Världen ter sig ganska lika. Läste en nyårskrönika från en blog The broken Of Britain. Där skriver de om att den lilla assistans som finns i England ifrågasätts av regeringen. Här är Riksdagen på väg att göra inskränkningar i våra möjligheter att leva ett normalt liv genom att sabba assistansen. Argumentationen i bägge parlamenten verkar likna varandra med att utgifterna är för stora i förhållande till hur liten grupp som kommer i åtnjutande av förmånen.
I England håller man på med att försöka införa ett testinstrument för att se om man ska ha rätt till stöd på arbetsmarknaden. I Sverige försöker man införa mätinstrument för den personliga assistansen. I bägge länderna upplever man hur myndigheterna försöker mörka hur instrumentet ska se ut. I England förämras en förmån som verkar vara en typ av blandning av förtidspension och handikappersättning, så samtidigt som man försämrar möjligheterna att komma ut på arbetsmarknaden så försämrar man möjligheten till ekonomisk kompensation. De öka de svårigheterna att få ekonomisk kompensation känns igen. Även om vår regering har satsat lite pengar på stöd via t.ex. lönebidrag så finns det inget hjärta i satsningen. Arbetsförmedlingen har t.ex. inga resurser att ge kvalificerat stöd för att till människor som ska in på arbetsmarknaden ganska sent i livet eller
har varit borta under några år på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning så i det stora hela verkar det vara samma drivkrafter som rör sig i politiken i bägge länderna.
Det verkar nästan som om politikerna även inom vårt område pratar med varandra inom EU. Skulle inte vi också prata med varandra kunna och kunna ta stöd av varandra.
I Sverige har vi full delaktighet.nu som blivit en slags plattform för to
ngivande aktivister. Jag är säker på att det finns
liknande initiativ runt om i EU och det vore spännande med en internationell workshop både i real life och på nätet.Dessa tongivande skribenter har alla olika organisationer bakom sig så som DHR, Ifa IL föräldrakraft och det skulle nog gå och få fram pengar för ett sådant här projekt för att kunna bjuda in bloggande aktivister med nedsatt funktionsförmåga. Själv skulle jag vilja vara med på en sådan här happening
1 kommentar:
Börja granska den modell som FN tagit som en generell modell. Den sociala modellen. Där individen får lite plats. Ta sedan en titt på vad massmedian vill förmedla till medborgarna. Sydsvenskan hade i veckan ett inslag som jag anser ska anmälas och granskas för uppvigling mot en grupp människor. Där beskrevs en kille med autism som en fara för allmänheten, en stor kostnad och mellan raderna förmedlades att man borde tvångsplacera dessa människor på LSS-boende. Detta blir till en sanning i allmänhetens ögon, folk tror verkligen att de mår bra om de placeras på institution. Inte någonstans kan man läsa om individens perspektiv på händelsen. Samma sak men under olika namn. Vi är på väg dit, England har kommit lite längre då den sociala modellen har många anhängare, även bland de med funktionsnedsättningar. De som har svårt att klara vardagen utan omsorg blir hänvisade antingen till institutioner, volontärarbetare eller fattigvårdshjälp. Vi har än så länge en annan ideologi som räddar oss från att hamna på institution. Men den är i fara.
Vore jätte bra att få knyta kontakt med människor i England, för de får ingen annan perspektiv tilldelat sig än den som makten har bestämt.
Skicka en kommentar