Varför kliar domstolarna fk bakom öronen

Adolf Ratzka skriver om behov av lagändringar i LaSS. (Lagen om assistansersättning.) Under 201o ett förlorade 146 personer personer sin assistans och ett okänt antal personer har blivit nekade assistans vid ansökan inte på grund av någon lagändring, utan på grund av att domstolar och försäkringskassan har börjat tolka LaSS annorlunda. Detta är problematiskt efterssom vi är rädda om överklagningsinstrumentet så hamnar vi då och då i sådana här vidriga situationer. När Försäkringskassan gör sina tolkningar så måste det ha stöd i överprövning. Så när vi med all rätta skäller på försäkringskassan så måste vi också ge förvaltningsdomstolarna en släng av sleven.. Jag arbetade med rådgivning under de första åren av LSS och LaSS. Det gjorde mig häpen att domstolarna i realiteten kunde förändra lagstiftningen. Detta syntes då mest i rättigheten ledsagarservice en rättighet som SRF (Synskadades Riksförbund) hade kämpat för. Sedan gjorde Regeringsrätten genom ett antal domar det i praktiken gjorde omöjligt för människor med grava synskador och orienteringssvårigheter att ansöka om ledsagning

Nu sker samma sak med LaSS. Genom att domstolarna dömer mot en snävare bedömning om vad som är grundläggande behov, tar de också över ansvaret för tolkningen av lagstiftningen. På detta sätt kan Försäkringskassan gömma sig bakom domstolarna. Egentligen borde vi inte föra denna diskussion med försäkringskassan. Genom en rad prejudiserade domar har förvaltningsdomstolarna tagit över ansvaret för tolkningen från försäkringskassan
Det är viktigt att det förs en politisk diskussion om den juridiska tolkningen som domstolarna gjort.
Även om vi lever i en mytbildning att domstolarna lever i en slags elfenbenstorn så är de lika mycket en del av samhällsförändringar som alla andra myndigheter och borde kunna utsättas för samma debatt och granskning. Jag kan inte låta bli att fundera på om dessa domar är ett beställningsjobb från försäkringskassan till domstolarna. Jag har inga svårigheter att se framför mig hur de kommit överens om "tagen" under en odokumenterad arbetslunch.

Vi måste helt enkelt få svar på frågan. Var ligger den juridiska grunden för domstolarnas svängning

Upprop från en funkisnörd

Jag klagade på att det fanns interndebatt på Full delaktighet.nu nu ska jag motsäga mig själv genom att spinna vidare på Bengt Elméns inlägg "Varför stoppade ingen brölloppskortegen".

Jag har alltid och kommer antagligen alltid att tycka att vi har alldeles för lite aktivism i funkisrörelsen. Viljan till aktivism räcker inte. Vi måste våga synas och vi måste våga provosera för att få igång en debatt. Men det är inte så lätt för oss, vi behöver träning. En träning som IL-rörelsen faktiskt fick i mitten på 90-talet först i Sthm sedan i Göteborg. Dessa kurser har så här i efterhand betytt nästan lika mycket för som den personliga assistansen Just för att våga vara besvärlig när jag kräver samhällsförändring. Denna peer consuling och peer support är väldigt viktig om vi vill att fler skall kunna aktivera sig för bara viljan räcker inte. Vi behöver mer peer suport och aktivismträning för att komma ur garderoben på riktigt.

Håller fulldelaktighet måttet

full delaktighet.nu är en väldigt inspirerande blogg som tyvärr bara kommer att vara i funktion fram till valet. Texterna är av hög kvalitet och sätter pulsen på var funkisdebatten finns nu. Målet med bloggen är att lyfta fram frågor som funkisrörelsen vill att valrörelsen skall diskutera. Altså bloggen skall vara utåtriktad. Ett antal inlägg följer inte målsättningen T.ex. Bengt Elmens Varför stoppade ingen... eller Lars Linbergs "Ideér till den framtida handikapprörelsen" Det har varit jättespännande för mig och andra funkisnördar att läsa. men de fyller ingen funktion för våra politiker eller media som följer bloggen. Skärpning vänner.

Handikappad eller neger en kulturell fråga

Vilhelm Ekensten en av de bästa idéologerna i funkisvärlden här i Sverige skrev ett svar på ett inlägg från Jonas Franksson om varför begreppet handikappad inte är PK. Han drog exemplet att ordet neger inte används i dag.Jonas menar i sitt inlägg att begreppet handikappad skulle kunna användas som en kulturell beteckning för de människor som har erfarenhet av att leva med en funktionsnedsättning. Jag tycker för visso inte om begreppet handikappad som ett begrepp som skulle kunna användas som ett kulturbegrepp. För mig är begreppet för brett. Jag har alltid anslutit mig till begreppet handikapp som Peter Pol beskriver det och just relativiteten i begreppet gör att jag inte kan ansluta mig till att ha det som det kulturella begreppet. Just för att beskriva den speciella kulturella erfarenhet det är att leva med ett rörelsehinder och betraktas som en svag grupp som med en slags förment naturlighet utesluts från många processer i majoritetssamhället. Just därför uppskattar jag Adryan Lindens inlägg i dag på full delaktighet.nu. Han beskriver just både styrkan och svagheten hos begreppet eftersom alla hamnar i handikappande situationer varje dag i princip. Men just nu i dessa valtider är egentligen sådana här debatter onödiga vi borde verkligen i stället focusera på vad politikerna ser på tillgängligheten och på hur vi vill ha en vettig tillgänglighetslagstiftning utformad.



En reflektion på Vilhelms kommentar är att man som förtryckt är att erövra förtryckarnas språk och fylla det med nytt innehåll. Ex på detta är hbt-världens erövring av begreppen bög och flata.

David Lega V/S Jesper Odelberg

I går på Dahlheimers hus inför en fullsatt samlingssal skedde en historisk händelse. En valdebatt mellan två rullstolsburna riksdagskandidater på valbar plats. Nämligen Jesper Odelberg (V) och David Lega (KD). Det var befriande att höra en partipolitisk debatt som lämnat den allmänna välviljans snömos och faktiskt vågade ha olika åsikter. David förde fram typiskt borgliga åsikter betydligt tydligare än vad en politiker utan funktionsnedsättningar skulle ha vågat göra. Jesper drev en rödgrön linje tydligt. Välsignat skönt. Bägge politikerna använde sig av sin livserfarenhet för att få sympati för respektive linje, men jag tror att David tog poäng på att verka mer inläst och förberedd. Jesper var mer i linje med funkisrörelsens politiska agenda där han drev frågan om den fysiska tillgängligheten som en diskrimineringsfråga medan David utan tvekan var mycket skeptisk till en diskrimineringslagstiftning och i stället ville arbeta för en tillgänglighetsmilijard och på detta sätt uppmuntra till ökad tillgänglighet.

Vid fråga om vilka frågor de ville driva så svarade Jesper Diskrimineringsfrågor Kulturfrågor och bostadsfrågor. David ville driva tillgänglighetsfrågor arbetsmarknadsfrågor och företagande.

Det kändes som Jesper drevs av känslan av förtryck och diskriminering medan David drevs av individens möjlighet till utveckling. Jag kommer att komma tillbaka till den här debatten till ex så tycker jag Davids åsikter om tillgänglighet och diskriminering är intressant och väl värd att ifrågasätta efttersom den delvis är mycket intresant och delvis är endera stupid eller blåögd likväl som Jespers sätt att vara oförberedd inför en viktig debatt som han visste var historisk är värd ett studium eftersom jag tycker att det visar på en dålig respekt för välgarna men mer om det i morgon

Vem ska man stämma för dålig tillgänglighet

Diskriminering är ett stort och känsligt begrepp. Man måste skilja på juridisk diskriminering och känslomässig diskriminering. Själv är jag tveksam till nyttan av att få in tillgängligheten i diskrimineringslagstiftningen. Även om jag kan känna mig diskriminerad, så är det i Sverige svårt att juridiskt bedömma vem som diskriminerar. Säg att ett fik har byggt om och jag inte kommer in, Vem är ansvarig?
Caféägaren, fastighetsägaren eller byggherren?
Om vi vore i USA vore caféägaren den självklara att stämma men i Sverige så blir det marigare för det är fastighetsägaren och byggherren som har ansvaret för en byggnads tillgänglighet. Samtidigt som man kan tycka att en verksamhetsägare som bedriver offentlig verksamhet borde ha ett juridiskt ansvar för att jag ska kunna verka där. Oavsett om jag har ett funktionshinder eller inte.

Personligen tror jag inte att en skärpt diskrimineringslag räcker. Jag tror att en skärpning av pbl. måste till, vid sidan av en skärpt diskrimineringslag Ge oss med funktionsnedssättningar möjlighet att överklaga enligt pbl. och att kommunernas ansvar för den fysisika miljön skärps.

Det som eventuellt skulle kunna komma in i en diskrimineringslagstiftning är om man bedriver verksamhet som vänder sig till allmänheten men inte har verksamheten i fysiskt tillgängliga lokaler.

Svartfötter och grisbilar

Var på pubben igår med ett gäng dhr:are. Det var kul vi tjatade om allt från semesterplaner till funkispolitik. När vi sedan skulle sticka hem så tyckte R att jag var en "svartfot" som inte åkte spårvagn hem med min rullstol. När jag sedan satt i grisbilen på väg hem kom han slokörad tillbaka för att det hade kört förbi två spårvagnar utan ramp Det är inte lätt det här med vardagskamp

Svartfot=strejkbrytare
grisbil=färdtjänstbuss