Svartfötter och grisbilar

Var på pubben igår med ett gäng dhr:are. Det var kul vi tjatade om allt från semesterplaner till funkispolitik. När vi sedan skulle sticka hem så tyckte R att jag var en "svartfot" som inte åkte spårvagn hem med min rullstol. När jag sedan satt i grisbilen på väg hem kom han slokörad tillbaka för att det hade kört förbi två spårvagnar utan ramp Det är inte lätt det här med vardagskamp

Svartfot=strejkbrytare
grisbil=färdtjänstbuss

Säkerhet och diskriminering

Med anledning av den diskriminering man från Västtrafik gjorde sig skyldig till när man kastade av femåriga Mio från spårvagnen så har man börjat diskutera och försvara diskrimineringen med att det inte är säkert för personer med funktionsnedsättnigar att åka med de gamla vagnarna Det argumentet höll inte för nu har man varit tvungen att förbjuda även barnvagnar i de gamla vagnarna också. Jag tror att Västtrafik blev lite tagna på sängen för så fort man börjar diskutera med säkerhet som skäl har ju de flesta backat. Men inte den här gången. Mios pappa Jon stod på sig och påpekade att rullstolen i sig var säkrare än de flesta barnvagnar, sedan var Västtrafik tvugna att förbjuda barnvagnar på de gamla spårvagnarna också.

Nu är det inte första gången som man använder säkerhetsaspekter som argument när man vill exkludera oss med funktionsnedsättningar. Det är historiskt sätt ett ganska vanligt argument. Det var t.e.x. ett av huvudargumenten när man ville låsa in oss funkisar på institutioner nämligen att vi skulle skydda oss från det omgivande samhället. Nej sådant beskydd betackar vi oss för

Skrota spårvagnar som är både farliga och oanvändbara

En god vän till mig Kristina Kindberg, som är tjänsteman på Unga rörelsehindrade i Göteborg har fortsatt att ställa Västtrafik till svar för den exempellösa behandling som 5-åriga Mio utsatts för när han vägrades åka i sin rullstol i en gammal spårvagn. Hon har uttalat sig i Metro och menar att det Västtrafik nu sysslar med är överfyrmynderi. Nu säger Västtrafik att inte heller barnvagnar skall få tas ombord på de gamla spårvagnarna. Till CP-clever and pretty säger hon
- Ska gamla personer inte få åka med för de är för långsamma för att hinna av, Vilka skulle
då kunna åka med Män mellan 20 och 4o

Det sista som hänt i denna Västtragik är att man nu gått ut med att även barnvagnar inte skall kunna åka med de gamla spårvagnarna. Jag frågar mig då varför ha kvar vagnar där varken små barn eller personer med funktionsnedsättningar kan använda om de nu är så farliga. Är det bra politik att utestänga så många Göteborgare från en tjänst när spårvägen är kommunalt ägd och delvis suventioneras med skattemedel.

Skrota de gammla vagnarna de är inte användbara för Göteborgarna.

Västtrafik bryter både mot barnkonventionen och konventionen om fh rätti

Femårige Mio blev avkastad från spårvagnen för att han satt i rullstol. Hade han suttit i barnvagn hade det gått bra. Han har via sin målsman sänt in en anmälan till DO.



Själv blev jag jäkligt förvånad när jag hörde att man sparkat av ett barn. Naturligtvis vore det rimliga är att räkna rullstolen som barnvagn. Den verkar säkrare än de flesta barnvagnar jag sett. Självklart är det så att föraren handlade riktigt i den meningen att han följde regelboken. Om föraren använde regelboken i stället för att titta på det med en gnutta sunt förnuft. En annan sak är reglelrna korekta eller bryter de mot barnkonventionen eller funkiskonventionen. Får man genom ett regelverk kränka barn på vilket sätt har man kollat in barnkonventionen innan man gav sådana regler. För här behandlas barn med rullstol och barn med barnvagn på helt olika sätt. Det är som jag ser det ett brott mot både barnkonventionen och konventionen om funktionshindrades rättigheter.



Mios pappa skriver en blogg Jonvisionen mer om detta kan du läsa där

Att leva som andra är det att leva sitt eget liv

Jag har ganska ofta tänkt på begreppet som finns i LSS "Att leva som andra"
Vad betyder det egentligen? En studie över min dag i dag så har sett ut ungefär så här. Vid halv nio i morse vaknade jag sedan åt jag frukost i sängen En macka och en kopp the. Frugan låg och sov bredvid mig sedan gick jag in på nätet och kollade på västtrafik vilken buss jag skulle ta till kyrkan. Där fick jag bestämma mig om jag skulle ha noll eller ett byte det med noll byten gav mig en halv timme mindre i bingen, men jag orkade inte kolla om det fanns rullstolsplatser hela vägen eller inte på bytet så jag fick sätta fräs.
och jag hann bli klar på tio minuter och 20 minuter senare var jag på bussen. Efter en väldigt vacker Gudstjänst i en fullsatt kyrksal och gott kyrkfika så bar det i väg hem, där visade det sig att frugan var dålig och behövde åka in till akuten så jag hjälpte henne och packa medan hon gjorde sig i ordning. Sedan åkte hon in medan jag började titta på en text om skröppelteori som jag håller på att arbeta med. Sedan ringde jag hustrun och hon lät så nere så jag stack till Sahlgrenska via Frölunda Torg där jag tog mig en kebabb i farten för att sedan ta spårvagnen till Sahlgrenska. På Sahlgrenska satt jag och pratade med kvinnan i mitt liv, min och hennes assistenter. Till slut fick min äkta hälft nog av allt tjaffs och bad oss hålla tyst. Jag satt hos henne till kvart i åtta. Sedan åkte jag hem via Frölunda Torg där jag slängde i mig en donut och en kopp kaffe för att sedan ta bussen hem och lägga mig i sängen för att börja skriva på min blogg.

Jag har skrivit detta som om jag inte hade haft assistent men de flesta av de aktiviteter jag har beskrivit skedde med hjälp av mina assistenter t.e.x. Göra och äta frukost, ta fram datorn, ta mig till och från hållplatser hitta till mina destinationer klä på mig plocka fram plånboken ja snart sagt varje moment som kräver praktiskt handlande. Frågan är lever jag ett liv som andra?

Kompenserar assistenterna för sådant som jag inte kan göra p.g.a. min funktionsnedsättning.

Tack kära assistenter ni hjälper mig att leva mitt liv men är det som andras?