Mina barndoms hjältar har dött

 Jag har alltid varit en politisk nörd. Som liten lyssnade jag lika gärna på en politisk debatt som på ett barnprogram.  Naturligtvis hade jag idoler. Det var CH Hermansson, Tage Erlander och Gunnar Hedlund. Jag brydde mig inte så mycket om det politiska innehållet men det jag senare fick lära mig hette retorik var viktigt. Att höra dessa gubbar gräla i all vänskaplighet var en njutning. För mig var nog Tage Erlander den störste Hade jag fått önska mig en farfar hade nog varit Tage. men C H Hermansson kom inte långt efter. Han gick igenom rutan som en ärlig människa som visste vad han talade om. Nu är alla tre döda och jag undrar i mitt stilla sinne hur det har gått för deras partier efter att de avgick. Centerpartiet lyfte  efter Gunnar Hedlunds avgång, Socialdemokraterna började sin kräftgång och CH fick han någon jävla ordning i sitt parti

Nu är alla min barndoms hjältar döda. Kommer vi någonsin mer få småle eller till och med skratta när vi hör en politisk debatt i det här landet igen. Jag menar jag absolut inte att vi ska förvandla politiska debatter till någon slags Parlamentet eller stand up comedian. Gubbarna var också bra på att förklara ganska komplicerade politiska frågor så till och med jag som var ett politiskt intresserat lågstadiebarn kunde förstå vad de talade om.

CH Hermansson cc Emma Jones

Gunnar Hedlund cc

Tage Erlander 1952

Politik i två tredjedelssamhället Vart hamnar vi

Mona Sahlin på förtroenderådet”Vi kan inte tala med en minoritet av folket, och förvänta oss en majoritet av rösterna.” Var hamnar vi som finns i denna verklighetsbeskrivning. Vi som är en del av den sista tredjedelen.

Jag har flera gånger lyssnat på Mona Sahlins tal för representantskapet den 4/12. Ett tal där många tycker att hon tog avstånd från den rödgröna valplattformen förtroenderåd Jag tycker att talet rent retoriskt är strålande. Det var inte överraskande, partiet har alltid sett tillväxt som en väg till ett reformarbete. Det som var det problematiska med hennes tal var argumenten för hennes slutsatser. Hela argumentationen utgår från en dold agenda. Nämligen att ge upp kampen mot två tredjedelssamhället. Det kommer fram i följande sitat ”Vi kan inte tala med en minoritet av folket, och förvänta oss en majoritet av rösterna.”

Två tredjedelssamhället är ett begrepp som funnits inom den ideologiska vokabulären för den demokratiska arbetarrörelsen sedan 80-talet och beskriver hur två tredjedelar av befolkningen i en välfärdsstat genom att de är flest tar kontrollen över ett samhälle och gynnar sig själva på bekostnad av den tredjedel som ligger i den tredje delen. Utifrån sin numerär driver de fram lösningar som mer utgår från att två tredjedelar av befolkningen gynnas medan en tredjedel kommer längre och längre bort från välfärdens köttgrytor,

Vad Sahlin egentligen säger i sitt tal är att partiet har fallit offer för tvåtredjedelssamhället och att partiet pragmatiskt måste förhålla sig till att tvåtredjedelssamhället är en verklighet. Det är inget konstigt med det. Analysen verkar riktig. Frågan är bara vilket angreppssätt hon har. Ändera kan man arbeta för att stärka de svagare grupperna eller också ger man upp och blir ett parti som rättar in sin politik i fållan som passar två tredjedelar av befolkningen. Socialdemokraternas avgående ordförande menar tydligen att partiet ska sträcka vapen och anpassa sig till den starka majoriteten. Att göra det

Vad får det här för konsekvenser för oss som en slags minoritet. En grupp beroende av en stark fördelningspolitik. En grupp där tvåtredjedelssamhället är omkastad, alltså en tredjedel som har och två tredjedelar som inte har.

Oavsett vad vi som individer står partipolitiskt måste vi förstå att huvuddelen av våra medlemmar finns i den tredje tredjedelen och det måste vi förhålla oss till. Vi inom DHR och övriga funkisrörelsen företräder generellt människor som vid sidan av sina funktionsnedsättningar är arbetslösa, fattigpensionärer med stora anspråk på den gemensamma välfärden. Vår majoritet är den sista tredjedelen Men kanske måste vi inse att det vi kämpar för är den sista tredjedelen och funkisrörelsen är den enda del av folkrörelse Sverige som effektivt organiserar denna grupp. Det ger oss ett stort ansvar inte bara för oss som lever med funktionsnedsättningar utan vi blir också om än motvilligt talespersoner för alla som lever sitt liv i fel tredjedel.

Guillou och KGB och mediadrevet

I bland dyker det gamla Östblocket fram som en illaluktande sur gammal yllekofta. Hur hämskt det måste vara för Guillou tänker. Underrättelsetjänster har alltid arbetat med tre typer av underrättelse verksamhet Den öppna Slutna underrättelseverksamheten och analysverksamhet. Den öppna verksamheten är när de lägger ihop ofentllig information. Detta är inte olagligt Det är i alla fall inte lätt att lagföra Den andra typen den slutna verksamheten är information man får tag på olagliga vägar Detta sysslade inte 22 åringen med Den första och den tredje delen var nog det som man mest sysslade med ung dum och begåvad som han var. Så jag får säga att jag tycker att det är värre att Anders Borg betalade svart barnpassning än att Guillou knädkte extra för KGB. Det som är underligt är att han aldrig berättat om det.

Funkisar behöver inte köpa sex.

Thomas Bodström hade rubriken handikappade och sexköpslagen på ett blogginlägg. tydligen hade han varit på något möte inom eu och fått på pälsen för att Sverige kränkte funktionshindrades rätt till sex genom vår sexköpslag. Mycket kan man säga för och emot vår sexköpslag men jag blir helt enkelt rasande när motståndarna till sexköpslagen använder oss för att argumentera emot sexköpslagen eller annan antiprostitutionslagstiftning Det reducerar min och andra funktionsnedsattas rätt till kärlek och sex till en fråga om prostitution och det är väldigt kränkande mot alla som lever med en funktionsnedsättning och har eller försöker få till ett fungerande kärlleks och sexliv. Rätten till stöd i frågor kring kärlek och sex borde skrivas in i både SOL och LSS. Jag tycker att Thomas också borde titta på svårigheten för personer som inte kan tala att få sexuellt utnytjande och våldtäckt lagfört. Thomas jag hoppas att du bet i från annars så kan du få funkislobbyisterna i EU på halsen.

Skärpning Ove och Marina

Ove Nilsson (S) och Marina Johansson (S) kommunalråd i Göteborg borde faktiskt skärpa sig. Spårvagnarna fungerar inte att åka med för att man använder inte de ramper man investerat dyra pengar på att installera ramper på många spårvagnar.

Både den Göteborgska gatumiljön och den offentliga byggnationen i Göteborg är förfärligt dålig och är betydligt sämre än t.ex. Västra Götalands byggobjekt. I I Stockholm satsar man 100 miljoner om året för att göra staden tillgänglig. Göteborgs motsvarande satsning är 1 miljon om året.

PA dras åt -vårt människovärde ifrågasätts

Att vi som lever med en funktionsnedsättning enligt normen ses både som offer och som tärande är ingen nyhet. Den största reform har sedan den ömsesidiga skolplikten är rätten till personlig assistans. Den har på ett så markant sätt gett oss möjlighet att ta oss ut ur marginalens skymningsland. Men nu håller assistansen på att malas sönder. Protesterna tystas genom att dra åt tumskruven dras åt sakta så att vi vänjer oss stegvis vid förtrycket som en kringränd personlig assistans innebär.


DHR och IL måste ta sin roll som medborgarrättsrättsrörelse på allvar och sätta press på den rödgröna kvalitionen så väl som på allianspartierna Vi vill ha vår PA kvar