Att prata om det, ska vara stärkande inte kränkande

Sedan några dagar fylls bloggar och twitters av berättelser om hur sex kan gå fel. Kännas fel och vara fel. Dessa inlägg går under arbetsnamnet prata om det.

Igår skrev jag om prata om det ur ett funkisperspektiv, om tjejer som säger ja bara för att få höra till Om att tvingas ligga kvar i en säng en hel natt efter förnedrande sex utan att kunna komma där i från för att man behöver assistans för att få på sig kläderna och ta sig ur sängen,

De här samtalen har jag ofta haft i grupp och jag har ofta känt att den möjligheten att prata om det borde finnas för fler.

Jag har sett hur befriande det är att få prata och att det finns några som lyssnar. Som samtalsledare i sådana situationer blir mina uppgifter två, dels att jämna vägen för möjligheten att prata om det det. Dels att värna om den privata sfären så att berättaren inte säger mer än den kan stå för. Jag lovar det är lätt att dras med när möjligheten att prata om det öppnas och risken är verkligen stor att man säger mer än vad man senare känner för att stå för i ett offentligt sammanhang. Prata om det rörelsen som finns på nätet nu, är em offentlig arena som utan tvekan har fyllt och fyller en funktion men vem kan stötta och hjälpa så att man inte far illa i en process som egentligen är läkande och inte blir kränkande.