Emy Högberg På kort tid har jag varit på två föreläsningar som belyst de anhörigas betydelse för oss som lever med funktionsnedsättningar. Dels en föreläsning på Sahlgrenska akademin, dels en föreläsning på Dalheimers hus om anhörigas betydelse för människor med förvärvade hjärnskador. I föreläsningen på Sahlgrenska akademin var det intressanta att över 50% av oss proffsfunkisar verkar vara mer beroende av våra anhöriga framför allt till lite extra fix och hjälp med tråkigt vuxengöra som att hålla kontakt med myndigheter betala räkningar. På Dalheimershus redovisades att de som upplevde ett beroende av anhöriga upplevde ett lika stort beroende av anhöriga oavsett stödform.
För mig som har arbetat med att stärka människors förmåga att leva ett självständigt liv var detta nedslående slutsatser. Dels för att detta är ett beroende som finns dolt i bakgrunden, många av oss. Dels för att det inte förskräcker våra de professionella i lika hög grad som det chockade oss från funkisrörelsen,
Med detta sagt så ska jag säga att jag när som helst är beredd att dra lansen för alla funkismorsor. Medan de professionella kommer och går både inom funkisrörelsen och inom det offentliga finns morsorna kvar och kämpar
Två morsor har haft en ojämförligt starkt inflytande över mig och min syn på livet med en funktionsnedsättning. Dessa morsor är Elaine Johansson och Emy Högberg. Eliane har varit en mentor för mig när det gäller att få en vidgad syn på vad som är normalt och inte och mamma Emy Ja utan henne hade jag inte varit den uppkäftiga glada och allvarliga människa jag är.
Eliane Johansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar