Tystnadens politik

Två av mina forskarvänner Jörgen Lundälv och Per-Olof Larsson båda aktiva vid institutionen för socialt arbete är medförfattare i en debattartikel om socialarbetarnas tystnad i samhällsdebatten. artikeln är publicerad i föreningen mot alkohol och narkotikas tidskrift och i socionomen. Du läser artikeln här. Det är ett väldigt bra inlägg men jag vill fördjupa den med lite reflektioner. Artikeln är väldigt välskriven men slutar i ett konstaterande att det är ett fattigdomsbevis i ett samhälle när dess socialarbetare som är de som kommer närmast dem som vi traditionellt kallar för "de svaga" i samhället" Jag har funderat mycket på denna tystnad eftersom jag både identifierar mig själv som socialarbetare och som klient till socialarbetaren.

I hela mitt arbetsliv har jag pendlat mellan den ideella och den offentliga sektorn och jag tycker mig se två helt olika synsätt från i den ideella sektorn och från den offentliga sektorn. Den offentliga sektorn strävar bort från offentligheten medan den ideella sektorn kämpar för att finnas i det offentliga rummet.

I Göteborg kan jag nästan sätta datum på när tystnadens politik genomdrevs. Det skedde någon gång under 1995. Stora sparkrav drevs igenom och ansvaret för dessa sparkrav lades i första hand på de olika stadsdelsnämnderna. Från då till nu har vi genomlevt ett antal besparingskrav och politiska skandaler. Mutor och anklagelser om sexuella trakasserier gör att förvaltningarna slöt sig ännu mer. I det projekt jag arbetar med och som vi haft glädjen av att ha Jörgen och Per-Olof som inspiratörer kan vi se en rädsla eller stress hos våra projektdeltagare som känner sig fientligt bemötta av myndigheter de kommer i kontakt med i sitt dagliga liv. Jag ser detta som en del av samma fenomen som tystnadens politik.

Mette Järvsen min modiga första chef i Göteborgs stad

I den ideella sektorn finns däremot gott om socialarbetare som i stället söker offentligheten. Vad kan det komma sig att socialarbetaren som arbetar för den ideella sektorn är modigare när det gäller att ta debatten. Det finns inte något enkelt svar på detta då bägge sektorerna i realiteten finansieras via skattemedel.

När jag gick grundkurserna i socialt arbete jobbade vi mycket med begrepp som den dolda disciplineringen. Vad kan vi gamla socialarbetare göra kanske tillsammans med universitetsvärlden för att föra denna diskussion och gjuta mod i varandra. Jag riktigt längtar att gå tillsammans med mina yrkesbröder och systrar från arbetsförmedlingen och försäkringskassan på barrikaderna för en humanare social och arbetsmarknadspolitik.

Assistans etik och delaktighet - länge leve den individuella kollektivismen

Den personliga assistansen är personlig individuell och kollektiv och har samhällsekonomiskt varit en socialpolitisk vinstlott

Jag satt och snackade med en kompis om integritet och personlig assistans. - Vi berättade om hur vi själva gjorde. Jag berättade om mitt och hustruns "hem i hemmet". Hon berättade om det förbjudna rummet där ingen assistent får gå in utan att hon är närvarande. Jag tycker att det är spännande detta med hur olika assistansen ser ut från berättigad till berättigad. För vissa är det just detta med att ha ett hem i hemmet som är det viktiga. För andra kan det vara att alltid vara med över a
llt. T.ex. att alltid vara med och öppna dörren. Medan jag t.ex. är mer känslig om assistenten lägger sig i mina relationer, t.ex. deltar i samtal mellan mig och mina vänner.

Just detta med att assistansen är så individuell från brukare till brukare tycker jag visar på hur väl assistansen generellt sett fungerar. Trots avslöjanden om missbruk måste man säga att det är en av de mer lyckade socialpolitiska greppen under den senaste 20 års perioden. Det som skiljer assistansen från andra socialpolitiska reformer är att så mycket inflytande har lämnats till den enskilde brukaren. Den enskilde får bestämma vad vem och hur assistansen ska genomföras. Detta har i stort fungerat även om vi naturligtvis har sett avarter. Det mest spännande är att den verkligen blivit väldigt individuell. Jag har aldrig sett en person som har exakt samma organisation och förhållningssätt till sin assistans. Men man kan däremot se att fler med stora funktionshinder rör sig ute i samhället så delaktigheten har utan tvekan ökat. Jessica Smaalands bok Våga arbete visar i samma riktning delaktigheten har ökat. När man nu kommer att titta över assistansens kostnad måste vi verkligen hålla koll hur man räknar. Delaktighet har både en pluss och minus i en ekonomisk annalys

Att njuta arbete

Jag trivs väldigt bra med mitt arbete och mina arbetskamrater. Men det som verkligen lyfter jobbet så är det själva projektet som jag arbetar med. Projektet arbetar med att förvandla vardagserfarenheter till intressepolitik. Under våren har vi fokuserat på temat arbete.

Bild ElinÅkesson Ledningsgruppen

Det som fått mig att flyga till jobbet är min underbara och helt fantastiska ledningsgrupp som projektet har och så våra grymma projektdeltagare som överträffar varandra. När jag försöker analysera vad det är som gör att projektet löper på så bra trots att jag som projektledare är en ganska medioker administratör så löper projektet på. Framgångsfaktorerna är dels att vi utan att vara så medvetna om det arbetar med s.k. kollektivt ledarskap, dels den transparens och gränsöverskridande nätverksarbete som är en av strategierna vi valt. Vad betyder då de här begreppen

Det kollektiva ledarskapet

Det kollektiva ledarskapet. Vi i ledningsgruppen leder projektet tillsammans, tvärt emot en del projektteori är ledningsgruppen djupt engagerade i processen med att genomföra projektet. Vi vandrar tillsammans mellan ett genomförandeperspektiv och ett analysperspektiv. Det är klart att jag som projektledare har en roll i att leda projektet. Men för mig är ledningsuppdraget mest att ta ett använda ett handledarperspektiv och få både ledningsgruppen och projektdeltagarna att känna att de är identifierade "sedda" och att de själva ser sina erfarenheter men framför allt är att tillsammans med ledningsgruppen och projektarbetet löper och vara uppmärksam om det gnisslar någon stans och använda lämpligt smörjmedel. Jag försöker om möjligt vara den ständige reservaren som kan hoppa in om någon inte klarar av att göra sin del.

Intern och extern transparens

Intern transperens

Både inom projektet och gentemot DHR som huvudman tillämpar vi transparens Inom projektet får deltagarna tillgång till all dokumentation bortsett från ledningsgruppens minnesanteckningar Projektdeltagarna är med och redigerar minnesanteckningarna och diskuterar vilka slutsatser vi ska dra av dokumentationen. Hela projektet går ut på att deltagarna i realiteten ska känna att deras enskilda kunskap och erfarenhet också är en del av en kollektiv erfarenhet. Därför påverkar man projektet genom individuella erfarenheter som sedan blir kollektiva slutsatser. Genomgången av dokumentationen och de undersökningar som genomförs redovisas kollektivt och redigeras gemensamt på detta sätt skapas en intern transparens

All dokumentation finns också tillgänglig för vår huvudmans styrelse. Projektet finns också närvarande på styrelsemöten. detta skulle man kalla för en utökad interntransparens.

Extern transperens

Det som som jag upplever som svårt är den externa transperensen För utåt till andra intresserade aktörer har vi inte hittat ett sätt att driva genomsiktligheten så långt som vi vill, men det är svårt om vi ska skapa en trygghet och respekt för den personliga integriteten

Vi har dock hållit hela projektet öppet för forskare på institutionen för socialt arbete som vi vet har en

Bild Emma R. Lundström

Ledmomgsgruppen

yrkesetik att hålla sig till. Men egentligen skulle i alla fall jag vilja driva transperensen längre.

Bild: Linda Karlsson

Ledningsgruppen

Gränsöverskridande nätverksarbete

Tidigare har jag skrivit om att vi har forskare knutna till oss Detta samarbete har uppstått spontant genom gränsöverskridande nätverksarbete som projektet haft som en medveten hållning ett nätverksarbete som berört etnicitet RFSL Forskarvärlden Målet är att vi hittar gemensamma arenor där vi kan dra nytta av varandra.

Funktionsrörelsen måste arbeta mycket mer för att samverka med aktörer utanför röreksen framför allt med andra MR organisationer Vi i "Din erfarenhet Vår politik har absolut inte nått ända fram men vi försöker. Hoppas bara att fler hänger på.

Bild: Krister Frank

Ledningsgruppen

HBTQ rörelsen och DHR

Det här är av de mest spännande veckoslut jag har haft. Först en tillgänglighetsmarsch som slog alla rekord-Det verkar som om Stockholmsdemonstranter åkt till Göteborg. Inte så konstigt Göteborg har ju Sveriges tillgängligaste kollektivtrafik. DHR Stockholm måste spotta upp sig.:)

Vi kände också ett ovärderligt stöd från HBTQ aktivister som tog en paus i sin festival för att gå marschen.

Dagen efter så var vi ett gäng från DHR som gick i HBTQ paraden Mycket varmt och en härlig stämning. Såg många krymplingar som gick paraden men som mig veterligen inte är med i vår rörelse. Man undrar om det är lätt eller svårt för HBTQ personer att känna sig hemma i DHR.

En annan sak jag tänker mycket på är hur mycket vi som människor definierar oss utifrån vår funktionsnedsättning i stället för vår funktionsförmåga, och hur mycket vi definieras utifrån vårt kön.

Kön ska här inte blandas i hop med sexuallitet. Vi är i hög grad fortfarande sedda som asexuella människor. Det framkommer tydligt i både Veronica Svensks bok och i det arbete som Utopia här i Göteborg gör tillsammans med föreningen Grunden.

Göteborg en tillgänglighetsmarsch i regnbågens alla färger

I dag har det mullrat i Göteborg när krymplingar normater, bögar flator transor gick en tillsammans gick tillgänglighetsmarschen

Vi krävde en diskrimineringslag värd namnet

Tillgänglighet på kommunala fritidsanläggningar

En fysiskt användbar sjukvård

En tillgänglig spårtrafik även under julen

I morgon går jag regnbågspromenaden Vilka gör mig sällskap på regnbågsfestival.

En krymplings vardag

Jag var i dag på ett samtal på regnbågsfestivalen om Cripp Arrangör var utopia och Samtalsledare var Pia Emanuelsson.

Det var ett härligt gäng aktivister både från vår rörelse men framför allt en brokad av aktivister som alla sökte former för en samverkan över gränserna. Insikten var stor.

En intressant samtalstråd var över vilka begrepp . Erik Ljungberg uttalade att han själv hade svårt att veta vad han vill kalla sig, Begreppet funkis tycker han lät pubertalt Även begreppet funktionsnedsättning och funktionshinder ifrågasattes.

Någon hakade på med Cripp och andra med begrepp som normater. Cripp översatt från engelskan blir ju krympling

Många drog fram likheter mellan oss inom rörelselsen och hbtqrörelsen. De tog sig ur diagnosträsket 79 Vi sitter nästan djupare i det nu än vi gjorde 1980. Genom WHO:s diffinition har medicinarna än en gång tillåtits definiera oss. Jag är starkt betänkt att byta namn på bloggen till det ni ser i rubriken. Vad tycker ni kära läsare.

Debatt om arbetsmarknad och myndighetsrädsla

På nätet ligger just nu en artikel om myndighetsrädsla som är ett resultat av ett samarbete mellan DHR Göteborg och två forskare från institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet. Jörgen Lundälv och Per-Olof Larsson

I det projekt vi söker finansiering har vi i DHR Göteborg försökt att vända på kuttingen och bjuda in forskarna till oss i stället för att de ska söka upp oss. Myndighetsrädsla är det första tema som vi gemensamt har börjat gräva i tillsammans.

Det är en intressant process både för oss och forskarna att finna vägar för att hitta vägar till forskningsfrågor som är relevanta både för oss som lever med rörelsenedsättningar och för universitetsfolket. Vi tittar just nu på begrepp och företeelser som utförsäkring, myndighetsrädsla, lönebidrag, fas 3.

Det är spännande