fredag 23 september 2022

KAN HEMMA VARA HELA GÖTEBORG ELLER ETT ASSISTANSBOLAG

 

Mathias filosoferar

Någonstans har jag läst att hemma är där jag ställer min kappsäck. Igår var jag och min assistent Mattias på en kväll med Styrsö Missionskyrka. Temat för kvällen var begreppet hem. På vägen tillbaka till Frölunda så berättade Mattias för mig att han brukade ta ut kompisar som kom från andra mindre städer i sitt vardagsrum nämligen hela Göteborg. Jag tyckte att det var en härlig tanke.  Att se en hel stad, som sitt hem.

Men vad är ett hem egentligen? På många sätt är det ett laddat ord och om man är personlig assistent eller har assistans är HEM ett begrepp, som man måste förhålla sig till. Som personlig assistent har du allt som oftast någon annans hem som din arbetsplats och som brukare måste du upplåta ditt hem som arbetsplats för dina assistenter. Jag brukar i och för sig säga att som personlig assistent har man ingen fysisk arbetsplats. För arbetsplatsen för en personlig assistent är alltid en individ. Är jag i mitt hem-ska min assistent vara hos mig I mitt hem. Men är jag på krogen ska min assistent också vara på krogen. Åter till hemmet.

Hemma hos oss så har vi ett assistentrum som vi vill att assistenterna skall använda när de inte utför aktiv assistans. Men på något sätt dras alla assistenter ut till vår mysiga soffa och oftast tänker vi inte på det jag och frugan. Skulle någon däremot komma på tanken att gå in och lägga sig på någon av våra sängar i sovrummet, tror jag att både jag och min fru skulle reagera hårdare. För hemma hos oss är sovrummet hemmet i hemmet.

Ett hem kan också vara trygghet, någonstans där man kan vara sig själv. I den meningen så strävar vi på LSS-Partner efter, att både våra uppdragsgivare och våra assistenter ska känna sig hemma och sedda hos oss på LSS-Partner

torsdag 22 september 2022

JAG ÄR MER BEROENDE AV DEN PERSONLIGA ASSISTENT SOM JOBBAR FÖR MIG, ÄN JAG ÄR AV MIN PARTNER

 Jag brukar ofta säga att jag är mer beroende av den tjänstgörande assistenten en jag är beroende av min fru. Ett absurt påstående, kan man tycka. Men jag står för det.

Jag kommer att exempel, som förklarar hur jag menar.

– Du vaknar på morgonen, med huvudvärk och dålig smak i munnen. Din partner börjar diskutera något som inte faller dig på läppen. Du blir så frustrerad av morgondiskussionen att du hoppar ur sängen, i kläderna och springer i väg till jobbet.

 

Vaknar på morgonen i samma tillstånd. Du och din assistent blir osams över något och assistenten stormar i väg. Det innebär att jag varken kommer upp i kläderna eller i väg till jobbet.

I vilket fall får morgonkonflikten störst konsekvenser? Att bli gramse på sin partner eller att bli gramse med sin personliga assistent.

 

tisdag 6 juli 2021

Kammarrättsdom inskränker privatlivet

Kammarrätten i Göteborg

Kammarrätten i Göteborg har kommit med en dom som oroar oss som har en såpass stor funktionsnedsättning att vi är berättigade till personlig assistans. Domstolen har slagit fast att trädgårdsskötsel inte är en del av den personliga assistansen. För mig är det ganska oviktigt om man får sköta sin trädgård med hjälp av personlig assistans eller inte. Jag har ingen trädgård att sköta. För mig är det viktigare att göra det jag gör just nu - att kunna skriva och uttrycka mig. Men om en trädgårdsintresserad person med personlig assistans inte får påta i trädgården med hjälp av sin assistent, får jag då skriva på min dator med hjälp av assistansen? Är det rätt att domstolen kan besluta om vad jag ägnar min fritid till? Sophie Karlsson, ordförande för Intresseföreningen för Assistansberättigade skrev en
Sophie Karlsson IfA

debattartikel
om detta i Göteborgs Posten och GP lade två sökord (taggar) till artikeln, personlig assistans och trädgård. På det sättet visade det sig att GP har missförstått hela problematiken. Det handlar inte om trädgård eller inte. Det handlar om assistansberättigades möjlighet att välja vad man vill fylla sin dag med. På samma vis som för dem utan funktionsnedsättning. Så taggen borde kanske varit egenmakt istället. 

För mig med mitt rörelsehinder och min kognition handlar assistansen om så mycket mer än att komma upp ur sängen, få kläder på kroppen, mat i magen och personlig hygien. Det är basala behov, men att uppfylla det basala är inte samma sak som att uppnå livskvalité och ett fungerande vardagsliv. För mig har de basala behoven naturligtvis varit viktiga, men det stödet hade jag redan innan jag fick personlig assistans. Det viktiga för mig när jag fick assistansen var att jag kunde röra mig tryggt även utanför min bostad och jag kunde få hjälp med det som jag upplevde som viktigt att kunna göra i min vardag. De basala behoven finns där mer som indikatorer på att jag är berättigad till personlig assistans. Det är inte huvudorsaken till att jag behöver insatsen. Jag behöver min assistans för att kunna leva ett liv där jag känner mig delaktig och behövd. Tack vare assistansen kan jag det. 

Håkan Högberg verksamhetsstöd LSS-Partner

torsdag 25 oktober 2018

Solidaritet - Ja tack..Välgörenhet - Nej Tack



I år kommer Musikhjälpen kommer att Samla in pengar till  till förmån för människor med funktionshinder internationellt. Många av mina kamrater inom funktionshinderrörelsen reagerar med ilska på detta tilltag, men jag kan tycka att vi borde vänta och se på vilket sätt insamlingen kommer att ske. Sker insamlingen utifrån en solidaritetstanke så tycker jag att det kan vara okej. Sker det utifrån ett "tyck synd om" perspektiv jag ska insamlingen naturligtvis brännmärkas. Jag kan faktiskt må lite dåligt när vi inte kommenterar insamlingar till cancerforskningen men sedan i nästa stund brännmärker insamlingar som vi skulle kunna använda i vårt rättspolitiska arbete. Min uppfattning är tydlig, varken cancer forskning eller kampen för mänskliga rättigheter för människor Det är funktionsnedsättningar borde vara beroende av enskilda människors välvilja Jag tycker att det är principiellt obehagligt att viktig medicinsk forskning är så beroende av välgörenhet men jag tror att verkligheten är sådan att 90% av all cancerforskning utanför medicinindustrin finansieras av de olika cancerfonderna DHR Göteborg där jag är aktiv finansieras vår verksamhet med mer än hälften av människor som testamenterat delar av sina tillgångar till oss. Det är solidaritetshandlingar som jag bara känner mig stolt och glad för.

Uppdatering 
Den 24 oktober 2018

©Sveriges Radio 2018

Jag har nu sett insamlingens logga och den gör mig kraftigt betänksam. Alla som läst Hans Roslings sista bok factfulness känner sig nervösa över en text som menar att stödet pengarna räddar liv för det är inte katastrofhjälp som behövs
Funktionshinderrörelsens biståndsorganisation  My right är mycket mer pang på rödbetan föt det handlar om empowerment
MyRight logotyp, tillbaka till startsidan
©Myright 2018

Det är hjälp till skolgång, arbete, att färdas och få praktisk hjälp i vardagen, samt informationskampanjer för att minska fördomar och utanförskap. Det handlar alltså om ett malande vardagsarbete byggt på fakta och kamp




onsdag 24 oktober 2018

Extremism är inte olagligt

Bild av Astrid Eriksson Tropp Eget arbete CC BY-SA 4.0, Länk 
Ann Sofie Hermansson Bokmässan 2018

Alla tycker vi att fanatism och extremism är obehagligt. Extremism och fanatism kan också leda till olagliga handlingar men varken extremism fanatism är det olagligt I sig.

Den göteborgska socialdemokratiska gruppledaren  Ann-Sofie Hermansson har på ett förtjänstfullt sätt vågat ta strid för alla människors rätt att klä sig som man vill, visa och också mot antisemitism Det har inte varit någon lätt debatt att föra eftersom hon har blivit anklagad för både rasism och islamofobi Vilket bara är fånigt och visar på hur polariserat debattklimatet är i Sverige

I sin blogg @soffangbg skriver hon om den stämning som lämnats in mot henne till tingsrätten i Göteborg. Utifrån detta för hon för en diskussion om extremism där hon tyvärr blandar  friskt mellan olaglig extremism och laglig extremism. Jag anser att man måste hålla en rågång mellan detta när man för debatten.

Detta är en rättighet

Att bära sjal och att förespråka att kvinnor ska bära sjal är inte olagligt.
Inte ens en idiotisk synpunkt som att kvinnliga präster är emot kristen tro eller att propagera för det är inte heller illegalt  

Detta är absolut inte en rättighet

Att tvinga någon att bära sjal är olagligt. Tvångsgifte barnaga hustruaga är olagligt i Sverige oavsett om man kan hävda att det finns i hemlandets kultur. Eller att för den skull som medarbetare mobba ut kvinnliga kollegor utifrån en religiös uppfattning det är olagligt
Ekonomiskt stöd till kultur är ingen rättighet. Den som ger pengar har rätt att ställa krav
på en t.ex. en värdegrund som är antireligiös eller demokratisk vill man ha pengarna så får man anpassa sig. En islamsk eller kristen församling skulle knappast söka pengar där där kraven är antiereligiösa.

Ann-Sofi Hermansson är en alldeles för skicklig skribent för att blanda äpplen och päron i en sådan här känslig diskussion.

måndag 10 juli 2017

En lyx att åka kollektivt



Nästan dagligen åker jag precis som många andra göteborgare kollektivt, med buss eller spårvagn. För mig som använder rullstol för att ta mig fram känns det både lyxigt och exotiskt, att få dela vardagsliv med er gående göteborgare. Efter ett helt liv som helt beroende av färdtjänst, är det en häftig känsla av frihet, att rulla ombord på bussen eller spårvagnen, utan att behöva redovisa för någon, om jag skall till sjukhus, jobbet eller bara till affären, eller för den den delen ta en öl med kompisarna på Avenyn. Visst blir det förseningar, men jag lovar, Västtrafiks förseningar är inget emot färdtjänstens. Om jag skulle råka vara försenad till en buss eller spårvagn kan jag om jag har otur kan jag få vänta en halvtimme på nästa tur. I samma situation med färdtjänst får jag för det första betala för resan, oavsett om jag reser eller inte. Resan dras också från min begränsade pott av resor, vilket nästan smärtar mer, så kära medresenärer, ni förstår varför jag föredrar vanlig kollektivtrafik framför färdtjänst.
Fotograf: Caroline Bräutigam 


Smolken i bägaren är att jag träffar många andra andra som tycker att det är en onödig lyx att jag och andra som lever med med funktionsnedsättning ska kunna åka med den vanliga kollektivtrafiken. Visst kan vanliga passagerare stöna lite, när det tar en liten stund för rampen att fällas ut och in på spårvagnen, men det tar jag inte så illa vid mig av. Det som sårar mig och som känns mest diskriminerande är när det inte finns ramp på vagnen eller bussen. Detta är vad man kallar strukturell diskriminering. Ännu värre är det  när rampen inte fungerar.


När detta händer och det gör det dagligen så måste jag få hjälp av föraren för att lägga ut en ramp manuellt för att jag ska ta mig ombord. De flesta förare gör det, utan vidare spisning. Men varje vecka råkar jag ut för förare som tycker att det är uppenbart besvärligt och också ger luft åt det högt och tydligt. Detta görs både av chaufförer som uppenbart har svenska som modersmål och dem som inte har det.

20160715_140726.jpg
Håkan Högberg Ordförande DHR Göteborg
Man skulle tycka att de som dagligt blir utsatta för vardagsdiskriminering själva borde vara försiktiga med att diskriminera andra. Men vi vet alla att det inte fungerar så. Jag har både stött på funkofobi och rasism inom funktionshinderrörelsen. Skillnaden är den att  Reparatörerna på spårvägen diskriminerar varje gång de nedprioriterar att laga en ramp eller fixa högtalaren eller displayen ombord med sina arbetsgivarens goda minne, och fortfarande får förare som beter sig illa mot passagerare och är tydliga rasister eller funkofober behålla jobbet.

Håkan Högberg
Ordförande DHR-Göteborg


onsdag 28 december 2016

Fem saker som retar mig och varför 5:5

 Jag läser just nu Digital succé: Så lyckas du med sociala medier av @Frida Boisen. Den kom för några år sedan och fick blandad kritik. Det mesta av kritiken, var att hon var synisk. Det tycker jag inte stämmer. Det hon för fram skiljer sig inte nämnvärt från andra informationsstrateger som jag läst eller hört. Hon har däremot ett språk som är befriande lite elitistiskt så till och med en arbetargrabb från värmlandsskogarna förstår vad hon menar.Jag har boken fortfarande i hörlurarna så jag kanske ångrar mig när jag läst klart. Hon uppmanar oss att skriva om sådant som verkligen engagerar oss ett sätt att göra detta menar hon är att plocka fram det som verkligen retar oss och sedan vända på det. I det här inlägget tänker jag plocka fram fem saker som retar mig skvatt  till vansinne. Här kommer några inlägg på detta tema håll till godo. Kommentera och diskutera gärna men med en civiliserad ton 
5. Folk och ismer som tror att människan är en ö eller bara en del av ett kollektiv


Jag blir väldigt trött på ideologier och människor som tror att människan är en ö Där bara människans egen kraft är det som för än framåt. Å andra sidan blir jag lika trött på ismer tankeriktningar som tror att mina egna val inte spelar någon roll. De flesta skulle nog betrakta mig som ganska röd och det kanske jag är men jag blir väldigt trött på flåsröda debbatörer lika väl som jag blir väldigt irriterad på borgligt inriktade personer som inte tror på att vi föds med olika möjligheter utifrån klass,kön eller funktionalitet. Jag tycker att gråtonerna är intressanta till ex syntesen mellan arv och miljö. Jag gillar alltså när man vågar komplicera och jag uppskattar inte förenklingar som får mig att känna att debattören anser mig mindre vetande. Jag tycker att den mesta av den politiska debatten speglas av en sådan dumhet. Allt från när mer eller mindre etablerade debattörer Ta bara diskussionen om fundamenalism islam och terrorism. I min värld är all fundamentalism dumhet, men all fundamentalism eller radikalisering är inte det samma som terrorism. Jag skulle vilja för diskussionens skull till och med säga att all terrorism inte är av ondo. Jag kan inte få in i mitt huvud att de svenskar som kämpade på finska sidan under vinterkriget var terrorister eller att de kämpar som slogs för den demokratiskt valda regeringen i Spanien var terrorister. Under II världskriget hade kämparna från finska vinterkriget lättare att få vara med att skydda Sverige än vad spanienkämparna hade. Jag kan förstå detta. Sovjet var ju den enda stat som ställde upp på den spanska regeringens sida och att svenska politiker var skeptiska mot de som var lierade med Stalin är förståligt, men att deltagarna i Finska vinterkriget inte fick samma behandling är mer oförståligt, då Finland ju stora delar av kriget var lierade med Nazityskland. Jag är säker på att de som ansåg att Spanien var inne på fel väg ansåg alla spanienkämpar för terrorister och vi vet att bägge sidor bröt mot folkrätten. Detta innebär inte att jag har det minsta över för självmordsbombare eller legoknektar men jag gillar inte när man inte för reflekterade diskussioner. Vi måste våga föra diskussioner lite vidare Vi måste våga komplicera

CC Wikipedia Hönan eller ägget



I bland är inte svaren enkla Vad var först Hönan eller ägget