Av Håkan Högberg
Vad är HFD och hur påverkar den dig?
Fram till tidigt 2000-tal stod den assistansberättigades behov
i centrum för personlig assistans. Lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS), som infördes 1994, syftade till att ge människor med
omfattande funktionsnedsättningar möjlighet att leva ett självständigt liv. LSS
var tänkt som en rättighetslag, där rätten till personlig assistans skulle
bedömas utifrån individuella behov, inte utifrån kommunala budgetar eller
komplexa regelverk. Men något har förändrats – och den förändringen har i stor
utsträckning initierats i domstolarna.
Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) är Sveriges högsta
instans för mål som rör tvister mellan enskilda individer och myndigheter.
Detta inkluderar bland annat överklaganden av beslut om personlig assistans.
När HFD avgör ett mål, skapar det ofta ett prejudikat – en vägledande dom som
andra domstolar och myndigheter måste följa. Detta innebär att även om
lagtexten inte har ändrats, kan en dom från HFD i praktiken förändra hur lagen tillämpas.
Detta har haft en djupgående inverkan på hur rätten till personlig assistans
tolkas och beviljas i Sverige.
Nya tolkningar, nya krav
Sedan sekelskiftet har Högsta förvaltningsdomstolen fattat
flera avgörande beslut som har påverkat hur LSS tolkas. Dessa domar har
successivt skärpt kraven och flyttat fokus från den enskildes behov till
striktare tolkningar av vad som anses vara kvalificerade hjälpbehov. Detta har
bland annat medfört att processen för att beviljas assistans har blivit
betydligt mer byråkratisk och krävande för den enskilde.
Ett tydligt exempel på denna utveckling är HFD:s tolkning av
vad som räknas som egenvård. Egenvård avser sjukvårdsinsatser som du själv
eller en assistent kan utföra i hemmet. Tidigare kunde sådana insatser
inkluderas i assistansbeslutet utan omfattande byråkrati. Men HFD har slagit
fast att egenvård endast kan räknas som assistansberättigande om det finns tydlig
dokumentation från vården som styrker behovet [2]. Denna dom har lett till att
många kommuner och Försäkringskassan numera kräver intyg, detaljerade
beskrivningar och omfattande formulär – även när det handlar om relativt enkla
och rutinmässiga saker som spolning av kateter, hjälp med medicinering eller
att kontrollera blodsockernivåer. Detta har skapat en extra börda för
assistansanvändare, som nu måste lägga betydande tid och energi på att inhämta
och samla in medicinska intyg för grundläggande vardagsbehov.
En annan viktig dom från HFD rör ersättning för kostnader.
HFD har fastställt att kommuner och Försäkringskassan har rätt att kräva
detaljerade underlag för kostnader, även om kostnaden ligger inom det statliga
schablonbeloppet för personlig assistans [3]. Detta har gjort det svårare för
assistansberättigade att få ersättning för utlägg och omkostnader utan en
omfattande och tidskrävande dokumentation av varje enskild post. Konsekvensen
blir att assistansanvändare måste lägga ner mer tid på administration och
bevisföring, vilket minskar den tid och energi som kan läggas på att leva ett
aktivt och självständigt liv.
Från frihet till kontroll
Dessa och andra domstolstolkningar har sammantaget flyttat
fokus från den enskildes behov och livskvalitet till hur behovet ser ut på
papper. Denna utveckling upplevs av många som ett steg bort från den frihet,
självständighet och delaktighet som LSS en gång lovade. Istället för att vara
en flexibel lag som anpassar sig till den enskildes unika situation, har LSS i
allt högre grad blivit ett regelverk som styrs av snäva tolkningar och strikta
beviskrav. Detta har lett till osäkerhet, frustration och i många fall en
försämrad livssituation för de som är beroende av personlig assistans. Det
skapar också en situation där juridiska processer och byråkrati tar överhanden,
vilket gör det svårare att få den assistans man behöver för att kunna leva ett
fullvärdigt liv.
Har du på något sätt blivit påverkad av hur domstolen tolkat
lagen, och hur har det i så fall förändrat din vardag?
Källor:
[1] HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS - Sveriges Domstolar
[2] HFD 2021 ref. 11 - Sveriges Domstolar
[3] HFD 2016 ref. 87 - Sveriges Domstolar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar