Denna blogg beskriver livet ur grodperspektiv. Att oavsett social status hela tiden vara tvungen att titta upp från sin rullstol har sina fördelar...
lördag 19 september 2009
kjell All aktivitet för att sparka på byggnadsnämnderna är ok i min bok
KJELL STJERNHOLM: Tveeggad anmälnings-aktivism mot otillgänglighet att jag missade detta inlägg är pinsamt och jag ber så mycket om ursäkt för detta Kjell. Hade jag sett den hade jag med glädje och helt officiellt kommit med ungefär samma kritik som den anonyma kritikern hade. Tillgänglighetsmarsen har blivit en av de få aktioner där funkisrörelsen visar framfötterna. I år deltog de flesta av de politiska partierna och tillgängligheten är uppe till diskussion i de flesta kommuner. DHR Stockholmsavdelningen gick ut och gjorde en tillgänglighetsinventering som skapade debatt i självaste DN. Du visar också en förvånande brist på kunskap om du tror att byggnadsnämndernas pasivitet beror på deras egen dåliga ekonomi eller rättare sagt dåliga budgetering. När det gäller ansvaret för tillgänglighet så ligger det ansvaret inte på byggnadsnämden utan på fastighetsägare och byggherrar. Bygger man inte korrekt har byggnadsnämnden möjlighet att utfärda nytjandeförbud mot en byggnad som inte är "tillgänglig och användbar" Vårt problem är att det saknas politisk vilja från kommunernas byggnadsnämnder att ta sitt tillsynsansansvar och sina sanktionsmöjligheter på allvar. Om du vill öka din kompetens på området så rekomenderar jag dig att försöka få möjlighet att läsa eller höra på Maj Almén som i mitt tycke är den främsta experten vi har på fysisk tillgänglighet i Sverige. Jag tror att hon finns i Lund och är för övrigt en gammal aktivist från Anti handikapps glada dagar
Etiketter:
design för alla,
DHR,
funktionshinder politik,
handikaprörelsen,
tillgänglighet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Håkan!
Jag ska med glädje lyssna på Maj Almén när jag får tillfälle. Och jag var en av ca 50 som gick marschen i Malmö i juni.
Det jag reagerade över var en anmälningsaktion som varade från augusti till juni. En overkill. Inte aktivist-vapnet som sådant. Det torde vara väl bekant för var och en som läser bloggen.
Informationen om aktionens längd hämtade jag från Peter Cederholms pressrelease. Han skriver så. Tydligt.
Jag har höga tankar om handikapprörelsen. Vi var många som gick marschen i juni. Om samtliga marschdeltagare skulle producera anmälningar om allt vi såg (för så illa är det ju, det är ju därför det kämpas) så skulle det bli hundratusentals fram till juni nästa år.
Håkan, det tycker jag fortfarande är en overkill som i onödan lamslår en myndighet.
Var det inte så det var tänkt? Fanns det fel i Peter Cederholms info? Då kanske någon kritik borde riktas dit...
Kärnfrågan för kritiken mot mig: Hade säg 100.000 anmälningar varit ok?
Hade det stått en aktion som varar endast en dag, så hade jag varit med och anmält. Där är skillnaden. Inte i kampen mot otillgänglighet. Där står vi enade, oavsett om jag kan aldrig så mycket eller lite om tillgänglighetsfrågor.
Hade 100.000 anmälningar varit bra, Håkan?
en sak till.
Jag menar inte alls som du skriver att jag gör om byggnadsnämnden. Det jag menade var att det att otillgängligheten kartlades aldrig kunde vara något annat än bra. Byggnadsnämnden får gärna ta emot hur många anmälningar som helst för kännedom. Och gärna sätta in de vapen de har. Detta för att nyansera VAD i kampanjen jag var kritisk mot.
Åter igen - Det är anmälningsvolymen till DO jag är kritisk mot. Utifrån infon som gick ut om 10 månaders kontinuerlig mass-anmälan.
Jag kan väl hålla med om att en sådan lång kampanj knappast fyller något syfte. Det går inte att hålla ångan uppe så länge. Men 100.000 anmälningar skulle ju vara strålande även om det är orealistiskt Det skulle väcka debatt! Det skulle kanske skapa en väg ur allt välmenande snömos vi utsätts för i stället för politisk handling.
Jag är kanske inte så säker på att man skall blanda ihop byggnadslagstiftning och diskriminering överhuvudtaget men att byggnadsnämnderna skiter i sina skyldigheter det ser jag verkligen som diskriminering
Skicka en kommentar