Fantastiska Funkisföräldrar får undermåligt stös

Ju äldre jag blir ju mer beundrar jag föräldrar. Kanske inte alla föräldrar men de flesta gör faktiskt ett fantastiskt jobb. Särskilt uppskattar jag föräldrar till funkisbarn i förhållande till ett ganska taffligt stöd gör de faktiskt ett fantastiskt jobb och det gäller även min föräldrageneration från 60 och 70 talet. Ja även tidigare än så. Jag känner till föräldrar som tog hem sina barn från institutionerna redan på 50-talet hellre än att se sina barn misshandlas psykiskt och många är de föräldrar som grät sig till söms när de var tvingade att lämna ifrån sig sina barn på Norrbacka eller Eugeniahemmet Men även i dag gör föräldrar ett fantastiskt jobb., så det som gör mig bekymmrad i dag är inte föräldrarna utan stödjarna. I dag utgör stödet till människor med funktionsnedsättningar en miljardindustri men samtidigt är kunskapsmassan i vilket stöd man behöver som förälder till ett barn med funktionsnedsättning inte så mycket större än när min mor var i farten på 60 och 70-talet.

Mitt eget universitet har varit DHR. Förbundet Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet. Där fann jag mina mentorer T.ex. Wilhelm Ekensten och Birgitta Andersson Men som ni vet så skulle jag vilja dra igång ett program där vi som har reflekterat över våra funktionsnedsättningar kan vara mentorer till yngre personer med funktionshinder eller deras föräldrar.