Internationellt funkisarbete nödvändigt nätverkande

I SHT påstår en gammal biståndsarbetare, Bo Svensson att det arbete vi gör via SHIA saknar betydelse. Det kan stämma om man ser hur många med fysiska funktionsnedsättningar har det i utvecklingsländerna, å andra sidan om man frågar de funkisorganisationer vi samarbetat med i de så kallade utvecklingsländerna tycker så tror jag knappast att de kommer att säga att det arbetet saknar betydelse. Att gå in och säga att det vi gör saknar betydelse beror altså på attit Det tyder på en från ovan perspektiv som knappast hör hemma hos en gammal biståndsarbetere från SHIA. Jag blev så uppretad så att jag knappt klarade av att läsa resten. Men som tur vad läste jag vidare och då kom det fram en del kritik som är väldigt befogad, nämligen att DHR:s arbete är ickeexisterande. Detta är på många sätt en kritik som jag håller men det är en kritik som gäller hela HSO-rörelsen. Först sliter man som bara den för få till en konventiontion och då funkar den internationella lobbyismen men i genomförandefasen funkar det ju inte. Men att kalla allt internationellt arbete för solidaritetsarbete är att göra oss större än vi är. Vår svaga tillgänglighetslagstiftning och diskrimineringslagstiftning är ex. När vi fick igenom den personliga assistansen var det från början en en gnista som tändes av några amerikanska medborgare som riktade internationell sollidaritetsarbete mot Sverige och tack och lov för det. Vi skulle behöva få över både engelska och tyska kamrater hit för att stötta oss. Det är den sortens internationellt nätverkande vi behöver för att ta oss fram och ska vi lyckas måste vi ta hjälp av varandra över gränserna. Det måste alla som jobbar med politisk förändring i funkissfären förstå så också DHR