Samira AriadadI ETC har skribenten Samira Ariadad i en krönika börjat en diskussion om vårt och samhällets förhållande till kroppen utifrån begreppet/fenomenet ätstörningar Just det att att hon tar ett grepp där hon både kollar in det individuella förhållandet som samhällets förhållande till kroppen. Jag tänker inte relatera hennes krönika här utan rekommenderar att ni läser den här. När man har en funktionsnedsättning där kroppen är inblandad så funderar man naturligtvis mycket kring detta med vad det är som styr min relation till min kropp. Är det besvikelsen över att kroppen svikit. En slags kränkning som kan göra att man förtränger kroppens betydelse. Kan kroppen fungera som social indikator där en person med en allt för avvikande kropp alltid kommer i socialt underläge. Eller är är det ett socialt stigma som man genom mental träning kan få en fungerande relation till kroppen.
Som en troende när det gäller upplevelsens kompetens har jag hela mitt aktivistiska liv befunnit mig i samtal om kroppen och samhällets syn på kroppen och dess avikelse.
En konstnär och aktivist från USA Ed Bruckner ställde ut den här bilden för fyra år sedan och jag bara älskar den för den förenar skönhet expresslitet samtidigt som man skulle kunna fråga sig hur funkar bilden utan rullstolen. Kunde uttrycket bli det samma? Blir modellen den samma?
Jag kommer i ett inlägg titta på kroppen i förhållande till samhället och i ytterligare ett inlägg kommer jag att fundera lite över psykologi och dis funktionella kroppar. Sedan kommer jag att avsluta med ett inläggg om kroppen och den kollektiva kontra individuella identiteten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar