Jag har alltid haft en kärleksrelation till Michael Endes bok Momo eller kampen om tiden. Tid är något som verkligen visar vilken status du har i samhällets ögon. Har du ett jobb där ingen kontrollerar din tid utan du förväntas helt enkelt göra ett bra jobb är ett högstatusarbete. Vi med funktionsnedsättningar är en lågstatusgrupp därför är det många som vill ha koll på vår tid. Eller i alla fall markera att vår tid inte är viktig. I dag var bara en sådan dag. Först så kollar jag på Västtrafik om bussen till Frölunda torg är rullstolsvänlig när bussen kommer så är den inte tillgänglig. Nästa buss var lika omöjlig att komma på då ringde jag Västtrafik och de lovade att nästa buss skulle vara tillgänglig men det var den inte.
Då ringde jag kommunens s.k. flexlinje och de kunde inte vara på plats förrän efter 40 minuter. Då ville jag få flexlinjen flyttad från kl 12-13 men nä si det gick inte så då fick jag inte åka hem före klockan två. Då blev jag sur så jag ringde den ordinarie färdtjänsten som jag använder så lite som möjligt och då kunde jag åka hem 13.20 förstår ni att jag blir trött så trött detta skå bara för att lämna tillbaka lite böcker på bibblan. Så kamrater upp till kamp för tid på lika vilkor. Vår tid är lika värdefull som komunbyråkraternas eller färdtjänstdirektörernas
2 kommentarer:
I dag senast gick jag o klurade på västtrafik och dess högst otillgängliga flotta av fordon. Att varför ska man betala för ett helt månadskort när man bara kan åka med hälften av turerna???
Nepp, taxi till alla istället för dessa besynnerliga samkörningar, och man ska beställa det som vilken taxi som helst. Detta tills allt fungerar lika bra för hjulbenta som andra.
/Jon
Momo eller kampen om tiden är superbra!!!
Har också läst den flera ggr, underbar och tänkvärd.
Det finns ju så många tidstjuvar...
Skicka en kommentar