Än är vi inte medborgare i regeringens ögon

Ja nu är det bråda dagar i riksdag och departement men också inom funkisrörelsen. Vilket departement ska hantera våra frågor DHR bloggen som jag slaviskt följer för att jag gillar Marias sätt att tänka och skriva. Jag kan förstå paniken man får när våra frågor fortfarande hanteras som socialpolitik i marginalen. Detta trots att de kostnader vi bär i budgeten är rätt stora. Det är klart att vi borde ha någon form av samordningsminister, som skulle jobba med olika slags människorättsfrågor män jag vet inte hur vi skall hantera detta. För jag känner mig inte som en socialpolitisk fråga, utan mer som en integrationsfråga. Då vore väl Erik Ullenhag det naturliga valet som samordningsminister för funkisfrågorna men det verkar som att man går den tråkiga budgetvägen och ger ansvaret till det departement som ger ut mest kulor till oss med funktionsnedsättningar. Tråkigt och skapar feltänk i politiken. Jag kan inte se hur ett sådant tankesätt från regeringens sida rimmar med tankarna i "från patient till medborgare. Maria Larsson skrev i en debattartikel i GP från januari 2010 att vi som land inte hade lyckats i våra intentioner i förhållande till riksdagens plan från patient till medborgare. En sak står i alla fall klar regeringen ser mera som patienter/klienter än medborgare

I dag har varit en dag för äktenskapet. Först var vi till vårdcentralen Min fru behövde moraliskt stöd. Sedan till Frölunda kultur hus för att lämna in lite böcker och sedan ner för att trängas på på torget. De flesta kan nog känna att det är lite jobbigt att hänga med sin partner som jag gjort i dag, men om man betänker hur vi haft det så är detta att få göra vardagssaker tillsamans en ynnest en slags guldkant på tillvaron som faktiskt betyder mer än funkispolitiken. Kram på er kära läsare och trevlig helg.

Funkispolitik

Ohly talade om vikten av arbete utanför riksdagen mot rasismen och jag känner att det är vad jag vill syssla med förutom funkispolitik. återkommer i morgon Men det känns ledset just nu.

Den personliga assitansen

På lördag önskar jag verkligen att jag kunde vara i Stockholm för då går ett gäng kompisar runt i valstugorna för att diskutera personlig assistans. Jag tycker att det är verkligt obehagligt att frågan knappt har diskuterats i Valrörelsen. En fråga som faktiskt är liv och död för så många människor både för oss som använder assistans för att kunna leva ett vettigt liv och för dem som är våra assistenter. Jag är jätte rädd både för min del min frus del och vår Gudsons del + alla andra som har assistans. Hittils i år har fler förlorat sin assistans än under hela förra året. Det är en galenskap som sprider sig och på något sätt känns det som om vi är handlingsförlamade,

Personlig assistans eller hemtjänstskräck

Den personliga assistansen är hotad. Förutom att det känns som om gränsen för kollektivt självmord börjar närma sig. :) Fler har blivit av med assistansen i år än under hela förra året. Detta utan att lagstiftningen har förändrats än. I valet har inget parti nämnt den personliga under valet. Detta gör mig rädd, det är förfärligt det som händer nu. Fler och fler blir utan assistans och fler och fler assistenter blir utan jobb. Vad planerar politikerna är det skräckupplevelserna från hemtjänsten som åter väntar oss.

Demonstration om personlig assistans i Stockholm på lördag

Jag fick en inbjudan via Facebook om en demonstration för bibehållen personlig assistans. Det är min mycket goda vän Veronica Svensk som är med och organiserar. Jag kan tyvärr inte komma men vill ändå göra reklam för en viktig demonstration.

I`ve got an invention from Facehook aboute a demonstration for personal assistance in Stockholm Our Rights are thretend here in Sweden and on Sunday it´s electionday here in Sweden so it`s a very good day. We hope on support if you are in Stockholm

Rör inte min assisans

På en av mina favoritbloggar fulldelaktighet.nu så skriver Emma Johansson ett inlägg livsviktigt om den fara den personliga assistansen är utsatt för. Jag håller med om att att faran är överhängande. Men det jag tycker sämst om är stämningsläget. Allt från det nya kollektivavtalet till försäkringskassans nya riktliner samt eventuella förändringar i lagstiftningen. Det känns som om man gör sitt bästa för att klämma märgen ur den personliga assistansen.

Att assistansen skapar arbete är en omtvistad sanning. Detta borde göra assistansen populär hos Alliansen Den ger mycket ungdomar arbete. Detta borde gå hem hos de röd gröna. Det har gynnat nyföretagande ofta bland personer med varaktiga och stora rörelsehinder. Detta är så kallade synergieffekter som också borde tas med i beräkningen när man diskuterar assistansen. Att snacka om arbetstillfällen i samband med Rut-avdraget är skrattretande när man tänker på de arbetsmarknadseffekter som en försämrad rätt till personlig assistans skulle innebära. Förutom detta så är assistansen oerhört kostnadseffektiv i förhållande till sin målsättning. Den har verkligen ökat vår möjlighet att känna av goda levnadsvilkor och ett liv som andra.

Carl Bildt skrev i en av sina böcker att assistansen var det politiska resultat som han var mest stolt över under sin tid som statsminister. Nu Carl är det tid att du gör ditt bästa för att denna handikappolitiska landvinning förstörs