Hatbrott vad angår det mig

Jag glömmer aldrig Sara. Hon satt ofta vid min säng när hemlängtan från internatet slet hårt i mig och hon berättade sin historia: Hon berättade om hur hon  och hennes syster satt i tyskt arbetsläger och hur hennes syster dog bredvid henne natten innan amerikanarna kom och räddade de överlevande .

Saras berättelse var bara en av alla berättelser jag fick mig till del så där 25 år efter kriget. Döm min förvåning när det började dyka upp människor som förnekade förintelsen De så kallade revisionisterna. När jag blev äldre så förstod jag att mellan 200.000-300.000 människor också blev mördade enbart därför att de hade en funktionsnedsättning  Varav 75.000 redan innan förintelsen kom i gång. Den så kallade T9 aktionen. Denna aktion var uttryck för den nazistiska ideologin, men det som ofta glöms bort är att T9 aktionen var en del av tidsandan. I Sverige hade vi det rashygieniska institutet och tvångssteriliseringarna. Både DHR och FUB har fortfarande medlemmar som utsattes för steriliseringarna eller rashygieniska undersökningar

Idag kan vi se hur fascismen och högerpopulismen mer och mer sticker in sitt fula tryne till och med i politikens finrum. Den förste riksdagsledamoten som använder rullstol är högerpopulist och att Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen tror jag är tecken som inte bara kan förklaras med socioekonomiska skäl. Det är inte bara människor med annan etnisk bakgrund och HBTQ personer som råkar illa ut. Antalet brott mot människor med funktionsnedsättningar har ökat i Sverige. Hur många av dessa som är hatbrott går inte att se i den svenska statistiken men t.e.x. i England har hatbrott varit uppe till diskussion efter ett antal uppmärksammade fall .

2009 tog Fiona Pilkington livet av både sig själv och sin intellektuellt funktionshindrade dotter. Detta efter att hon under flera år förföljts av ett ungdomsgäng. Ungdomarna hade slängt in bajs genom brevlådan klottrat och kastat ägg – polisen ansåg att Fiona överreagerade.

I mitt arbete för DHR har jag ofta fått ta emot berättelser om utsatthet beroende och osynlighet.  Jag glömmer aldrig en gång när jag mötte en ung kvinna som ganska nyligen hade tappat sitt tal. Genom kommunikatorn växte en berättelse fram  om sexuellt våld, men också detta att bli utsatt för rena förföljelser från så kallade skinnskallar. Hon fick ta emot brev, och glåpord om att hon var en dreglande grönsak. Dessa killar gav uttryck för sitt hat med en ideologisk överbyggnad nämligen nynazism.

Som jag ser det så finns det två typer av hatbrott, dels hatbrott som är spontan, man ”knackar” en bög i fyllan och villan för att man fått för sig att man hatar bögar Eller om ett gäng högerextrimister som ger sig på en flyktingförläggning, moské, eller synagoga  Det viktiga här är inte spriten utan inställningen som gör att man hellre misshandlar bögar än jagar brudar. Ett sådant hatbrott grundar sig inte i någon ideologi utan bara i en osynlig vrede mot det som upplevs konstigt och obehagligt,

Oavsett ideologisk överbyggnad eller inte så handlar det i bägge fallen om hatbrott.  Vi inom funktionshinderrörelsen har konstigt nog sin beskärda del av människor som tycker att det här med hbtq människor och invandrare är jobbigt utan att se att vi som lever med synliga funktionsnedsättningar är nästa grupp i pipeline att bli utsatt för högerextremisternas förvrängda världsbild. Vi måste veta vilka som är våra lierade i kampen för ett mångfasetterat samhälle med människor i alla färger och former