Älskade Skrutt är död

Marguerite i sängen med Marianne vid sin sida

Marguerite Ågren av mig och många andra kallad för Skrutt är död. Jag kommer att sakna detta Nej nu är det Katastrof Håkan Hjälp och hennes försök att spela oskyldig blondin bakom sina mörka lockar. Nä tror du det. Vår historia går långt tillbaka ända till 69 så vid sidan av Lars Mullback är hon den som känt mig längst av alla mina vänner. Om det var någon som jag kände mig jämbördig med när jag var liten så var det Marguerite, Vi pratade lika mycket Gillade drama och dramatik och att stå i centrum lika mycket. MargueFörväntningarna mycket begåvad sångerska och vi kunde jobba (leka) tillsammans där hon var den stora sångerskan och jag var impressario och presentatör. Ett minne jag har är hur skrutt sjöng Taube utklädd till Carmencita och jag var programledare utklädd till någon ur Tusen och en Natt. Jag var helt säker på att hon skulle bli en stor sångerska och hon var lika övertygad att jag skulle bli stor politiker. Förväntningarna kom på skam, än i dag vet jag inte varför när det gäller Marguerite för hennes röst var benådad av Gud.

Även om vi under korta perioder tappade kontakt med varandra både som barn och som vuxna så fanns vi i varandras liv. En dag jag tror att jag bodde i Göteborg och hon i Linköping eller Helsingborg ringde hon mig och sa Nu är det kokta fläsket stekt de vill inte ge mig mina timmar. Hon faxade till mig beslutet och jag skrev ett överklagande eller rättare sagt ett tal som hon skulle kunna använda i rättssalen, sedan sa jag till henne ta det lugnt nu och då svarade hon det klarar jag inte. Då rådde jag henne att ta en stesolid. Hur vida hon gjorde detsamma eller inte vet jag inte även om hon sa att hon gjorde det. För Marguerite var en kvinna med två rävar alla bakom varje öra.

Älskade Skrutt vad jag kommer att sakna dig. Nu sitter du säkert och sjunger tillsammans med din mormor och väntar på oss andra. Jag kommer så småningom men där du är nu behöver du ingen impressario för att nå fram till de främstas öron sång vänta med att höra Nu är det kokta fläsket stekt Håkan

Samma krymplingsskräck då som nu

Bild: Tori min älskling

Jag är femtio år och man kan säga att mitt liv har kantats av flera viktiga reformer funktionshinder politiska reformer. Tre reformer utmärker sig som extra viktiga.1963 - Införande om skyldighet för kommunerna att anordna grundskola för elever med funktionsnedsättningar. 1969 Införande om fysisk tillgänglighet i bygglagstiftningen. 1994 Införandet av LSS och LaSS.

1963 fastslogs alltså dels att vi var kommuninvånare, dels att vi är bildningsbara. 1969 blev vi synliggjorda som en grupp medborgare med rätt att röra oss i det offentliga rummet och 1996 blev vi myndiga att själva fatta beslut kring vår egen kropp. Vår rätt till personlig inig

Bild: Min vän Anna öppnar födelsedagspresenterna med hjälp av min gudson

I Lördags var jag hos min vän Anna H på födelsedagskalas och där var vi ett gäng cripp alla de andra var yngre än vad jag är. Och vad pratades det om jo riksgymnasierna. Alla var upprörda över den dåliga förberedelse riksgymnasiet är för livet utanför. Exakt samma diskussion som vi som gått på den gamla tidens institutioner, Bräcke Östergård, Folke Bernadotte, Norrbacka och de andra som fanns.

Bild: Annas vän Malin ger inte mycket för riksgymnasierna

Enda skillnaden var att vi gamlingar for mest illa av internatet och en undermålig skola som inte trodde oss omnågon prestationsförmåga, medan 70 och 80-talisterna morrade över ett riksgymnasium där skola och habilitering inte förbereder för vuxenlivets krav på studier och arbete. Det skrämmer mig lite. Har attityderna inte förändrats något mer på femtio år? Vad kommer det sig och vad kan vi göra åt denna krymplingsnoja hos professionen och föresten grattis Anna och tack för goda tårtbitar och en trevlig eftermiddag

Tystnadens politik

Två av mina forskarvänner Jörgen Lundälv och Per-Olof Larsson båda aktiva vid institutionen för socialt arbete är medförfattare i en debattartikel om socialarbetarnas tystnad i samhällsdebatten. artikeln är publicerad i föreningen mot alkohol och narkotikas tidskrift och i socionomen. Du läser artikeln här. Det är ett väldigt bra inlägg men jag vill fördjupa den med lite reflektioner. Artikeln är väldigt välskriven men slutar i ett konstaterande att det är ett fattigdomsbevis i ett samhälle när dess socialarbetare som är de som kommer närmast dem som vi traditionellt kallar för "de svaga" i samhället" Jag har funderat mycket på denna tystnad eftersom jag både identifierar mig själv som socialarbetare och som klient till socialarbetaren.

I hela mitt arbetsliv har jag pendlat mellan den ideella och den offentliga sektorn och jag tycker mig se två helt olika synsätt från i den ideella sektorn och från den offentliga sektorn. Den offentliga sektorn strävar bort från offentligheten medan den ideella sektorn kämpar för att finnas i det offentliga rummet.

I Göteborg kan jag nästan sätta datum på när tystnadens politik genomdrevs. Det skedde någon gång under 1995. Stora sparkrav drevs igenom och ansvaret för dessa sparkrav lades i första hand på de olika stadsdelsnämnderna. Från då till nu har vi genomlevt ett antal besparingskrav och politiska skandaler. Mutor och anklagelser om sexuella trakasserier gör att förvaltningarna slöt sig ännu mer. I det projekt jag arbetar med och som vi haft glädjen av att ha Jörgen och Per-Olof som inspiratörer kan vi se en rädsla eller stress hos våra projektdeltagare som känner sig fientligt bemötta av myndigheter de kommer i kontakt med i sitt dagliga liv. Jag ser detta som en del av samma fenomen som tystnadens politik.

Mette Järvsen min modiga första chef i Göteborgs stad

I den ideella sektorn finns däremot gott om socialarbetare som i stället söker offentligheten. Vad kan det komma sig att socialarbetaren som arbetar för den ideella sektorn är modigare när det gäller att ta debatten. Det finns inte något enkelt svar på detta då bägge sektorerna i realiteten finansieras via skattemedel.

När jag gick grundkurserna i socialt arbete jobbade vi mycket med begrepp som den dolda disciplineringen. Vad kan vi gamla socialarbetare göra kanske tillsammans med universitetsvärlden för att föra denna diskussion och gjuta mod i varandra. Jag riktigt längtar att gå tillsammans med mina yrkesbröder och systrar från arbetsförmedlingen och försäkringskassan på barrikaderna för en humanare social och arbetsmarknadspolitik.

Assistans etik och delaktighet - länge leve den individuella kollektivismen

Den personliga assistansen är personlig individuell och kollektiv och har samhällsekonomiskt varit en socialpolitisk vinstlott

Jag satt och snackade med en kompis om integritet och personlig assistans. - Vi berättade om hur vi själva gjorde. Jag berättade om mitt och hustruns "hem i hemmet". Hon berättade om det förbjudna rummet där ingen assistent får gå in utan att hon är närvarande. Jag tycker att det är spännande detta med hur olika assistansen ser ut från berättigad till berättigad. För vissa är det just detta med att ha ett hem i hemmet som är det viktiga. För andra kan det vara att alltid vara med över a
llt. T.ex. att alltid vara med och öppna dörren. Medan jag t.ex. är mer känslig om assistenten lägger sig i mina relationer, t.ex. deltar i samtal mellan mig och mina vänner.

Just detta med att assistansen är så individuell från brukare till brukare tycker jag visar på hur väl assistansen generellt sett fungerar. Trots avslöjanden om missbruk måste man säga att det är en av de mer lyckade socialpolitiska greppen under den senaste 20 års perioden. Det som skiljer assistansen från andra socialpolitiska reformer är att så mycket inflytande har lämnats till den enskilde brukaren. Den enskilde får bestämma vad vem och hur assistansen ska genomföras. Detta har i stort fungerat även om vi naturligtvis har sett avarter. Det mest spännande är att den verkligen blivit väldigt individuell. Jag har aldrig sett en person som har exakt samma organisation och förhållningssätt till sin assistans. Men man kan däremot se att fler med stora funktionshinder rör sig ute i samhället så delaktigheten har utan tvekan ökat. Jessica Smaalands bok Våga arbete visar i samma riktning delaktigheten har ökat. När man nu kommer att titta över assistansens kostnad måste vi verkligen hålla koll hur man räknar. Delaktighet har både en pluss och minus i en ekonomisk annalys

Att njuta arbete

Jag trivs väldigt bra med mitt arbete och mina arbetskamrater. Men det som verkligen lyfter jobbet så är det själva projektet som jag arbetar med. Projektet arbetar med att förvandla vardagserfarenheter till intressepolitik. Under våren har vi fokuserat på temat arbete.

Bild ElinÅkesson Ledningsgruppen

Det som fått mig att flyga till jobbet är min underbara och helt fantastiska ledningsgrupp som projektet har och så våra grymma projektdeltagare som överträffar varandra. När jag försöker analysera vad det är som gör att projektet löper på så bra trots att jag som projektledare är en ganska medioker administratör så löper projektet på. Framgångsfaktorerna är dels att vi utan att vara så medvetna om det arbetar med s.k. kollektivt ledarskap, dels den transparens och gränsöverskridande nätverksarbete som är en av strategierna vi valt. Vad betyder då de här begreppen

Det kollektiva ledarskapet

Det kollektiva ledarskapet. Vi i ledningsgruppen leder projektet tillsammans, tvärt emot en del projektteori är ledningsgruppen djupt engagerade i processen med att genomföra projektet. Vi vandrar tillsammans mellan ett genomförandeperspektiv och ett analysperspektiv. Det är klart att jag som projektledare har en roll i att leda projektet. Men för mig är ledningsuppdraget mest att ta ett använda ett handledarperspektiv och få både ledningsgruppen och projektdeltagarna att känna att de är identifierade "sedda" och att de själva ser sina erfarenheter men framför allt är att tillsammans med ledningsgruppen och projektarbetet löper och vara uppmärksam om det gnisslar någon stans och använda lämpligt smörjmedel. Jag försöker om möjligt vara den ständige reservaren som kan hoppa in om någon inte klarar av att göra sin del.

Intern och extern transparens

Intern transperens

Både inom projektet och gentemot DHR som huvudman tillämpar vi transparens Inom projektet får deltagarna tillgång till all dokumentation bortsett från ledningsgruppens minnesanteckningar Projektdeltagarna är med och redigerar minnesanteckningarna och diskuterar vilka slutsatser vi ska dra av dokumentationen. Hela projektet går ut på att deltagarna i realiteten ska känna att deras enskilda kunskap och erfarenhet också är en del av en kollektiv erfarenhet. Därför påverkar man projektet genom individuella erfarenheter som sedan blir kollektiva slutsatser. Genomgången av dokumentationen och de undersökningar som genomförs redovisas kollektivt och redigeras gemensamt på detta sätt skapas en intern transparens

All dokumentation finns också tillgänglig för vår huvudmans styrelse. Projektet finns också närvarande på styrelsemöten. detta skulle man kalla för en utökad interntransparens.

Extern transperens

Det som som jag upplever som svårt är den externa transperensen För utåt till andra intresserade aktörer har vi inte hittat ett sätt att driva genomsiktligheten så långt som vi vill, men det är svårt om vi ska skapa en trygghet och respekt för den personliga integriteten

Vi har dock hållit hela projektet öppet för forskare på institutionen för socialt arbete som vi vet har en

Bild Emma R. Lundström

Ledmomgsgruppen

yrkesetik att hålla sig till. Men egentligen skulle i alla fall jag vilja driva transperensen längre.

Bild: Linda Karlsson

Ledningsgruppen

Gränsöverskridande nätverksarbete

Tidigare har jag skrivit om att vi har forskare knutna till oss Detta samarbete har uppstått spontant genom gränsöverskridande nätverksarbete som projektet haft som en medveten hållning ett nätverksarbete som berört etnicitet RFSL Forskarvärlden Målet är att vi hittar gemensamma arenor där vi kan dra nytta av varandra.

Funktionsrörelsen måste arbeta mycket mer för att samverka med aktörer utanför röreksen framför allt med andra MR organisationer Vi i "Din erfarenhet Vår politik har absolut inte nått ända fram men vi försöker. Hoppas bara att fler hänger på.

Bild: Krister Frank

Ledningsgruppen

HBTQ rörelsen och DHR

Det här är av de mest spännande veckoslut jag har haft. Först en tillgänglighetsmarsch som slog alla rekord-Det verkar som om Stockholmsdemonstranter åkt till Göteborg. Inte så konstigt Göteborg har ju Sveriges tillgängligaste kollektivtrafik. DHR Stockholm måste spotta upp sig.:)

Vi kände också ett ovärderligt stöd från HBTQ aktivister som tog en paus i sin festival för att gå marschen.

Dagen efter så var vi ett gäng från DHR som gick i HBTQ paraden Mycket varmt och en härlig stämning. Såg många krymplingar som gick paraden men som mig veterligen inte är med i vår rörelse. Man undrar om det är lätt eller svårt för HBTQ personer att känna sig hemma i DHR.

En annan sak jag tänker mycket på är hur mycket vi som människor definierar oss utifrån vår funktionsnedsättning i stället för vår funktionsförmåga, och hur mycket vi definieras utifrån vårt kön.

Kön ska här inte blandas i hop med sexuallitet. Vi är i hög grad fortfarande sedda som asexuella människor. Det framkommer tydligt i både Veronica Svensks bok och i det arbete som Utopia här i Göteborg gör tillsammans med föreningen Grunden.

Göteborg en tillgänglighetsmarsch i regnbågens alla färger

I dag har det mullrat i Göteborg när krymplingar normater, bögar flator transor gick en tillsammans gick tillgänglighetsmarschen

Vi krävde en diskrimineringslag värd namnet

Tillgänglighet på kommunala fritidsanläggningar

En fysiskt användbar sjukvård

En tillgänglig spårtrafik även under julen

I morgon går jag regnbågspromenaden Vilka gör mig sällskap på regnbågsfestival.