söndag 3 januari 2010

Min känsla för kyla


Maria Johansson skriver på DHR-bloggen om sin känsla för snö. Hon beskriver hur glädjen över den första snön förbyts till frustration över hur mycket snön begränsar rörligheten om man har ett rörelsehinder. Frustrationen går sedan över i irritation över hur dålig snöröjningen är när det gäller gångstråk och övergångsställen.




Jag brukar säga att konsekvenserna av att snö ökar mitt funktionshinder med ca 7o%. Jag bor ju i Göteborg och där är snöröjningen i gång och cyckelstråk helt under all kritik så man blir sur och less varje gång man går ut. Dels för snön som inte röjs undan dels för kylan som är extra blöt här i Göteborg.


Då längtar jag hem till Filipstad. Där är inte kylan så fuktig och framför allt så kan man sin snöröjning i den kommunen. Där ser man tydligt hur relativt ett funktionshinder kan vara. För att ta mig till tåget i Göteborg så måste jag ta färdtjänst till centralen medan jag i Göteborg kan rulla mellan min mamma och vandrarhemmet där jag bor när jag är där.

fredag 1 januari 2010

GOTT NYTT ÅR

Ligger här i sängen och lyssnar på nyårskonserten från Wien. Härlig musik att börja det nya året. Ska sedan och hälsa på hustrun som tillbringade vår bröllopsdag på sjukhus I år har vi varit gifta i 17 år. Det är den första nyår vi har varit från varandra på minst 20 år och vi hoppas på att det inte skall bli en vana. Vad kan man nu vänta sig av 2010 talet Vad tror ni kommer att vara utmärkande för nästa decenium Jag vet inte men spännande blir det Gott nytt år och tack för att ni läser nub blogg.

tisdag 29 december 2009

Åsiktsindustrin minimerad till ett gladiatorspel

Jag kallar mig själv lobbyist. Det är inget skämmigt med att vara lobbyist i sig, men naturligtvis kan man lobba på olika sätt och åt olika intressegrupper. Problemet är altså inte att man lobbar utan mer hur man lobbar och åt vem.
Sak samma med journalister. Det kan verkligen vara ett hedervärt yrke men det kan också vara ett smutsigt jobb, där man missbrukar den maktställning man har. Jag såg Larry King på CNN. Diskussionsämnet för dagen var Obamas första år vid makten. I panelen satt ett gäng lobbyister och det var utan tvekan så att alla var mer intresserade av att ge snabba och roliga repliker än att gå djupare in på orsakssamanhang.

Larry King och gänget kring honom hade utan tvekan valt paneldeltagarna för deras förmåga att ge rappa och roliga kommentarer. Det smakar dock lite illa när man kollalr vilka sakfrågor som diskuterades Irak, sjukförsäkring och den finansiella industrin och annat som diskuterades eller minimerades i jakten på slagfärdighet i repliken. Vad gör man då minimerar det ofentliga samtalet till ett mordernt gladiatorspel där sakfrågorna kommer på jumboplats. Allt i jakten på tittarsiffror och på att synas och sticka ut i media.

måndag 28 december 2009

Jag känner mig besatt...av spasmer

Jag var och hälsade på Annika P och Krister F i dag. Det var trevligt. Sedan när vi kom hem så fick jag kramp på kramp. Det är så svårt att beskriva men är ändå en del av mitt liv. Jag är inte en person som lever med ständigt spastiska muskler, utan spasmerna kommer i omgångar ett slags skov som gör att hela kroppen blir stel som en pinne. All energi försvinner från kroppen och jag måste verkligen ta mig i kragen mentalt.
Hur känns då en spasm/kramp. Ja ungefär som att få svagström/växelström genom kroppen och det knyter ihop musklerna. Jag tänker på alla dem som lever med likartade kroppar som min men inte kan förklara hur det känns.
Det känns inte gott att inte ha kontroll på kroppen Jag har stor förståelse för dem som i historisk tid trodde att CP-skadade var besatta. För när det är som värst då känner jag mig besatt

Posten och SJ anmälda till do för brott mot FN-konventionen för funktionsnedsattas rätigheter

Äntligen har det skett. Två statliga företag är anmälda för brott mot konventionen om funktionsnedsattas rättigheter.
Det är DHR förbundet för delaktighet handlingskraft och rörelsefrihet som har lämnat in anmälan till DO som har riksdagens uppdrag att följa Sveriges efterlevnad av konventionen. Jag hoppas att DHR tar sin anmälan på allvar och att man är beredd att gå vidare om DO:s svar inte är tillräckligt. Vi måste visa tänderna så att det syns.

söndag 27 december 2009

Blod i urinvägen och mensblod är samma sak enligt hemsjukvården

Det retar mig alltid när jag märker att jag som man tas på större allvar av sjukvården än vad hustrun gör som kvinna. Varför är det på det sättet Kvinnan i mitt liv och jag är av ungefär samma kaliber och vi blir med ålderns rätt mer och mer beroende av sjukvården ¨Jag blir utan tvekan bättre bemött än vad hon blir. Jag kan tycka att det är förunderligt för vården är ju kvinnodimonerad schen, Nu är kvinnan i mitt liv på väg in med blod i urinen. Hemsjukvården skyller på hennes mens men hon brukar aldrig få mänsblod i urinen under all den tid som hon haft kateter så inte nog med att de inte ger förklkaringar som inte har någon grund i beprövad erfarenhet. Skulle jag få så mycket blod i mitt kiss som min älskling har hade nog blivit en väldig fart När det en gång hände mig så kördes jag in med ilfart till Sahlgrenska allt detta känns väldigt förvirrande Ser sjukdom olika ut mellan könen eller vad handlar det om egentligen om

lördag 26 december 2009

Är du CP din jävel

Några gånger har jag fått denna fråga och jag får säga att jag har kännt mig mer provoserad av att kallas jävel än av att kallas CP. Jag menar att jag är CP är något jag inte har något större problem att förlika mig med men att bli kallad jävel har jag betydligt svårare att förlika sig med.

Jag menar att jag är CP det är inte så mycket att diskutera. Det finns så väl dokumenterat så det vore galet att förneka. Att jag är en jävel det kan man ju fortfarande diskutera. Jag blir inte förvånad om någon bestämt skulle hävda att jag är en jävel. Antagligen många fler än som skulle hävda att jag är en ängel. Själv tror jag att jag är närmare en jävel än en ängel men det är inte jag som skall dömma i detta. Någon skulle ju kunna tycka att jag är jäv(l )ig. Men själv har jag alltid sett mig som en människa som de flesta av oss någonstans i gränslandet mellan himmel och helvete