

- Kärlek intreserar mig.

Det kan bara vi andra som var med instämma i. Kärlek intresserar oss. Med hjälp av Marias inspirerande tankar gav vi varandra många fina tankar och funderingar. En helt vanlig vardagskväll med den långvariga kärleken i centrum

DHR måste få folk att kliva ur garderoben om vi ska överleva

För några veckor sedan var jag på en workshop om sex och funktionsnedsättningar. En av föreläsarna var Kaj Heino från RFSL i Göteborg. Han gick igenom HBT begreppen. Han gjorde där skillnad mellan den biologiska sexualiteten och den sexuella identiteten. Det är altså skillnad mellan att vara t.ex, Lesbisk och att leva ut sin lesbiska sexualitet. Denna process brukar gå under betäckningen ”att komma ut ur garderoben. ” '

Bild: Kaj Heino , ordförande RFSL Göteborg

Processen kan se olika ut men ett ex finns på rfsl Kronoberg. Frågan är hur mycket vi inom dhr vet om processen för att komma ut ur garderoben när det gäller funktionsnedsättningar. Det räcker inte med att ha en rörelsenedsättning man måste också ta det till sig. Ska man vara riktigt krass så finns det för RFSL dubbla skäl för att hjälpa människor ur garderoben. Dels mår naturligtvis inte bra om de inte kan acceptera sin sexualitet men naturligtvis krävs det mer eller mindre att man kommit ur garderoben innan man kan känna sig som en preventiv medlem

Inom DHR känner vi igen problematiken. Människor som inte hittar strategier för att leva med sin funktionsnedsättning krånglar ofta till det i sina liv. Men de ser sig inte heller som presumtiva medlemmar. Samma problematik men med en stor skillnad. Vi har ingen strategi.

Frågan är hur ska vi hjälpa människor att komma ur garderoben och få dem att de är funkisar men att det inte behöver vara ett nedköp i tillvaron, Vad vet vi om den process det innebär för våra medlemmar att komma ut. En annan intressant fråga är vilken social självbild vi som DHR:are vill förmedla till allmänheten. Alltså hur är det att leva som ”öppet” rörelsenedsätt i Sverige. Vilka fördelar har man som DHR:are och kan vi överhuvudtaget snacka i dessa termer.

Sins Invalid av Maria Palacios - Feminism som berör

Jag har stött på en fantastisk poet och feminist på nätet. Lyssna och se hennes skapelse crippeld sinn, Fantastiskt

Hon berör mig genom sin performence poetry.

Hade DHR råd borde vi bjuda in henne för ett uppträdande på någon kongress. En feminist aom slåss för rätten att vara sensuell samtidigt som hon står för nödvändigheten av funkisaktivism. Det går rätt in i hjärtat

Politik i två tredjedelssamhället Vart hamnar vi

Mona Sahlin på förtroenderådet”Vi kan inte tala med en minoritet av folket, och förvänta oss en majoritet av rösterna.” Var hamnar vi som finns i denna verklighetsbeskrivning. Vi som är en del av den sista tredjedelen.

Jag har flera gånger lyssnat på Mona Sahlins tal för representantskapet den 4/12. Ett tal där många tycker att hon tog avstånd från den rödgröna valplattformen förtroenderåd Jag tycker att talet rent retoriskt är strålande. Det var inte överraskande, partiet har alltid sett tillväxt som en väg till ett reformarbete. Det som var det problematiska med hennes tal var argumenten för hennes slutsatser. Hela argumentationen utgår från en dold agenda. Nämligen att ge upp kampen mot två tredjedelssamhället. Det kommer fram i följande sitat ”Vi kan inte tala med en minoritet av folket, och förvänta oss en majoritet av rösterna.”

Två tredjedelssamhället är ett begrepp som funnits inom den ideologiska vokabulären för den demokratiska arbetarrörelsen sedan 80-talet och beskriver hur två tredjedelar av befolkningen i en välfärdsstat genom att de är flest tar kontrollen över ett samhälle och gynnar sig själva på bekostnad av den tredjedel som ligger i den tredje delen. Utifrån sin numerär driver de fram lösningar som mer utgår från att två tredjedelar av befolkningen gynnas medan en tredjedel kommer längre och längre bort från välfärdens köttgrytor,

Vad Sahlin egentligen säger i sitt tal är att partiet har fallit offer för tvåtredjedelssamhället och att partiet pragmatiskt måste förhålla sig till att tvåtredjedelssamhället är en verklighet. Det är inget konstigt med det. Analysen verkar riktig. Frågan är bara vilket angreppssätt hon har. Ändera kan man arbeta för att stärka de svagare grupperna eller också ger man upp och blir ett parti som rättar in sin politik i fållan som passar två tredjedelar av befolkningen. Socialdemokraternas avgående ordförande menar tydligen att partiet ska sträcka vapen och anpassa sig till den starka majoriteten. Att göra det

Vad får det här för konsekvenser för oss som en slags minoritet. En grupp beroende av en stark fördelningspolitik. En grupp där tvåtredjedelssamhället är omkastad, alltså en tredjedel som har och två tredjedelar som inte har.

Oavsett vad vi som individer står partipolitiskt måste vi förstå att huvuddelen av våra medlemmar finns i den tredje tredjedelen och det måste vi förhålla oss till. Vi inom DHR och övriga funkisrörelsen företräder generellt människor som vid sidan av sina funktionsnedsättningar är arbetslösa, fattigpensionärer med stora anspråk på den gemensamma välfärden. Vår majoritet är den sista tredjedelen Men kanske måste vi inse att det vi kämpar för är den sista tredjedelen och funkisrörelsen är den enda del av folkrörelse Sverige som effektivt organiserar denna grupp. Det ger oss ett stort ansvar inte bara för oss som lever med funktionsnedsättningar utan vi blir också om än motvilligt talespersoner för alla som lever sitt liv i fel tredjedel.

Livets årsringar i även i den kollektiva erfarenheten.

Professor Bodil Jönsson var med i SVT 1 i fredags. talar om åldrandet Jag tycker detta om årsringarna i ens liv. Hon menar att livet består av årsringar. Hon menar att en människa inte här en ålder utan man lever i många åldrar samtidigt. Hon använder en bild nämligen årsringar. Det hon menar också att årsringarna binds ihop till en erfarenhet. Jag är alltså en kombination av en ung människa och en person på femtio men också fyra år som ligger i sängen och gråter av längtan efter kram. Det häftiga är att jag samtidigt är 50 år och den erfarenheten jag har i dag gör att jag kan använda mig mig av.

Om man däremot använder tiden till att vara nostalgisk är man däremot fel ute. Livet är nu - och det enda vi har är nu-läget och vår historia, men samtidigt så är syftet med det vi gör måste alltid sikta mot framtiden.

.

I frågor kring funktionshinder måste vi fundera på hur vi ska hantera årsringarna både när det gäller både den kollektiva som individuella erfarenheten. Om vi inte hittar metoder för att ta vara på dessa berättelser kommer vi att sakna den gemensamma berättelse vi måste ha för att analysera den framtid vi vill ha

The broken of Britain , full delaktighet.nu goes Europe

Världen ter sig ganska lika. Läste en nyårskrönika från en blog The broken Of Britain. Där skriver de om att den lilla assistans som finns i England ifrågasätts av regeringen. Här är Riksdagen på väg att göra inskränkningar i våra möjligheter att leva ett normalt liv genom att sabba assistansen. Argumentationen i bägge parlamenten verkar likna varandra med att utgifterna är för stora i förhållande till hur liten grupp som kommer i åtnjutande av förmånen.

I England håller man på med att försöka införa ett testinstrument för att se om man ska ha rätt till stöd på arbetsmarknaden. I Sverige försöker man införa mätinstrument för den personliga assistansen. I bägge länderna upplever man hur myndigheterna försöker mörka hur instrumentet ska se ut. I England förämras en förmån som verkar vara en typ av blandning av förtidspension och handikappersättning, så samtidigt som man försämrar möjligheterna att komma ut på arbetsmarknaden så försämrar man möjligheten till ekonomisk kompensation. De öka de svårigheterna att få ekonomisk kompensation känns igen. Även om vår regering har satsat lite pengar på stöd via t.ex. lönebidrag så finns det inget hjärta i satsningen. Arbetsförmedlingen har t.ex. inga resurser att ge kvalificerat stöd för att till människor som ska in på arbetsmarknaden ganska sent i livet eller

har varit borta under några år på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning så i det stora hela verkar det vara samma drivkrafter som rör sig i politiken i bägge länderna.

Det verkar nästan som om politikerna även inom vårt område pratar med varandra inom EU. Skulle inte vi också prata med varandra kunna och kunna ta stöd av varandra.

I Sverige har vi full delaktighet.nu som blivit en slags plattform för to

ngivande aktivister. Jag är säker på att det finns liknande initiativ runt om i EU och det vore spännande med en internationell workshop både i real life och på nätet.

Dessa tongivande skribenter har alla olika organisationer bakom sig så som DHR, Ifa IL föräldrakraft och det skulle nog gå och få fram pengar för ett sådant här projekt för att kunna bjuda in bloggande aktivister med nedsatt funktionsförmåga. Själv skulle jag vilja vara med på en sådan här happening