Diskriminering är ett stort och känsligt begrepp. Man måste skilja på juridisk diskriminering och känslomässig diskriminering. Själv är jag tveksam till nyttan av att få in tillgängligheten i diskrimineringslagstiftningen. Även om jag kan känna mig diskriminerad, så är det i Sverige svårt att juridiskt bedömma vem som diskriminerar. Säg att ett fik har byggt om och jag inte kommer in, Vem är ansvarig?
Caféägaren, fastighetsägaren eller byggherren?
Om vi vore i USA vore caféägaren den självklara att stämma men i Sverige så blir det marigare för det är fastighetsägaren och byggherren som har ansvaret för en byggnads tillgänglighet. Samtidigt som man kan tycka att en verksamhetsägare som bedriver offentlig verksamhet borde ha ett juridiskt ansvar för att jag ska kunna verka där. Oavsett om jag har ett funktionshinder eller inte.
Personligen tror jag inte att en skärpt diskrimineringslag räcker. Jag tror att en skärpning av pbl. måste till, vid sidan av en skärpt diskrimineringslag Ge oss med funktionsnedssättningar möjlighet att överklaga enligt pbl. och att kommunernas ansvar för den fysisika miljön skärps.
Det som eventuellt skulle kunna komma in i en diskrimineringslagstiftning är om man bedriver verksamhet som vänder sig till allmänheten men inte har verksamheten i fysiskt tillgängliga lokaler.
1 kommentar:
GRATTIS pa fodelsedagen!!
hoppas du har en fin dag.
stor kram fran mirja, i ett talt i england.
Skicka en kommentar