Dit hjulen går dit vill inte jag

sa en gammal man apåbro den bristfälliga snöröjningen på trottoarer och gångbanor i Sthm.
Jag tyckte det var en välfunnen replik för det är nog så vi som behöver hjul för att ta oss fram i detta vinterväder oavsett om det är via barnvagn, rullstol eller rullator. En sanning är att små kommuner ofta är sköter sina gångstråk bättre än större städer. Egentligen borde gatukontoren få böta en femtusing minst för varje vårddygn som dålig väghållning medför

Vård utan ansikte

bilden föreställer ett antal patienter läkare och sköterskor som apar sig framför kameran.

Jag ligger inne på Sahlgrenska sjukhuset nu och känner mig som en gengångare när jag stryker omkring i kulvertarna här(: I entrékoridoren hänger ett antal fotografier i samband med ombyggnaden av centralkomplexet De nytagna bilderna är ganska sterila bilder på medicinskteknisk apparatur med några vilsna kirurger/tekniker i mask. Alltså vårdpersonalens identitet är borttagen. Man har också bilder som jag föreställer mig är från 60-talets början fina bilder på läkare sköterskor tillsamans med patienter. Ansikten var viktiga, i dag är ansikten oviktiga. I går primerades den personliga kompetensen i dag den medicinska apparaturen. All forskning säger att god omvårdnad är A och O för ett snabbt tillfrisknande. Varför det då inte viktigt att i bild försöka illustrera omvårdnadsarbete som görs av alla från läkare till undersköterskor Jag tror inte vi vill ha en sjukvård med bara hjärna vi vill nog ha ansikten till hjärnorna också

Det är tur att man är som man är

... När man inte är som man ska.
Har haft helg med min fru och är nu tillbaka på SU för ytterligare en vecka. Det är tröttsamt,att behöva vara här. men någon gång ska det väl vända. Livet kan verkligen visa sig från sin svåra sida Just nu är "döden, döden" lättare att tänka sig än annars. Men kärleken till min fru Tori håller mig kvar. Men det är sjukt att lägga ansvaret för om jag vill leva eller dö på henne. Jag måste hitta tillbaka till min egen livsenergi och inte snylta på hennes för att hänga kvar. Gud min Gud hjälp mig.

CP-mamman har flyttat välkommen Smulgubbe

En av mina favoriter i bloggdjungeln är CP-mamman har bytt blogg och bloggnamn. Hon skriver med stor känslighet om detta med att vara mamma till Tekla. Sent ska jag glömma inläggen kring jul när lilla fröken var sjuk så att hon inte orkade vara spastisk. Utan någon hysteri beskrev mamma hur detta kändes och för mig kändes det som ett privelegium att få vara med. Själv har jag det lite hårt just nu men sådana som Smulgubbe ger mig hopp.

Selma Lagerlöf en funkis

Jag har en ny favorit i bloggträsket Elin Grelsson Frilandsjournalist från Göteborg med kultur som område Hon skrev på sin blogg om alla genialiska kvinnliga författare som tvingar henne att då och då kvotera in manliga författare i sin läsning. En av böckerna hon kvoterat in är Röda rummet av Strindberg och här gör hon en jämförelse med en av mina husgudar Selma Lagerlöf. Och visst Strindbergs Röda rummet står sig slätt mot den fantastiska realismen i Gösta Berlings saga. Båda författarna försöker beskriva ett upplevt utanförskap också här blir Selma mer trovärdig än August då Selmas personliga fond hade mer att ta ur. Hennes klasstillhörighet, hennes sexuella läggning och hennes funktionshinder var alla utmärkta färger att hämta ur sig själv för att beskriva utanförskapet. Selma visar också på ett tydligt sätt att fysisk och psykisk styrka inte behöver hänga ihop. Någon gång när jag känner mig glad och stark skall jag försöka skriva om Selma ur ett funkisperspektiv. Jag tror att det kan vara både fruktbart och spännande. Jag tror att Selmas fysiska funktionsnedsättning är mer spännande att gräva i än August psykiska tillkortakommanden.

Böter i Sundsvall för dålig tillgänglighet

Enligt DHR bloggen har Sundsvall hotat sina fastighetsägare med viten om de inte gör entreer tillgängliga för människor med funktionsnedsättningar. Detta är ju glädjande för funkisar i Sunsvall men faktiskt en seger för hela funkisrörelsen då vi plötsligt kan ha en kommun att skjuta framför oss i vår kamp. Ja jäklar i lådan som jag tror Åsa Nisse sa Tack Sundsvall. En Vidiokonferens nu och lite fakta skulle vara bra nu när vi tillsammans med NHR skall driva att andra kommuner tar motsvarande beslut.

Tillvarons utlänningar men varför

En god DHR kamrat, Erland Dahn, skrev i DHR Göteborgs avdelningens jubeleumsskrift för vårt 80 års jubelemum 2003. Han använde där uttrycket tillvarons utlänning. Jag tror att det var Knut Hansun som myntade det för att beskriva utanförskapet för invalider halta och lytta invalider.

Hur välfunnet är uttrycket. Ja jag vet inte riktigt På ett sätt tycker jag det är välfunnet När man saknar språket saknar du också ingångar i samhället. Om man saknar språket saknar man också de sociala koderna som är så viktiga för att "höra till". Altså kan språklösheten verka åt två håll man släpps inte in för att man inte talar språket och man släpps inte in för att man inte kan de sociala spelreglerna. Men samtidigt finns det vesäntliga skillnader. Ett språk och sociala signaler kan man lära sig så bra att man kan bli nationalpoet som Conelis W. En funktionsnedsättning är inte lika lätt att lära sig bli av med. Det är därför integreringspolitiken har gått åt skogen både i skolan och på arbetsmarknaden Det är inte så "enkelt" som för utlänningar. Och då vet vi väl hur inskränkt och svårt det kan vara för människor som kommer hit som invandrare eller flyktingar.

Men som sagt vi kan aldrig lära oss språket tillräckligt bra för att släppas in i samhället det är lätt att se på betyg, utbildning och arbete. Visst kan vi som David Lega och Jesper Odelberg släppas in just på ett slags främlingspass genom att spela på en falsk exotism. Det går både att leva på och göra en politisk kariär på men ger lätt bakslag.

Att slå mynt av sin exotism är inget som håller i längden eftersom det är falsk marknadsföring eftersom vi inte tillhör en minoritet i samhället.

Genom att se oss som till tillvarons utlänningar gör man oss till något exotiskt som inte hör hör till gruppen/samhället.

Vår fight måste altså vara att få svenskarna att förstå att det inte är något exotiskt med att leva med en funktionsnedsättning men att livet för oss alla ser lite olika ut och att just den olikheten gör att vi faktiskt inte är exotiska, men unika.