Jag glömmer aldrig Sara. Hon satt ofta vid min säng när
hemlängtan från internatet slet hårt i mig och hon berättade sin historia: Hon
berättade om hur hon och hennes syster
satt i tyskt arbetsläger och hur hennes syster dog bredvid henne natten innan
amerikanarna kom och räddade de överlevande .
Saras berättelse var bara en av alla berättelser jag fick
mig till del så där 25 år efter kriget. Döm min förvåning när det började dyka
upp människor som förnekade förintelsen De så kallade revisionisterna. När jag
blev äldre så förstod jag att mellan 200.000-300.000 människor också blev
mördade enbart därför att de hade en funktionsnedsättning Varav 75.000 redan innan förintelsen kom i
gång. Den så kallade T9 aktionen. Denna aktion var uttryck för den nazistiska
ideologin, men det som ofta glöms bort är att T9 aktionen var en del av tidsandan.
I Sverige hade vi det rashygieniska institutet och tvångssteriliseringarna. Både
DHR och FUB har fortfarande medlemmar som utsattes för steriliseringarna eller
rashygieniska undersökningar
Idag kan vi se hur fascismen och högerpopulismen mer och mer
sticker in sitt fula tryne till och med i politikens finrum. Den förste
riksdagsledamoten som använder rullstol är högerpopulist och att
Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen tror jag är tecken som inte bara
kan förklaras med socioekonomiska skäl. Det är inte bara människor med annan
etnisk bakgrund och HBTQ personer som råkar illa ut. Antalet brott mot
människor med funktionsnedsättningar har ökat i Sverige. Hur många av dessa som
är hatbrott går inte att se i den svenska statistiken men t.e.x. i England har
hatbrott varit uppe till diskussion efter ett antal uppmärksammade fall .
2009 tog Fiona Pilkington livet av både sig
själv och sin intellektuellt funktionshindrade dotter. Detta efter att hon
under flera år förföljts av ett ungdomsgäng. Ungdomarna hade slängt in bajs
genom brevlådan klottrat och kastat ägg – polisen ansåg att Fiona
överreagerade.
I mitt arbete för DHR har jag ofta fått ta emot berättelser
om utsatthet beroende och osynlighet.
Jag glömmer aldrig en gång när jag mötte en ung kvinna som ganska
nyligen hade tappat sitt tal. Genom kommunikatorn växte en berättelse fram om sexuellt våld, men också detta att bli
utsatt för rena förföljelser från så kallade skinnskallar. Hon fick ta emot
brev, och glåpord om att hon var en dreglande grönsak. Dessa killar gav uttryck
för sitt hat med en ideologisk överbyggnad nämligen nynazism.
Som jag ser det så finns det två typer av hatbrott, dels
hatbrott som är spontan, man ”knackar” en bög i fyllan och villan för att man fått
för sig att man hatar bögar Eller om ett gäng högerextrimister som ger sig på
en flyktingförläggning, moské, eller synagoga Det viktiga här är inte spriten utan
inställningen som gör att man hellre misshandlar bögar än jagar brudar. Ett
sådant hatbrott grundar sig inte i någon ideologi utan bara i en osynlig vrede
mot det som upplevs konstigt och obehagligt,
Oavsett ideologisk överbyggnad eller inte så handlar det i
bägge fallen om hatbrott. Vi inom funktionshinderrörelsen
har konstigt nog sin beskärda del av människor som tycker att det här med hbtq
människor och invandrare är jobbigt utan att se att vi som lever med synliga
funktionsnedsättningar är nästa grupp i pipeline att bli utsatt för
högerextremisternas förvrängda världsbild. Vi måste veta vilka som är våra
lierade i kampen för ett mångfasetterat samhälle med människor i alla färger
och former
