Jag svek i år.

I lördags var det dags för en av årets största begivenheter tillgänglighetsmarschen och jag svek. Jag valde kärleken till min kvinna i stället för solidariteten och gemenskapen med mina kamrater under tillgänglighetsmarschen. Detta känns som ett svek men samtidigt så såg jag ångesten i min frus ögon och då blev valet på ett vis lätt. På ett annat vis svårt för jag måste fråga mig i hur hög grad skall jag låta mig styras av att min fru mår psykiskt dåligt. Vad är den mest kärleksfulla handlingen egentligen. Ge mig ut och demonstrera och på så sätt fylla på batterierna för att sedan orka med bättre att vara lugn och trygg inför henne – denna ständiga kamp mellan känslor och förnuft kärleken i den lilla världen och kärleken i den stora världen