En tom plånbok

Jag fick i dag höra om en gammal dam som gick in i ett stort varuhus varje dag och plockade en varukorg full sedan gick hon till ett hörn och bad "kära jesus fyll min plånbok med pengar" sedan tog hon upp plånboken ur fickan och då var den tom. Hon lämnade då besviken affären för att enräget komma tillbaka igen. Är inte detta ett ganska mänskligt beteende. Inom funkisrörelsen har vi sedan länge kämpat för t..e.x. tillgänglig kollektivtrafik ändå har vi så långt kvar Ibland känns det ungefär som Jesustantens böner vi försöker och försöker, oftast liknar våra resultat den tomma plånboken men ändå fortsätter vi som om vi var den j_kla droppen som urholkar stenen. Efter mer än 30 år i funkisrörelsen börjar jag kanske se konturerna på av droppen på stenen men i bland skulle man vilja använda dynamit-