Fantastiska Funkisföräldrar får undermåligt stös

Ju äldre jag blir ju mer beundrar jag föräldrar. Kanske inte alla föräldrar men de flesta gör faktiskt ett fantastiskt jobb. Särskilt uppskattar jag föräldrar till funkisbarn i förhållande till ett ganska taffligt stöd gör de faktiskt ett fantastiskt jobb och det gäller även min föräldrageneration från 60 och 70 talet. Ja även tidigare än så. Jag känner till föräldrar som tog hem sina barn från institutionerna redan på 50-talet hellre än att se sina barn misshandlas psykiskt och många är de föräldrar som grät sig till söms när de var tvingade att lämna ifrån sig sina barn på Norrbacka eller Eugeniahemmet Men även i dag gör föräldrar ett fantastiskt jobb., så det som gör mig bekymmrad i dag är inte föräldrarna utan stödjarna. I dag utgör stödet till människor med funktionsnedsättningar en miljardindustri men samtidigt är kunskapsmassan i vilket stöd man behöver som förälder till ett barn med funktionsnedsättning inte så mycket större än när min mor var i farten på 60 och 70-talet.

Mitt eget universitet har varit DHR. Förbundet Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet. Där fann jag mina mentorer T.ex. Wilhelm Ekensten och Birgitta Andersson Men som ni vet så skulle jag vilja dra igång ett program där vi som har reflekterat över våra funktionsnedsättningar kan vara mentorer till yngre personer med funktionshinder eller deras föräldrar.

Funkisar behöver inte köpa sex.

Thomas Bodström hade rubriken handikappade och sexköpslagen på ett blogginlägg. tydligen hade han varit på något möte inom eu och fått på pälsen för att Sverige kränkte funktionshindrades rätt till sex genom vår sexköpslag. Mycket kan man säga för och emot vår sexköpslag men jag blir helt enkelt rasande när motståndarna till sexköpslagen använder oss för att argumentera emot sexköpslagen eller annan antiprostitutionslagstiftning Det reducerar min och andra funktionsnedsattas rätt till kärlek och sex till en fråga om prostitution och det är väldigt kränkande mot alla som lever med en funktionsnedsättning och har eller försöker få till ett fungerande kärlleks och sexliv. Rätten till stöd i frågor kring kärlek och sex borde skrivas in i både SOL och LSS. Jag tycker att Thomas också borde titta på svårigheten för personer som inte kan tala att få sexuellt utnytjande och våldtäckt lagfört. Thomas jag hoppas att du bet i från annars så kan du få funkislobbyisterna i EU på halsen.

Ikea var mindre i ropet än öl och brännvin

I tidningen Kattis & company skriver chefredaktören Kattis Ahlström att alkohol är lika accepterat som möbler från Ikea. När jag växte upp var alkohol betydligt mer accepterat än ikeamöbler. Att ha möbler från Ikea det hade man bara om man var fattig. I dag skulle jag tro att det är tvärtom i dag är ikeamöbeln kult och alkoholen är på väg ut. Fler och fler ungdomar väljer en nykter livsstil medan det är vi äldre som fortsätter att dricka. Särskilt då kvinnor. Nykterhetsrörelsen är i princip den enda idébundna organisationstyp som växer. Själv är jag inte nykterist Jag gillar både öl, brännvin, vin, konjak och whisky. Eftersom jag är uppvuxen med föräldrar som hade svårt med att begränsa sin alkohol så är jag däremot försiktig med hur jag dricker. Att skriva sådana här generaliserande artiklar är inte proffsigt för att komma från en så duktig media människa som Kattis Ahlström Bättre vore om hon vågade göra ett temanummer om ett läckert liv utan alkohol och andra droger

Kör inte framför mig och härja

Hallå hallå, jag har varit sjuk ett tag och ligger nu inne på Sahlgrenska sjukhuset. Fortfarande lite chockad över inläggningen, därför har jag inte haft tid att underhålla bloggen. Sorry för det. När jag las in så kom en äldre man fram till mig och sa "slå mig inte i magen och kör inte framför mig och härja." Någon slagskämpe är jag inte och i skick för att härja är jag inte heller men jag längtar efter mina bloggkompisar cp-mamman, kjell och gänget.

Kram på er alla!

CP- vi är inte bra på att hålla masken

I natt fick jag nästan slag på en av min frus assistenter som helt enkelt sa nej när jag bad honom att släcka ljuset- Nejet fick mig att börja koka. Trots att jag förstod att han behövde arbetsljus. Men varför behöver han mer arbetsljus än de andra assistenterna så det kändes som om han ville mästra mig. Det är kanske orättvist tänkt men min reaktion blev snabb och hård och sedan kokade jag hela natten och kunde inte sova. Jag önskar verkligen att jag hade kunnat begrava känslorna inom mig för att senare i dag analysera om jag behövde göra något åt situationen När man lever med en CP-skada så har man ofta också av någon anledning nära till känslorna något åt situationen. Glädje och sorg har alltid skarpa ytor. Ja man skulle kunna säga att det är lite manodepressivt eller helt enkelt att vi har lite svårt att hålla masken.

CP:n i sig själv gör mig aldrig deprimerad. Men när jag är neråt så blir allt som har med funktionsnedsättningen mycket svårare att hantera. Jag menar livets små nödvändigheter som sjukgymnastik, hjälpmedel - för att inte tala om den personliga assistansen, när man blir irriterad så avslöjar jag mig med hela kroppen och jag får kämpa med både kropp och sinne för att inte bli inpulsstyrd Det intressanta är att jag såg precis samma beteende hos min mamma när hon nyss hade fått sin stroke.

Jag kunde nästan ta på hennes känslor och jag fick mig också ett par oförtjänta utskällningar Några veckor senare var min mamma mer lik sig själv. Medan jag fortfarande reagerar pinsamt öppet när jag är stressad nere eller för den delen när jag har flyt. Kan någon inte lära mig hur man blir bättre på att hålla masken.

Årets Folkbildare

Grattis Kjell till dig och din ensemble för vuxenskolans folkbildningspris. om jag förstod realisen rätt kommer du till Göteborg ska du och gänget biträda tiljan här i stan också.

Sorgen i arv

Bloggvärldsbloggen har som tema sorg. Jag är naturligtvis med mina snart femtio år ganska redan varit utsatt för olika slags sorg i livet.. Jag har redan från tidiga år varit med att goda vänner dött i från mig. Jag har upplevt sorgen att förlora en förälder. Jag har upplevt övergivenheten och sorgen efter mina föräldrar då jag och andra barn låg och grät oss till sömns första natten efter sommarlovet på internatskolan.

Jag är född med en funktionsnedsättning - En cp-skada, den har aldrig gett mig någon större anledning till sorg. Jag är tvärtom säker på att den har gett mig ett intressantare liv än om jag hade varit utan den. Ändå är min livssorg nära knutet till min skada. Nämligen sorgen över mina föräldrars sorg över mitt funktionshinder- Min fars besvikelse över att få en son han inte kunde idrotta med en son som varken hade motorik eller logik att bygga modellbilar. Eller min mors sorg över att aldrig bli farmor. Hos mig har den sorgen förvandlats till en känsla av ständigt dåligt samvete och otillräcklighet gentemot mina föräldrar. Så ibland känner jag att jag skulle vilja vara till stöd för dagens CP-föräldrar och deras härliga ungar. Då skulle jag kanske kunna kompensera mina föräldrar för all sorg jag givit dem mitt i föräldraglädjen.