Jag satt och drack öl med en kompis. Vi pratade om mitt tal på tillgänglighetsmarsen, där jag hälsade demonstranterna välkomna ur garderoben. Vi har diskuterat detta sedan dess, altså varför vi har så svårt att stå för våra funktionsnedsättningar och våga ta plats i det ofentliga rummet.
Då fick jag krypa till korset och medge att även om jag kanske har klivit ur garderoben med mitt rörelsehinder och vågar ta plats med den delen av mitt jag så är det svårare att ta plats och finna strategier för andra delar av min funktionsnedsättning. Nämligen mina kognitiva funktionsnedsättningar. Där har jag bara börjat lukta på friheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar