Det är tur att man är som man är

... När man inte är som man ska.
Har haft helg med min fru och är nu tillbaka på SU för ytterligare en vecka. Det är tröttsamt,att behöva vara här. men någon gång ska det väl vända. Livet kan verkligen visa sig från sin svåra sida Just nu är "döden, döden" lättare att tänka sig än annars. Men kärleken till min fru Tori håller mig kvar. Men det är sjukt att lägga ansvaret för om jag vill leva eller dö på henne. Jag måste hitta tillbaka till min egen livsenergi och inte snylta på hennes för att hänga kvar. Gud min Gud hjälp mig.

CP-mamman har flyttat välkommen Smulgubbe

En av mina favoriter i bloggdjungeln är CP-mamman har bytt blogg och bloggnamn. Hon skriver med stor känslighet om detta med att vara mamma till Tekla. Sent ska jag glömma inläggen kring jul när lilla fröken var sjuk så att hon inte orkade vara spastisk. Utan någon hysteri beskrev mamma hur detta kändes och för mig kändes det som ett privelegium att få vara med. Själv har jag det lite hårt just nu men sådana som Smulgubbe ger mig hopp.

Selma Lagerlöf en funkis

Jag har en ny favorit i bloggträsket Elin Grelsson Frilandsjournalist från Göteborg med kultur som område Hon skrev på sin blogg om alla genialiska kvinnliga författare som tvingar henne att då och då kvotera in manliga författare i sin läsning. En av böckerna hon kvoterat in är Röda rummet av Strindberg och här gör hon en jämförelse med en av mina husgudar Selma Lagerlöf. Och visst Strindbergs Röda rummet står sig slätt mot den fantastiska realismen i Gösta Berlings saga. Båda författarna försöker beskriva ett upplevt utanförskap också här blir Selma mer trovärdig än August då Selmas personliga fond hade mer att ta ur. Hennes klasstillhörighet, hennes sexuella läggning och hennes funktionshinder var alla utmärkta färger att hämta ur sig själv för att beskriva utanförskapet. Selma visar också på ett tydligt sätt att fysisk och psykisk styrka inte behöver hänga ihop. Någon gång när jag känner mig glad och stark skall jag försöka skriva om Selma ur ett funkisperspektiv. Jag tror att det kan vara både fruktbart och spännande. Jag tror att Selmas fysiska funktionsnedsättning är mer spännande att gräva i än August psykiska tillkortakommanden.

Böter i Sundsvall för dålig tillgänglighet

Enligt DHR bloggen har Sundsvall hotat sina fastighetsägare med viten om de inte gör entreer tillgängliga för människor med funktionsnedsättningar. Detta är ju glädjande för funkisar i Sunsvall men faktiskt en seger för hela funkisrörelsen då vi plötsligt kan ha en kommun att skjuta framför oss i vår kamp. Ja jäklar i lådan som jag tror Åsa Nisse sa Tack Sundsvall. En Vidiokonferens nu och lite fakta skulle vara bra nu när vi tillsammans med NHR skall driva att andra kommuner tar motsvarande beslut.

Tillvarons utlänningar men varför

En god DHR kamrat, Erland Dahn, skrev i DHR Göteborgs avdelningens jubeleumsskrift för vårt 80 års jubelemum 2003. Han använde där uttrycket tillvarons utlänning. Jag tror att det var Knut Hansun som myntade det för att beskriva utanförskapet för invalider halta och lytta invalider.

Hur välfunnet är uttrycket. Ja jag vet inte riktigt På ett sätt tycker jag det är välfunnet När man saknar språket saknar du också ingångar i samhället. Om man saknar språket saknar man också de sociala koderna som är så viktiga för att "höra till". Altså kan språklösheten verka åt två håll man släpps inte in för att man inte talar språket och man släpps inte in för att man inte kan de sociala spelreglerna. Men samtidigt finns det vesäntliga skillnader. Ett språk och sociala signaler kan man lära sig så bra att man kan bli nationalpoet som Conelis W. En funktionsnedsättning är inte lika lätt att lära sig bli av med. Det är därför integreringspolitiken har gått åt skogen både i skolan och på arbetsmarknaden Det är inte så "enkelt" som för utlänningar. Och då vet vi väl hur inskränkt och svårt det kan vara för människor som kommer hit som invandrare eller flyktingar.

Men som sagt vi kan aldrig lära oss språket tillräckligt bra för att släppas in i samhället det är lätt att se på betyg, utbildning och arbete. Visst kan vi som David Lega och Jesper Odelberg släppas in just på ett slags främlingspass genom att spela på en falsk exotism. Det går både att leva på och göra en politisk kariär på men ger lätt bakslag.

Att slå mynt av sin exotism är inget som håller i längden eftersom det är falsk marknadsföring eftersom vi inte tillhör en minoritet i samhället.

Genom att se oss som till tillvarons utlänningar gör man oss till något exotiskt som inte hör hör till gruppen/samhället.

Vår fight måste altså vara att få svenskarna att förstå att det inte är något exotiskt med att leva med en funktionsnedsättning men att livet för oss alla ser lite olika ut och att just den olikheten gör att vi faktiskt inte är exotiska, men unika.

Kylan dämpar allt.

Jagat runt lite på nätet för att eventuellt hitta något att skriva om, men jag hittade inget särskillt Kylan verkar vara dagens snackis. Tänkte på mitt förra inlägg om snö. Jag tror faktiskt kylan är värre.

Året har börjat med mycket frågor kring mänskliga rättigheter DHR har agerat och slutade året med att anmäla både SJ och Posten till DO. Flera har tydligen också gjort anmälningar till DO enligt LSS-bloggen. Vi väntar på regeringens förslag hur man skall hantera tillgänglighetsfrågorna efter 2010. Förslaget är i faggorna .

Assistansreformen darrar också i fogarna och vi väntar alla ängsligt och undrar över hur riksdagen genom ett klubblsag kommer att förändra våra liv. Riksdagen vill spara pengar Vi med assistans vill leva våra liv. Risken är stor är att vår frihet väger ganska lätt.

Hoppas att ni alla får en trevlig 13-dag för vi får alla mycket att arbeta med efter helgerna
Jag och min kärlek skall äta middag med en god vän. Sara

Min känsla för kyla

Maria Johansson skriver på DHR-bloggen om sin känsla för snö. Hon beskriver hur glädjen över den första snön förbyts till frustration över hur mycket snön begränsar rörligheten om man har ett rörelsehinder. Frustrationen går sedan över i irritation över hur dålig snöröjningen är när det gäller gångstråk och övergångsställen.

Jag brukar säga att konsekvenserna av att snö ökar mitt funktionshinder med ca 7o%. Jag bor ju i Göteborg och där är snöröjningen i gång och cyckelstråk helt under all kritik så man blir sur och less varje gång man går ut. Dels för snön som inte röjs undan dels för kylan som är extra blöt här i Göteborg.

Då längtar jag hem till Filipstad. Där är inte kylan så fuktig och framför allt så kan man sin snöröjning i den kommunen. Där ser man tydligt hur relativt ett funktionshinder kan vara. För att ta mig till tåget i Göteborg så måste jag ta färdtjänst till centralen medan jag i Göteborg kan rulla mellan min mamma och vandrarhemmet där jag bor när jag är där.