Samma krymplingsskräck då som nu

Bild: Tori min älskling

Jag är femtio år och man kan säga att mitt liv har kantats av flera viktiga reformer funktionshinder politiska reformer. Tre reformer utmärker sig som extra viktiga.1963 - Införande om skyldighet för kommunerna att anordna grundskola för elever med funktionsnedsättningar. 1969 Införande om fysisk tillgänglighet i bygglagstiftningen. 1994 Införandet av LSS och LaSS.

1963 fastslogs alltså dels att vi var kommuninvånare, dels att vi är bildningsbara. 1969 blev vi synliggjorda som en grupp medborgare med rätt att röra oss i det offentliga rummet och 1996 blev vi myndiga att själva fatta beslut kring vår egen kropp. Vår rätt till personlig inig

Bild: Min vän Anna öppnar födelsedagspresenterna med hjälp av min gudson

I Lördags var jag hos min vän Anna H på födelsedagskalas och där var vi ett gäng cripp alla de andra var yngre än vad jag är. Och vad pratades det om jo riksgymnasierna. Alla var upprörda över den dåliga förberedelse riksgymnasiet är för livet utanför. Exakt samma diskussion som vi som gått på den gamla tidens institutioner, Bräcke Östergård, Folke Bernadotte, Norrbacka och de andra som fanns.

Bild: Annas vän Malin ger inte mycket för riksgymnasierna

Enda skillnaden var att vi gamlingar for mest illa av internatet och en undermålig skola som inte trodde oss omnågon prestationsförmåga, medan 70 och 80-talisterna morrade över ett riksgymnasium där skola och habilitering inte förbereder för vuxenlivets krav på studier och arbete. Det skrämmer mig lite. Har attityderna inte förändrats något mer på femtio år? Vad kommer det sig och vad kan vi göra åt denna krymplingsnoja hos professionen och föresten grattis Anna och tack för goda tårtbitar och en trevlig eftermiddag