Åsiktsindustrin minimerad till ett gladiatorspel

Jag kallar mig själv lobbyist. Det är inget skämmigt med att vara lobbyist i sig, men naturligtvis kan man lobba på olika sätt och åt olika intressegrupper. Problemet är altså inte att man lobbar utan mer hur man lobbar och åt vem.
Sak samma med journalister. Det kan verkligen vara ett hedervärt yrke men det kan också vara ett smutsigt jobb, där man missbrukar den maktställning man har. Jag såg Larry King på CNN. Diskussionsämnet för dagen var Obamas första år vid makten. I panelen satt ett gäng lobbyister och det var utan tvekan så att alla var mer intresserade av att ge snabba och roliga repliker än att gå djupare in på orsakssamanhang.

Larry King och gänget kring honom hade utan tvekan valt paneldeltagarna för deras förmåga att ge rappa och roliga kommentarer. Det smakar dock lite illa när man kollalr vilka sakfrågor som diskuterades Irak, sjukförsäkring och den finansiella industrin och annat som diskuterades eller minimerades i jakten på slagfärdighet i repliken. Vad gör man då minimerar det ofentliga samtalet till ett mordernt gladiatorspel där sakfrågorna kommer på jumboplats. Allt i jakten på tittarsiffror och på att synas och sticka ut i media.

Jag känner mig besatt...av spasmer

Jag var och hälsade på Annika P och Krister F i dag. Det var trevligt. Sedan när vi kom hem så fick jag kramp på kramp. Det är så svårt att beskriva men är ändå en del av mitt liv. Jag är inte en person som lever med ständigt spastiska muskler, utan spasmerna kommer i omgångar ett slags skov som gör att hela kroppen blir stel som en pinne. All energi försvinner från kroppen och jag måste verkligen ta mig i kragen mentalt.
Hur känns då en spasm/kramp. Ja ungefär som att få svagström/växelström genom kroppen och det knyter ihop musklerna. Jag tänker på alla dem som lever med likartade kroppar som min men inte kan förklara hur det känns.
Det känns inte gott att inte ha kontroll på kroppen Jag har stor förståelse för dem som i historisk tid trodde att CP-skadade var besatta. För när det är som värst då känner jag mig besatt

Posten och SJ anmälda till do för brott mot FN-konventionen för funktionsnedsattas rätigheter

Äntligen har det skett. Två statliga företag är anmälda för brott mot konventionen om funktionsnedsattas rättigheter.
Det är DHR förbundet för delaktighet handlingskraft och rörelsefrihet som har lämnat in anmälan till DO som har riksdagens uppdrag att följa Sveriges efterlevnad av konventionen. Jag hoppas att DHR tar sin anmälan på allvar och att man är beredd att gå vidare om DO:s svar inte är tillräckligt. Vi måste visa tänderna så att det syns.

Blod i urinvägen och mensblod är samma sak enligt hemsjukvården

Det retar mig alltid när jag märker att jag som man tas på större allvar av sjukvården än vad hustrun gör som kvinna. Varför är det på det sättet Kvinnan i mitt liv och jag är av ungefär samma kaliber och vi blir med ålderns rätt mer och mer beroende av sjukvården ¨Jag blir utan tvekan bättre bemött än vad hon blir. Jag kan tycka att det är förunderligt för vården är ju kvinnodimonerad schen, Nu är kvinnan i mitt liv på väg in med blod i urinen. Hemsjukvården skyller på hennes mens men hon brukar aldrig få mänsblod i urinen under all den tid som hon haft kateter så inte nog med att de inte ger förklkaringar som inte har någon grund i beprövad erfarenhet. Skulle jag få så mycket blod i mitt kiss som min älskling har hade nog blivit en väldig fart När det en gång hände mig så kördes jag in med ilfart till Sahlgrenska allt detta känns väldigt förvirrande Ser sjukdom olika ut mellan könen eller vad handlar det om egentligen om

Är du CP din jävel

Några gånger har jag fått denna fråga och jag får säga att jag har kännt mig mer provoserad av att kallas jävel än av att kallas CP. Jag menar att jag är CP är något jag inte har något större problem att förlika mig med men att bli kallad jävel har jag betydligt svårare att förlika sig med.

Jag menar att jag är CP det är inte så mycket att diskutera. Det finns så väl dokumenterat så det vore galet att förneka. Att jag är en jävel det kan man ju fortfarande diskutera. Jag blir inte förvånad om någon bestämt skulle hävda att jag är en jävel. Antagligen många fler än som skulle hävda att jag är en ängel. Själv tror jag att jag är närmare en jävel än en ängel men det är inte jag som skall dömma i detta. Någon skulle ju kunna tycka att jag är jäv(l )ig. Men själv har jag alltid sett mig som en människa som de flesta av oss någonstans i gränslandet mellan himmel och helvete

kalkon med fyllning

Julen hemma hos oss är lite speciell. Varken jag eller frugan är några julfantaster. Julafton ägnar vi åt att ligga hemma och fisa titta på TV och äta choklad medan juldagen är mer julig med stor kalkon nåväl kanske inte så stor bara 4 kilo men ändå. På den middagen brukar det kommite assistenter som inte har anhöriga i Sverige och i år kommer Robert och Kristina med familj Det ser vi fram emot. Den här kvällen hoppas vi på

Jul 2010

Först flytta
Sedan sjukdom
Sedan packa upp
Sedan sjukdom
Sedan trädgårdsfester i egen trädgård
Sedan sjukhus,
Sedan roligt med Gudbarn
Sedan sjukhus
Sedan sjukskriven
Sedan arbetslös

God Jul och Gott nytt önskar jag er alla av mig kända och okända vänner

En liten språkfråga

Av olika skäl lever jag delvis i en engelsktalande miljö. Så jag tänker delvis på engelska även om jag inte skriver på engelska men det finns ett ord där jag inte kan hitta ett bra svenskt ord för att täcka in begreppet och det är ordet comunity. Ska det översättas med gemenskap eller samhälle eller grupp. Jag vet att döva använder samhällstermen som i dövsamhället och ibland termen dövvärlden inom den övriga funkisrörelsen används ofta begreppet grupp men bägge begreppen håller inte när man granskar det Men smaka på ett sammansatt ord som funkisvärlden eller cp-samhället det känns inte bra.slätt Finns det någon som har några idéer.

Varför gillar Västtrafik inte rullstolar

Västtrafik gör mig ofta galen. Som en service till sina resenärer har man något som kallas nästa tur vilket visar det aktuella trafikläget. Där ser man om det finns rullstolsplats ombord eller om det bara är låggolv. Den ena symbolen är den berömda rullstolen den andra symbolen är ett "L" En väldigt fin service om den bara fungerar. Ofta så har bussarna rullstolssymbol utan att ha ramp in i fordonet eller rullstolsplats. Jag vet inte varför Västtrafik går ut med falsk marknadsföring på det här sättet. I bland tror jag att bussföretagen som kör för Västtrafik skiter i att en buss ska vara tillgänglig men rapporterar in den som tillgänglig till Västtrafik. Att sådant händer är inte konstigt men frågan är varför inte Västtrafik har så dålig kvalitetskontroll av fordonen som finns i trafik

Att säga nej till hbt-par är som att säga nej till funkisar

Många tycker att jag är en idéspruta. Det är sant till viss del. Jag är bra på att suga i mig kunskap och idéer och fundera över vad det har för bärighet inom områden där jag rör mig. Därför faller sig en djup solidaritet med hbt-samhället. Det förtryck man har utsatts för och det förtryck man utsätts för verkar ha samma underliggande strukturer som förtryck pga funktionsnedsättning. Därför känner jag mig personligen kränkt när Missionskyrkan vägrar ge sina pastorer rätt att viga homosesexuella par. Åtminsone fram Det var inte länge sedan man vägrade att viga personer med olika funktionsnedsättningar. Jag ser ingen skillnad för det är samma människosyn som ligger bakom och även om det inte är kyrkans mening så är det en exludering som gör lika ont i hjärtat för mig för det är samma slags avvisande som vi utsätts för som funkisar varje dag. Om inte missionskyrkan kommer till skott på konferensen så tror jag att jag måste börja leta efter ett nytt samfund

Säkerhet och diskriminering

Med anledning av den diskriminering man från Västtrafik gjorde sig skyldig till när man kastade av femåriga Mio från spårvagnen så har man börjat diskutera och försvara diskrimineringen med att det inte är säkert för personer med funktionsnedsättnigar att åka med de gamla vagnarna Det argumentet höll inte för nu har man varit tvungen att förbjuda även barnvagnar i de gamla vagnarna också. Jag tror att Västtrafik blev lite tagna på sängen för så fort man börjar diskutera med säkerhet som skäl har ju de flesta backat. Men inte den här gången. Mios pappa Jon stod på sig och påpekade att rullstolen i sig var säkrare än de flesta barnvagnar, sedan var Västtrafik tvugna att förbjuda barnvagnar på de gamla spårvagnarna också.

Nu är det inte första gången som man använder säkerhetsaspekter som argument när man vill exkludera oss med funktionsnedsättningar. Det är historiskt sätt ett ganska vanligt argument. Det var t.e.x. ett av huvudargumenten när man ville låsa in oss funkisar på institutioner nämligen att vi skulle skydda oss från det omgivande samhället. Nej sådant beskydd betackar vi oss för

Inkludera in mig

I bland talar man om integrering och i bland pratar man om inkludering För mig tog det ett tag att förstå skillnaden. Integrerar man så är det individen man integrerar. Inkluderar man i skolan erkänner man från början att det finns en variation av behov bland eleverna. Då spelar det ingen roll om eleven behöver mer avancerade studier i matte en annan elev behöver en studiesituation där man tar hänsyn till att rörligheten ser olika ut för olika elever. Detta ses inte som problem utan som situationer som skall lösas.



För mig som gått integrerad är det en väldig skillnad att anpassa mig till skolan eller att skolan också fungerar utifrån mina behov. Vem vill bli integrerad utan att hli inkluderad jag bara frågar

Klimatsmart personlig assistans

Vi är husägare. och både hustrun och jag har personlig assistans Hur lever man klimatsmart när man måste hålla sig till dessa livets realiteter. Ja jag fick faktiskt en tankeställare. Hur får man en personalstyrka att leva klimatsmart åtminstone på jobbet. Hur ser huset ut och hur mycket sskulle det kosta att göra huset K-smart. Varför får man ut elrullstolar som hjälpmedel men inte ut cycklar men elrullstolar från landstinget Behöver man bygglov för en vindsnurra på tomten. Ja frågorna radar upp sig. Hoppas att jag får kraft att finna svaren.

Deppdag

I går var en riktig deppardag. Jag orkade helt enkelt inte gå upp ur sängen. Hustrun hade inte heller någon bra dag. Hon hade ont i magen så hon sov ända in på eftermiddagen. Sedan vaknade hon ilsk som en esping över att jag inte hade varit och handlat. Men jag orkade inte bry mig. I stället låg jag och fånstirrade på dumburken. Oerhört inproduktivt för en man som borde samlat klart på vuxenpoäng. Kvällen blev något bättre Ett bra program om att leva klimatsmart och engelsk crime. Framåt två så slocknade jag. Kärleken är konstig, I går kväll när Hon och jag tittade på TV:n så fick jag syn på hennes kind ni vet kurvan där kinden går över till haka. Hon är så söt min älskade esping

Skrota spårvagnar som är både farliga och oanvändbara

En god vän till mig Kristina Kindberg, som är tjänsteman på Unga rörelsehindrade i Göteborg har fortsatt att ställa Västtrafik till svar för den exempellösa behandling som 5-åriga Mio utsatts för när han vägrades åka i sin rullstol i en gammal spårvagn. Hon har uttalat sig i Metro och menar att det Västtrafik nu sysslar med är överfyrmynderi. Nu säger Västtrafik att inte heller barnvagnar skall få tas ombord på de gamla spårvagnarna. Till CP-clever and pretty säger hon
- Ska gamla personer inte få åka med för de är för långsamma för att hinna av, Vilka skulle
då kunna åka med Män mellan 20 och 4o

Det sista som hänt i denna Västtragik är att man nu gått ut med att även barnvagnar inte skall kunna åka med de gamla spårvagnarna. Jag frågar mig då varför ha kvar vagnar där varken små barn eller personer med funktionsnedsättningar kan använda om de nu är så farliga. Är det bra politik att utestänga så många Göteborgare från en tjänst när spårvägen är kommunalt ägd och delvis suventioneras med skattemedel.

Skrota de gammla vagnarna de är inte användbara för Göteborgarna.

Västtrafik bryter både mot barnkonventionen och konventionen om fh rätti

Femårige Mio blev avkastad från spårvagnen för att han satt i rullstol. Hade han suttit i barnvagn hade det gått bra. Han har via sin målsman sänt in en anmälan till DO.



Själv blev jag jäkligt förvånad när jag hörde att man sparkat av ett barn. Naturligtvis vore det rimliga är att räkna rullstolen som barnvagn. Den verkar säkrare än de flesta barnvagnar jag sett. Självklart är det så att föraren handlade riktigt i den meningen att han följde regelboken. Om föraren använde regelboken i stället för att titta på det med en gnutta sunt förnuft. En annan sak är reglelrna korekta eller bryter de mot barnkonventionen eller funkiskonventionen. Får man genom ett regelverk kränka barn på vilket sätt har man kollat in barnkonventionen innan man gav sådana regler. För här behandlas barn med rullstol och barn med barnvagn på helt olika sätt. Det är som jag ser det ett brott mot både barnkonventionen och konventionen om funktionshindrades rättigheter.



Mios pappa skriver en blogg Jonvisionen mer om detta kan du läsa där

Funkis och klimatsmart

Maria Johansson filosoferade på DHR-bloggen om miljökonferensen i Köpenhamn och om svårigheten att leva klimatsmart i ett exluderande samhälle. För vad har man att välja på om man arbetar och behöver resa i jobbet långa streckor med i genomsnitt en plats om man sitter i sin rullstol på varje x2000 tåg. På det viset blir funkispolitik också miljö och klimatpolitik. Jag håller på att skriva en artikel om funkispolitik och queerteori så jag tänker mycket i termer av inkludering och exkludering så Marias tankar gick i sin enkelhet rätt in. Hur länge ska vi axeptera att leva på undantag.

Jag är kär jag är kär jag är kär

I går var jag på en utställning och föreläsning om ikoner, på VSA. Konstnärinnan och författaren Kerstin Dahlén föreäste och vusade sina ikoner och jag blev kär i en ängel S:T Mikael. -Det kändes konstigt jag sögs in i bilden och jag har fortfarande inte hämtat mig. I bland brukar jag jämföra ikoner med hajkudikter Hajkudikter har mycket strama ramar man kan skapa inom. Nya ikoner är ju egentligen målade kopior av tidigare bilder men samtidigt är varje ikon ett unikt konstverk. Tack VSA och Kerstin för detta initiativ.

Att leva som andra är det att leva sitt eget liv

Jag har ganska ofta tänkt på begreppet som finns i LSS "Att leva som andra"
Vad betyder det egentligen? En studie över min dag i dag så har sett ut ungefär så här. Vid halv nio i morse vaknade jag sedan åt jag frukost i sängen En macka och en kopp the. Frugan låg och sov bredvid mig sedan gick jag in på nätet och kollade på västtrafik vilken buss jag skulle ta till kyrkan. Där fick jag bestämma mig om jag skulle ha noll eller ett byte det med noll byten gav mig en halv timme mindre i bingen, men jag orkade inte kolla om det fanns rullstolsplatser hela vägen eller inte på bytet så jag fick sätta fräs.
och jag hann bli klar på tio minuter och 20 minuter senare var jag på bussen. Efter en väldigt vacker Gudstjänst i en fullsatt kyrksal och gott kyrkfika så bar det i väg hem, där visade det sig att frugan var dålig och behövde åka in till akuten så jag hjälpte henne och packa medan hon gjorde sig i ordning. Sedan åkte hon in medan jag började titta på en text om skröppelteori som jag håller på att arbeta med. Sedan ringde jag hustrun och hon lät så nere så jag stack till Sahlgrenska via Frölunda Torg där jag tog mig en kebabb i farten för att sedan ta spårvagnen till Sahlgrenska. På Sahlgrenska satt jag och pratade med kvinnan i mitt liv, min och hennes assistenter. Till slut fick min äkta hälft nog av allt tjaffs och bad oss hålla tyst. Jag satt hos henne till kvart i åtta. Sedan åkte jag hem via Frölunda Torg där jag slängde i mig en donut och en kopp kaffe för att sedan ta bussen hem och lägga mig i sängen för att börja skriva på min blogg.

Jag har skrivit detta som om jag inte hade haft assistent men de flesta av de aktiviteter jag har beskrivit skedde med hjälp av mina assistenter t.e.x. Göra och äta frukost, ta fram datorn, ta mig till och från hållplatser hitta till mina destinationer klä på mig plocka fram plånboken ja snart sagt varje moment som kräver praktiskt handlande. Frågan är lever jag ett liv som andra?

Kompenserar assistenterna för sådant som jag inte kan göra p.g.a. min funktionsnedsättning.

Tack kära assistenter ni hjälper mig att leva mitt liv men är det som andras?

Nu är jag trött på att "Västtragik" inte använder sina inbygda ramper på spårvagnarna

Kan inte Mohammed komma till berget så får berget komma till Mohammed tänker jag när det gäller Västtrafik och deras spårvagnar. Enligt uppgift så har 75% av spårvagnarna inbygda ramper men man vägrar att använda dem. Skandal. Två konsekvenser av detta är att jag måste åka mycket mer färdtjänst på skattebetalarnas bekostnad och att jag skaffat mig en vikbar ramp som jag hoppas kunna använda så håll tummarna.

Sven Ingvars i stället för napp

Jag sitter och lyssnar på Sven-Ingvars Dansband är egentligen inte min melodi men Sven Ingvars har en stor måbra faktor för mig. När jag var liten på Bräcke Östergård så var jag slav under Svensk-Toppen. Jag var en stolt liten Värmlänning och att höra Sven-Ingvars var som att höra min släkt. Det var en slags bekräftelse var hemma var. Hemma fick helt enkelt inte vara Bräcke. Hemma var med mamma pappa mostrar morbröder och kusiner Hemma var inte Göteborg. Hemma var Filipstad i Värmland Mycket viktigt. Det fanns en klassskilnad mellan oss barn Nämligen de som kallade Bräcke Östergård för hem och dem som kände sig mer hemma med föräldrarna. Det går inte att sticka under stol med att det fanns föräldrar som inte tog hem sina ungar oftare än de behövde. Vi barn hade en stark känsla för hur det var ställt. Samtidigt var man alltid rädd för att bli en av dem som hade skäl att kalla internatet för hemma.
När jag skriver om det här så känner jag att jag blir väldigt negativ. Jag gick på internat från det att jag var 3-15 och fram till att jag var tonåring så var det en annan historia då kunde det till och med hända att jag valde att stanna på skolan över helgen men barndomen gav sår som går upp varenda gång jag råkar ut för någon kris. Just nu mår jag inte så bra i sinnet och jag känner hur internatångesten sätter in. Då funkar Sven Ingvars bra som napp även för en som snart fyller 50

Minister Maria Larsson ljög för barnen om enkelt avhjäpta hinder

I dag visade svt 24 ett seminarium angående barnkonventionen som fyller 20 år. Semenariet hölls av Rädda barnen. En av dem som ställdes till svars var barn och ungdomsminister Maria Larsson. Hon fick svara på allt om varför skolbarn har så dåligt inflytande över skolmaten, flyktingbarns dåliga rätt till sjukvård och om varför skolor har så dålig tillgänglighet. Jag har alltid trott att Maria Larsson är en av de politiker som är påläst och skapar politik och inte en av dem som bara är i sina tjänstemäns taleskvinna. Jag blev så paff när jag fick veta att hon trodde att våra skolor omfattas av enkelt avhjälpta hinder. Enligt Robert Kindberg tillgänglighetskonsult på DHR Göteborgsvadellningen så tycker inte boverket att skolor riktar sig till allmänheten så därför behöver skolorna bry sig om enkelt avhjälpta hinder. Det borde ministern känna till eftersom hon har det övergripande ansvaret i regeringen för frågor kring funktionshinder. Maria Larsson ljög altså för barnen eller också bör Boverket få bakläxa.

Vilka ska vi kryssa

I dhr- bloggen konstaterar Maria Johansson att vi behövs i partipolitiken. Helt riktigt, men det handlar inte bara om att uppmuntra funkisfolk att delta i det parlamentariska arbetet vi måste också veta vilka vi har där

Jag gjorde ett uppdrag för ett parti runt mig samlades då fullt med politiker som vittnade om hur tufft det var att leva med en funktionsnedsättning och samtidigt vara politiker. Det upplevdes som svårt att driva funkisfrågor för partiet kunde uppleva dem som om man drev frågor i egen sak och man upplevde också att funkisrörelsen hade orealistiska förväntningar på politiker med funktionsnedsättningar. Skulle vi stödja politikerna genom vår kryssmakt kanske fler skulle våga driva våra frågor

Det vore bra om vi fick en lista över vilka som ställer upp som har rörelsehinder och vilka övruga sympatisörer vi har i olika partier så att vi vet vilka vi ska kryssa om vi tycker att det är viktigt med rh folk i våra valda församlingar. Jag tycker också att det är viktigt att veta vilka sympatisörer vi har i olika partier

Varför stoppas funkisars fria rörlighet i Göteborg

Jag har just fått min fria rörlighet begränsad av Göteborgs kommun. Samtidigt har färdtjänsten portat min rullstol från den så kallade flexlinjen eftersom min stol är 3 cm för bred. Samma sak gäller egentligen för bussar i den vanliga kollektivtrafiken. Spårvagn får jag åka men eftersom man vägrar använda ramperna som finns på spårvagnarna är jag i praktiken portad från spårvagnarna också eftersom det egentligen är för tungt för mina assistenter att baxa ombord mig på spårvagnen.

Att inte få använda mig av flexlinjen för att bussarna är felkonstruerade är kränkande
Att man inte får använda ramperna som man satt på spårvagnarna för mångmiljonbelopp är kränkande.
Att allt detta görs till mitt problem och att jag måste ansöka till färdtjänsten för att få röra mig i min egen stad känns kränkande.

Utopia är ingen utopi

I går var jag på nätverksmöte med yngrenätverket i dhr göteborg. Yngre i dhr är man fram till 50 och i går talade vi om fysisk och mental tillgänglighet. Kort sagt så handlade mötet om att fysisk tillgänglig miljö behöver inte vara tråkig. Föreläsare var Arkitekt Cataharina Nordbladh
och tillgänglighetskonsult Robert Kindberg. Deras diskussion gjorde att vi funderade på hur man skulle kunna angripa frågorna mer aktivistiskt. Med på mötet var ett gäng ungdomar från Utopia ett gäng som jobbar med inkluderande brakedance så häftigt En av projektledarna Iki
lovade 20 pigga aktivister om vi bara kunde fixa fram rullisar Det gladde verkligen en gammal funkisaktivist både detta med att jobba och tänka inkluderande och att gå in och finnas med i kampen för tillgänglighet på ett sådant självklart sätt. Jag började nästan gråta. Det var så skönt med lite tempo och tro.

Grattis Eva och Roland

I dag giftter sig Eva Johansson och Roland Ernebro Det är en glädjens dag. Det är två av mina barndomskamrater som har bestämt sig för att slå i hop sina påsar och jag skall snart hålla bröllopstal jag är nervig

Carsson Brainstorm kultur att njuta av

Två kompisar till mig Johnny Larsson och gjorde en fantastisk performence Jag försökte lägga upp videon men jag lyckades inte. Jag brukar vara ganska kritisk mot kulturutövare för jag anser att många åker snålskjutts på sina funktionshinder och på grund av funktionsnedsättningen får oförtjänt uppmärksamhet p.g.a. sin funktionsnedsättning. Däremot beundrar jag kulturutövare som använder sina funktionsnedsättning i sitt utövande så att ingen missförstår mig

Är Gud CP del 2 av 3 Funkis i världsreligionerna

Hur ställer man sig till funktionsnedsättningar i världsreligionerna.

Ja Föreningen Furuboda tillsammans med unga rörelsehindrade och Sveriges muslimska råd ett projekt Teo om teologi och funktionsnedsättningar.Om jag från minnet försöker gå igenom världsreligionerna så börjar jag med den näst äldsta

Buddismen

Buddismen håller allt levande som heligt så därför håller man också allt mänskligt liv som heligt. Allt liv är en form av lidande så därför är också funktionsnedsättning en form av mänskligt liv och därför också ett lidande. Funktionsnedsättning är ändå inte ett hinder för att nå upplysning men man måste då ha förmågan att frigöra sig från de band funktionsnedsättningen innebär. Föreläsaren nämnde sin egen lärare som var en kvinna med så stark reumatism så att hon inte längre kunde ta sig till sitt tempel i London som var otillgängligt.

Hinduism

Hinduismen är svår att kalla för en religion utan det är en mängd religiösa föreställningar med den gemensamma grunden att man tror på återfödelse. En grundmurad föreställning är också kastföreställningarna men också föreställningen om religiös renlighet Lyckas man med sin funktionsnedsättning navigera rätt så har inte funktionsnedsättningen någon större betydelse.

Islam

I islam har man bara problem med människor med inkontinensproblem för det svär mot de renlighetsregler som finns när man skall besöka moskén. Det är naturligtvis också bra om man kan förstå Koranen och de olika regelsamlingar som finns men enligt den Imamen som föreläste så försvårar inte ett intellektuellt funktionshinder i sig inte att komma in i paradiset utan då jämställs man med barn.

Judendom

Judendom står Islam mycket nära religiöst Bägge religionerna är regelreligioner och även om judendomen har ett något oklarare förhållande till paradiset I judendomen finns absolut inga hinder att ha ett funktionshinder så länge man inte har inkontinens då får man inte röra vid skriftrullarna.

Kristendom

Kristendomen är en relativistisk religion och synen på funktionsnedsättningar går från att se det som svaret på en individuell synd via arvssynden till att funktionsnedsättningar är en naturlig del av Guds skapelse och alltså inte har något med synden att göra.

Ett varningens ord.

Den här beskrivningen är verkligen summarisk och det blir intressant att se om några reagerar på det jag skrivit. En annan brist är den stora välviljans snömos som kan ha gett bajas på föreläsningen som jag relaterar ovan eftersom ingen av företrädarna i seminariet ville framstå som bakåtsträvare. En annan brist var att bara den kristna företrädaren hade en egen funktionsnedsättning.

År Gud CP del 1 av 3

Jag är utövande kristen. Att meditera och använda buddistiska/hinduiska tanke mönster är trots min religion naturligt för mig Jag är intresserad av islam särskilt då Sufismen och deras förhållande till musik och kroppsrörelse Varför är jag kristen borde inte mina livserfarenheter efter nörnare 50 år med CP-skada göra att jag borde komma fram till att vi människor är lämnade åt vårt öde och att det här med Gud är mest mumbo jumbo.

I allt detta söker jag hitta min väg som människa. Att hela mitt liv bli betraktad som en begåvad jäkel med ett funktionshinder, och att detta betraktats som något av en motsägelse, har tvingat mig att tänka i existentiella banor. Likväl som det verkar vara en motsägelse i att vara kunnig och svag har fått mig att fundera mycket kring detta med att vara människa. Jag har mött existentiell klokskap från alla religioner Även ateister som jag mött har varit allt från fruktansvärda fascister till de djupaste humanister. Men för mig blev den kristna tron den bas jag utgår från i mitt sökande och andra avänder sig av andra utgångspunkter vilket bara berikar livet.

Ett problem man stöter på när man har en tro eller som utgågngspunkt för sitt sökande är naturligtvis religions historien för den historien är full av både ont och gott. Kristendom Islam Judendomen Buddism etc. har i sin nutid och i sin historia fullt av förtryck av människor med funktionsnedsättningar samtidigt som man också gjort mycket för att ge människor med funktionshinder fullt mänskligt berättigande. Detta måste man ha med som en reflekterande människa om man sysslar med existensiella frågor kring funktionsnedsättningar. En sak vi måste ta ställning till är människans okränkbara värde och om vi tror på en Gud vä vi än kallar den guden är varför finns vi med funktionsnedsättning. Om man är ateist måste man fundera på om funktionsnedsättning är något som har med den naturliga mångfalden att göra och om det man kommer fram till att så inte är fallet vad har vi då att falla tillbaka på om inte den gamla judiskt kristna föreställningen att alla människor har ett absolut livsvärde i sig själva. Jag har täkt ge mig ut på en resa och reflektera lite över detta om ni har lust att följa med.

Guillou och KGB och mediadrevet

I bland dyker det gamla Östblocket fram som en illaluktande sur gammal yllekofta. Hur hämskt det måste vara för Guillou tänker. Underrättelsetjänster har alltid arbetat med tre typer av underrättelse verksamhet Den öppna Slutna underrättelseverksamheten och analysverksamhet. Den öppna verksamheten är när de lägger ihop ofentllig information. Detta är inte olagligt Det är i alla fall inte lätt att lagföra Den andra typen den slutna verksamheten är information man får tag på olagliga vägar Detta sysslade inte 22 åringen med Den första och den tredje delen var nog det som man mest sysslade med ung dum och begåvad som han var. Så jag får säga att jag tycker att det är värre att Anders Borg betalade svart barnpassning än att Guillou knädkte extra för KGB. Det som är underligt är att han aldrig berättat om det.

"4% av de för tidigt födda barnen sitter i rullstol eller är inte kontaktbara"

I tv4:as nyheter i går gick man ut med att för tidigt födda barn klarar sig bra i livet. Det var inget uppseendeväckande i det. Jag har alltid tyckt att jag klarat mig bra:) men sedan kom dråpslaget bara 4% satt i rullstol eller var inte kontaktbara och behöver mycket hjälp i sin vardag. Det kändes som ett dråpslag Inte bara mot min självbild:( utan mer för atthan drog paralleller mellan att sitta i rullstol och inte vara kontaktbar. Den andra dimensionen är att man inte kan ha ett bra liv om man sitter i rullstol eller eller inte är kontaktbara kan klara sig bra i livet. Jag förstår inte kopplingen mellan att klara sig bra och behöva hjälp. Jag kanske inte skall vara så upprörd för med Torbjörn Tännsjö som professor i medicinsk etik kan man kanske inte tänka sig någon djupare analys från medicinska forskare.

SJ gör vinst trots dålig kompetens

SJ gör en vinst på 198 miljoner. En står del av de pengarma borde gå till att kompetensförstärka SJ:s baspersonal både beställningscentralens personal och ombordpersonalens kompetens behöver uppenbarligen förstärkas. Att ombordpersonalen inte kan använda den teknik som finns ombord är under all kritik men nu när det finns pengar i kassan så hoppas funkisrörelsen på att personalen lär sig både ett bättre bemötande och rent praktiskt hur de hjälpmedel man har för att rullstolsburna passagerare ska kunna åka med dem. Det vore en bra investering för SJ och en välsignelse för alla funkisresenärer. Jag konsultar gärna när det gäller bemötandedelen.

Nu har SJ kackat i det blå skåpet igen

sa en kompis till mig är pendeln till Borås åter igen var försenad. Som pendelpassagerare hade hon nog blivit ännu mer upprörd om hon inte hade blivit avsläppt i Borås. Nu har min kompis inget synligt funktionshinder men det har Peter Cederholm som fick ett bemötande från SJ som borde få de SJ anställda pr-lakejerna att må illa- Peter skall anmäla fallet till DO. Jag hoppas att han använder bemötandet från personalens , presstjänstens uttalande till SVD som bevis på att personalen inte har den kompetens som man måste kunna begära av reseföretag där regeringen anger ägardirektiven.

Källa SVD och En Söderböna på fyra hjul.

Hur man gör vetenskap av funkisskräck

Torbjörn Tännsjö professor i praktisk filosofi vid stockholms universitet uttalar sig i aftonbladet som vanligt om rätten att få välja om man vill ha ett barn med funktionsnedsättning eller inte- Bakgrunden är att det föds färre barn med downs syndrom i dag än det gjorde förr medan fler och fler förstagångsföräldrar är över 30 år. Orsaken till detta är att antalet aborter på grund av befarad skada är fler än det var förr.

Han argumenterar utifrån två teser. 1. Alla måste ha rätt att välja om man vill ha ett barn med funktionsnedsättning eller inte. 2. Målet med varje människas liv bör vara att minska lidandet.

Problemet är att väldigt få som väljer att ta bort ett foster på grund av ett befarat funktionshinder vet inte vad man väljer eller väljer bort. Utifrån en sådan tes var det altså rätt av den kinesiska regeringen att ge medborgarna möjlighet att välja bort flickor. Det var ju föräldrarnas fria val och alltså en riktig handling om man tar de moraliska konsekvenserna av Tännsjös argumentation om det fria valet.

Den andra tesen är tesen om lidandet. Frågan är här vems lidande är det man tar ställning till. Jo föräldrarnas lidande. För jag har hittils aldrig träffat en enda person med downs cyndrom som tyckt att föräldrarna borde aborterat,

Jag har mött denna man ett antal gånger in real life och att han med sina mörkeråsikter har fått en sådan ställning i vårdsverige är väldigt skrämmande. Jag tycker att det är synd om de studenter som tvingas köpa hans böcker De har inget val. Han borde "aborteras" bort från Stockholms universitet och Karolinska. Fy

yoga för cp

Yoga är något som man kanske kan tro inte är något för en person med CP men sedan jag började med yoga har jag fått bättre kroppsmedvetande och fått en bättre andning. Något som är viktigt när man lever med spända muskler. Många ser yoga som en träningsform bland andra på gymmet, men för mig är yogan kopplingen mellan kropp och hjärna, något som jag inte har upplevt sedan jag slutade rida vid 17-års ålder. Aftonbladet skriver om den medicinska yogans bevisade resultat och det bedrivs i dag ganska mycket forskning kring yoga i medicinen men jag har hittills inte sett någon studie kring CP och yoga

Fantastiska Funkisföräldrar får undermåligt stös

Ju äldre jag blir ju mer beundrar jag föräldrar. Kanske inte alla föräldrar men de flesta gör faktiskt ett fantastiskt jobb. Särskilt uppskattar jag föräldrar till funkisbarn i förhållande till ett ganska taffligt stöd gör de faktiskt ett fantastiskt jobb och det gäller även min föräldrageneration från 60 och 70 talet. Ja även tidigare än så. Jag känner till föräldrar som tog hem sina barn från institutionerna redan på 50-talet hellre än att se sina barn misshandlas psykiskt och många är de föräldrar som grät sig till söms när de var tvingade att lämna ifrån sig sina barn på Norrbacka eller Eugeniahemmet Men även i dag gör föräldrar ett fantastiskt jobb., så det som gör mig bekymmrad i dag är inte föräldrarna utan stödjarna. I dag utgör stödet till människor med funktionsnedsättningar en miljardindustri men samtidigt är kunskapsmassan i vilket stöd man behöver som förälder till ett barn med funktionsnedsättning inte så mycket större än när min mor var i farten på 60 och 70-talet.

Mitt eget universitet har varit DHR. Förbundet Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet. Där fann jag mina mentorer T.ex. Wilhelm Ekensten och Birgitta Andersson Men som ni vet så skulle jag vilja dra igång ett program där vi som har reflekterat över våra funktionsnedsättningar kan vara mentorer till yngre personer med funktionshinder eller deras föräldrar.

Funkisar behöver inte köpa sex.

Thomas Bodström hade rubriken handikappade och sexköpslagen på ett blogginlägg. tydligen hade han varit på något möte inom eu och fått på pälsen för att Sverige kränkte funktionshindrades rätt till sex genom vår sexköpslag. Mycket kan man säga för och emot vår sexköpslag men jag blir helt enkelt rasande när motståndarna till sexköpslagen använder oss för att argumentera emot sexköpslagen eller annan antiprostitutionslagstiftning Det reducerar min och andra funktionsnedsattas rätt till kärlek och sex till en fråga om prostitution och det är väldigt kränkande mot alla som lever med en funktionsnedsättning och har eller försöker få till ett fungerande kärlleks och sexliv. Rätten till stöd i frågor kring kärlek och sex borde skrivas in i både SOL och LSS. Jag tycker att Thomas också borde titta på svårigheten för personer som inte kan tala att få sexuellt utnytjande och våldtäckt lagfört. Thomas jag hoppas att du bet i från annars så kan du få funkislobbyisterna i EU på halsen.

Ikea var mindre i ropet än öl och brännvin

I tidningen Kattis & company skriver chefredaktören Kattis Ahlström att alkohol är lika accepterat som möbler från Ikea. När jag växte upp var alkohol betydligt mer accepterat än ikeamöbler. Att ha möbler från Ikea det hade man bara om man var fattig. I dag skulle jag tro att det är tvärtom i dag är ikeamöbeln kult och alkoholen är på väg ut. Fler och fler ungdomar väljer en nykter livsstil medan det är vi äldre som fortsätter att dricka. Särskilt då kvinnor. Nykterhetsrörelsen är i princip den enda idébundna organisationstyp som växer. Själv är jag inte nykterist Jag gillar både öl, brännvin, vin, konjak och whisky. Eftersom jag är uppvuxen med föräldrar som hade svårt med att begränsa sin alkohol så är jag däremot försiktig med hur jag dricker. Att skriva sådana här generaliserande artiklar är inte proffsigt för att komma från en så duktig media människa som Kattis Ahlström Bättre vore om hon vågade göra ett temanummer om ett läckert liv utan alkohol och andra droger

Kör inte framför mig och härja

Hallå hallå, jag har varit sjuk ett tag och ligger nu inne på Sahlgrenska sjukhuset. Fortfarande lite chockad över inläggningen, därför har jag inte haft tid att underhålla bloggen. Sorry för det. När jag las in så kom en äldre man fram till mig och sa "slå mig inte i magen och kör inte framför mig och härja." Någon slagskämpe är jag inte och i skick för att härja är jag inte heller men jag längtar efter mina bloggkompisar cp-mamman, kjell och gänget.

Kram på er alla!

CP- vi är inte bra på att hålla masken

I natt fick jag nästan slag på en av min frus assistenter som helt enkelt sa nej när jag bad honom att släcka ljuset- Nejet fick mig att börja koka. Trots att jag förstod att han behövde arbetsljus. Men varför behöver han mer arbetsljus än de andra assistenterna så det kändes som om han ville mästra mig. Det är kanske orättvist tänkt men min reaktion blev snabb och hård och sedan kokade jag hela natten och kunde inte sova. Jag önskar verkligen att jag hade kunnat begrava känslorna inom mig för att senare i dag analysera om jag behövde göra något åt situationen När man lever med en CP-skada så har man ofta också av någon anledning nära till känslorna något åt situationen. Glädje och sorg har alltid skarpa ytor. Ja man skulle kunna säga att det är lite manodepressivt eller helt enkelt att vi har lite svårt att hålla masken.

CP:n i sig själv gör mig aldrig deprimerad. Men när jag är neråt så blir allt som har med funktionsnedsättningen mycket svårare att hantera. Jag menar livets små nödvändigheter som sjukgymnastik, hjälpmedel - för att inte tala om den personliga assistansen, när man blir irriterad så avslöjar jag mig med hela kroppen och jag får kämpa med både kropp och sinne för att inte bli inpulsstyrd Det intressanta är att jag såg precis samma beteende hos min mamma när hon nyss hade fått sin stroke.

Jag kunde nästan ta på hennes känslor och jag fick mig också ett par oförtjänta utskällningar Några veckor senare var min mamma mer lik sig själv. Medan jag fortfarande reagerar pinsamt öppet när jag är stressad nere eller för den delen när jag har flyt. Kan någon inte lära mig hur man blir bättre på att hålla masken.

Årets Folkbildare

Grattis Kjell till dig och din ensemble för vuxenskolans folkbildningspris. om jag förstod realisen rätt kommer du till Göteborg ska du och gänget biträda tiljan här i stan också.

Sorgen i arv

Bloggvärldsbloggen har som tema sorg. Jag är naturligtvis med mina snart femtio år ganska redan varit utsatt för olika slags sorg i livet.. Jag har redan från tidiga år varit med att goda vänner dött i från mig. Jag har upplevt sorgen att förlora en förälder. Jag har upplevt övergivenheten och sorgen efter mina föräldrar då jag och andra barn låg och grät oss till sömns första natten efter sommarlovet på internatskolan.

Jag är född med en funktionsnedsättning - En cp-skada, den har aldrig gett mig någon större anledning till sorg. Jag är tvärtom säker på att den har gett mig ett intressantare liv än om jag hade varit utan den. Ändå är min livssorg nära knutet till min skada. Nämligen sorgen över mina föräldrars sorg över mitt funktionshinder- Min fars besvikelse över att få en son han inte kunde idrotta med en son som varken hade motorik eller logik att bygga modellbilar. Eller min mors sorg över att aldrig bli farmor. Hos mig har den sorgen förvandlats till en känsla av ständigt dåligt samvete och otillräcklighet gentemot mina föräldrar. Så ibland känner jag att jag skulle vilja vara till stöd för dagens CP-föräldrar och deras härliga ungar. Då skulle jag kanske kunna kompensera mina föräldrar för all sorg jag givit dem mitt i föräldraglädjen.

Hela livet med Cerebral Pares

CP-mamman Towe är på konferens. "Hela livet med Cerebral Pares " Jag blev så nyfiken så jag kunde inte stilla mig utan gick in på nätet för att kolla. Det visade sig vara två kända förbund RBU och NHR som anordnade konferensen med stöd från ett av de större assistansföretagen. Vad som gjorde mig intresserad var just hela livet i konferensens namn. För i vanliga fall när man pratar om cp så talar man om en barndom med CP och behandlingsmetoder för barn med CP-skada. Urviktigt i och för sig men ändå för de flesta av oss som lever med CP både i den egna kroppen och som närstående är barndomen en kort del av livet Högt räknat ungefär 1/5 del av livslängden. Men ändå så är en klar majoritet av all forskning kring CP inriktat på det cp-skadade barnet. På något sätt känns det som om CP-skadan slutar att vara intressant den dag den är över 20 år. Denna fokusering på barnet gör på något sätt att vårt vuxenliv med skadan inte blir ligitimt. Så jag får säga att även om innehållet på konferensen fortfarande känns väldigt barnfokuserad, så uppskattar jag ansatsen att ta med hela livet.

En annan sak som jag tycker är slående är hur expertinriktad kursen är. Två personer deltar som har egen erfarenhet. En dotter till en förälder med CP-skada som gjort en film om sin uppväxt och sedan obligatorisk brukarmedverkan som sista punkt när ungefär halva gänget dragit i väg för att hinna hem i tid för fredagsmyset.

Jag hade gärna varit där och talat om att ge människor med CP-skada stöd ut i ett vuxenliv med hjälp av peer support. Man kan faktiskt vara expert och ha en CP-skada. Ibland kan till och med erfarenheten av skadan öka ens kompetens inom området.

Bra skuret Ruut

I går sändes ett fantastiskt stycke funkishistoria på SVT, Ruuts Gubbar. Genom sina trägubbar hade Rut Karis ”skurit sitt liv.” Det var ett liv med ett livslångt rörelsehinder, komplicerade föräldrarelationer. Inga hjälpmedel allt synliggjort med små trägubbar i dödhultarens stil. Jag satt som klistrad framför de små scener som stod skurna i trä. Plötsligt förstod jag att jag kände kvinnan i fråga. Hon är en gammal DHR-kämpe som jag haft många debatter med genom åren och samtidigt så förstod jag att det var en väldigt liten del av Rut som jag kände och hur jag önskade att jag fått den fördjupningen innan.

När vi möts i en sådan ram som föreningslivet utgör så lär man sig ofta att filtrera sin relation genom samma ram. För utan att gå in på detaljer är jag säker på att både Rut och jag skulle farit mer varligt fram med varandra i debatterna om vi kännt varandra lite utanför föreningsramen. Jag skulle förstå hennes vildsinta kamp för att inte låta DHR ge styrelseImakten till personer med rörelsehinder. Jag kan tänka mig att Rut upplevde det som en kränkning av hennes man Sven som var lika engagerad i funkispolitiken som hon själv var. Hon skulle kanske förstå bättre om hon varit beroende av samhällets stöd lika fysiskt som jag är.

I dag lever vi ett liv som på många sätt är avkollektiviserat och individualiserat så fungerar de gamla folkrörelserna illa. Inte för att man driver fel frågor utan för att man inte ser individerna man räknar medlemstal men man kollar inte vilka medlemmarna är. Då kan jag som gammal föreningsräv missförstå en individ som inte köpt och känner sig hemma i de kollektiva spelreglerna utan antagligen skulle vara mycket mer kreativ hemma vid Ruts köksbord dricka en kopp kaffe äta en tunnbrödsmacka och planera för nästa aktion tillsammans med kompisgänget. Hur förvandlar vi med andra ord mötesteknik till gemenskapsteknik och medlemmar till synliga individer.

kjell All aktivitet för att sparka på byggnadsnämnderna är ok i min bok

KJELL STJERNHOLM: Tveeggad anmälnings-aktivism mot otillgänglighet att jag missade detta inlägg är pinsamt och jag ber så mycket om ursäkt för detta Kjell. Hade jag sett den hade jag med glädje och helt officiellt kommit med ungefär samma kritik som den anonyma kritikern hade. Tillgänglighetsmarsen har blivit en av de få aktioner där funkisrörelsen visar framfötterna. I år deltog de flesta av de politiska partierna och tillgängligheten är uppe till diskussion i de flesta kommuner. DHR Stockholmsavdelningen gick ut och gjorde en tillgänglighetsinventering som skapade debatt i självaste DN. Du visar också en förvånande brist på kunskap om du tror att byggnadsnämndernas pasivitet beror på deras egen dåliga ekonomi eller rättare sagt dåliga budgetering. När det gäller ansvaret för tillgänglighet så ligger det ansvaret inte på byggnadsnämden utan på fastighetsägare och byggherrar. Bygger man inte korrekt har byggnadsnämnden möjlighet att utfärda nytjandeförbud mot en byggnad som inte är "tillgänglig och användbar" Vårt problem är att det saknas politisk vilja från kommunernas byggnadsnämnder att ta sitt tillsynsansansvar och sina sanktionsmöjligheter på allvar. Om du vill öka din kompetens på området så rekomenderar jag dig att försöka få möjlighet att läsa eller höra på Maj Almén som i mitt tycke är den främsta experten vi har på fysisk tillgänglighet i Sverige. Jag tror att hon finns i Lund och är för övrigt en gammal aktivist från Anti handikapps glada dagar

Maskrosbarn med kärleksfulla föräldrar

I dag har jag varit hos min duktiga sjukgymnast Lille-Mor. Jag hade ståträning så jag stönade en hel del och då kom en tjej fram och frågade om jag var jag vilket jag ju var. Då berättade hon att h0n hade haft hand om mig när jag var sju år och gick på Bräcke Östergård

Det var som att bli fysiskt kastad bakåt i tiden. För jag kom faktiskt ihåg henne. Hon var väl i 20 årsåldern och på helgerna när jag var ensam kvar på min avdelning så brukade hon ta med mig hem. En gång fick jag ett hänglås som man öppnade med siffror. För oss barn var det så oerhört viktigt att någon gång få betyda mer än någon annan för de vuxna. Att inte bara få kärlek på tjänstetid. Jag vet inte om jag kommer ihåg rätt men Tack Inger för att du hade hjärta och mod att ge det där lite extra till en liten värmländsk maskros som trots kärleksfulla och normalt välfungerande föräldrar var tvungen att slåss för att få kärlek

skata med rullstol

Jag fick se världens fräckaste video på Kjells blogg



Den fick mig på väldans bra humör även om jag i vanliga fall har lite svårt för superinvalider. Men det som är spännande är att han inte lägger ner ett intresse bara för att han använder rullstol utan gör något ännu häftigare än polarna. Det inponerar likväl som föräldrarna är värda en eloge för att de vågar...

Aktivismen nödvändig för personer med funktionsnedsättning

Läste ¨på Kjells blogg att BBC har gjort en serie som påminner om i en annan del av köping. Jag gillade den serien för utom titeln I en annan del. Vadå i en annan del är den hemlig eller vilken annan del menar man Titeln är exluderande även om serien verkligen gjorde klart att det handlade om ett gäng som verkligen var en fullödig del av Köping.


Läste på LSS-bloggen att en tjej skall åka till Strausburg för att demonstrera för funkisrättigheter Hon berättade om att hon anser sig lyckligt lottad som har personlig assistans och att en finsk kompis till henne var tvungen att bo på ålderdomshem. Förfärligt! Assistansens nödvändighet står väldigt klar då för än när man ser det. Jag vill inte att Tekla ska hamna på ålderdomshem. Det är därfär politiken och aktivismen nödvändig och tydliggörandet av vår existens så j-kla viktig

Internationellt funkisarbete nödvändigt nätverkande

I SHT påstår en gammal biståndsarbetare, Bo Svensson att det arbete vi gör via SHIA saknar betydelse. Det kan stämma om man ser hur många med fysiska funktionsnedsättningar har det i utvecklingsländerna, å andra sidan om man frågar de funkisorganisationer vi samarbetat med i de så kallade utvecklingsländerna tycker så tror jag knappast att de kommer att säga att det arbetet saknar betydelse. Att gå in och säga att det vi gör saknar betydelse beror altså på attit Det tyder på en från ovan perspektiv som knappast hör hemma hos en gammal biståndsarbetere från SHIA. Jag blev så uppretad så att jag knappt klarade av att läsa resten. Men som tur vad läste jag vidare och då kom det fram en del kritik som är väldigt befogad, nämligen att DHR:s arbete är ickeexisterande. Detta är på många sätt en kritik som jag håller men det är en kritik som gäller hela HSO-rörelsen. Först sliter man som bara den för få till en konventiontion och då funkar den internationella lobbyismen men i genomförandefasen funkar det ju inte. Men att kalla allt internationellt arbete för solidaritetsarbete är att göra oss större än vi är. Vår svaga tillgänglighetslagstiftning och diskrimineringslagstiftning är ex. När vi fick igenom den personliga assistansen var det från början en en gnista som tändes av några amerikanska medborgare som riktade internationell sollidaritetsarbete mot Sverige och tack och lov för det. Vi skulle behöva få över både engelska och tyska kamrater hit för att stötta oss. Det är den sortens internationellt nätverkande vi behöver för att ta oss fram och ska vi lyckas måste vi ta hjälp av varandra över gränserna. Det måste alla som jobbar med politisk förändring i funkissfären förstå så också DHR

personlig assistans på sjukhus nödvändigt men svårt

Det här med att ligga på sjukhus och ha personlig assistans har sina sidor förutom risken att assistansen ryker när man är som sårbarast. Nu finns det tack och lov lite gummi i den paragrafen i LaSS som jag använder mig av. Men det finns ett stort problem som är svårt att komma förbi och det är hur svårt den personliga assistansen gör för ordinarie personalen och patienten att knyta an till varandra. Samtidigt så är möjligheten att ha assistans på sjukhus viktigt. Men det behövs mer kunskap både hos sjukhuspersonalen, brukarna eller deras ställföreträdare och assistenterna.

Pappan

Blogvärldsbloggen vill den här veckan ha en bild av våra fäder. Men det är ju väldigt personligt och nära och hade det inte varit för CPmamman hade jag inte vågat
Min far dog ung endast 48 vårar. Jag har slagit honom med ett år nu och snart är jag två år äldre än min egen far. Vår relation var inte enkel. I bland tror jag helt enkelt inte att han gillade att vara pappa eller också gillade han inte att vara pappa till mig med min CP. När han blev pappa var han bara 21 år och mamma var 23. Det första ord jag lärde mig var pappa apa och det var han omottligt glad över. Men min far var väldigt kär i min mor och det var inte lätt för honom som var ett ensambarn att se sig utmanuvrerad av sin son och inte blev det lättare av att det senare blev klart att sonen hade en rörelsenedsättning. Han var idrottsintreserad, körde slalom och sköt. Han var teknisk och jag var helt ointreserad av teknik. Inte var jag bra på att åka skidor. När jag fyllde 10 så fick han ett jobb som resemontör för ett av ASEAs dotterbolag och för dem arbetade han till några år innan han dog. Frågan jag ställer mig i dag är varför han valde att jobba utomlands. Borta från min mor och mig. På något sätt kände jag mig alltid skyldig för att han bara fick en son och att den sonen inte räckte till i hans ögon. Jag ska inte säga att han inte älskade mig. För jag har breven han skrev, underbara brev fyllda av kärlek. - En kärlek han väldigt sällan lyckades förmedla öga mot öga. Han dog av för mycket sponken men fortfarande full av kärlek till min mor och kanske sonen fanns med i de sista tankarna hemma på kökgolvet natten efter min mammas 50-års dag

Makten över rullstolen

På Cpmammans blogg finns en bedårande serie bilder på dottern Teckla i sin första rullstol.
Jag glömmer aldrig min första rullstol vilket lyft. Jag var 12 år och för första gången kunde jag röra mig fort inomhus.
På den tiden gjordes inga egentliga barnullstolar utan vi fick sitta i de minsta vuxenstolarna.
Men det jag ändå kommer ihåg är friheten vilken häftig känsla.
I Sverige har vi ett vonobenperspektiv när det gäller hjälpmedel och den makt vi som konsumenter har är pinsamt liten. Makten ligger hos arbetsteraputerna. Det är så underligt detta att bara för attt vi har en nedsatt rörelseförmåga anses vi inte ha rätt att välja våra rullstolar det är ett överförmyndarskap utan like. DHR jobbar med frågan men det har inget skett trots idog kamp. Makten måste flyttas till Tecklas mamma och mig och våra medkonsumenter Det ligger ett gammaldags välgörenhetstänk i lagstiftnigen som inte har något att göra med dagens samhälle att göra.

Vi måste komma ut ur Garderoben

Fredrik Canerstam organisationsnisse på DHR talar om föreningens medlemsutveckling och han talar om vikten av att finnas ute i ofentligheten. Mer jag menar att vi är alldeles för många som är alldeles för rädda för att vara ute i offentligheten. Därför skulle vi behöva behöva någon form av kurs i aktivism och att vara stolt med rörelshinder.

Att vi har så lite utåtriktade aktiviteter handlar det inte om just det att vi är för rädda för att synas

Sköna söderböna

Jag läste söderbönans atack mot Magnus Andersson i Expressen. Den kommentaren kombinerat med Maria Johanssons råsop på DHR-bloggen räcker egentligen som kommentar i själva sakfrågan. Jag har själv också skrivit bågra rader om debatten Dels i min egen blogg dels hos CPmamman. i en kommentar. Jag förväntar mig att SHT kommer att ha en intervju med Magnus och Söderbönan i sitt nummer efter kongressen.
Nog om detta och över till detta med söderbönan. Det är spännande det här med bloggvärlden Sedan jag började blogga på allvar märker jag plötsligt hur jag får kompisar som jag aldrig sätt och det är väldigt spännande. Människor med ett djupt engagemang i funkisfrågor utan att för den skull vara infållade i den så kallade funkisrörelsen. Även om jag själv är en gammal föreningsräv så känns det så befriande så jag vill bara ge er alla som hittar era egna vägar till engagemang en jättekram som t.ex. en alldeles särskild söderböna.

CUF:s ordförande förtjänar att bemötas med seriösa argument

Nu har jag inte läst vad CUF:s ordförande har sagt men om han verkligen tycker att man skall sluta bygga funkisvänligt får jag säga att jag håller med på ett sätt. Talar man om att fysisk tillgänglighet som särskilda åtgärder så blir det automatiskt exluderande. Egentligen handlar det inte om tillgänglighet för personer som använder sig av rullstol utan att man måste bygga så att det funkar för alla. Design för alla inkluderar inte bara för vita män födda på 40-talet, utan barn och gammla föräldrar. För det är i mycket för denna lilla grupp man bygger i dag. Det är inte för den allt större del av befolkningen som tar sig fram med hjälp av hjul. Oavsett om hjulen sitter på en rullstol, rullator eller en barnvagn. Att lagstifta kring human design är inte märkvärdigare än att det i dag finns lagstadgade regler kring hållfasthet och ventilation.
Lika dant är det med skyltning. Skyltar man bara för svenskfödda akademiker som hör och läser bra. Ofta när jag åker buss spårvagn eller tunnelbana så funderar jag på varför inte man anser det viktigt att ha både skyltning och högtalarutrop up to date För det är inte bara vi som på grund av funktionsnedsättning har svårt att läsa eller höra. De stora grupperna som har nytta av en allsidig reseinformation är de som inte talar svenska men ändå använder kollektivtrafiken. Om dessa personer är invandrare turister har intelektuella eller hörselskador det spelar ingen roll. Behovet av en förstålig reseinformation kvarstår.
Det finns inget som är så diskriminerande som att inte kunna ha ett fullödigt socialt liv bara för att vi bygger för en stark minoritet som skapar våra normer över vad som är normalt. Ska vi kimma till rätta med detta behövs en stark lagstiftning men också en tuff debatt där vi inte tycker synd om oss själva. Vi som arbetar för ett humant samhälle har starka argument som gör att vi kan argumentera utan att tycka synd om oss själva. Cufs ordförande är ute på ett gungfly men han är tydligen ute efter att reta upp varenda småbarnsförälder eller rullatoranvändare i Svergie. Och jag som trodde att vi närmade oss ett val. Läs DHR-bloggen- Maria sopar golvet med centerpilten och borsten hon använder är cuf:s eget sakpolitiska program.

I en sal på lassarettet

I går kväll blev jag dålig. Min gamla CP-kropp ville vara med längre. Jag låg och spattade och kände hur abstinensen slet i tarmarna. Det konstiga är att jag inte har något att ha abstinens efter. Det hela gick faktiskt relativt fort halv ett på natten var jag inne på Sahlgrenska och tre timmar senare ligger jag på sal. I bland är det bra att vara lite ovanlig:) Jag får nog tagga detta inlägg som personligt - förutom en sak. Akutmottagningen på Sahlgrenska har ingen lift.

Arbetslös Värdelös Arbetslös värde...

I dag sitter jag på biblioteteket inte för att ha någon annan anledning än att komma ur sängen. Jag mår absolut inte bra av att vara arbetslös.
Men det är ju ett tillstånd jag delar med många i Sverige och så som levandes med ett rörelsehinder så är jag också i gott sälskap.

Undrar vad min blogkompis dotter Teckla kommer att jobba med när hon blir stor. Busschauför kanske.

Nej allvarligt talat så är ungefär 50% som lever med rörelsehinder i arbetsför ålder arbetslösa. även i högkonjungtur så hur ser det ut nu mitt i lågkonjungturen? För detta med arbetslösheten är vid sidan av taskig fysisk tillgänglighet det som fäller oss till ett liv som ett slags andra klassens medborgare i händerna på en massa kommunalbyråkrater. Det känns som om jag bara vägrar!

Medicinska memoarer av PC-Jersild

Jag är inne i en läsperiod just nu Så jag har ungefär tre böcker i gång samtidigt Harry Potter och dödsätarna En Nora Roberts roman och så PC Jersild. En bok som mer handlar om hans liv som läkare i första hand och hans författarskap i dandra hand I boken skildras många intresanta läkqarpersonligheter Lite kring de problem som kan uppstå när man är känd i sitt ena yrke och arbetar för erkännande i det andra. Jersild skriver som alltid väl men haqn skildrar sig själv på ett sätt så en ganskas självisk och egenkär person framstår en människas som är väldigt mån om sin egen prestige samtidigt som han utan tvekan är känslomässigt är rädd för döendet och människor med olika funtionsnedsättningar. Det finns flera skildringar av personer med olika funktionsnedsättningar.
När han filosoferar över sitt yrkesval så säger han att kontrollen över det egna livet och den egna döden. Kanske skulle hans inställning till människor med funktionsnedsättningar vara förstålig om man tänker på hur gammal han är, men det som gör honom farlig är att han har inflytande inom den medicinska etiken och han rör sig i den yppersta kultureliten i Sverige och det är en kombination som oroar.

personlig kompetens

Godmorgon världen I natt har jag sovit gott för första gången på väldigt länge. Det gör också att tankarna känns ovanligt rediga. Jag håller på att tillsamans med några vänner starta igång ett mångsysslarkooperativ som ska driva lite assistans arbeta med utbildning vara ett bemanningsföretag bilkooperativ etc med inriktningen personer med rörelsehinder i yrkesverksam ålder. Men vad ska vi heta.

Utbildning av och kompetensutveckling av personliga assistenter är det många som vill syssla med men hur skall kompetensen se ut, eftersom assistansen är just personlig Hur skall siktet vara inställt?

Håkan och kampen om tiden

Jag har alltid haft en kärleksrelation till Michael Endes bok Momo eller kampen om tiden. Tid är något som verkligen visar vilken status du har i samhällets ögon. Har du ett jobb där ingen kontrollerar din tid utan du förväntas helt enkelt göra ett bra jobb är ett högstatusarbete. Vi med funktionsnedsättningar är en lågstatusgrupp därför är det många som vill ha koll på vår tid. Eller i alla fall markera att vår tid inte är viktig. I dag var bara en sådan dag. Först så kollar jag på Västtrafik om bussen till Frölunda torg är rullstolsvänlig när bussen kommer så är den inte tillgänglig. Nästa buss var lika omöjlig att komma på då ringde jag Västtrafik och de lovade att nästa buss skulle vara tillgänglig men det var den inte.

Då ringde jag kommunens s.k. flexlinje och de kunde inte vara på plats förrän efter 40 minuter. Då ville jag få flexlinjen flyttad från kl 12-13 men nä si det gick inte så då fick jag inte åka hem före klockan två. Då blev jag sur så jag ringde den ordinarie färdtjänsten som jag använder så lite som möjligt och då kunde jag åka hem 13.20 förstår ni att jag blir trött så trött detta skå bara för att lämna tillbaka lite böcker på bibblan. Så kamrater upp till kamp för tid på lika vilkor. Vår tid är lika värdefull som komunbyråkraternas eller färdtjänstdirektörernas

Varför gillar jag cp-mamman så mycket

En av mina favoritbloggar är CP-mamman. Hon skriver nära om sig själv och sin dotter Teckla. Av någon anledning så tycler jag den bloggen slår det mesta. Ingen tycka synd om attityd men också befriande fritt från superföräldrasymdromet. Jag andas lättare när jag läser Toves texter och tänker på vad häftigt det vore om min egen morsa och Tove kunde träffats. För jag känner igen mycket av morsans attityder hos CP-mamman. Just detta att älska sin unge vilkorslöst och låta den kärleken vara bärande inte funktionsnedsättningen när CP eller omgivningen ställer till problem.

Men en sak slipper förhoppningsvis Tecklas mamma: När jag var tre så tvingades mamma att lämna ifrån sig mig för första gången för en tre månaders vistelse på en specialskola för barn med fysiska funktionsnedsättningar. Bräcke Ostergård i Göteborg, när hon senare kom för att hämta mig kände jag inte igen henne. När jag sedan kom upp i tonåren så var det åren på internatskola som mina föräldrar och då särskillt min mor. En fullt naturlig reaktion från mig och morsan tuff som vanligt lät mig domdera och såg till att jag fick annat att tänka på som att skivka mig på läger med en massa snygga tjejer för även om jag var CP tyckte hon det var onödigt att jag skulle vara okysst. Så heja alla sunda CP-föräldrar

Göteborg - Sätela tur och retur med Västtrafik

Att det aldrig får vara enkelt! Jag har varit på ofrivilligt äventyr -Jag har åkt med Västtrafik till Sätela. Sätela är ett litet samhälle i Marks kommun och ligger på ungefär 45 minuters bussväg, från Göteborg. Västtrafik lyder under regionens tillgänglighetskrav och hade installerat en lift på buss 330. Problemet var bara att busschauffören inte kunde hantera liften så vi försenade bussen med ca en halvtimme. Sedan var problemet att vi var två som satt i rullstol och kompisen hade också med sig Gustav på ett och ett halvt år med sig.
Nå väl det gick bra min rulle och barnvagnen stuvades in i bagaget och polaren körde in med permobilen i bussen. Lärdom: Även när det finns utrustning som gör kollektivtrafiken är det viktigt att chaufören är kompetent på sitt jobb.

Sedan när vi skulle åka hem kom samma chauför och nu ville hon inte samarbeta alls eftersom en kvinna med barnvagn redan okuperade rullstolsplatsen. Hon ville inte heller lasta in varken barnvagn eller min rulle i bagaget.

Efter en del parlamenterande så åkte bussen och kvar stod vi snopna kvar med våra rullar barn och barnvagn och två assistenter som gärna ville komma hem för att sluta sina pass.

Min kompis ringde till en chefperson på Västtrafik och vi blev lovade att Västtrafik skulle betala en rullstolstaxi till oss men just då kom en ny 330 med en ny chauför som inte lyfte på ögonbrynet ens utan körde ner liften, fick in mig och polarn och slängde in rullstol och barnvagn på mindre än fem minuter. Tänk vad enkelt det plötsligt kändes plötsligt. När jag kom hem var jag helt slut för något som skulle bli en liten dagskonferens blev till en aktion Varför får det aldrig vara enkelt.

Brännö brygga med polare Gudson och assistans

Jag och polarn var övar på Brännö med hans son nin Gudson. Utan våra assar hade det varit ett omöjligt företag. Livet består inte bara av att komma upp och få mat i magen. Livet består också av att sitta med en ett och ett halvåring i knät på däck och känna att livet är ganska härligt.
Därfär är kammarrättsdomen från Sundsvall och kommunernas kampanj mot den personliga assistansen så farlig Att resonera som domstolen gör är ett juridiskt stolleprov utan like. Där domstolen gör en tolkning som inte tar hänsyn till begreppet att leva som andra.

LSS-proppen kan komma innan valet

Enligt Dialarnas tidning kan LSS-proppen komma innan valet.

I ett repotage omkring en ung grabbs assistansmödor så intervjuar man den politiskt sakkunnige på socialdepartementet Henrik Källberg som säger att proppen kan komma tidigast i vinter. Överraskande tidigt!

Funktionshindrades möjlighet att delta aktivt i samhällslivet begränsas av Sundsvalls Kammarätt

Det ät verkligen skottpengar på LSS:are just nu. Sundsvalls Kammarrätt har kommit med en katastrofal dom. I domen nekar man en man med ledsagning att få tillbaka utlägg han haft för sin ledsagning. Jag antar att man kommer att pröva saken vid ytterligare någon kammarrätt eller också så får man leta upp en kammarrättsdom som dömt till den enskildes fördel. så att chansen ökar för ett prövningstillstånd.Vi lever i en skrämmande tid där myndigheter och rättsväsen ser människor med behov av stöd som en belalstning i stället för att arbeta aktivt för att undanröja själen till att man behöver stöd. Man tvingar på det här sättet in oss i en offerroll.

Jag kan tycka att en sådan här sak som Malmönyckeln som Kjell Stjernholm nämner i sin blogg ligger i linje med ansvars och finansieringsprincipen men då måste lagstiftningen ändras.
Jag väntar ivrigt på att Maria Johansson ska vakna upp så man kan höra vad hon har att säga om detta på DHR bloggen.

CP och Kristen

CS Lewis skrev en gång en bok om som hette kan man vara kristen. Det är en fråga jag ställer mig ofta och kommer fram till Ja I ett tidigare inlägg i den här bloggen råkade jag skriva om att jag gjort en betraktelse i den kyrka jag tillhör och att jag ibland inom DHR och handikapprörelsen i övrigt saknar det vissionella verktyg som bibeln är för kyrkan eller för den delen Engels manifest är för socialister. Jon som jag stött på inom handikapprörelsen och som jag gillar trodde att jag ville leda in rörelsen i religionsträsket och inget är mig mer främmande. Men likväl som vi har en del att lära ut jtill hbt-rörelsen och kyrkan så har vi en del att lära från både hbt-folk och kristna eller Islamskt troende.

Jag själv är kristen och jag själv kämpar för alla människors lika värde inom funkisrörelsen och jag ser ingen motsättning.

Eftersom personer med intelektuella funktionsnedsättningar har sin inkomst säkrad innebär det ingen kostnad för arbetsgivaren

Detta påstår PO Larsson forskare vid intitutionen för socialt arbete Göteborgs universitet. Han forskar med funktionsnedsättning och arbete som speciallité kommer med detta häpnadsväckande påstående i en debattartikel i Folkbladet Östgöten. PO kommer här med en nyhet för mig. Någon försörningsgaranti känner jag inte till. Menar han lönebidragen så går de som högst upp till 80% av lönekostnaden med ett tak på ca 17.000 så då står arbetsgivaren på minst 20% av lönekostnaden. Menar han sjukersättningen så säger regelverket i princip att du inte ska kunna arbeta om sjukersättning eller habiliteringsersättning skall utgå.

Lagen garanterar personer med intelektuella funktionsnedsättningar daglig verksamhet inte lönearbete. Med PO:s resonemang skulle den dagliga verksamheten flyttas ut i näringslivet och det är en lockande tanke - Men skulle det ignnebära att människor med intelektuella ämligen funktionsnedsättningar skulle kunna utnytjas som gratis arbetskraft - Det finns en gammal betäckning på arbetskraft utan lön nämlingen trälar

Var finns DHR:s bibel och bönebok

I dag predikade jag i Majornas missionskyrka temat var efterföljelse. Jag tror att predikan gick bra, men osäkerheten finns där alltid var jag bra med tanke på att jag har en CP-skada eller var jag verkligen bra,,,

Nå väl jag talade om vikten av bön, reflektion, och bibelns texter. Om jag skulle hålla samma predikan så skulle eventuellt reflektionen gå hem Men frågan är om bön och textläsning skulle gå hem så bra i DHR-avdelningarna. Även om jag tror att det är viktigt att vi tror på det som vi kämpar för. Skapar oss mentala målbilder av det samhälle vi vill ba som DHR:are Jag tror också att det är viktigt att vi har någonform av beskrivning av det som vi kämpar fär och tror på som vi kan sluta upp omkring.

Skärpning Ove och Marina

Ove Nilsson (S) och Marina Johansson (S) kommunalråd i Göteborg borde faktiskt skärpa sig. Spårvagnarna fungerar inte att åka med för att man använder inte de ramper man investerat dyra pengar på att installera ramper på många spårvagnar.

Både den Göteborgska gatumiljön och den offentliga byggnationen i Göteborg är förfärligt dålig och är betydligt sämre än t.ex. Västra Götalands byggobjekt. I I Stockholm satsar man 100 miljoner om året för att göra staden tillgänglig. Göteborgs motsvarande satsning är 1 miljon om året.

Hur nycket smärta ska man tåla

Min hustru som också är Clever and Pretty har varit inne på sjukhus för ett gallstensanfall av olikas skäl kan de inte operera henne. Men de ger inte heller någon medicin som verkligen hjälper när det krisar.
Om hon inte hade varit rörelsehindrad kvinna och lite långsam i talet hade de då satt in bättre smärtlindring Det otäcka är att inte veta.

Tillgänglighetsmatchen Göteborg Stockholm

DHR i Göteborg har något att lära av DHR Stockholm som har fått igång DN att skriva ett antal articklar om tillgänglighet. Stockholm ska ju vara Europas tillgängligasre huvudstad till nästa år. Detta har man under ett antal år satsat 100 miljoner på per år men problemet är att det bara inte är ett SMARTA mål. Här har vi nått längre på Västkusten, däremot satsar Göteborgs stad inga pengar på att tillgängliggöra Göteborgs Gatumiljö.
Alltså så har DHR i Väst lyckats bättre med att få landstinget och kommunen att samarbeta kring smarta mål. Stockholm har fixat fram pengar men har ingen aning om vad man skall göra med dem Kanske bäst att ha en storstadskonferens mellan DHR Stockholm och Stockholmsdistriktet Göteborgsavdelningen och Västra Götalandsdistriktet.

Vardagsfundrar i ett nästan stängt Sverige

Den här dagen har varit kämpig. Färst var natten innan jobbig då hustrun åkte in akut på sjukhus för gallbesvär och jag kunde inte sova utan TV;n fick vara mitt sällskap. Sedan n'r jag sent om sider vaknade så lydde inte den gammla kroppen och då ringer hustrun och vill att jag skall komma. När kroppen verkade fungera så gick jag och stälde mig vid hållplatsen.

Fick släppa förbi tre bussar innan det kom en buss som hade ramp. Ibland känns det som om Västtrafik vet om att jag är beroende av deras bussar med ramper och därför skickar ut en ramplös buss. Undrar när fungerande ramper blir en lika stor självklarhet som fungerande bromsar.

När jag skulle byta till spårvagn så roade jag mig att räkna dem med ett rörelsehinder som jag såg på Frölunda Torg och bara på min korta promenad såg jag tre stycken som skulle ha nytta av DHR men som jag inte tror var medlemmar, När jag krigat med en dansk småbarnsfamilj om rullstolsplatsen så bar det av till Sahlgrenska sjukhuset. På vägen dit så slängde jag i mig en varm korv och lyckades spilla på min Öppna Sverige t-shirt. Surt

Arbetsöshet - En politisk fråga

Svångremmen dras åt, i Göteborg ska bidragen till brukarorganisationerna innom funkisområdet ner med 5%. Men det fungerar inte så bra. Vad kommunen drar in på gungorna får de på råge tillbaka på karusellen. Nu har nämligen besparingarna gått så långt att föreningarna är tvugna att dra ner på personalen.

Vilka är det då som får gå.? Jo vi som har olika funktionsnedsättningar. Vilka är det som står längst ner på arbetsgivarnas önskelista? Jo vi med olika funktionsnedsättningar. Här i Göteborg är det det socialdemokraterna miljöpartiet och vänsterpartiet som tänker kortsiktigt. På riksnivå är det den borgliga regeringen som beter sig på samma vis. I dag gör jag min sista dag på jobbet för den organisation som jag arbetar för har trots lönebidrag inte möjlighet att ha mig kvar. På riksnivå jobbar en en kompis till mig åt en gammal etablerad förening som inte heller de har råd att behålla honom trots att han är en ledande aktoritet innom sitt område innom funkispollitiken.

PA dras åt -vårt människovärde ifrågasätts

Att vi som lever med en funktionsnedsättning enligt normen ses både som offer och som tärande är ingen nyhet. Den största reform har sedan den ömsesidiga skolplikten är rätten till personlig assistans. Den har på ett så markant sätt gett oss möjlighet att ta oss ut ur marginalens skymningsland. Men nu håller assistansen på att malas sönder. Protesterna tystas genom att dra åt tumskruven dras åt sakta så att vi vänjer oss stegvis vid förtrycket som en kringränd personlig assistans innebär.


DHR och IL måste ta sin roll som medborgarrättsrättsrörelse på allvar och sätta press på den rödgröna kvalitionen så väl som på allianspartierna Vi vill ha vår PA kvar

Funkisnorm eller åldersnorm

Anders Wallner skriver i sin blogg om hetronormen eftersom jag gillar Anders trots att jag inte är regnbågsgrön utan snarare blåröd blå som dhr blå och röd som... Men på tal om norm så känner jag mig inte bekväm med att kuffas in i en norm, varken hetronorm, hbtnorm eller framförallt åldersnormen tröttar ut mig

Tack för den Maud och Mats

Maria Johansson

Maria Johansson förbundsordförande DHR är upprörd över mesiga krav på bolagen som kör våra tåg efter avregleringen. Dålig upphandling ger diskriminering. Hur ilskna borde inte Mats Odell (c) och Moud Olofsson som bjöd oss på ett sådant strålande argument för att tillgänglighet skall räknas som diskriminering

Efter sommarlovet...

I Göteborg finns det enligt revisionskontoret 3000 barn mellan 16-19 år som lever med olika funktionsnedsättningar. Det slår kommunens revisionskontor fast i sin rapport "Lika villkor för barn och ungdomar med funktionsnedsättning
Man slår fast att företrädarna aner att information tillgänglighet pedagogik och bemötande är de viktigaste frågorna för funkisungar. Man blir sedan lite snopen för sedan gör man den halsbrytande slutsatsen att kommunen gör tillräckligt när det gäller bemötande och fysisk tillgänglighet Det stämmer inte överens med den verklighetsbild vi har som lever i verkligheten där skolledarna drar ner på resurserna och barn och föräldrar blir dåligt behandlad av trängd skolpersonal som inte har kompetens och resurser nog för att göra ett bra jobb

Varför gör inte Göteborgs stadsrevision en så kallad brukarrevision i stället.

Tillgänglighetsmarchen på youtube

Eftersom jag är mest aktiv i Götet så är det Götet ni ser här.

Irroni i funkisrörelsen - finns det?

I dhrbloggen flaggar Maria Johansson för Anders Vallners blogg där Anders funderar över varför tillgängligheten är så dåligt prioriterad som politisk fråga.

När jag slog upp bloggen så talade han mer om varför funkisrörelsen saknar ironi och distans. Man hade haft någon typ av smycke som man hade delat ut under Stockholm pride där förklaringstexten bara fanns på punkt - Detta för att visa hur exluderande det är att bara använda svartskrift. Nu skall pride och Unga syn träffas i TV fyras morgonsoffa. för att diskutera tydlighet. Jag kan tycka att man borde diskutera mera varför pride lyckas så mycket bättre med att föra fram sina frågor än vad vi innom funkisrörelsen gör.

Handikapp är inte pk

Vid jobbfikat diskuterade vi ordet handikapp. Handikapp har jag alltid tyckt vara ett bra ord. Det är för mig namnet på de situationer som jag borde klarat om jag inte hade fått hjärnskador när jag föddes. Det har för mig varit så bra och pedagogiskt Hjälpmedel som fungerar undanröjer t.ex handikapp. Ett par glasögon underlättar t.ex. livet för mig när jag skriver det här. Enligt regeringsens sida byts handikapp ut mot funktionshinder för att betäckna den vardag vi möter p.g.a. ett rörelsehinder. Jag skall försöka lära om.

Sommar och social ekonomi

Jag var på ett seminarium om att söka pengar från Västra Götalandsregionen. Jag gick dit för att koll för dhr Göteborgsavdelningen En konsult, Fusun Uzuner från Coompaniun var på plats. Det är en verksamhet som arbetar med kooperativ. Hon var fantastisk. Sög upp idéer och omvandlade dem till projektsökarspråk.

Helt plötsligt var det lättare att andas Idéer är tillåttna Tack till Christina Matsdotter och Göran Näslund på social resursförvaltningen och tack till Fusun

Västtrafik - Rampproblem

Västtrafiks servicetekniker har uppenbara problem med att serva ramperna på bussar och spårvagnar. På bussarna går det knappt att få tag på handtagen till ramperna för att de är fastrostade.
På spårvagnarna där ramperna finns så går det överhuvudtaget inte att använda dem.
Varför gör ni på detta viset?

Islam på Göteborgska

I bland är det bra att bli påmind om hur mycket ens förutfattade föreställningar formar ens sätt att uppfatta verkligheten.


Jag satt på tricken (spårvagnen ) och mitt emot mig satt två islamskt klädda kvinnor och pratade. Jag satt och lyssnade på ljudflödet från deras tal och började förstå att något var fel. De pratade ren och oförfalskad Göteborgska! Det tog mig faktiskt flera minuter att förstå att jag förstod vad de sa. Inte bara det att de talade svenska. De snackade Göteborska på ett vis som jag med min dialektuppblandning aldrig kommer att komma i närheten av.


Jag frågar mig Vilka förutfattade föreställningar finns om mig; en man med rörelsehinder, eller kanske ännu värre om de visste en man med CP-skada.

Flyktingar med funktionsnedsättningar

Sitter på jobbet och skriver om invandrare med funktionsnedsättning. Snacka om dubbla handikapp. Dels vara utanför det svenska samhället. Sedan att kanske stå utan sitt vanliga sociala skydddsnät och sedan eventuellt ha fördomarna kvar som ligger i den gamla kulturen ger. är det någon som kan berätta lite mer för mig...

Rullstolstrubbel

Punka på rullstolen är väldigt störigt om man jobbar. Det blir så svårt att ta sig fram då och det är jobbigt att vara utan assistans när hon är ute och letar reperationsställe

Är man verkligen ute ur garderoben

Jag satt och drack öl med en kompis. Vi pratade om mitt tal på tillgänglighetsmarsen, där jag hälsade demonstranterna välkomna ur garderoben. Vi har diskuterat detta sedan dess, altså varför vi har så svårt att stå för våra funktionsnedsättningar och våga ta plats i det ofentliga rummet.

Då fick jag krypa till korset och medge att även om jag kanske har klivit ur garderoben med mitt rörelsehinder och vågar ta plats med den delen av mitt jag så är det svårare att ta plats och finna strategier för andra delar av min funktionsnedsättning. Nämligen mina kognitiva funktionsnedsättningar. Där har jag bara börjat lukta på friheten.

Lille Du

Nu har jag varit och tittat på Kim Larsen och visst fanns det handikapplatser men tvi f-n där fick man ju inte ta med sig polarna.
Så först stod vi nere på planen vid stora scenen i trädgårdsföreningen i Göteborg. Sedan gick vi upp till de s.k. handikapplatserna. Där satt vi fem stycken rullstolsanvändare och våra assistenter. Där såg och hörde vi hyfsat bra men noll konsertstämning. Jag kunde bara tänka på att om vi hade varit lika många när vi gick marsen för tillgänglighet i Göteborg så hade vi kanske fått lite större genomslag eller vad säger lille du

Från forskning till barikaderna

Erik Ljungberg frågar i SHT (Svensk handikapptidskrift) vad handikapprörelsen gör med sina pengar. I mycket tycker jag att Erik har rätt i sin kritik och jag har själv tyckt att rörelsen inte har varit särskilt skicklig på att föra fram våra frågor. Men visst finns det ljuspunkter som marssen för tillgänglighet som just är något man skulle önska sig mer av. Jag skulle önska mig en handikapprörelse som jobbade på tre olika sätt. FOU Vi måste ha på fötterna när vi går ut och kräver olika saker. Det andra vi behöver göra är att hitta fram till ett kamratstöd värt namnet. Målet med det är att locka folk ur garderoben och ut på barikaderna som aktivister

Tillgänglighetsmarsen i fick många ur garderoben

Kan det vara fest när man demonstrerar. Ja! Vi var många som till takten av Kariaki ett gäng unga slagverkare gick och dansade från Götaplatsen till Gustav-Adolfstorg. naturligtvis för Vi marserade naturligtvis för Hårdare tag diskrimineringslag
Vi marserade och slagverken dånade Talledarna var hesa helt klart suveränt. Jag träffade en riksdagskvinna som gick marsen och hon tyckte att vi skulle försöka få mer politisk uppbackning. Och ja visst skall vi ökha takten nu inför valet. Men nästa år vill vi låta narsen vara en del av engagemangen från Göteborg säger vi mer Fest oc h karnaval. Ut ur garderoben alla ni som lever med en funktionsnedsättning. Med och gå för ett samhälle utan hinder

Gå på konserter och titta på arslen

Sommaren brukar innebära en massa skön musik utomhus. Jag lever med personlig assistans och det innebär att jag skall ha goda levnadsvilkor. Bland det bästa jag vet är att gå på en konsert med gung ligga i gräset sippa på lite vin och låta mig svepas med. Men det går tyvärr inte då mina assistenter inte orkar lyfta mig från gräsmattan. (För fet.)

Men om jag nöjer mig med att sitta i min stol och låta vibrationerna fortplanta sig i kroppen. Nja jag tänkte gå på Kim Larsen men ticnet har inga särskilda platser för oss som använder rullstol så om jag ska jag gå så måste jag lägga ett antal hundra pix på att titta på arslen och det är inte goda levnadsvilkor .

Personlig assistans och föräldraskap

Att ta steget att bli förälder har inte blivit den här bloggaren förunnat. Detta är en livssorg som jag delar med många. Tack och lov lever vi i en tid då detta med att vara Clever and Pretty inte har med detta beslut att göra. Eftersom både jag och hustrun har personlig assistans.

Det som oroar mig mer är de som i dag inte har personlig assistans eller som kommer att förlora sin assistans pga av att de inte passar in i det nya nålsöga som assistanskommittén föreslår.

Vi borde kämpa för att barn under 12 år som helt eller delvis har hushållsgemenskap med funktionshindrad förälder som tillhör LSS personkrets, skulle utgöra ett grundläggande behov, när förälderns rätt till personlig assistans skall bedömmas.

Dödshjälp i Sverge är inte smärtfri och inte passiv

Jag är sedan ett antal år engagerad om än något passivt de senaste åren i enanastasidebatten, debatten om dödshjälp. I Italien pågår just nu en debatt om dödshjälp för fullt och det kan vara viktigt att förstå vad det är man debatterar



Om jag förstår det hela rätt så gäller frågan om man om man ska få genomföra passiv dödshjälp eller inte.

I Helsingborgs dagblad finns en väldigt bra faktaruta i dag den 9 februari 2009 som jag tycker reder ut begreppen. http://hd.se/utrikes/2009/02/09/eluana-englaro-doed-trots-debatt/



I dag kan man i Sverige avbryta behandling och sluta ge näring och vätska. Man kan alltså svälta en människa till döds. Att förvägra en människa vätska är ett plågsamt sätt att på skynda ett döende på så man ger sådana patienter mycket smärtlindring i form av morfin.

Jag har suttit med vid en väns dödsbädd och det säger jag på det sättet vill inte jag dö. Det verkade verkligen plågsamt trots att min vän inte var vid medvetande hörde man på andningen att döden var plågsam och inte fridsam.

Att ha assistans utan att bli ett med assistansen

Jag läste någonstans om en CP som sätter en ära i att inte ha personlig assistans. Jag tycker att det är en idiotisk inställning. Om man har behov av assistans ska man naturligtvis använda oss av assistans. Sedan är det ju viktigt att inte bli ett med sin assistans men det är en helt annan fråga Ska lägga in länken så ni kan läsa ljushuvudets tillrop