onsdag 21 december 2016

Fem saker som retar mig till vansinne och kanske varför 1:5

Jag läser just nu Digital succé: Så lyckas du med sociala medier av @Frida Boisen. Den kom för några år sedan och fick blandad kritik. Det mesta av kritiken, var att hon var synisk. Det tycker jag inte stämmer. Det hon för fram skiljer sig inte nämnvärt från andra informationsstrateger som jag läst eller hört. Hon har däremot ett språk som är befriande lite elitistiskt så till och med en arbetargrabb från värmlandsskogarna förstår vad hon menar.Jag har boken fortfarande i hörlurarna så jag kanske ångrar mig när jag läst klart. Hon uppmanar oss att skriva om sådant som verkligen engagerar oss ett sätt att göra detta menar hon är att plocka fram det som verkligen retar oss och sedan vända på det. I det här inlägget tänker jag plocka fram fem saker som retar mig skvatt  till vansinne. Här kommer några inlägg på detta tema håll till godo. Kommentera och diskutera gärna men med en civiliserad ton 

  1. Djurrättsaktivister


Jag blir galen på människor som tycker att ett djurs liv är lika mycket värt som en människas. Jag skulle vilja se den kattmamma som inte försökte rädda sin kattunge före hon räddade ett människobarn. På samma sätt tycker jag det förhåller sig med djurförsök. Självklart skall medicin och operationsmetoder testas på djur, även om de är plågsamma under förutsättning att de är nödvändiga. Jag har inget tilövers för djurrättsaktivister som bryter sig in på labberatorier för att idka fritagning. De har moraliskt fel och borde ställas till svars av dem som är beroende av medicinsk utveckling

Peter Singer CC Joel Travis
  
Peter Singer Djurrättsaktivisternas favoritetiker och ivrig dödshjälpsföreträdare och vissa djurrättsaktivister




söndag 20 november 2016

Solidaritet även från barnvagnsfolket

I går var Hustrun och jag på bio. Det händer inte ofta att vi lyckas få till det. Vi var och såg Juleta av Almadóvar. En riktigt bra film. På vägen hem från Hagabion En av de mer rullstolsvänliga biograferna i Göteborg skulle vi försöka ta spårvagn hem. Vi förstod att vi inte skulle kunna åka tillsammans då det antagligen skulle finnas fler hjulburna passagerare ombord. Vid sextiden på kvällarna är barnvagnspygmerna fortfarande ute och rör på sig. Som Permobilskröppel har jag alltid förståelse för att även barnvagnsfolket och deras föräldrar också behöver tillgänglighet men den här kvällen var det bom stopp.


Bild:: Josefin Knave 2015
Bilden har inget samband med den aktuella händelsen

Passagerare med barnvagn vägrade flytta på sig, trotts att det fanns barnvagnsplats som var ledig i vagnen längst fram som dock inte är tillgänglig för rullstol. Jag tycker att det var väldigt osolidariskt att inte flytta sig. Några goda vänner till mig gjorde en studieresa till New York för att studera tillgängligheten i kollektivtrafiken, förutom att kollektivtrafiken var ungefär lika tillgänglig i New York som i Göteborg rent fysiskt så var vardagsbemötandet och vardagssolidariteten mycket bättre i New York än här. En sådan situation hade som jag beskrev ovan hade aldrig hänt i New York. För det första  hade passagerarna löst problemet tillsammans. För det andra hade en amerikansk spårvagnsförare aldrig accepterat ett sådant beteende från en passagerare. I Sverige brukar vi berömma oss om att vara solidariska. men den solidariteten visar vi bara genom att betala skatt. Vardagssolidariteten verkar vi ha glömt.   Ska man funka i detta otillgängliga samhälle måste vi på hjulberberoende  hjälpa varandra. Återupprätta solidariteten.


Bild från DHR bloggen

onsdag 24 augusti 2016

Nazismen och Kommunismen igår Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna idag

 Jag fick kritik på Facebook om hur jag kan fördöma Sverigedemokraterna så hårt utifrån deras historiska bakgrund. I deras historia har de ju klara  kopplingar både till det svenska och tyska nazistpartiet så väl som till  europeisk nynazism. Mina kritiker menar att jag inte alls ifrågasätter Vänsterpartiets redbarhet på samma sätt. Detta trots att partiet bevisligen ända fram till 60 talet gick i Sovjet kommunismens ledband. Jag tycker att frågeställningen är intressant och det finns en hel del i kritiken. Jag som hela mitt liv varit historienörd vet att det finns beröringspunkter mellan nazismen och kommunismen.  Samtidigt måste jag säger att det finns väsentliga skillnader mellan nazism och kommunism. Jag har verkligen inget till övers för Sovjet romantiker. Både det Nazistiska Tyskland och Sovjetunionen hade någon respekt för sina egna invånare det var ett genomkorrumperade samhällen som förtryckte inte drog sig för att mörda sina egna medborgare.  Kommunismen och fascismen tror ju på kollektivets överhöghet över individen. Man tror också på en förvriden form av den sociala ingenjörskonsten och både fascismen och kommunismen hyllar ett övermänniskoideal. Tydligast ser man detta i propagandafilmer från både Sovjet Ryssland och det nazistiska Tyskland.  Jag skulle bestämt hävda att även den svenska Socialdemokratin och den svenska borgerligheten också hade en tro på övermänniskan. Men man delade synsätt bara när det gällde den genetiska  degenereringen av den svenska folkstammen. Bevis på detta kan man se ex. på i en jubileumsfilm från 40-talet där ABF visar upp sin gymnsikverksamhet. I filmen glorifieras den starka svenska arbetaren och man har tvekan lånat formspråk från Nazityskland och den kända filmaren Leni Riefenstahl.
De tyska nazisterna framförallt var rasbiologer. Deras människosyn var att vissa typer av människor var nyttiga för samhällskroppen medan andra typer raser av människor var ohyra på samma samhällskropp.

Kommunismen talar ju inte alls om raser. För kommunister spelar det ju ingen roll om du är jude eller grek bara du är beredd att underställa dig proletariatets diktatur eller för att uttrycka sig på vanligt svenska individen måste alltid vara beredd att underställa  sig kollektivet. Kommunister var betydligt mer skeptiska till människor med funktionsnedsättningar och den fysiska svagheten, än de var till människor  av olika etniska bakgrunder. Antisemitismens har inget med varken socialismen eller kommunismen att göra. Antisemitismen är däremot djupt förankrat i det ryska samhället och den rysk ortodoxa kyrkan. Kommunismen slog däremot ner på alla försök till religiösa eller kulturella yttringar som inte var sanktionerade av partiet och staten som Stalin stod för.
Bägge systemen både kommunismen var alltså odemokratiska system som trodde på att samhället skulle styras av en elit. Gemensamt för bägge ideologierna var också en bergfast övertygelse att individen alltid måste underordna sig kollektivet. Men det finns också i mitt tycke en väsentlig skillnad. Kommunismen skiljer inte på människor utan i den kommunistiska socialistiska människouppfattning en är alla människor födda lika allt annat är det så att säga en social konstruktion. En sådan social konstruktion är kapitalismen. Den nazistiska fascistiska ideologin utgår från att visa kulturer raser är överlägsna andra kulturer raser. Detta är tvärtemot den människosyn som till exempel de mänskliga rättigheterna bygger på där detta med att vara människa automatisk tillförsäkrar dig som människa ett värde oavsett vilken etnisk tillhörighet du har, vilken funktionalitet, vilket kön du har eller säger dig ha.

Om vi nu tittar på exemplet Sverigedemokraterna. Det är ett relativt ungt parti. Vi talar då om sent 80 tal. Då hade Vänsterpartiet inte sett sig som lierad med Sovjetunionen på  länge. Så länge som VPK var lierad med Sovjet var de också utfrysta av de andra riksdagspartierna. Socialdemokraterna såg kommunister som ett större hot än Högerpartiet och i den analysen tror jag var helt riktig givet att vi talar om den tid och det samanhang som gällde då. I dag betraktar jag vänsterpartiet som ett socialistiskt reformistiskt  parti, som delar grundvärderingar med socialdemokraterna men som ligger klart till vänster om storasystern Socialdemokraterna.

 I dag har vi ett parti i riksdagen som demonicerar vissa grupper utifrån kultur och religion. Ett parti som ligger så långt från de andra riksdagspartierna som det över huvud taget går borde riksdagssamarbete och än värre koalition med Moderaterna borde vara omöjligt.
Hur brunt är Sverigedemokraterna är som parti?  Jag menar att det finns säkert överlevande stalinister inom Vänsterpartiet likaväl som det säkert finns nazister inom Sverigedemokraterna Detta tycker jag är mindre intressant det intressanta är Hur tänker ledningen och hur förhåller de sig till det nazistiska tankegods I  inspelningarna från järnrörsskandalen hör vi några sverigedemokratiska riksdagsmän håna demokrati ett antal tongivande Sverigedemokratiska riksdagsledamöter har också figurerat på öppet rasistiska och fascistoida sajter några har fått avgå några tas till nåder. På mig verkar det som den demokratiska fernissa sitter väldigt ytligt på Sverigedemokraterna och att vi har långt kvar i den typ av ideologisk förnyelse som Vänsterpartiet gått igenom. En process där jag tycker mig se att partiet gått från att vara ett komunistikt parti till att i dag vara ett socialistiskt reformistiskt parti. Jag ser inte samma vandring från sina “gamla” ideal från Sverigedemokraterna. De försöker framställa sig som ett kulturkonservativt nationalististiskt parti. Jag tycker mig dock se att partiet står mycket närmare den Nazistiska rörelsen i dag än vad Vänsterpartiet gjorde Sovjetunionen efter Pragvåren. Därför anser jag inte Sverigedemokraterna vara ett parti med demokratiska värderingar i dagsläget utan borde få vara kvar ute i kylan.



torsdag 28 juli 2016

Mina barndoms hjältar har dött

 Jag har alltid varit en politisk nörd. Som liten lyssnade jag lika gärna på en politisk debatt som på ett barnprogram.  Naturligtvis hade jag idoler. Det var CH Hermansson, Tage Erlander och Gunnar Hedlund. Jag brydde mig inte så mycket om det politiska innehållet men det jag senare fick lära mig hette retorik var viktigt. Att höra dessa gubbar gräla i all vänskaplighet var en njutning. För mig var nog Tage Erlander den störste Hade jag fått önska mig en farfar hade nog varit Tage. men C H Hermansson kom inte långt efter. Han gick igenom rutan som en ärlig människa som visste vad han talade om. Nu är alla tre döda och jag undrar i mitt stilla sinne hur det har gått för deras partier efter att de avgick. Centerpartiet lyfte  efter Gunnar Hedlunds avgång, Socialdemokraterna började sin kräftgång och CH fick han någon jävla ordning i sitt parti

Nu är alla min barndoms hjältar döda. Kommer vi någonsin mer få småle eller till och med skratta när vi hör en politisk debatt i det här landet igen. Jag menar jag absolut inte att vi ska förvandla politiska debatter till någon slags Parlamentet eller stand up comedian. Gubbarna var också bra på att förklara ganska komplicerade politiska frågor så till och med jag som var ett politiskt intresserat lågstadiebarn kunde förstå vad de talade om.
CH Hermansson cc Emma Jones

Gunnar Hedlund cc
Tage Erlander 1952


LO släpper ny film om Sverigedemokraterna

LO har genom ihärdiga historiska studier kunnat bevisa klara nationalsocialistiska rötter hos Sverige Demokraterna.
Att Sverige Demokraterna  är ett högerpopulistististiskt parti är ju ingen nyhet. Att partiet har sina rötter i den nynazistiska rörelsen har många hävdat. Vad LO kunnat leda i bevis är att partiet redan från början hade stöd fram gamla Nazister överlevare från II världskriget, gamla övertygade Nazister som under ett långt liv strävade efter att återupprätta Nazismen.

Jag låste om detta i socialdemokraternas tidning Aktuellt i politiken . När jag senare gick in och studerande saken på LO:s egen hemsida det är jag osäker på om detta var gammalt material eller inte
http://www.lo.se/start/pressmeddelanden/lo_slapper_ny_film_om_sd

måndag 4 juli 2016

Grattis älskade Tori




GRATTIS ÄLSKADE TORI
HOPPAS DU FÅR EN FIN FÖDELSEDAG!

söndag 3 juli 2016

Zara I love you




Jag är en gammal proggare, så Zaras musik berör mig inte särskilt i själen. Men hennes tankar däremot får mig att känna mig glad. En fräck, glad och ung feminist kan det bli bättre. Nu sist önskade hon att våldtacktsmännen som härjade under hennes framträdande skulle brinna i helvetet. Nu är jag en kristen man med ett något komplicerat förhållande till helvetet och dess förgårdar. Men jag måste säga att jag har full sympati för en ung kvinna med sådana känslor. Det är hennes fulla rätt. Jag tycker att alla karlar som känner sig förorättade för att hon drar alla karar över en kam, säger jag bara:
 att även om jag inte i hela mitt liv har våldfört mig på en kvinna, känner jag ett ansvar som vuxen man för varje våldtäckt, varje slagen kvinna. De män som inte ser det, är mer än lovligt pantade.

Bild; Zara Larsson by Daniel Åhs